Mohamed Omar: Skurken Goliat var släkt med hjälten Akilles

Mohamed Omar

I Första Samuelsboken, kapitel 17, skildras striden mellan den unge hjälten David och filistéernas kämpe, jätten Goliat – ”han var sex alnar och ett kvarter lång”. David dödar Goliat genom att slunga en sten mot hans panna.

Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.

Av skildringen framgår att filistéerna till skillnad från israeliterna var oomskurna. De hade också andra gudar eftersom Goliat ”förbannade David, i det han svor vid sina gudar”.

Eftersom jag har varit muslim intresserar det mig vad Koranen har att säga om händelsen – Koranens författare har ju lånat mycket från Bibeln. Striden mellan israeliterna och filistéerna har tagits med, men i en betydligt kortare version, och namnet filistéer saknas. Sedan David dödat Goliat gav Gud David ”konungadömet och visheten” (Zetterstéen 2:252).

Kung David ska ha levt på 1000-talet f.Kr, även om man inte kan veta säkert då det inte finns några skriftliga källor oberoende av Bibeln. Men vad vet vi om filistéerna? I Nordisk familjebok kan man läsa att filistéerna var ett folk som bebodde en landsträcka i sydvästra delen av Palestina, ungefär från gränsen mot Egypten i söder utefter Medelhavets kust till ungefär Jaffa (Tel Aviv) i norr:

Filistéerna voro icke födda i landet, utan ha i likhet med israeliterna invandrat dit, förmodligen dock något senare än dessa. Deras ursprungliga hem utgjordes enligt flera samstämmiga uppgifter i G. T. af Kaftor (Amos 9: 7; Mos. 2: 23; Jer. 47: 4), ett land, som vanligen sammanställts med Kreta, men hvars läge man ej med visshet känner.

Uppslagsboken förklarar att dåtidens forskning dock snarare förlägger filistéernas hemland i Mindre Asien:

I nyare tid är man i allmänhet böjd för att söka filistéernas ursprungliga hemland i sydvästra delen af Mindre Asien, i det man likställer dem med de i egyptiska inskrifter från Ramses III:s tid uppträdande Purasati (l förvandlas i egyptiskan vanligen till r), mot hvilka nämnde konung skall ha utkämpat strider i trakten af Libanon. Därefter synas de ha trängt fram längre mot s. och slutligen slagit sig ned i de trakter, där vi möta dem i G. T:s skrifter.

Filistéerna var inte semiter utan ett indoeuropeiskt folk – när Nordisk familjebok skrevs använde man ofta ordet ”arier” i denna breda betydelse:

Filistéerna voro sålunda icke af semitiskt, utan af ariskt ursprung. Men efter allt att döma ha de tillegnat sig det kananeiska språket, så att de utan någon tolk kunde förstå eller göra sig förstådda äfven af israeliterna, hvilka talade samma språk. Likaledes torde de ha tillegnat sig kananéernas religion. I motsats till israeliterna erkände de icke omskärelsen, hvarpå G. T. ofta lägger vikt (Dom. 14: 9; 1 Sam. 18: 25; 31: 4 m. fl. st.).

Filistéerna hade alltså assimilerats i den semitiska, kananeiska kulturen. De pratade ett kananeiskt språk som israeliterna begrep och de dyrkade de kananeiska gudarna: ”I afseende på kultur torde de icke i någon högre grad ha skilt sig från kananéerna…”

Det är från namnet Filistéen vi har fått namnet Palestina:

Från Filistéen härrör det nu vanliga namnet på Israels land. Palestina är nämligen hos Herodotos namn på Filistéen, men har sedermera af greker och romare så småningom öfverflyttats på hela det område, som vi nu beteckna med Palestina.

Filistéerna levde längs Kanaans kust mellan 1200-talet f.Kr och år 604 f.Kr då de blev fördrivna av Nebukadnessar II till Mesopotamien. Det var alltså ett av de så kallade sjöfolken som i olika vågor på 1200- och 1100-talen f.Kr anföll Främre Orientens kuster. Egyptierna slog tillbaka dem på Ramses III:s tid.

Men återigen, varifrån kom det? En ny studie av filistéeisk DNA visar att teorin om att de var indoeuropéer och kom från Grekland verkar stämma. DNA-proverna har hämtats från skelett på en filistéisk gravplats i Ashkelon i södra Israel. Resultaten, som publicerades i tidskriften Science Advances i onsdags (3 juli), visar att filistéerna korsat Medelhavet från södra Europa.

Filistéernas utvandring från södra Europa, sannolikt den grekiska övärlden, sammanfaller med de grekiska bronsålderskulturernas sammanbrott för tre tusen år sedan. Goliat, skurken i Bibeln, är alltså en avlägsen släkting till Akilles, hjälten i Iliaden. Det stora diktverket handlar som bekant om en grekisk expedition över havet för att erövra Troja.

11 reaktioner på ”Mohamed Omar: Skurken Goliat var släkt med hjälten Akilles

  1. eva-marie skriver:

    Intressant . Att ordet Palestina skulle komma från Filisteèn har jag hört om tidigare, men minns inte varifrån.
    Om Goliat var Grek, så anropade han säkert någon av alla de ”gudar” dom dyrkade då. ( t ex Athena, Zeus o s v)

    Gilla

  2. Jari Norvanto skriver:

    Filibustrarna på Helgeandsholmen, varifrån härstammar de? Vi vet att de häckar där på ön några månader varje år, för att sedan återgå i diasporan eller var de nu tar vägen.

    Gilla

  3. Ulf Bergström skriver:

    En kort kommentar Omar till din utmärkta artikel: Palestina heter på arabiska philistéen (uttalas filistin). Dagens palestinier är emellertid ett blandfolk med stort inflytande från turkarna som kolonialiserade området under drygt 600 år.

    Gilla

      • Ulf Bergström skriver:

        Jo det gör de. Araberna härstammar fån beduinfolken medan palestinierna är ett blandfolk.

        Gilla

      • Jaxel skriver:

        @Fredrik Ö
        Jag hör en undertext i din kommentar. Nämligen, att givet att palestinierna inte är ett folk så saknar de också de rättigheter till landet (Palestina) vilka skulle följa av statusen som folk. Kan ha missuppfattat och lämnar detta, men det väcker en annan fråga om rättigheter.

        Jag har uppfattat att för dig är äganderätten en extremt viktig princip. Hur ser du i det perspektivet på att hundratusentals palestinier, i samband med staten Israels bildande och senare, berövades äganderätten till sina hem och sin mark. Du får rätta mig om jag har fel, men jag får på något sätt intrycket att du inte ser särskilt allvarligt på detta. Här tycks det mig som att du plötsligt accepterar att äganderätten är starkt villkorad. Om inte – hur anser du i så fall att äganderätten i de aktuella fallen skall återupprättas eller förlusten kompenseras?

        Men som,sagt, om jag misstagit mig på din inställning i den aktuella ähamderättsfrågan så är jag självklart tacksam för en korrigering.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Konflikten står mellan araber och israeler. På motsvarande sätt berövades judar sin egendom i omgivande länder. Alla sidor ljuger. Vi vet inte allt som har hänt. För att gå framåt måste man glömma.

        Gilla

  4. henrik2013 skriver:

    Jaxel; jag har svårt att se något rimligt anspråk för kompensation, du kan läsa flera reseskildringar gjorda i området från 1695 till sent 1800-tal och dessa talar endast om att de träffade kristna och judar i Palestina förutom en handfull nomadiska beduiner. Relandi som gjorde den första moderna kartläggningen av området och gav ut sin bok 1714 talade flera språk flytande förutom hebreiska och arabiska och besökte 2500 bosättningar berättar samma historia.
    Även brittiska officerare och de som förhandlade om Palestina efter Balfour-deklarationen kommenterade att för att vara i en utsatt situation så var det svårt att kunna känna någon empati (för araber) som själva utsätter sig i situationen då området hade en så stor dragningskraft.
    Folkräkning utförd 1914 visade att det fanns lite över 72,000 människor i hela Palestina (inkluderat Jordanien), efter britterna öppnat området för inflyttning visade folkräkningen 1922 att det fanns 757,000 innevånare varav 590,000 muslimer. Dessa muslimer flyttade dit efter 1914 till 99,99% enligt samstämmiga källor.
    Efter Balfour-deklarationen styckades Jordanien av vilket nära 80% av landet som lovades till judarna getts bort till senare inflyttade araber.
    Dessutom bor det cirka en miljon araber i Israel idag, de går i skola och universitet, sitter i Knesset, medan ALLA judar i resten av MENA tvingades att flytta och lämna allt och till numerären är de fler än de araber som frivilligt lämnade Israel för att avvakta de förenade arabiska styrkorna krossa Israel (vilket aldrig hände). Ska dessa araber som frivilligt lämnade sina nya bosättningar kompenseras men inte de judar som tvingades bort från Irak, Syrien, Egypten mm?
    Vore det inte bättre om de arabiska ledarna som talar om ”sina bröder” i lägren istället diskuterade en integration och naturalisering av dessa så kallade displacerade och de återfick medborgarskap i Syrien, Egypten, Jordanien som de hade INNAN 1967 och de försöker använda dem som gisslan i ett politiskt spel genom att vägra dem medborgarskap? Det är bättre att skapa fred än att försöka kräva att Israel ska utplånas.

    Gilla

  5. Göran Holmström skriver:

    Snacka om att dra höga växlar på en icke verklig biblisk metafor.
    Kom igen en liten knatte med en slunga mot en muskelbiff som är van att strida, glöm det.
    I verkligheten så hade David putsat sandalerna åt Goliat.
    Passande mongoliskt citat om strid,”Om fienden kommer som ormar så slår vi likt Garuda fåglar från himlen”.
    Snott från Tsun Tzu, om fienden går lågt så går vi högt.

    Gilla

Lämna ett svar till Fredrik Östman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.