Detta är den centrala frågan som bör ställas till dem som kandiderar till det Europaparlamentet.

Carl Bildt skrev 1991 en bok med titeln Hallänning, svensk, europé. Jag läste den inte då och heller inte senare, men jag gillade och gillar fortfarande titeln. Den alluderar nämligen på den så kallade subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen, som är en av de principer som ligger till grund för hur den Europeiska unionen (EU) skall organiseras.

Det var denna princip som medförde att jag röstade ”JA” i folkomröstningen i november1994.
Jag hade då ett tiotal år tidigare studerat varför en icke-balanserad och onödig centralisering är mindre effektiv och rent av farlig, och varför ett decentraliserat eller snarare ett lagom centraliserat system hade varit överlägset inom detaljhandeln i Sverige. KFs underlägsenhet i förhållande till ICA-handlarna byggde på att i KF var butikschefernas uppgift att ”trycka ut” på marknaden allt det som hade köpts in centralt eller producerats av KFs industrier. En ICA-handlare däremot behövde endast fylla sin butik till cirka 60 procent med varor från ICAs centrala inköpsfunktion, resten kunde han om han ville köpa från annat håll, lokalt eller regionalt. Varje ICA-handlare kunde därför exempelvis lägga upp egna veckokampanjer och behövde inte följa centrala direktiv. ICA och hade funnit en balans mellan stordriftsfördelarna av centraliseringens skalfördelar (economy of scale), när det gällde inköp av lagringsbara stapelvaror och decentraliseringens flexibilitet och hänsyn till variationer i lokala smakpreferenser (economy of scoop).

I teorin utgår EUs subsidiaritetsprincip från synen att samhällsgemenskapen byggs underifrån och uppåt. Makten kommer underifrån och det är bara i de fall där en lokal gemenskap inte på ett ändamålsenligt sätt kan sköta och besluta i en uppgift som uppgiften skall flyttas till en högre nivå. I de fall en överordnad gemenskap vill överta en uppgift ligger bevisbördan på denna att visa att uppgiften sköts mer ändamålsenligt på den högre nivån. Om den överordnade gemenskapen skulle överta en uppgift trots att så inte är fallet är detta att anse som en kränkning av den underordnade gemenskapens rätt

Om subsidiaritetsprincipen tillämpas på exempelvis Halland, Sverige och Europa så finner vi att mycket har gått fel i Sverige. Förstatligandet av polisväsendet 1965 och centraliseringen av polisen till idag en enda myndighet har byråkratiserat, förlamat och gjort verksamheten ineffektiv. I Spanien finns det fyra olika polisväsenden: en central nationell polis, Guardia Civil, som har två distinkta huvuduppgifter nämligen att verkställa den nationella polisens beslut – göra tillslag – samt att övervaka vägtrafiken på landsbygden, regional polis och slutligen kommunal polis. Och jag hävdar att detta som det kan synas ”överlappande system” fungerar mycket bättre än polisväsendet i Sverige.

Även med subsidiaritetsprincipen, kommer vi emellertid fortfarande att få leva med EUs normer för vilka och i vilken skepnad jordbruksprodukter får säljas på marknaderna inom medlemsstaterna. Jordbrukspolitiken är nämligen gemensam. Är inte det ett brott mot principen? Nej, inte om detta är enda sättet att garantera den fria marknaden för jordbruksprodukter.

Men goda idéer och förslag, exempelvis om ett EU-gemensamt system med flyktingkvoter har motats redan i portgången av Visegradländerna. Immigrationspolitiken får medlemsstaterna försöka hantera själva.

Ett för EU gemensamt system för hur höga priser telefonbolagen får kräva för telefonsamtal över gränserna mellan EUs medlemsstater är utmärkt. Gemensamma handelsavtal med andra världsdelar är en självklar effektivisering. Gemensamma regler och system för provning, godkännande, registrering och kontroll av produkter likaså.

En tysk politiker kritiserade nyligen sina rikspolitiska kollegor: ”När något bra och populärt har gjorts av EU, då slår de sig för sina egna bröst, men när de själva genomför något dumt och impopulärt, då skyller de på EU”. Jag vill påstå att denna mentalitet inte är ett specifikt tyskt fenomen. I Sverige har det ofta varit så att politisk undfallenhet, långbänkar och rena försumligheter, har skyllts på att ”vi vill ha en EU-gemensam syn”, trots att vederbörande ministrar mycket väl vetat att detta var en omöjlighet. De borde ha axlat sitt ansvar enligt subsidiaritetsprincipen.

Trots det finns mycket kvar för EU att göra. Varför har vi européer ännu inget fungerande yttre gränsskydd när EUs medlemsstater har levt med Schengenreglerna sedan 1985? Varför har vi inget gemensamt system för fordonsregistrering eller ens för besiktning av fordon? Varför är bilförsäkring en ”nationell produkt” som gäller endast för ett års utlandskörning?

Informera din kandidat till EU-parlamentet om att för den händelse han eller hon inte svär att verka för, att tillämpa och att ständigt tänka i termer av subsidiaritet- eller närhetsprincipen så blir det ingen röst från dig!

Stig Fölhammar är en svensk medborgare, f d svensk och EU-tjänsteman, f d konsult och egenföretagare, numera fondförvaltare och riskkapitalist , som kommer att rösta i valet till det Europeiska Parlamentet.