Richard Sörman: Är vi svenskar eller lilliputaner? Höj perspektiven!

Richard Sörman

1700-talets upplysningsförfattare försökte väcka människor ur deras invanda föreställningar genom att vända och vrida på perspektiven. ”Gullivers resor” hade idag kunnat skrivas om Sverige. Ett litet land långt i norr där en liten och för världen högst obetydlig befolkning tar sig själv och sina små patetiska perspektiv på högsta allvar. Lämna det lilliputanska! Höj blicken och inse vad som verkligen står på spel!

Att betrakta saker med omdöme är ofta att betrakta dem utifrån större perspektiv. Man sätter saker i större sammanhang. Man ser ” the big picture”.

När Jonathan Swift gav ut ”Gullivers resor” 1726 framställde han sina samtida medmänniskor som en samling perspektivlösa dårar. Lilliputanerna ligger i krig mot sina grannar eftersom de har olika syn på hur ägg ska knäckas. De krigar med andra ord för ingenting. Det betydelselösa blir betydelsefullt när man befinner sig mitt uppe i det. Det oviktiga blir viktigt. Det absurda blir normalt.

Fler samhällskritiska författare än Jonathan Swift försökte väcka sina läsare ur deras självblindhet genom att beskriva det samtida Europa utifrån utomstående perspektiv. Montesquieu låter i sin bok ”Persiska brev” en resenär från Persien besöka Europa och storögt beskriva vår kultur med främmande ögon. Principen är densamma som hos Swift. Genom att göra det som för oss är vant och självklart till föremål för en exotisk beskrivning blir det tydligare vad som faktiskt är rena dumheter.

Hur lätt vore det inte att skriva en modern ”Gullivers resor” där huvudpersonen, efter att ha lidit skeppsbrott, spolas i land i det märkliga lilla landet Sverige. Till en början verkar det mesta vara i sin ordning, Sverige framstår nästan som ett lyckorike. Men ganska snart inser Gulliver att mycket är fullständigt bakvänt i det lilla riket.

Bland annat finns där ett moraliskt påbud som säger att var och en som önskar att landet ska befolkas av sin egen befolkning ska fördömas som ond och förtappad. Samma sak med dem som säger att landet ska präglas av den egna kulturen. Gulliver lär sig snart att svenskarna tillber några oförsonliga gudar vid namn ”värdegrund” och ”anständighet” som kräver att andra människor än den egna befolkningen alltid ska sättas i främsta rummet.

En annan egenhet är att det lilla landets befolkning föreställer sig att hela världens framtid vilar på just deras axlar. De kloka och mycket angelägna ”nyheter” som förmedlas av de offentliga nyhetsorganen ägnar sig nämligen åt att ge råd om hur de små svenskarna ska rädda hela den stora världens klimat undan en snart stundande katastrof. Detta ska ske genom att svenskarna slutar äta kött, slutar köra bil och slutar åka flygmaskin.

Gulliver lär sig snart tillräckligt mycket av det märkliga språk som invånarna i Sverige talar för att försöka förklara för dem att man i den övriga världen mycket väl tillåter sig att sätta den egna befolkningen före andra länders befolkningar och att detta i allmänhet ses som både normalt och hedervärt. Han försöker också med mycket taktfullhet förklara för de så allvarliga och engagerade små varelserna att tron på deras egen påverkan på jordens klimat nog mest handlar om storhetsvansinne och religiös undergångsteori kopplad till religiöst behov av självspäkelse. Men det visar sig lönlöst. Svenskarna är ett envist folk. Och snart märker han att människorna i det lilla landet börjar ”ta avstånd” (de säger så) från honom. Han bjuds inte längre in till radio- och TV-program och ”anständiga” människor vill inte längre synas i sammanhang där han förekommer. Eftersom Gulliver är en förståndig ung man inser han att han gör bäst i att lämna konungariket Sverige åt sitt öde innan det blir för sent.

Vilken bildad svensk kan idag nämna namnet på en enda av Swifts, Montesquieus, eller kanske Voltaires samtida intellektuella fiender? Vem finner något intresse i att läsa de anpassliga och rättstänkande personer som under det tidiga 1700-talet var måna om att hålla en god ton i debatten och att hålla sig på god fot med det etablissemang som stod för den rådande ordningen? Ingen! Ingen som helst! Och ingen kommer heller i framtiden att ägna något intresse åt alla våra lilliputaner som just nu kvackar i ankdammen.

Min uppmaning till alla som läser dessa rader är att höja blicken. Inse att vi lever i ett obetydligt litet land vid världens ände. Det mesta som sägs i politisk debatt eller skrivs i erkänd main stream media styrs mer av anpasslighet till lilliputanska seder och bruk än av insiktsfullhet och sanningslidelse. Tappa inte bort de stora perspektiven. Det är faktiskt sant: vi lever just nu i en situation som mycket väl kan visa sig bli en historisk katastrof för Sverige och för svensk kultur. Att i det läget fortsätta leva i det lilla, i det lilliputanska, i det dagsaktuella, i förnekelse och i anpasslighet är inte mycket att komma med inför historiens ögon.

Sverige har länge styrts i hysteri och total perspektivlöshet. Det finns inte längre någon anledning för ärbara män och kvinnor att beblanda sig med det. Historien är lång och världen är stor. Höj blicken!

24 reaktioner på ”Richard Sörman: Är vi svenskar eller lilliputaner? Höj perspektiven!

  1. Tritonen skriver:

    Mycket sant! Ju sämre resultat den förda politiken ger, desto mera fanatiskt måste den fullföljas. Inget får hindra det hägrande slutmålet: det klasslösa, globala och mångkulturella paradiset. Ingenting får stå i vägen för ” slutsegern”. Att då KD äter lunch med kätterska SD och diskuterar politik är något oerhört svekfullt och fördöms därför med emfas av alla anständiga lilliputaner.
    ”Vi går till botten där vi står, men flaggan, den går i topp!”

    Gillad av 7 personer

  2. uppstigersolen skriver:

    Härlig läsning på lördagsmorgonen. Jag har hela tiden tyckt så här men Rickard sätter ord på det. Vi ska inte bara höja blicken, vi ska höja rösten.

    Gillad av 14 personer

  3. A skriver:

    Bra Sörman. Läget vi har borde inte ens kunna inträffa kan man tycka. Men genom att etablissemanget passerat någon punkt och därefter kunnat renodla vilken typ av människor och idéer som släpps in i värmen så har processen blivit självförstärkande. En inkubator där mer vansinne genererar mer makt. En dödskult.

    Mvh A

    Gillad av 10 personer

  4. Christer L skriver:

    Ack, om det var en Gulliver som kommit på besök! Nej, detta är den inte så gulliga verkligheten, och de som kommit är här för att stanna. Dessa så kallade flyktingvågor på flera hundratusen åt gången som skickats från Mellanöstern och Afrika har blivit miljoner under blott ett par decennier. Och de nyanländas förvåning är inte alltid mild och passiv, den är ofta aggressiv och föraktfull. Varför skulle de inte förakta ett skrytsamt mähä? Bilder på döda barn är föremål för gråtfester enligt någon sorts fanatisk feministisk mystik.

    Gillad av 3 personer

  5. solbergaord skriver:

    Vi svenkars tro på att våra miljöåtgärder räddar världen påminner mig om den isolerade stammen i Amazonas som varje morgon i gryningen genomför en ceremoni med syftet att få solen att gå upp. Om de skulle missa detta en enda morgon skulle evig natt och världens undergång följa.

    Gillad av 4 personer

  6. Margareta skriver:

    ”Min uppmaning till alla som läser dessa rader är att höja blicken. Inse att vi lever i ett obetydligt litet land vid världens ände. ” (citat från texten ovan). Min uppmaning till alla politiker, representanter ”från den goda sidan”, klimataktivister, mångkulturförespråkarna, företrädare för diverse organisationer, folk från det vanliga folket etc. är att SÄNKA BLICKEN och från sin egenmäktigt upphöjda position där uppe bland molnen se vad de egentligen ser och representerar: ett litet land långt upp i norr som anfäktas svårt av hybris. Hybris över att tro sig ha svar på alla världen problem – gör som VI har gjort, så löser sig allting – och att ha råd att försörja delar av klotets befolkning på vad den lilla arbetande och hårt beskattade delen av befolkningen där uppe i norr kan leverera. Hybris över att ha ambitionen att på den relativt lilla ytan klämma in allt vad jorden förmår av åsikter, religioner, seder, kulturer, olika grupper av människor(vad som brukar kallas raser), etc. och mirakulöst, nästan som trolleri, t.ex. genom att åka tunnelbana – få dem att förenas i ett enda unisont VI. Hybris över att vara värdens samvete, nästan som en återuppstånden Kristus, som bär allt på sina axlar.
    Höjer de blicken ser de hela universum vilket är lika med ännu mer att applicera sin hybris på.

    Gillad av 4 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Det är då f*n! Här tänkte jag försöka plocka en skvaders fjäder att sätta i hatten, och så hinner du före! Jaja, det är bara att instämma: ‘Resan till Thule’ av Espmark. Gav exemplar i julklapp till valda släktingar häromåret. Rätt kul reaktioner, om man säger så: ju äldre desto mer instämmande och roade, ju yngre desto mer harmsna.

      Förslag till bloggarna: varför inte ha som sidoprojekt att bygga en litterär kanon med … låt säga värdegrundsmässigt avvikande litteratur? Går nog att göra som en tipslåda för läsarna?

      Richard Sörman: läs Sture Dahlströms böcker. Särskilt ‘Den galopperande svensken’, ‘Tango för enbenta’ och ‘Huggormens tid’.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 1 person

  7. Bertil Wahren skriver:

    Bra kåseri! Men vad är alternativet?
    Kåseriet beskriver Sverige från en vinkel, jag läser gärna vad Richard Sörman har för alternativ.
    Är vi inte tillbaka till partipolirik där Sörman står för En åsikt.
    Det finns de som är stolta över vad det lilla landet gjort och står för.
    Bertil

    Gilla

    • olle reimers skriver:

      Man kan gå med i Föreningen Medborgarjournalistik som skapar en plattform för alternativa media och som utgör en samlingspunkt som värnar om yttrandefriheten. Föreningen kommer att göra allt som behövs för att skydda den.

      Gillad av 1 person

  8. Stefan Sewall skriver:

    Detta var så bra skrivet av Sörman att jag ska printa det och skicka det i brev till olika lämpliga mottagare och skicka med en 50-lapp som de kan få på villkor att de läser det.
    Ögonen kan öppnas på folk om de får en perfekt pedagogisk lie humoristisk lektion serverad rakt under näsan. Fabler för stora barn borde man köra med. Animal farm är perfekt presentbok.
    (Nu har Ranelid vaknat och beskrivit Sverige som en krigszon. Många lyssnar nog på honom och får sig en tankeställare. Busch Thor har vaknat och omvärderat läget. Hon fattar nog ett och annat. Kristersson har ändrat sig i viss mån och verkar påverkbar då han inte vill sänka M. Bra argument biter, och till slut kanske skutan kan vändas. Brunfärgen tar väl någon gång slut i burkarna, resp. torkar och flagar eftersom den är tunn som vatten och har låg hållbarhet.)

    I Tyskland på 30-talet blundade nog de som hade intelligens och moral. Många bättre medelklassare ville förstås inte veta vad Himmler gjorde. Många kultiverade tyskar hade såklart kräkts om de vetat exakt vilka grymheter som utfördes. De stack huvudet i sanden. Där var det i.o.f.s. dödligt farligt att protestera så självbevarelsedriften tog över.

    I Sverige kör jättemånga huvudet i sanden och vill inte veta hur sjukt Sverige blivit. De blundar. Jag märker det på bekanta och anhöriga. De inbillar sig att allt är bra för det säger de ju på TV.
    Bortförklaringar sökes desperat när man påtalar galenskapen: ”De blir som vi sen, efterhand” och även varianten: ”Då lever inte jag”, eller ”Hur kan man veta vad som händer om 200 år?”,
    ”Muslimerna vill bara leva som alla andra”, ”Hur kan du tro dig veta att muslimerna vill ha sharia?”, ” Det kan inte stämma.”
    Om man tog med dem på sightseeing på kvällarna i Husby och Vivalla, att sitta och mysa på torg och parkbänkar och vattenpipscaféer, eller förklädd besökte hatmoskéer med simultantolk så skulle de nog ändra sig.
    Det gäller att pedagogiskt berätta för de struts-benägna i så mjuka barnsliga ordalag att de lyssnar. När de så småningom förstår, kommer de att rösta på vissa partier som har genomgått intern bättring och rätat upp sina skutor så att ett konservativt blockalternativ kommer att finnas, om det inte är för sent då förstås. Busch Thor inger hopp.

    Gillad av 4 personer

  9. Min strand skriver:

    Jag läste nyligen Roger Scrutons bok ”Our Church” om den anglikanska kyrkan. Scruton fick mig att inse att liturgi och ritualer visst är viktiga, man kunde kriga om det rätta sättet att göra korstecknet, dvs knäcka ägg. Detta kan förstås missbrukas och det är väl det Sörman försöker peka på, men det omvända är ju grundproblemet i Väst och Sverige främst, att kulturens betydelse för ett samhälle är helt nödvändig, att det måste finnas ett kulturellt kitt som håller människor samman, annars så faller allt sönder, man saknar immunförsvar och då rinner ondskan in som idag. Så man kan raljera som Swift, idag så prickar dock analysen fel, problemet är motsatsen, genom att inget är heligt så faller allt samman, vi har inga allvarliga ritualer, ingen äggknäckning, som håller oss samman. Motsatsen råder för de som kommit hit, det är några med en djupt fundamentalistisk syn på äggknäckning som möter några för vilka det kvittar, tror vi. Det kvittar inte, religionskrigen var inte löjliga och galna, och den fantastiska frukten av det, en tolerant kristendom med plats för fria människor, har vi pissat bort, vi tror vi kan leva på ångorna, utan några äggknäckningsritualer, en enorm och korkad hybris som aldrig gällt någon gång i historien.

    Så jag tycker Sörmans krönika pekar i fel riktning. Flera av de senare krönikorna har varit i linje med den artikel av Hakelius jag precis läste (ångrar mig redan), som vanligt så sitts det på höga hästar, Hakelius är minsann den som ser hur tingen är, det finns problem men proportionerna! Proportionerna! Jag tycker artikeln är vidrig, vilka proportioner har det för en för Ebbas pappa, en gängvåldtagen 13-åring, en som blir tafsad på i skolan, eller någon som missar cancervård pga överbelastning pga invandring. Det är ett vidrigt perspektiv att idag tala om proportioner, att ställa sig i en falsk mitt, där man minsann ser problemen men inte tillhör de som SD och andra som överdriver. Det är hycklarens eviga perspektiv, det svider inte i eget skinn, endast då kan man rida på så höga hästar, man är inte hysterisk, man ser nyktert på saker och ting, i elegant trav.

    Gillad av 4 personer

    • A skriver:

      Dessutom är ju kristendomens perspektiv helt sant Din Jordvall. Det är ju bara det att folk är så jävla insnöade att de istället inbillar sig att det handlar om ifall guden finns eller inte (dumdrygheten), när de inte ens känner till definitionen. Den allseende och allsmäktige. Vad är det för något? 🙂 Om de intresserade sig för definitionen så skulle de genast inse att guden är i högsta grad verklig. Men det är mycket viktigt att formulera det som en tro. Det är nyckeln. Oerhört kraftfullt.

      Mvh A

      Gillad av 1 person

  10. Erik2 skriver:

    Bra Richard. Det är en brytningstid och den kan mycket sannolikt leda till ett stabilare tillstånd där den onämnbara religionen och dess världsliga lagar är det som styr. Frågan är nog snarare hur pass våldsam slutfasen på omvandlingen blir och hur pass våldsam blir teokratin som kommer att styra. Efter att ha lyssnat på C ledaren så inser jag att de som inte bara viskar utan skriker i hennes öra är representanter för den onämnbara religionen. C är helt och fullt i dess våld. De kommer att vakna de också en dag och då står de inför personliga kriser som heter duga.

    Gillad av 1 person

  11. lenam skriver:

    En annan liten lustig egenhet i detta land är att den som inte längre vill vara man kan bli kvinna. Även om du är 60 år och gift och har 2 vuxna barn. Bara byta namn och kön hos skatteverket. Du behöver inte operera om dig eller så. Nej var fri och gör som du vill i det fria liberala landet utan normer.

    Gillad av 1 person

  12. Parisare och EU-medborgare skriver:

    Som utlandssvensk kan jag bekräfta symptomen, att efter en eller två veckor i ”det gamla landet”, ser jag fram mot återresan hem.

    En annan beskrivning av ankdammen Sverige är att det EU som Sverige motvilligt accepterar som faktum och begrepp, endast förekommer i debatten ungefär två veckor vart femte år. Jag har inte kollat siffrorna, men Sverige handel med EU är både livsviktig och enormt stor. Sverige är alltså synnerligen beroende av EU.

    När en fransk politiker intervjuas i TV består bakgrunden i stort sett alltid av två flaggor, trikoloren och EU-flaggan. När syns EU-flaggan i svensk TV?

    Gillad av 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      ”När syns EU-flaggan i svensk TV?” Nästan lika ofta som Pride-flaggan, snäppet oftare än IS-flaggan. Att den inte exponeras mer är väl att färgerna, gul och blå, kan uppfattas nationalistfascistrasistiska och normalisera den högerpopulistiska rörelsen på den extremaste ytterkanten. EU-flaggan kan förmodligen blomma ut i Sverige först när Sveriges flagga avskaffats eller stigmatiserats ner i källaren. Då kan ‘de goda krafterna’ stoltsera över färgerna gul och blå, i en ansvarsfull, inkluderande, ‘nationalistisk’ anda; med en EU-flagga med ca 195 stjärnor.

      Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till uppstigersolen Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.