Johan Westerholms kunniga och insiktsfulla artiklar (numera lagda bakom betalvägg) på ledarsidorna.se om hur en del radikala muslimer infiltrerat eller välkomnats in i det socialdemokratiska partiet ger mig ingen ro. Den åtminstone partiella sammansmältningen mellan en del av den svenska arbetarrörelsen och en del av den muslimska diasporan tycks ha gått längre än vad jag hade fattat. I så fall kan det förklara varför socialdemokraterna, trots att statsministern påstår sig göra det hela tiden, har så svårt att komma med tillräckligt övertygande uttalanden mot hederskultur och hedersvåld.

Jag skulle vilja sitta med, lite gömd, i ett möte bland partiets ledare för att bedöma stämningen. Jag vet hur det känns att sammanträda med folk som man hamnat i knät på men inte gillar – i mitt fall på grund av att jag genom olyckliga omständigheter och ogenomtänkta beslut hade släppt in olämpliga ägare i ett företag jag startat. I värsta fall blir det som med rentjurar som trasslar in hornen i varandra och därefter inte kan komma loss och till slut, sammanflätade, svälter till döds.

Ungefär så tror jag att de ledande socialdemokraterna med inmalda muslimer och en del LO-folk, vars medlemmar röstar på sverigedemokraterna, sitter och blänger på varandra. I sådana lägen, det vet jag av trist erfarenhet, är alla frågor potentiellt eldfängda och samvaron måste reduceras till ett trist ältande av formaliteter för att inte pandemonium ska bryta ut. Ett hyggligt indicium på att detta gäller socialdemokraterna är att den senaste partikongressen mest verkar ha handlat om att undvika konflikter. Kongressen lät endast framföra trivialiteter. Uppslitande konflikter kan paradoxalt nog vara hälsotecken eftersom om sammanhållningen inom en grupp människor är säkrad så törs man släppa fram meningsskiljaktigheter. Omvänt kan en trevlig umgängeston dölja allvarliga motsättningar. Släpper man det allra minsta på självkontrollen kan vulkanutbrott inträffa.

De flesta sammanslagningar av företag misslyckas eller får oanade och näst intill oöverstigliga problem eftersom de enskilda företagens respektive subkulturer visar sig starka och ofta oförenliga. Jag har som sagt varit med. Det är plågsamt. Och då talar vi ändå om bråk mellan människor som i allmänhet tillhör samma kulturgrupp och folkstam, bara olika företag. (Om man kallar en företagsfusion misslyckad för att den inte skapar ett mervärde så misslyckas 83 procent av alla företagssammanslagningar enligt herr Google.)

När kulturellt skilda grupper ska förmås att samarbeta ska man veta att kulturyttringar bildar en enhet med starka sammanbindande trådar. Hur svenskar klär sig och vad vi äter på julafton hänger ihop med våra könsrelationer. Jag vet inte hur, men jag vet att värderingar och vanor, kort sagt kultur, bildar sammanhängande paket. Man kan inte så lätt skära bort en del av en grupps kultur och tro att gruppen kommer att rycka på axlarna och överse med kränkningen. Om jag flyttade till Saudiarabien med familjen och det plötsligt kom dekret att frun och döttrarna måste bära huvudsjal skulle jag ta illa upp även om det kan sägas vara en skitsak. I nästa steg kommer de väl att förbjuda julevangeliet på julafton, skulle jag tänka. Eller kräva omskärelse av dötterdöttrarna.

Jag tror att det är därför statsministern inte törs ta till brösttoner mot hederskulturen. Om hela den svenska offentliga sektorn med dagis och skola i bräschen skulle mobiliseras med samma kraft mot hederskulturen som när det gäller att uppleta och beivra brott mot Värdegrunden så skulle det gå en skälvning genom muslimerna i Sverige. Statsministern skulle få se sura miner kring det socialdemokratiska sammanträdesbordet. Det är det sista statsministern behöver när allt ser så problematiskt ut i alla fall. Bättre då att ligga lågt med en del för svenskt vidkommande stötande inslag i muslimsk kultur.

Vi borde snarast upphäva den av riksdagen år 1975 unisont antagna lagen om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle. Om inte ens nationalkulturellt homogena företag kan få ihop det på ett bra sätt på grund av sina subkulturer, hur skulle då kunna en sammanslagning av kulturellt sett helt olika folkslag kunna fungera?

Det skulle förstås mullras en hel del men det är nog inget emot hur det kommer att mullras när vi försöker om några år.