Jag minns fortfarande när Botkyrka kommun, söder om Stockholm, lade sig till med sin slogan ”Långt ifrån lagom” någon gång i början av 2000-talet. Den fräsiga texten illustrerades, i alla fall i början, med en bild på en clown vars röda näsa syntes lång väg på in- och utfarterna.

Redan då insåg jag hur fantastiskt fint Botkyrka kommun anser att det är att vara just ”långt ifrån lagom” och, givetvis, hur oerhört politiskt korrekt det var redan då. Botkyrka var ju inte heller först med antilagom-vurmen; lagom har länge varit ett av de fulaste ord som överhuvudtaget finns i svenska språket. Följaktligen är det något av det coolaste som finns att vara motsatsen, på samma sätt som det är supercoolt att vara osvensk och dödtrist att vara svennebanan.

Det kan vara en av orsakerna till att så få saker är lagom numera. Ta det här med maten till exempel. Varenda hemmakock med lagomkänsla har någon sorts (förlegad) uppfattning om att använda lagom mycket fett och socker när man lagar mat. Men de trendriktiga tv-kockarna vet bättre. Lagom är inte bäst är budskapet och på den vägen karamelliserar man allt och steker kycklingfiléerna i tre deciliter olivolja. Eller serverar råkost som ensamrätt och fettfri yoghurt som dessert, för den delen. Hårdföra veganer skriver rabiata debattartiklar om att det luktar lik när folk grillar, och inbitna köttätare blir förolämpade om det serveras en tomatklyfta till den köttfyllda tallriken. Vad som helst, bara det inte är lagom!

Själv är jag pinsamt lagom i nästan allt jag gör, och jag inser (med viss lättnad, ärligt talat) att jag absolut inte skulle platsa i en kommun som Botkyrka. Jag frågar mig dessutom vad långt ifrån lagom egentligen betyder. Det borde ju rimligen innebära motsatsen till lagom. Ytterligheternas filosofi, alltså. Ursäkta mig, men det verkar aningens osunt.

Idag skulle jag vara ännu mer malplacerad i Botkyrka kommun, sedan man tagit sig för att strukturera biblioteket på ett sätt som passar in i ivern att fjärma sig från allt som är lagom. Svenska är inte längre huvudspråket minsann, utan alla språk har samma ställning. Hur ska man annars kunna integrera svennebananerna i långt ifrån lagom-landet? Dessutom tänker man ta bort de förlegade bokstavsbeteckningarna eftersom bibliotekets besökare, enligt bibliotekarierna, inte förstår dem. Att det går att lära folk de där bokstavsbeteckningarna har tydligen inte fallit de ansvariga in.

Numera ska böckerna kategoriseras efter tema istället. Det är naturligtvis alldeles enastående korkat, men lagom är det i alla fall inte och det är väl det som är huvudsaken. Således kommer man i framtiden att hitta Anne Franks dagbok under etiketten MODIGA.

Nu låter det förstås inte så märkligt att stoppa in Anne Franks dagbok under den etiketten. De flesta, utom en bunt imbecilla förintelserevisionister, skulle förmodligen hålla med om att det är högst rimligt att tro att denna unga judiska flicka var i högsta grad modig. Men när man betänker konsekvenserna av en sådan typ av värderande katalogisering blir man mörkrädd. Det kan till sist blir hur galet som helst när godtyckligheten får styra. Vad händer till exempel om Botkyrka bibliotek anställer en bibliotekarie med förkärlek för islamism? Arabiskspråkig propaganda för jihadism och instruktioner om bombtillverkning under genren FRIHETSKAMP och kristen litteratur under HÄDARE? Och Anne Frank förflyttad till genren ORENA?

På samma godtyckliga sätt skulle en bibliotekarie med högerextrema sympatier kunna pillra in Hitlers Mein kampf under HJÄLTAR och en vänstersinnad ställa alla böcker om Nordkorea under DEMOKRATIER I VÅR TID. Ingenting är omöjligt i landet långtifrån lagom.

Själv är jag, som sagt, en sådan där trist och tråkig människa som faktiskt anser att lagom är bäst. Jag tycker det är bra med lagom höga skatter och trivs med lagom höga farter i trafiken. Jag gillar att bre lagom mycket smör på mackan och föredrar lagom mycket mjölk i kaffet framför café au lait.

Jag tror också på en bibliotekskultur med lagom mycket förnuft. Inte den bibliotekskultur som frodas i Botkyrka långt ifrån lagom – eller, som jag tvingas konstatera, Botkyrka långt ifrån sunt förnuft.