En av de intressantaste bögarna på nätet just nu är Luai Ahmed. Man kan säga att han har allt som Jonas Gardell inte har: intelligens, politisk klarsyn och något som tyvärr blivit ganska ovanligt i Sverige, nämligen ”balls”.

Luai växte upp i en sekulär vänsterfeministisk familj i Jemen. Hans mamma var tongivande aktivist för kvinnors rättigheter i ett av världens mest konservativa islamistiska länder. Efter otaliga hot mot familjen och även rena mordförsök, lämnade han landet och sökte asyl i Sverige.

Väl i Sverige gjorde han den chockerande upptäckten att den feministiska vänster som rimligtvis borde vara hans vänner, i själva verket var hans bittraste fiende. Den ”undergroundkultur” från Mellanöstern han själv tillhörde – och som kämpade för feminism, sekularism och moderna värderingar – möttes med kylig misstänksamhet. Det enda parti som kom i närheten av hans egen uppfattning när det gäller jämlikhet, frihet från religiöst förtryck, hjälp åt verkliga flyktingar (inte terrorister eller ekonomiska migranter), acceptans för homosexuella, samt spridandet av västerländska idéer – var Sverigedemokraterna. För precis ett år sen spelade han in ett tre minuter långt videoklipp, där han förklarade sin ”kärlek till Jimmie Åkesson”.

Klippet fick över 70 000 tittare och blev startpunkten för en dubbel karriär. Dels som ”icke politiskt korrekt invandrare”, dels som ”icke politiskt korrekt bög”. Här berättar han sin historia för ”En arg blatte” och beskriver ett av sina möten med svensk vänster.

Lite senare i intervjun (och i den här videon) förklarar Luai varför han hatar Pride. För 30 år sen handlade Pride om att torgföra budskapet: ”Vi finns”, ”Acceptera oss” – mycket rimliga anspråk som de flesta kan ställa sig bakom. Men när man fått acceptans och rättigheter, ville man flytta fram positionerna. Pridetågen började innehålla nakna män som lekte med dildos framför barn och folk som piskade varandra med läderremmar. Trots att sex för de allra flesta bögar är en privatsak, lyckades gayrörelsen skapa en kultur där de ytligaste, fjolligaste och mest extrema uttrycken sattes i fokus. Som i den här skattefinansierade produktionen.

Problemet (enligt Luai) är att det är exakt den bilden av bögar som dominerar i arabvärlden. Överallt i Mellanöstern cirkulerar bilder från Prideparader i Stockholm eller London, och används som bekräftelse på att homosexuella verkligen är galna. Perversa freaks, som måste kastas ut från närmaste hustak.

Det kan kännas lite groteskt att just gayrörelsen (utan reservation) ställer sig bakom en mångkultur som välkomnar hundratusentals migranter från världens mest homofoba länder. Samtidigt som man hatar det enda parti (SD) som vill dra in biståndet till länder som kriminaliserar homosexualitet.

Luai gör en intressant association till feminism. Från början hade kvinnorörelsen ganska rimliga anspråk; jämställdhet, rösträtt, frihet att studera och såna saker. Men när man fått igenom sina krav gick man vidare och ville ha mer, mer, mer… tills vi hamnade i dagens Sverige. Ett land där kvinnor kräver särlagstiftning, svenska män femininiseras från tidig ålder och maskulinitet betraktas som något ”toxiskt”. Både gayrörelsen och feminismen är i färd med att gräva sin egen grav.

Luai debatterar på ett sätt som var vanligare på den tiden Lars Vilks ritade rondellhundar och som går ut på att inte visa respekt. Att just svenskar måste respektera islam är en ganska ny företeelse i rättsordningen och fungerar som munkavle på den egna befolkningen. Skulle en blond svensk med SD-sympatier göra som Luai och säga ”Islam är skit”, ”Jag vägrar respektera islam” och ”Jag är islamofob” riskerar han åtal. Det stämmer till eftertanke att det här talet av Gustav Kesselstrand bedömdes av polismyndigheten på Gotland som ”hets mot folkgrupp”.

Förutom ”ortengenier” polemiserar Luai gärna mot så kallade ”cute muslims”. Jag har inte stött på begreppet tidigare men det verkar betyda ungefär: moderna, sekulära, PK-muslimer som blundar för problemen – en grupp som ganska ofta lyfts fram i debatter som motvikt till Jimmie Åkesson.

Att vara arab, islamofob, bög, sverigedemokrat och dessutom tycka om att provocera, har sitt pris. Förutom hat från muslimer, nazister och vänsterextremister har Luai fått så trovärdiga mordhot att han känt sig tvingad att fly till Tyskland. Just nu tillhör han en typ av flyktingar som säkert kommer att bli vanligare i framtiden; människor som flyr från Sverige av samma anledning som man tidigare flydde till Sverige.

Från sin exil i Tyskland meddelar han att han jobbar på att skaffa skyddad identitet och hemligt boende, så att han snart kan återuppta sitt arbete med att försöka rädda Sverige.