Richard Sörman: Kvinnlig galenskap 1. Kontrollbehov och gränslösa ambitioner

Richard Sörman

Att ett företrädesvis manlig sätt att förhålla sig till verkligheten kan drivas för långt och bli ren galenskap finns det gott om historiska bevis för. Men är det inte dags att också börja tala om kvinnlig galenskap? Är det inte uppenbart att vår tids besatthet av kontroll och meta-verksamhet i arbetslivet hänger ihop med kvinnornas inträde i detsamma? Måste verkligen alla göra likadant? Blir det inte bra ändå?

När jag skrev in mig som doktorand i Uppsala 1992 var universitetet fortfarande en värld för män. 23 år senare, 2015, när jag som docent sa upp mig från min tjänst som lektor vid Göteborgs universitet och hoppade av min akademiska karriär hade universitetet blivit något helt annat. Nu var det kvinnliga värden som gällde. Somligt hade förändrats till det bättre, men en del också till det sämre.

Det jag här ska beskriva handlar inte bara om manligt och kvinnligt. Det handlar också om datorernas inträde arbetslivet. Det handlar om New Public Management-tänkandet som vill att offentlig verksamhet ska bedrivas enligt samma principer som vinstdrivande företag. Det handlar om det modernas och det nyas triumf över det gamla. Men det handlar också om manligt och kvinnligt. Och det handlar, vill jag påstå, om kvinnlig galenskap.

Det finns en manlig galenskap. Den har firat sina triumfer genom historiens meningslösa krig och konflikter. Den har segrat genom mäns meningslösa våld mot kvinnor och barn. Den har triumferat genom mäns lathet, dumhet och självgoda dryghet. Men det finns också en kvinnlig galenskap. Min teori är att kvinnornas ganska nyligen timade inträde i det offentliga livet gjort att samhället i dess helhet nu för första gången – och inte bara den enskilda familjen dit kvinnans inflytande tidigare var begränsat – märker av effekterna av denna potentiella galenskap. Och precis som män och kvinnor måste ta ut varandra, balansera varandra i ett äktenskap eller i en familj behöver män och kvinnor idag motverka varandras mest förödande stolleprov i samhället i stort.

Och som jag antydde i början ska jag inte tala om feminism och genusvetenskap den här gången, eller om immigration och mammas kärlek till världens alla ”baaaarn” (vi kanske återkommer till det), men om arbetslivet och närmare bestämt om gränslösa ambitioner och omotiverat överarbetande.

När jag började som doktorand präglades arbetet på universitetet av något som vissa människor i sin frustration kallade för en ”låt gå-attityd”. Idag skulle vi kanske ha sagt att det brast i ”engagemang” hos lärarkåren. Vi skulle ha sagt att lärarna inte verkade ”brinna för sitt arbete”.

Det mesta som gjordes gick nämligen på rutin. Det fanns inte mycket till samordning mellan kurser och program. Som student förväntades man göra det mesta själv. Förändringar var ovälkomna och beskrevs som omöjliga att genomföra. I vissa ämnen kunde vem som helst med formell behörighet skriva in sig på en doktorandutbildning utan krav på finansiering eller definierat avhandlingsprojekt. Utvärderingar av kurser förekom sällan och lärarna kunde på gott och ont bedriva undervisningen ungefär som de ville.

Universitetets anställda gjorde med andra ord inte mycket mer än vad som krävdes för att verksamheten skulle bedrivas ungefär som det var tänkt. Var man forskare och lärare fokuserade man på sin forskning och undervisning. Och tänk: man kanske till och med ägnade tid åt egen förkovran, vem gör det idag? Förhoppningsvis gjorde man det man skulle. Man utgick från att de andra också gjorde det och gjorde de inte det ja då var det väl deras problem och inte mitt.

Låt gå-attityden kunde naturligtvis gå för långt och vissa mindre institutioner kunde ibland fungera som skyddade verkstäder. Men poängen är att det också fanns positiva aspekter av denna behagliga bekymmerslöshet. 1992 var universitetet en värld som fortfarande andades tillit till sitt eget system. Lärare och forskare kunde koncentrera sig på sina kärnuppgifter i lugn och ro. Allt skulle inte göras om. Lärarna förväntades inte lägga sig i hur kollegorna arbetade och inte heller oroa sig för om studenterna gjorde vad de skulle. Man tänkte ungefär att om studenterna inte förmådde motivera sig på egen hand eller själva organisera sina studier var det nog ingen mening att de läste på universitet i alla fall.

23 år senare var allt förändrat. Nu skulle allt ifrågasättas, allt skulle förändras, moderniseras, planeras, regleras, utvärderas och effektiviseras. Allt skulle dessutom beskrivas och genomföras på ett sätt som gjorde att studenterna och medarbetarna tydligt kunde se den raka linje som naturligtvis – ”Det är väl självklart!” – måste finnas mellan kursplan, undervisning, examination och utvärdering. Allt skulle vara konsekvent! Allt skulle vara lika föra alla! ”Ja! Hur ska det annars kunna bli rättvist!” Dessutom var det nu lärarnas ansvar att se till att studenterna klarade kurserna. Pengar tilldelades institutionerna efter hur många studenter man fick igenom med godkända betyg. För att försäkra sig om att studenterna lyckades med sina studier ägnade man därför nu betydligt mer möda åt att styra deras arbete. Resultatet blev naturligtvis att lärarna fick mycket mer arbete än bara själva undervisningen att ägna sig åt eftersom de nu måste skriva detaljerade studieguider åt studenterna och dessutom rätta alla inlämningar studenterna tvingades göra för att de inte skulle vänta med att plugga förrän sista dagarna innan tentan.

Forskningen skulle helst bedrivas i forskarlag. Den individuella forskningen skulle knyta an till institutionens olika forskningsprofiler och vid medarbetarsamtalet med chefen skulle det redogöras för vad man som enskild forskare gjort för att fullfölja den tredje uppgiften: samverkan med världen utanför universitetet. Och allt skulle mätas, utvärderas och kunna redovisas!

Universitetet hade med andra ord blivit ett helvete.

Utan att kunna bevisa någonting med några som helst empiriska data ser jag det som uppenbart att denna generella utveckling mot allt mer meta-verksamhet i form av planering, styrning, dokumentering och uppföljning – och som inte bara karaktäriserar universitetet men arbetslivet i stort – hänger ihop med kvinnornas inträde i det offentliga livet. Det är som att kvinnor har svårare än män att hantera den frustration som tydligen gör sig gällande hos somliga då människor gör ungefär bara vad de ska… ”Vi måste väl prata om det på något sätt! Vi måste ju planera verksamheten så vi vet vad vi gör och så vi drar åt samma håll! Och hur ska vi kunna bli bättre om vi inte ständigt utvärderar våra insatser och lär oss av våra misstag?” Det räcker alltså inte med att bara göra något med omdöme och förnuft utan först måste man skriva en rutin för hur det ska göras så det blir rätt och så att alla gör likadant. Annars känns det inte bra!

Det finns en kraftig tendens till överarbete och dubbelarbete i vårt moderna samhälle. Vi vet om det, alla pratar om det, men vi verkar inte kunna komma ur det. Många ägnar en stor del av sin arbetstid åt att fundera ut hur de själva och andra ska arbeta, hur de ska hantera risker, hur de ska effektivisera sin verksamhet och hur verksamheten ska beskrivas och utvärderas.

Det finns män som fungerar enligt dessa principer och det finns kvinnor som förkastar dem. Den mest genomgripande kritik som formulerats i Sverige mot dubbelarbetande och kontrollhysteri står att finna i den kvinnliga filosofen Jonna Bornemarks bok från 2018: ”Det Omätbaras Renässans”. Så jag talar här om tendenser och generella samband. Jag vill också säga att utvecklingen till viss del har varit av godo: Låt gå-attityden kan drivas för långt och lite kvinnlig uppfordran om att det är dags att skärpa sig kan män må bra av. Men idag behöver vi upprätta en balans i systemet.

Ett sätt att göra det är att skapa större medvetenhet om de skillnader som finns mellan män och kvinnor. Män har ett större behov av enkelhet i sitt agerande. Män stoltserar gärna med tillit och tillförsikt: de litar på varandra och tänker att det räcker så länge folk gör så gott de kan. Män sätter dessutom ära i att inte följa regler. God vilja och redlighet går före millimeterrättvisa. Allt behöver inte bli rätt. Det blir nog bra ändå!

Som sagt: manlig galenskap vet vi det mesta om. Den löper som en röd tråd genom historien. Nu måste vi börja se upp med kvinnligt kodad galenskap. Antagligen kan denna galenskap ta sig flera olika uttryck men ett av dem är helt klart tendensen till gränslöst överarbetande kombinerat med naiv övertro på regler och rutiner.

Vi behöver mer av goda manliga värden. Vi behöver inte manlig galenskap, verkligen inte, men vi behöver heller inte kvinnlig galenskap.

95 reaktioner på ”Richard Sörman: Kvinnlig galenskap 1. Kontrollbehov och gränslösa ambitioner

  1. pllay skriver:

    Det är inte kvinnor som tvingar oss att planera, dokumentera, registrera, rapportera utan det är det planekonomiska systemet som kräver kontroll och rapporter om ständig förbättring och uppnådda mål.

    Gillad av 10 personer

    • Sarah skriver:

      Det neoliberala samhällets anarki, med utförsäljningar och privatiseringar har lett fram till denna utveckling av kontroll och likriktning.
      Där staten tidigare styrde ser vi nu i gymnasieskolan allsköns aktörer verka. Detta kräver sin tribut i form av ökad kontroll.
      Att även universitetsvärlden drabbats är följdriktigt, även om denna ännu inte privatiserats. Det är en del i alienationen och proletariseringen av medelklassen.

      Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Problemen du beskriver har en enkel lösning. – Skattemedel ägnade ändamålet undervisning får man del av i takt med att man kan dokumentera införskaffat kunnande, varigenom man får makt och resurser att skaffa sig detta på en fri marknad.

    En ordning där incitamenten styr rätt för alla inblandade.

    Man måste då ordna en fusksäker ordning för denna kunskapskontroll och det kan väl ordnas.

    Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Skattemedel ägnade ändamålet undervisning får man del av i takt med att man kan dokumentera införskaffat kunnande, varigenom man får makt och resurser att skaffa sig detta på en fri marknad.”

      Är det inte så det ‘funkar’ nu? Genomströmning kallas det visst, med glädjebetyg.

      Gillad av 3 personer

      • Bo Svensson skriver:

        Det enda som behövs är en fusksäker kontroll av att man verkligen har tillgodogjort sig kunnande av det slag skattebetalarna menar motiverar utbetalningar.

        Så här: Någon tror sig vara mogen för en tenta av sitt kunnande och två kontrollanter lottas strax före utfrågningen som kan utföras på distans av censorer som kontrollanterna väljer med en slumpgenerator. – Går det väl, utbetalas en summa på elevens eller vårdnadshavarens konto att spenderas efter bästa förstånd. T ex på fortsatt undervisning.

        För att inte slösa med kontrollanters och censorers tid, skall det kosta att tentera men summorna som betalas ut rör sig om runt 700000 sammanlagt under ens utbildning om det skall kosta som nu.

        Gilla

      • Elof H skriver:

        Tyvärr skiljer man inte på undervisning och examination. Lägg examinationen i en helt avskild myndighet och låt det sedan vara fri konkurrens på utbildningsmarknaden.

        Gillad av 1 person

  3. Fredrik Östman skriver:

    Jag får intrycket att du har gått på bluffen, lögnen, att kvinnor tidigare har saknat inflytande. Du verkar glömma Salome, fru Macbeth och alla de andra. Du verkar glömma att grymheten alltid framställts som kvinnlig i mytologien, från Kali till yin.

    Gillad av 8 personer

  4. Tomas skriver:

    Tror nog jag föredrar kvinnlig galenskap i studievärlden. Har sett mycket av ointresset hos män att utvärdera och sortera bort sådant som varit dåligt. Kvinnliga ansatsen, om den nu är rätt beskriven här, kanske är tungrodd i början (alltid jobbigt att börja renovera ett totalt eftersatt hus) men med införd god systematik kanske det leder oss snabbare framåt mot bättre resultat. Är dock misstänksam mot den eventuellt kvinnliga egenskapen att inte obarmhärtigt kunna bedöma vad som är rätt och fel för att senare osentimentalt skära bort det felaktiga. Då landar vi kanske i samma resultat men med full dokumentation om att mycket är åt skogen.

    Gillad av 2 personer

  5. Göran Fredriksson skriver:

    Sörmans hypotes är att förfallet på universitet och högskolor är en följd av kvinnlig galenskap.

    Även om det finns skillnader mellan könen, jag vill här t.ex. peka på att män i allmänhet är mer beredda att fatta beslut snabbare, så är min hypotes att det handlar om att massexaminationen av alltmer osjälvständiga akademiker, oavsett kön, skapar ett behov av att dessa skall sysselsättas. Med något överhuvudtaget.

    Att vi numera dagligen itutas resultat från ”forskarna” genom SVT och SR stödjer min hypotes. Att de saker ”forskarna” har kommit fram till ligger på en intellektuell nivå som synes vara en självklarhet för de flesta är också ett empiriskt stöd.

    Gillad av 2 personer

  6. Jan Andersson skriver:

    Visst finns det manlig galenskap! Som att starta och driva ett företag i Sossesverige med många anställda, ständigt motarbetad av alla myndigheter som gjort det till en dygd att vara misstänksam och aldrig hjälpsam.

    Gillad av 6 personer

    • Kronblom skriver:

      Jag skulle kalla det kvinnliga visioner och det finns bot mot detta i ett bra tyskt citat. Wer eine Vision hat, der soll zum Arzt gehen.

      Gilla

  7. Dnam eksnad skriver:

    Jag har haft en kvinnlig chef under hela min karriär, jag önskar mig inte fler. En psykopat som de högre cheferna anställde dyrt för att utföra sitt smutsiga värv, hennes största talang var psykisk terror och vår avdelning liknande efter ett tag gallernas by i Asterix-albumet Tvedräkten. När jobbet vad klart så fick hon dra vidare, hennes talang var Kalis, BabaYaga, barnlös och bitter.

    Vi återupptäcker Yin och Yang i vår tid, fast baksidan, de negativa egenskaperna, vi lär oss hur kvinnors ondska ser ut och manifesterar sig. Finns det en djupare anledning att det har varit främst män som styrt under årtusenden? Sveriges utveckling, ”det mest jämställda landet i världen” verkar tyda på det, för om vi misslyckas, om vi inte får stopp på detta, var slutar det?

    Gillad av 11 personer

    • .,Falsk Flagg_ skriver:

      @ Arne,

      ”Finns det en djupare anledning att det har varit främst män som styrt under årtusenden? Sveriges utveckling, ”det mest jämställda landet i världen” verkar tyda på det, för om vi misslyckas, om vi inte får stopp på detta, var slutar det?”

      Du har ju också bott i Schweiz, om jag minns rätt. Jag flyttade dit för länge sen och var då helt övertygad om att det var ett fundamental annorlunda samhälle än Sverige på många sätt. Men på senare år har det blivit allt mera troligt att jag hade helt fel. Schweiz verkar faktiskt nästan vara en kopia av Sverige, det är bara det att man ligger efter. Utvecklingen här går helt klart åt samma håll som i Sverige och på samma sätt, men det är en fördröjning på 30-50 år. Detta motsvarar ganska väl skillnaden i när kvinnorna fick rösträtt (1970 i CH) och det är också den i särklass mest troliga förklaringen jag kan hitta.

      Vad gäller din fråga, dvs. var detta slutar, är min gissning att det sker med en återgång till ett traditionellt patriarkaliskt samhälle, eftersom feminiserade samhällen uppenbarligen förlorar förmågan till både självförsvar och reproduktion. Har vi tur sker detta genom en inre reformering i Västvärlden, dvs. att vi återställer de historiska könsrollerna. Om inte, lär vi bara försvinna ut ur historien.

      Utlandssvensk

      Gillad av 5 personer

      • Dnam skriver:

        @anders

        Jag blev idag medveten om ett intressant fenomen, kristendomen sprider sig i Kina, och eftersom man inte får mötas mer än 25 personer så har ”huskyrkor” utvecklat sig, när de når 25 personer så knoppas de av och blir två. Tyckte detta var hoppingivande. Vi behöver inte våra pk-präster men vi måste samlas, boken att läsa från finns redan, manual och kropp i ett.

        Gillad av 2 personer

  8. Eva Danielsson skriver:

    Män vågar sticka ut hakan i sakfrågor. Män är mer självmotiverade, målmedvetna och blir lättare nördar än kvinnor. Nördighet som drivs för långt blir också galenskap men på vägen dit har mannen ibland uppfunnit något fiffigt och nyttigt. Mäns ”tuppande” gentemot varandra kan bli positiva kraftmarkeringar men förstås också leda till galenskap. Män accepterar att bli illa sedda om de har ett övertag eller en övertygelse.
    Kvinnor behöver mer bekräftelse av andra, även för sin person. Kvinnor vill ha mer ordning och struktur och förutsägbarhet, blir kontrollfreaks. Kvinnor vill att alla ska vara med i samma båt. Att knyta relationer går före sakfrågorna. Strävan efter samförstånd och trivsel även i situationer som kräver konfrontationer och förmåga att ta risker på egen hand, blir förstås galet. Kvinnors behov av bekräftelse av andra leder till en oförmåga att säga nej även när ett nej borde vara självklart. Kvinnor ligger lågt för att bli omtyckta och själva få tycka om. Och så vidare…
    Manlighet och kvinnlighet är olika. Det är komplementärt. Mäns och kvinnors respektive särskildheter kan komplettera varandra i samarbete, man blir ett bra team. Med olika balans beroende på vad situationen handlar om. Generellt behövs den allmänna balansen, så att varken det manliga eller det kvinnliga tar över.
    Obalansen i samhällsfrågor i nuläget är inte en tippning till kvinnlig politik utan en giftig cocktail av manligt och kvinnligt, som jag ser det. Alltså en vanlig manlig strävan efter större makt som använder kvinnlig oförmåga att säga nej och oförmåga att utesluta dem som framställs som i behov av omsorg plus det kvinnliga behovet av samförstånd. De som verkar klara sig bra utan ens omsorg ( vita skatteslavande medelklassare t ex), dem kan kvinnor (eller feminister) hata ohämmat, eftersom de verkar tåla det. De t o m bekostar kalaset.
    Är just totalitära ideologier ( som tillfredsställer det manliga suget efter makt och övertag) i ideell och humanitär skepnad, (som tillgodoser det kvinnliga behovet av livgivande och helande), den farligaste och giftigaste drycken att servera redan mätta människor? Måste människor hungra och lida för att vara alerta och genomskåda onda motiv?

    Gillad av 12 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Kvinnor är från det varma Venus och männen från det minusgradiga Mars. Sen möttes de i god kompromissartad ordning på neutral mark, Jorden, där mötet sägs ha fått temperaturen att stiga – vilket i dessa dagar kapitaliseras av klimatagendan. Honk! Honk!

      Gillad av 2 personer

    • Dnam skriver:

      Kanske, men jag tycker mig ana att män innerst inne drivs av att de vet att de tränar för att offra sig för byn, att ge sitt liv för familjen, medan kvinnornas fokus är att bevara sitt eget liv, så att de kan få barn, i vårt moderna samhälle så behövs inte männens största talang så den får sitt utlopp i alla möjliga pseudostrider, och kvinnornas instinkt blir till en extrem egoism där deras egen bekvämlighet får trumfa allt.

      Gillad av 3 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        DNAM
        Jag vill gärna jämföra de poistiva sidorna av manlighet med de positiva sidorna av kvinnlighet – inte positiv sorts manlighet med negativ sorts kvinnlighet eller vice versa. Då går man ju i fällan att acceptera ett konstruerat könskrigande. Män och kvinnor är ämnade att komplettera varandra och samarbeta för artens fortbestånd och nog har du väl gillat en och annan kvinna i ditt liv dessutom. Själv har jag många fantastiska män i mitt liv, alltifrån ett års ålder upp till en lika gleshårig men lite mer erfaren man.😊

        Gillad av 3 personer

      • Dnam skriver:

        @eva, visst, Östman pekar på detta ofta. Jag kan dock med sorg notera att den generation född på 60-talet jag tillhör har en deprimerande andel vilseförda kvinnor som går runt och är paket av aggression, män som står ut håller ihop familjerna, konflikterna som det vidriga samhället pressat in kan sällan lösas. Detta är vår strid idag.

        Gillad av 4 personer

    • Jan Andersson skriver:

      Görbra analys! Stämmer på min egen långa erfarenhet. Jag har aldrig strävat efter makt, men hållit mig strax bakom de maktsugna männen och för bra betalning ofta fixat allt som de har lovat att de skall göra (och på så sätt behålla sin makt och kanske öka den). Men en vacker dag vänder de sig om och ser mig i ögonen: ”Vem är du?” eller ”Tack ska du ha, vi ses kanske nån mer gång!”. Det skulle nästan aldrig en kvinnlig ledare göra, vilket kanske är anledningen till att de inte är så många.

      Gillad av 1 person

  9. Anders skriver:

    Intressanta funderingar! Jag tror förändringen du beskriver återspeglar skillnader i begåvning mellan män och kvinnor. Som bekant har män en flackare normalfördelningskurva för IQ än kvinnor, vilket innebär att det finns långt fler män än kvinnor bland de högst begåvade. Mycket begåvade personer klarar till skillnad mot de lite mindre begåvade av att hantera en mera ostrukturerad verklighet. Man löser saker ad hoc. De mera måttligt begåvade blir stressade av att inte ha tydliga regler. Med fler kvinnor inom universitetsvärlden har vi fått en annan begåvningsprofil. De högt begåvade männen är inte längre i majoritet.

    Gillad av 6 personer

  10. K. Ulvert skriver:

    En Verksamhetshandbok är de medelmåttigas revansch.
    De som inte kan fatta egna och nya beslut utan tror att allt kan sorteras in i processer.
    Ett osvikligt sätt att ta bort arbetsglädjen för de övriga.

    Gillad av 10 personer

  11. Anders skriver:

    En annan reflektion är att man numera inte helt sällan ser att konservativt sinnade lämnar sina arbeten inom akademin. Detta är något helt nytt och tyder på att arbetsförhållande är vidriga, för akademiska läraranställningar har ju folk, åtminstone förr, kunnat gå över lik för att få. De ju fortfarande hyftsat välbetalda, och det arbete som ska utföras måttligt betungande.

    Gillad av 5 personer

  12. Dan skriver:

    Jag tror att vi precis har läst ett bra exempel på ”correlation does not imply causation”. Bara för att kvalitetssäkring började hända med ISO 9001 pch att detta kanske började påverka utbildningsväsendet runt denna tidsperiod så tror jag inte att man kan hävda att detta har en koppling till kvinnor som intåg.

    Gillad av 1 person

    • Eva Danielsson skriver:

      KUNGSKOBRAN
      Att skolväsendet har blivit kvinnodominerat är säkert en av förklaringarna. Annars får man nog lägga största skulden på socialismen som orsak till försämringen. Förskjutningen från kunskapsförmedling till social utjämning som gled till ett förnekande av alla olikheter, även i begåvning, som blev motstånd mot betyg och frånvaro av sållning till högre utbildning osv. Och sänkningen av lärarrollen från att vara experten och en ledare med auktoritet till en allmänt mammig handledarroll, och inte sällan i stället för en socialarbetare.

      Gillad av 11 personer

  13. Göran Holmström skriver:

    Bravo Richard full fokus på bekymren är börjat till vägen ur vansinnet!
    Det du kallar för ”galenskap” är det inte bara nedärvda förmågor som hållit mänskligheten vid liv i cirka 350000 år så vi alla till slut kan få njuta av Mello och fredags-mys.
    Men backar vi bandet lite så sprang vi med spjut under minst 335000 år och jagade vår föda, idag är det tämligen enkelt. En Carl-Gustaf i lämplig kaliber fäller i princip allt.
    Då var det helt andra premisser, Spjut eventuell pilbåge eller klubba, det krävde samarbete och tillit till sina jaktkompisar. Egoism och tokiga egna initiativ resulterade i bästa fall i snabb död, i sämre fall utfrysning från flocken.
    Jag tror ( nej vet) att där kan man nog med tämligen god precision utreda mannens drivkrafter och varför vi gör som vi gör. Både i vardag och i pressade situationer.
    Kvinnans galenskap då? Den lär ju skapats och fostrats på likartat vis vid lägerelden eller i grottorna? Inte kan suffragetterna och rösträtten skapat den?
    Den växte nog fram och skapades med samma trial and error under tusentals år,
    Det föreligger en rätt stor skillnad är jag övertygad om, Mannen behövde samarbeta för överlevnad det var enda sättet! Kvinnan med, men för mycket samarbete ledde till avkommornas undergång ofelbart. Denna lilla men stora skillnad, tror jag innehåller svaret till varför vi tänker och agerar olika.
    Men det är bara min teori för vad den är värd.

    Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Gärna Eva, detta är ju endast min teori, så kritisera gärna om logik och tankarna haltar.
        jag tror vi inte ens kan ta in hur hårt livet
        var på den tiden. Männen var nog lite mer privligerade, mot ödet, då döden kom i from av olyckor och oftast ond bråda sådana.
        Kvinnorna var tvungna att ta hand om avkommorna på bästa vis, med eller utan man. Om samarbetet med dom ”Rivaliserande” kvinnorna vart för starkt så vid nödår räckte inte födan till sig själv eller avkomman. Nu menar jag att samarbete var det som gällde, men innerst inne så måste. man tänka på sig själv först för barnens skull.
        Jag menar att kvinnor har en mycket stark beskyddargen med minst 300000 år på nacken, den är er bästa vän när den används rätt, men kan vara er största fiende, när osunda ideal och värderingar råder kombinera det med grupptryck så kan det spåra ut.
        Männen har sina akilleshälar med, Jag tror att passiviteten vi ser är på grund av saknad av en flock och ett mål att kämpa emot.
        Mvh Göran.

        Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tror att han menar att den kvinna som hjälpte andra mödrar mer än genomsnittligt därmed försummade sin egen avkomma i samma grad, vilket kan ha haft en inverkan på överlevnadschanserna så att denna typ av beteende bestraffades av evolutionen och därmed inte bredde ut sig. Men samtidigt överlevde säkert populationer där mödrarna hjälpte varandra, och någon spridning uppstår alltid. Man kan tänka sig som resultat (a) att ett jämviktstillstånd uppnås och (b) att spridningen tenderar att vara liten för att genom mekanism (a) maximera genomsnittsnivån. Vi har hittat en mekanism för kvinnlig konformitet. Observera att vi talar om gruppselektion, vilket ideologer (liberaler, socialister) tenderar att förneka.

        Gillad av 1 person

      • gunnarthorell skriver:

        Intressant.
        Ligger en hel del i dina iakttagelser.
        Dock tror jag ( jag svär väl lite i kyrkan nu) att det byråkratiska raseriet har med två saker att göra.
        Dels att institutionerna av ideologiska skäl har tvingats ”leka företag/affarsrörelse” utan att egentligen vara det. Läraren blir representant för den ”tjänst” som institutionen säljer. Eleven ses som ”kunden”. Kunden har alltid rätt, och hens upplevelse (studieresultat etc) MÅSTE kunna mätas.
        Denna sorts kopiering av stora företag (Utan att ha deras ”snikna passion”har för övrigt ägt rum i alla framstående länder, oavsett grad av ”socialism”.
        Det Andra är att den ideologiska strömkantringen äger rum samtidigt som utvecklingen inom informationsteknologin tar ett jättesprång framåt. Heureka! där hittar byråkratin en oändlig mängd ”softa sysslor” av typen ”luddiga utvärderingar”, ” kontrollering”, ”manualer”, ”fromma prospekt”, ”imitationer av affärsspråk”, införande av ”modern pseudo-vetenskap”. Allt, att ta del av genom en svällande dokumentation.

        Gillad av 3 personer

      • Eva Danielsson skriver:

        Göran Holmström
        Då förstår jag vad du menar. Men jag tror nog att kvinnor överlag har samarbetat så långt det har varit möjligt ändå, både om födan och om vaktandet av barnen. Och man har behövt hjälpa varandra vid barnafödandet som ju har varit en vanlig dödsorsak för kvinnor tills för hundra år sedan. Om man i svåra tider satte sina egna barn främst så är ju det något sunt, som jag tycker saknas hos pk-kvinnor idag. (I alla fall innan de egna barnen har hotats). Men ingen kvinna hade klarat sig under primitiva epoker utan att ställa upp för varandra och även bistå männen i jagandet på föda, särskilt om männen drog iväg under perioder. Rivaliteten mellan kvinnor tror jag handlar mer om rivaliteten om män och ibland den ställning eller makt en förening med en viss man kunde ge/kan ge.

        Gillad av 4 personer

    • Hans Högqvist skriver:

      Jodå, visst är det en statistisk skillnad på mäns och kvinnors förhållningssätt till ”livssituationer” grundat i det du beskrivet. Men ökande krav på planering, utvärderingar och utredningar tror jag i huvudsak beror på byråkratins inneboende vilja att växa. Ju fler byråkrater desto fler välbetalda chefer. Se bara på kolosserna EU och UN. Pappersvändarna står för allt större del av penningomsättningen i samhället. Sverige är som vanligt bäst.
      Att feminismen fått så stort genomslag i samhället är naturligtvis en ännu större katastrof!

      Gillad av 3 personer

      • Hans Högqvist skriver:

        Det personliga ansvaret för sitt liv måste bli normen igen. Staten ska inte styra enskildas liv.
        Om ett parti beskylls för att vilja ha en ”Nattväktarstat” av vänstern (= V, S, L, MP och C) så är de på rätt väg.
        Folk ska inte svälta men hög standard ska inte betalas av Socialen, föreningar och partier ska inte ha sin huvudsakliga finansiering från skattepengar – t. ex.

        Gillad av 2 personer

    • Ingvor Sabina Le John skriver:

      Enligt ”forskning” (vad vet jag…) så var anledningen till att den blivande Homo Sapiens en gång överlevde mot alla odds och spred sig över hela jorden, att barnets genetik formades till att höra till hela flocket och inte till EN mor. Detta frigjorde kvinnor, alltså fler individer, att kunna gå och söka mat till flocken medan dess barn stannade hemma i flocken. Så kvinnor jagade också. I dagens konstgjorda samhälle slår detta tillbaka vid barnuppfostran då barn är genetiskt formade att följa en grupps normer. Den ursprungliga flocken har blivit en kärnfamilj och när barnet idag möter kompisflocken i tonåren tar ropen från den över ropen från kärnfamiljen och barnet kan dras in i felaktiga normer och kriminalitet.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Ingvor hur flocken fungerar har jag ingen aning om vissa teorier endast baserade på cirka 15 års studier av religion, naturfolk, Schamanism som är en stor del av naturfolken, ganska mycket psykologi till det krigskonsten Inte varför man krigar) Utan hur det påverkar individen under striden, samt varför vissa går under mentalt av krig och vissa växer av det.
        Min teori är att vi är olika i tänket män och kvinnor och att dessa flera hundratusen år har format oss via konceptet att dom svaga och inte anpassningsbara dör först. Det jag ville påvisa är skillnaden i gruppdynamik i kvinnliga och manliga grupper, samt lite grovt och tillspetsat ge en förklaring till kanske varför.
        Att kvinnor kan jaga minst lika bra som män är jag helt övertygad om, även vara kapabla att kriga minst lika bra.
        Mvh Göran.

        Gilla

    • A skriver:

      Mycket trolig teori Göran, jag har förklarat en massa saker för mig själv med liknande resonemang om överlevnad. Kvinnan är fantastisk på många sätt, men samarbete är inte en av dem. Man kan bara betrakta tex stall.. Jag skulle gissa att kanske 95% av dem är veritabla katastrofer iallafall periodvis. Det är väldigt tydligt kan jag säga. 🙂

      Mvh A

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Tackar A, ja jag tror vi är mer styrda av vårt genetiska arv, än vad forskarna vill erkänna, samt att det vore ett stort ”nederlag” att erkänna att vi är så lika våra förfäder och det enda som skiljer oss åt är ett litet lager fernissa, som lätt försvinner, vid kris eller liknande.
        Mvh Göran.

        Gilla

  14. Flurrevurp skriver:

    Nej, ”meta-verksamhet i form av planering, styrning, dokumentering och uppföljning” tror jag inte har ett skit med manligt/kvinnligt att göra. Det har snarare med ISO9000 och det ”kvalitetsindustriella komplexet” att göra. Detta startade i slutet av 80-talet ca. Detta komplex sysselsätter idag horder med konsulter och genomsyrar i stort sett varje bransch. Fortfarande tjatar man på om Toyotas sätt att bygga bilar, utan att reflektera över att de flesta verksamheter man försöker tillämpa dessa bilbyggarorinciper på inte på något sätt liknar aktiviteten att bygga en bil.

    Gillad av 6 personer

    • Jan Molin skriver:

      Jag håller med dig, har inte ett dugg med manligt/kvinnligt att göra! Jag arbetade som avdelningschef inom ett ABB-företag när ISO9000 drabbade oss. Vi tolkade denna idioti som enkom styrt av ekonomerna och byråkraterna som då redan tagit makten från oss ingenjörer i företagen. Vi lyckades komma ganska lindrigt undan genom att mest använda kopiatorn. Enorma mängder papper skapades till föga nytta. Denna byråkratiseringsvurm tog längre fram i tiden sedan död på och/eller uppköp till utlandet av flera företag jag känner till.

      Gillad av 2 personer

  15. Lennart Bengtsson skriver:

    Huruvida dagens galenskap är feministisk eller inte kan inte entydigt bevisas. Ett sätt att pröva hypotesen vore att ge feministerna ”time out” för några år för att se om situationen förbättras.

    Detta är nog tyvärr ogenomförbart varför vi alla är utelämnade åt ÖDET. Under tiden kan vi temporärt förflytta oss till ett mindre vansinnigt land och studera det hela på avstånd ungefär som en film på Netflix.

    När farkosten börjar läcka på allvar lämnar normalt förnuftigt folk båten i tid. Att gå under, även om det är kollektivt, är knappast något att se fram emot.

    Gillad av 3 personer

  16. Jari Norvanto skriver:

    ”Det finns en manlig galenskap. Den har firat sina triumfer genom historiens meningslösa krig och konflikter.” Eftersom krig och konflikter utmärkt den mänskliga historien, och ritat om kartan, så antar jag att det även finns en rad meningsfulla krig. Krig är politikens brutalaste uttrycksform.

    Gillad av 5 personer

      • Jonathan skriver:

        Idag är det snarare viktigare att komma ihåg att politik är krig med andra medel.

        Förlorandet av den insikten leder till beteenden som att hellre förlora med sina principer intakta än att vinna och göra lite våld på sina principer, något som vår kastrathöger gjort till en konstart.

        Denna insikt blir inte mindre viktig av att vi nu lever i ett etniskt balkaniserat Sverige där olika grupper, som inte kan nå någon långsiktigt stabil kompromiss eftersom deras intressen är helt motsatta och deras idéer om vad som utgör ett gott samhälle är helt inkompatibla, nu och för all framtid, tills en grupp eventuellt på något sätt försvinner, befinner sig i en ständig konflikt rörande resurser och makten att omforma samhället efter ens egna övertygelser.

        Gillad av 4 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Har läst en bok av en krigskorrespondent, som har observerat att krig medför en ökad känsla av mening i livet. Boken var ambivalent i sin inställning till kriget, lite sadistisk. Så utan krig meningslöshet. Meningen med historiekunskaper och mytologi är då att möjliggöra mening utan utfört krig, en skyddsmekanism liknande de som får revistridande djur att inte döda varandra, ibland inte ens strida.

      Gillad av 4 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Många krigskorrar kilar på samma sak, som alla adrenalinknarkare, närheten till döden får en att känna sig mer levande. prislappen är tyvärr mycket kostsam på denna övning, till slut känns allt blekt och smaklöst.
        Och det tar lång tid att återfå normala känslor och någorlunda vettiga känslor och reaktioner, till det risken att återfalla i ett tillstånd av total likgiltighet vid pressade lägen.
        Ditt sista resonemang är mycket intressant, ska begrunda det lite.

        Gillad av 1 person

      • Jari Norvanto skriver:

        Känslan av ett syfte är både motiverande och vitaliserande. Och från filmens värld hörs de inblandade i farofyllda situationer ibland säga saker som ‘I feel so alive’. Lite olika tidsaxlar dock mellan långsiktiga mål och adrenalin-junkies ögonblickliga rus; men även de senare kan ju göra tidsödande förberedelser i vissa fall, för att uppleva dessa kortvariga kickar. Tomhetskänslor är inte ovanliga efter att projekt har fullbordats, och det kan även gälla krig.

        Gillad av 1 person

  17. Hovs_klipphällar skriver:

    Skribenten berättar om universitetsvärlden. Den lämnade jag före sekelskiftet, så jag vet inte hur den ser ut numera.

    Generellt kan jag bara säga att män och kvinnor tenderar att fungera olika mentalt sett. Kvinnorna har genom evolutionen haft huvudansvaret för att se till att barnen överlevde, medan männen svarade för gruppens yttre försvar. Båda könen hjälpte till att samla in föda, fast på lite olika sätt — männen genom jakt, kvinnor+barn genom att leta fram frukter, rötter mm.

    Jaha, och? Tja, min gissning är att skribenten drabbats av att högskolevärlden alltmera reduceras till ett vuxendagis. Och hur brukar ett daghem se ut? Jo där är det kvinnor som styr…

    Kvinnorna vill att det ska vara rättvist, att ingen blir bortglömd osv. I vuxenvärlden resulterar det i en irriterande detaljstyrning som även drivs av makthavarnas krav på kvantifierbara resultat.

    Förr var det en elit av de med högst IQ som blev akademiker. Så är det inte längre. Välkommen till vuxendagiset!

    Gillad av 9 personer

  18. Lasse Forss skriver:

    Problemet med dagens utbildning, från förskola till universitet, är att den är politisk. PK-ismen är en del av undervisningen. Politisk forskning till exempel är när man kan doktorera på att ”klimatförnekare” är reaktionära utan andra underlag än psykologiskt svammel. Mig veterligt har man inte frågat någon av oss som pekas ut. Själv har jag skrivit och berättat att orsaken till min skepsis är fusk med rådata, prognoser som inte stämmer och så vidare. Jag uppfattar att de flesta, för att inte säga alla, klimathotsskeptiker har detta som bakgrund till att man förkastar larmen.

    En annan doktorsavhandling berättade att omkring 3000 öar i Stockholms skärgård kommer att försvinna på grund av att Östersjön kommer att stiga. Det är för närvarande 4 mm landhöjning per år så om hundra år kommer havsytan att vara omkring 4 dm lägre. Inte högre. Mot politiska forskningsresultat står sig verkligheten slätt.

    Gillad av 6 personer

  19. Jaxel skriver:

    Instämmer i verklighetsbeskrivningen.

    När jag påbörjade en anställning i statlig förvaltning i början på 1980-talet så förväntades de anställda göra sitt jobb utan massa planering, uppföljning och utvärdering m m. Knappt fyrtio år senare var det mycket sådant. Vad gäller min erfarenhet skulle jag säga att det är tveksamt om förändringen hade någon större betydelse för det arbete som faktiskt utfördes.

    Gillad av 1 person

  20. Snackademiens anständiga sekreterare skriver:

    Den omnipotenta attityd som jag tror kan ligga bakom en del av problematiken du beskriver hittar man både bland män och kvinnor i min erfarenhet, men med lite olika förtecken (eller inte)

    Som 50-talist har jag kvantitativt sett mer av den manliga varianten, men jag har också fått många tillfällen att uppleva den kvinnliga på nära håll, såväl privat som professionellt.

    50-talisternas mödra-generation var till övervägande del hemmafruar (min egen mor tillhörde inte den gruppen). Hemmet som var (är?) deras revir, är en relativt överskådlig enhet och många (långt ifrån alla) utövade en stark kontroll (på gott och ont – brist på den typen av kontroll kanske har lett till andra problem) som var lätt att rättfärdiga, där visste de var skåpet skulle stå och kunde peka med hela handen – värt att märka är att den rollen inte gav någon eftertraktad status.

    Den typen av kvalifikationer kan jag gissa var mycket användbar som t ex dagis-fröken. Jag har träffat en del fd dagis-fröknar, då som chefer i andra verksamheter, som i den rollen getts möjlighet att odla och förfina dessa egenskaper (som kan upplevas som provocerande) för att utveckla ett slags auktoritär stil i mjukis-anda som ändå kan lyckas ta heder och ära ifrån underhuggarna, som de kanske tycker sig ”se”, men de bemödar sig inte alltid att titta efter (eller ta reda på) så noga. Kanske har man andra (större?) förväntningar på kvinnliga chefer, och reagerar inte när män bemöter en på samma vis. Men det är en upplevelse jag haft.

    Den undanträngda position som kvinnor befann sig i för några få generationer sedan, har kunnat brytas och kvinnor fick tillträde till offentligheten. Det skedde inte utan uppoffringar (på flera plan), kanske är det rekylen av den den vi ser, som tar sig rätt spretiga uttryck.

    Sedan 90-talet har fenomen som kvalitetsmätningssystem, metoder för utvecklingsprocesser och kontrollsystem framgångsrikt nästlat sig i in våra verksamheter. IBM:s printer-fabrik i Järfälla var en av de första svenska verksamheterna som blev ISO-9000-certifierad, det uppfattades som en stor framgång och firades med kungen på plats. Ett år senare lades fabriken ned. Jag uppfattar att fenomenet också har skapat nya karriärmöjligheter som tilltalar både män och kvinnor (appellerar till kontroll- och ordnings-törstande – kanske kvinnor är överrepresenterade?).

    I mitt gebit systemutveckling var kring sekelskiftet den allena saliggörande metoden RUP, och RUP-certifierade utvecklare var hett eftertraktade. RUP hamnade i bakvattnet till förmån för SCRUM och Kanban, andra metoder som sätter andra perspektiv i fokus. Det är svårt att inte uppfatta att det finns en överdriven tilltro till metoder, som det blir mycket fokus i kring och som ofta kan ta mycket utrymme (metoden i sig kan givetvis vara mycket bra – men sällan avgörande) och det ger många opportunities till arbetsgenererande åtgärder.

    Det borde ge både män och kvinnor skäl till eftertanke, vad är bra och vad är dåligt. Personligen tänker jag att det vore så bra om män kunde se saker lite mer som kvinnor och kvinnor kunde se saker lite mer som män. What a wonderful world that would be!

    Gillad av 1 person

      • gunnarthorell skriver:

        Apropå pseudo-vetenskap på universiteten, händer det intressanta saker i Kanada. Här Janice Fiamengo, som vill lägga ner hela den otroliga bibban av Gender Studies.
        Hon var själv feminist en gång i veckan i tiden. Vet vad hon talar om.

        Gillad av 1 person

      • Snackademiens anständiga sekreterare skriver:

        Har du svårt att förstå vad jag far efter kan jag nog inte vara behjälplig med ytterligare förtydliganden.
        Men om du gör en ansträngning och prövar min idé om att som man försöka göra dig bekant med hur kvinnor ser och förstår tillvaron (liksom kvinnor skulle vara betjänta av att ta del av mäns perspektiv) tänker jag att du kanske skulle en bit på vägen.

        Gilla

      • Snackademiens anständiga sekreterare skriver:

        @FÖ Jag är inte klar över vilken analys’ resultat som utgör utgångsvärde och till vad.

        Jag försökte förmedla att kvinnorna på den tiden hade en undanträngd roll i offentligheten och trodde (och tycker) jag lyckades med det.
        Givetvis var hennes position inte undanträngd i hemmet – det var ju där hon styrde, jag trodde jag lyckades förmedla även det.

        Verksamheter som dagis ligger i linje med dessa erfarenheter som kom väl till pass, som jag skriver ovan – vet inte om det tarvar någon förtydligande analys.

        Igen, i roller som dessa erhöll inte kvinnor någon fördelaktig ställning i offentligheten …
        (det känns lite onödigt att skriva om hela texten).

        Du får nog förtydliga din fråga om vi skall reda ut det här.

        Gilla

    • Flurrevurp skriver:

      Samma branscherfarenhet som ovanstående. RUP var en otroligt omfångsrik samling självklarheter, NPM för systemutveckling. Märkligt nog krävdes det fortfarande kompetent personal för att genomföra systemutveckling på riktigt. Denna personal hade turen att vara en tillräckligt smal resurs för att kunna flytta på sig till ställen där man fick jobba ostört med att skapa värde istf papper.

      Sedermera föddes den agila rörelsen som en motreaktion mot övertron på process o metodik. På senare år så har dock processfalangen gjort en kontra-attack och försöker blanda bort korten med s.k. ”Lean IT”. Istället för RUP så ska nu programvara produceras enligt Toyota-modellen. Den mest efterfrågade leverabeln har förskjutits från att vara fungerande programvara till att vara s k. A3or, dvs fluffiga förbättringsförslag komprimerade till managementspråk (dvs rensade från allt innehåll av betydelse).

      Gilla

    • Claes-Göran Olsson skriver:

      …. apellerar till kontroll- och ordnings-törstande – kanske kvinnor är överrepresenterade?

      Frimärkssamlande brukar anses vara ordningsskapande, men är nog snarare ordningskrävande.
      Andelen kvinnor i den sortens verksamhet var mycket blygsam.

      Har inte heller känslan att kvinnor är vanligt förekommande när det handlar om att ordna till exempel ett välfungerande reservdelslager.

      För mig är det tveksamt att kvinnor har stor förmåga till ordning baserad på någon intellektuellt baserad logik. Därmed INTE sagt att kvinnor saknar logiskt tänkande, bara det nödvändiga ordningstänket.

      Gilla

  21. Linn skriver:

    New Public Management är endast en finare omskrivning på totalitär kommunism. Alla ska göra exakt likadant enligt statligt bestämda riktlinjer. Arbetarna ska vara mindless drones som ska vara avpersonifierad och ställa in sig i ledet och utföra det staten har bestämt. Utbytbara och oviktiga.

    Universitets utbildade läkare, socionomer, psykologer, jurister bör få tänka självständigt eller anpassa behandling utifrån erfarenhet och kunskap inom sin profession.

    Men nej. Alla ska göra exakt samma precis överallt i hela Sverige oavsett ny forskning eller arbetslivserfarenhet. Alla tjänstutövare ska erbjuda endast de tjänster den statliga kiosken har bestämt.

    Samtidigt så ska befolkningen konsumenterna endast efterfråga efter färdigbestämda problem som staten bestämt. Så tjänsteutövaren kan ge sina förutbestämda lösningar till konsumenternas förutbestämda problem. Att konsumenternas problem inte alltid passar in i statens förutbestämda mallarna ställer till med stora problem överallt. För då hamnar man ”mellan stolarna”. För alla kan enbart ha ett problem med en lösning.

    Människor är betydligt mer komplexa än en företags teori som fungerar för industriell tillverkning av saker.

    Både män och kvinnor förhindras att få bli bäst och mest kompetent inom sitt yrke. Mental kastrering av hjärnan. Det leder till frustration och förfall.

    Gillad av 5 personer

  22. Sixten Johansson skriver:

    Intressanta inblickar och synpunkter i artikeln och kommentarerna, tack!

    Schematiskt kan vi kanske säga att västvärldens medvetandesida har präglats av manlig utopism, förljugenhet, regression och politisk och ekonomisk maktkamp under perioden 1960-90. Kring 1990 tycks en vänsterliberal basal PK-ism och statsparasitär allians med näringslivet och borgerligheten ha vunnit på bred front och slagit ut allt reellt alternativt tänkande. Efter detta krön kunde vagnen börja rulla utför allt fortare. Under de senaste 30 åren har karriärkvinnor och feminiserade män i allt högre grad påverkat alla nivåer och funktioner. Den manliga regressionen bytte alltså kön (eller genus) och så uppstod dagens samhällsfarliga, feminfantiliserade galenskap, spritt språngande under de senaste åren.

    Nu syftar jag inte på de underbara alfahonor som följer DGS, men jag tror att det som Richard berättar om också kan sammanhänga med att

    1) kvinnor generellt har mindre vana vid och svagare auktoritet för att utöva ledarskap och ta risker som bäddar för kritik och angrepp;

    2) verbaliserandet, babbelismen, det magiska tänkandet, passar kvinnor ännu bättre än män, eftersom kvinnor generellt är mer skolpräglade och språkligt begåvade och inriktade;

    3) andra kvinnor (och käringiserade män) attackerar ständigt och infamt kvinnor som sticker ut och höjer sig över mängden, så kvinnor måste hela tiden gardera sig mot angrepp. Dokumentation, verbalisering, konsensussökande tjänar då som skydd för flankerna och ryggen.

    Gillad av 3 personer

  23. Göran Holmström skriver:

    Detta fält har bjudit på nya saker idag. Tackar RUP och SCRUM,
    Om dom gör oss lyckligare eller, ger mer livskvalitet, det lär framtiden utvisa.
    Själv har jag målat hall och repat en skottkärra, 45X45 limmat och skruvat förstärkte SKALMEN rejält, det känns bra.
    Funderade en hel del efter jag skärv min text om skillnader mellan hur män och kvinnor tänker.
    Genast tog hjärnan ett sidospår och POFF kom tanken att problemet ligger kanske inte i skillnaden av tänk! Utan i att språket har utvecklats för långt, kanske så är det så att alla ord med mer än fyra bokstäver kan användas för att manipulera sin omgivning?
    Ju längre dom är ju mer möjligheter finns det att få sin motståndare att känna sig korkad och lättare att styra.
    Menar, Mat, kött, sex, sova och kram, täcker ju det mesta. Okej nu är inte tes klar, men tänk mer på den och ska lura mer.
    Se där enkelt budskap som inte går att misstolka.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.