Hej Katerina, vilket bra initiativ med en relationsspalt. Kanske mina funderingar är utanför vad du har tänkt man ska ta upp, men jag skriver ändå! Allt skulle kunna vara så bra: jag är en 73-årig kvinna med tre barn och lika många barnbarn, är helt frisk, äter inga mediciner, maken är också kry.  Bor i en villa (avbetald) med stor tomt i ett bra område.

Om det bara inte vore för den oerhört negativa utveckling som sker i Sverige! Vi lär ju ligga etta i Europa gällande kriminalitet… Följer alternativa media, invandringskritiska bloggar, olika twitterkonton och så vidare. Tack och lov att du och andra orkar informera!   

Min vånda och oro över utvecklingen tar mer och mer över tillvaron och orken sinar… men jag vill heller inte vara utan er information! Faller lätt in i katastroftänkande och jag ser till exempel framför mig unga IS-terrorister i en låg- eller mellanstadieklass med otäcka konsekvenser.

Ja, hur ska det gå för barn och barnbarn?

Har du något bra tips hur jag ska hantera detta? Kan man ens det? Helt krasst har jag  0 till 10 år kvar att leva och hur ska jag trots allt ta tillvara den tiden på ett bra sätt?

Tänker tillbaka på när jag var liten. Till exempel gick alla till och från skolan själva, man kunde i 10-årsåldern cykla några kilometer genom skogen till badplatsen och alla barn badade nakna. Skolan var disciplinerad och man lärde sig något, gud nåde om man inte kunde läxan eller pratade på lektionen! Till studenten kom censorerna och man fick en riktig examen.

Vill tillägga att makthavarna verkar vara helt omedvetna om tillståndet i landet, annars skulle det låta annorlunda tycker man. Eller är de köpta av globalisterna? För mycket islaminfiltration i partierna? Prestige? Maktgalna? Finns många bud.

Till sist; jag har läst din bok ”Bilden av Sverige” och ska just påbörja ”Bilden av verkligheten”.

Tack för ett bra författarskap!

Tack för mig, bara det att få mina tankar på pränt känns bra!

Varma hälsningar från en 73-årig kvinna i en Norrlandsstad

KATERINA JANOUCH SVARAR:

Hej kära medkvinna i Norrland!

Tack för ditt fina mejl som på många sätt sammanfattar det åtskilliga idag känner. Jag får ofta höra liknande vittnesmål från människor som bär på liknande funderingar som du, äldre som levt hela sitt liv i ett tryggt land men som nu med fasa ser tryggheten slås sönder. Sin egen del är man inte så bekymrad över, utan det är just de kommande generationerna, barnen och barnbarnen, man oroar sig för.

Jag erkänner villigt att jag tänker exakt som du, jag funderar också mycket på hur mina egna barn ska få det i det svenska samhället, hur framtiden kommer att se ut.

Vad det gäller att ständigt mata sig själv med negativ, skrämmande information så kan jag säga att det verkligen är påfrestande för nerverna, och man mår inte helt bra av det. Det skapar en känsla av olust, och även om man vill hålla sig informerad om vad som pågår så kan det bli för mycket av det goda.

Jag tänker så här, alla de som förnekar fakta och går runt i en rosa bubbla där de intalar sig att allt är bra, hur lyckas de hålla verkligheten utestängd? De mår ju inte dåligt på samma sätt som vi, som försöker ta ansvar och som håller oss informerade om samhällsutvecklingen. Och jag tänker att vi ibland skulle må bra av att koppla bort allting, ge oss själva semester från hemskheter och elände. Våga vara lite mer obrydda. Stänga av, ta en paus. Lägg sociala medier åt sidan, gå ut och njut av våren. För inget kommer att förändras, oavsett om du oroar ihjäl dig eller inte. Och då kan du lika gärna välja att försöka göra sånt som får dig att må bra istället för att låta ditt sinne enbart uppfyllas av svärta.

Å andra sidan har du själv också möjlighet att påverka, för du är viktigare än du tror, och det är så vi människor fungerar, genom att interagera md varandra – handlingar och ord som kan ge effekt längre fram, som är många små bäckar som tillsammans på sikt leder till en politisk förändring. Kanske vill du faktiskt engagera dig politiskt? Hur ser det u där du bor? När man är äldre har man ofta mer tid än de yngre och är du pigg och vital kan du troligen göra mycket nytta inom lokalpolitiken där du bor. Vi behöver fler kloka, medvetna individer i offentligheten och det är aldrig försent att börja!

Känn tacksamheten över det du har och det du haft. Unna dig saker, umgås med familjen, gör gott som får dig att må gott, var generös och hjälpsam mot andra så långt du finner det möjligt. Lite vanlig hederlig mindfulness helt enkelt, att vara i stunden, släppa tankarna på att din oro ska kunna påverka världen. Du gör vad du kan. Som du skriver, du är äldre nu och du vet inte hur långt ditt liv kommer att bli, så passa på att utnyttja varje dag till att försöka må så bra som möjligt. Läs romaner som inte handlar om politik, lyssna på musik…

Naturen ger mycket tröst, betrakta träden och himlen och tänk på att allt detta kommer att vara kvar oavsett vad den tokiga mänskligheten hittar på. Res utomlands om du tycker om det! Att komma bort från Sverige är oerhört välgörande och ger perspektiv.

Jag hoppas mitt svar gav dig lite tröst, och att du känner dig mindre ensam om dina känslor. För när vi delar med oss får vi tröst, och ibland är det bara så lite som behövs för att hjärtat ska må bättre. Kram!

Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com