Bitte Assarmo: Hijab – för solidaritetens skull

Bitte Assarmo

Utan att veta särskilt mycket om Nya Zeeland börjar jag, efter det fruktansvärda terrordådet i Christchurch, ana att landet påminner en hel del om Sverige – eller i alla fall att landets premiärminister Jacinda Ardern påminner om våra svenska kvinnliga politiker. För att uttrycka sin empati för offren för terrorattacken knöt premiärminister Ardern nämligen på sig en hijab.

Amerikanska CNN hyllar Ardern och skriver: ”Till och med innan hon sagt ett ord visade Arderns enkla handling att täcka sitt hår familjerna att hon respekterade dem och ville lindra deras smärta”. Men att ta på sig en hijab är ingen enkel handling. En populistisk och lättvindig handling förvisso, men absolut inte enkel.

När en västerländsk kvinna väljer det religiösa klädesplagget hijab för att visa sitt stöd för den muslimska minoriteten i samhället, visar det pinsamt tydligt att hon har en uppfattning om muslimer som mindre öppna och toleranta än andra grupper. Det är med största sannolikhet omedvetet, men det gör inte saken bättre. Ardern tror helt enkelt att det enda sättet att nå fram till muslimer är att själv underkasta sig deras religiösa sedvänjor. Och det tror uppenbarligen CNN också, eftersom de hyllar henne så okritiskt.

Men muslimer är inte en enhetlig grupp människor där alla tycker och tänker likadant. Och långtifrån alla muslimer anser att hijaben är en god symbol för islam.

Ett par av mina vänner, Yasar och Ali, som båda flydde från Iran för snart tio år sedan, skakade uppgivet på huvudet när de såg Jacina Ardern stoltsera i hijab på nyheterna.

– Varför gör kvinnor i den ickemuslimska världen så här? Vet de inte hur kvinnor har det i de muslimska länderna? frågade sig Yasar, inte utan en ton av sorg i rösten.

Själv bar hon hijab under flera år efter ankomsten till Sverige, trots att hon avskydde det. Så djupt satt alltså rädslan för moralpolisen och de hårda konsekvenserna för olydnad att den förföljde henne långt utanför Irans gränser. Först efter tre år vågade hon gå ut utan slöja och själv säger hon att det var en av de bästa dagarna i hennes liv. Och hon kommer aldrig mer att sätta på sig en.

– Aldrig någonsin, säger hon med eftertryck och knycker på nacken så att hennes långa, vackra hår böljar.

Det innebär naturligtvis inte att hon inte känner med offren för terrorattacken i Christchurch. Hennes sorg över att hennes muslimska bröder och systrar attackerats i sitt heliga rum, under den stund då de skulle förenas i fredagsbönen, är nära nog outhärdlig. Men man måste hålla flera saker än en i huvudet, säger hon.

Det som är stötande, menar hon, är att Nya Zeelands premiärminister genom sitt agerande nonchalerar att den muslimska världen är full av kvinnor som kämpar för att slippa bära hijab. När fria, västerländska kvinnor använder just hijaben för att visa sympati med muslimer legitimerar de kvinnoförtryck och könsdiskriminering, säger Yasar och påminner om den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh som riskerar upp till 34 års fängelse samt spöstraff bland annat för att hon försvarat kvinnor som protesterat mot slöjtvånget.

– Det mest respektfulla som premiärministern skulle ha kunnat göra hade varit att stå för sin egen tradition samtidigt som hon gav sitt stöd till offren, säger Yasar.

Hon har fortfarande inte glömt det så kallade ”hjijabuppropet” som slogs upp stort i svenska medier 2013. Själv hade hon lagt bort slöjan just den sommaren. Hon såg med både förvåning och misstro hur tidningar och internet fylldes av debattartiklar och reportage som hyllade hijaben som en symbol för kvinnlig frihet, och hur ”feministiska” politiker tog selfies i hijab och lade ut på sociala medier.

Only in Sweden, försökte jag förklara för henne då. Men nu konstaterar vi båda två att det även sker i Nya Zeeland. Ivrigt påhejat av en av världens största nyhetsjättar.

Det är med andra ord inte endast Sverige som svenska krusbär har. Och det lär inte dröja förrän Jacinda Ardern hyllas även av svenska medier för sin soldaritetsyttring.

14 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Hijab – för solidaritetens skull

  1. Aurora skriver:

    Vi får väl konstateea att Nya Zeeland har en ’feministisk’ statsminister som i likhet med den svenska ’feministiska’ delegationen till mullornas Iran ikläder sig den patriarkalt påbjudna huvudbonaden. F.ö var ju vår Mona Sahlin först ut med denna ’syster’lika klädsel. Kanske blir det en tradition också att önska guds välsigbelse med muslimskt ordbruk på arabiska också, som hon gjorde.

    Gillad av 2 personer

  2. Fredrik Östman skriver:

    Det muselmanska massmordet i Utrecht beskrivs i den bayerska radion som ”motivet är okänt”. Yle menar att motivet kanske är ”terrorism”. Men terrorism är inte ett motiv, utan ett medel. Vi livsljuger så att tungan blir blå.

    Gillad av 10 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Vi? De. Lika patetiskt varje gång så kallad public service svävar på målet och vänder in och ut på sig för inte benämna det uppenbara. Sen kommer ett nytt attentat och de kan fortsätta rulla fram sitt undvikandebeteende och låta det förra falla i glömska. De behöver dagliga draman att mata publiken med och låta glömskan och normaliseringen till terrorn sköta sitt.

      Gillad av 4 personer

  3. Elisabeth skriver:

    Ja, det verkar som att politiker rullar sig i stoftet för att beveka muslimerna. Varför ? Jag såg också denna sorgliga premiärministers utklädsel och häpnade. Hon inbillar sig säkert att hon därigenom förmedlar empati. Men istället förmedlar hon feghet, svaghet och anpasslighet.
    Igår efter Rapport fick jag in de lokala Stockholmsnyheterna. Där medverkade en kvinnlig reporter utklädd i stor svart hijab. Hon arbetade alltså för SvT, satt i studion och var ute och intervjuade. Det är första gången jag ser detta i svensk TV. Vardagsmat snart ?

    Gillad av 5 personer

    • Södermalmsrealisten skriver:

      Visst
      klädsel som avslöjar etnicitet eller tro eller sånt, det är allvarliga grejer det.

      fast dom verkar trivas ! trots allvaret.
      Danii knytduk är lika allvarligt pro-feministisk när den bepryder Rapport-anförerskan.

      Gilla

  4. Sten får ben skriver:

    Jag kan inte ta detta på allvar. Utger man sig för att vara journalist (jeg menar nu i någon sort klassisk idealbild av ifrågasättande och sanningssökande) så måste man väl undersöka fakta.
    Det räcker med en kvarts googling på olika stora terrordåd med skjutningar för att notera skillnaden med Christchurch och de andra. Var är blodet? Var är liken, var är skottskadorna? Se bilderna från Bataclan där det ser ut som man kört runt stora skrapor för att få upp allt blod. Hur kan man skjuta in i högar med folk utan blod? Det ser ut som det skjuts med en softairgun.

    Jag förstår om man värjer sig, men man borde åtminstone förutsättningslöst se på den data som finns, att man landar i vad som ofta ger en foliehatt borde vara sekundärt. På dessa sidor gav G Sträng mig mothugg, han hävdade att videon som cirkulerar visar hårtussar och värre som flyger. Jag har tittat noga och kan inte se något sånt, alls.

    Jag ber bara att folk skall förhålla sig till de data som finns. Det påstods tidigt att alla sociala media bolag rensade videon, men ack så bekvämt, det finns inga bilder och ingen video som visar blod och lik, varför rensas inte alla andra terrodåd på liknande vis? Varför skall alla begravas (är begravda) i en massgrav? Kanske för att det inte finns några lik att begrava, alls.

    Gillad av 5 personer

    • Sten får ben skriver:

      Från NZ media:

      Al-Umari’s mother wrote on social media that her son was killed.

      His family and friends had been seeking information after al-Umari failed to return after going to Friday prayers at the Al Noor Mosque

      His mother, an Iraqi calligraphy artist named Janna Ezzat, wrote on Facebook that her son had become a martyr.

      ”Our son was full of life and always put the needs of others in front of his own.”

      Är det på detta sätt man gör listan, vem som skriver på Facebook?

      Gillad av 1 person

  5. Sten får ben skriver:

    Här en 3-åring som det beskrivs pappan letade förgäves efter på sjukhuset. Han kan alltså inte finna sin son påstås det, som då rapporteras som ett offer:

    Three-year-old Mucad Ibrahim is thought to be the youngest victim.

    The toddler had gone to the Al Noor Mosque on Deans Ave with his older brother, Abdi, and his father.

    Mucad was lost in the melee, as Abdi fled for his life and his father pretended to be dead after being shot.

    The family searched in vain for the toddler at Christchurch Hospital and later posted a photo of Mucad, smiling with Abdi, along with the caption: ”Verily we belong to God and to Him we shall return. Will miss you dearly brother.”

    Abdi Ibrahim described his little brother as ”energetic” and ”playful” and said he ”liked to smile and laugh a lot”. He confessed he felt nothing but ”hatred” for his brother’s killer.

    Gilla

  6. Gösta Johnsson skriver:

    Det finns snart inga rakryggade journalister med förnuft kvar i de stora tidningarna och speciellt i SR/SVT. De kröker rygg och vänder på verkligheten. I otaliga godhetsartiklar och genussvammel inom press, radio och TV ser man hur man relativiserar företeelser inom den islamiska världen. Feminismens företrädares krumbukter för att slippa ta ställning mot islamistiska och muslimska avarter som könsstympningar hedersrelaterade våldshandlingar bortgiftande av unga tonårsflickor mot deras vilja mm mm syns och hörs fortfarande men har dämpats något. Elefanten i rummet undviker man dock fortfarande att se men om någon enstaka företeelse som kan hänföras till högerextrem- eller bara ”höger” blir det stora rubriker. Senast försökte man koppla detta med det som hände i Uttrecht…men som nu troligen visar sig vara ett illdåd med islamistiska förtecken. Det som hände i Christchurch är förfärligt med 50 dödade men nyligen hände i Nigera ? (tror jag det var) ett islamistiskt illdåd med minst 120 dödade…utan några särskilda rubriker?? Varför??

    Gillad av 2 personer

  7. kvellulvblog skriver:

    Det är sorgligt att förtroendet för konventionella media, även utanför tvångsmedia, är så dåligt, att någon till och med tror att massmord är Fake News. Det är det naturligtvis inte. Att man blir upprörd i ett fredligt samhälle som New Zealand, om det sker ett terrordåd är inte heller något att förvånas över. Liksom i Sverige, tar det mycket värre när hemskheter sker inpå knuten, än när islamisterna spränger varandra i olika moskéer i Mellanöstern. Men Inläggets huvudfråga är varför västerländska kvinnor utrustar sig med slöja. Är de verkligen så respektfulla inför de män som behandlar kvinnorna i sin familj som ägodelar? De som tycker om att behandlas på detta vis kan väl emigrera till länder som Saudi och Iran? De kommer att mötas av öppna hjärtan, eftersom alla män där kan ha upp till fyra hustrur, och dessutom kvinnliga slavar, om dessa har en annan religion än islam. Vi har fri klädsel i västerlandet, men att utrusta sig med slöja symboliserar något vidrigare än att ha hål på knäna. Det är övernog att vi har sekten Fi i vårt land, vi behöver inte mer galenskap.

    Gilla

Lämna ett svar till Henric Ankarcrona Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.