Ibland hördes Eddie Meduza genom väggen, ett ”hemtrevligt” dunkande som avslöjade att min granne Kurt var hemma. Han brukade vara borta någon månad i stöten som kock på ett atlantgående fartyg, men fick sällan gå iland eftersom containrarna numera lastades av och på med häpnadsväckande effektivitet, ofta långt ute till havs. När han var hemma lyssnade han på Eddie Meduza, läste böcker om kända kriminalfall och bjöd mig vid något tillfälle på en burköl framför teven.

Det här var för 35 år sen och namnet Eddie Meduza hade nästan fallit ur minnet när jag råkade höra en av hans låtar på YouTube. Annars minns jag 80-talet som det decennium då PK-ismen slog igenom och blev ”mainstream”. Mycket tack vare högern, som försummade kulturkampen och ägnade sig åt att tjäna pengar på börsen. PK-ismen red på vågen från Folkkampanjen mot kärnkraft och etablerade sig i maktens korridorer. En ung man från min lokala miljögrupp blev till exempel rådgivare åt energiminister Birgitta Dahl. Bara några år tidigare hade det varit en black om foten att ha ägnat sig åt utomparlamentarisk miljökamp, nu blev det närmast en merit.

Vänstern vann kriget om själarna – inte bara med politiska medel utan också genom att ordna konserter, karnevaler och ”progressiva” musikfester. En namnkunnig politiker lär ha yttrat: ”Varenda jävel som kan hålla i en gitarr är ta mig faan emot kärnkraft”. Det var svårt att hitta någon kulturyttring som rörde sig i en helt annan riktning… utom möjligtvis Eddie Meduza.

Den majoritet svenska städer som tidningen Resumé en gång beskrev som ”landsorten”, hyste under min uppväxt en kategori unga män som kallades ”raggare”. De hade varken gått i gymnasiet eller i några antikärnkraftsdemonstrationer och grubblade sällan över om USA var en imperialistisk skurkstat, så länge de levererade snygga bilar. Det mesta av raggarkulturen försvann dock under 80-talet, när flottan av amerikanska vrålåk började rosta sönder, men människorna fanns kvar. De började köra Volvo istället och (kanske som ett eko av proggen) kompletterade sin smak för amerikanska rockklassiker med något mera svenskt; som Burken Björklund, Vikingarna, Eddie Meduza eller Ultima Thule.

Av dessa tycker jag Eddie Meduza är klart intressantast. Man kan sammanfatta hans liv som en enda lång vendetta mot PK-ism, (här i en senkommen hyllning i SvTs Kobra). Det är också mot den bakgrunden man får se hans fäbless för pseudonymen ”E. Hitler”. Om Eddie Meduzas fanclub i någon mån brydde sig om politik, kan jag tänka mig att de fattade tycke för de tidiga Sverigedemokraterna.

Man har i 30 år spekulerat om Sverigedemokraternas nazistiska rötter, men nazismen i Sverige var främst ett fenomen bland bönder och högborgare, inte den lågutbildade arbetarklass där SD hämtade sina kärntrupper. Kopplingen till småstädernas raggarkultur och dess efterföljare (till exempel killarna runt EPA-traktorn i Kil) har större förklaringsvärde. Det är de svenskarna som tappat mest i status de senaste decennierna, en grupp som vänstern haft svårt att attrahera och som konkurrerar om ungefär samma jobb som invandrare. Det är också dom som dragit flest nitlotter i mångkulturens lotteri och blivit mest utmobbade av feministerna i Stockholm. Tillsammans utgör de en kulturell bas som förklarar mycket av Sverigedemokraternas framgångar.

Mot den bakgrunden blir det lättare att förstå den vånda med vilken Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor sätter sig vid förhandlingsbordet, för att med ”baby-steps” försöka närma sig Jimmie Åkesson. Att konstruera ett regeringsdugligt alternativ till Socialdemokratin kräver att man förenar tre ganska olika partier; ett som traditionellt representerar den kapitalstarka överklassen, ett som samlar den väluppfostrade kristna högern och slutligen ett parti som hämtat sin näring ur den lågutbildade myllan bland arbetarklassen på landsorten.

Det vore närmast ett mirakel om det skulle lyckas. Men eftersom bara ett mirakel kan rädda oss ur det politiska hörn vi målat in oss i, är det bara att önska dem lycka till. Jag avslutar med att låta Eddie Meduza ingjuta lite mod i våra vilsna politiker.