Unga människor, särskilt unga föräldrar, sägs ofta vara stressade. De har så mycket att göra att ”livspusslet” inte går ihop. Det finns ingen anledning att betvivla att de berörda unga människorna faktiskt har denna upplevelse. Men det kan finnas anledning att filosofera över företeelsen (om vi nu föreställer oss att den faktiskt existerar, alltså att många unga människor faktiskt blir stressade av att försöka hinna med livet).

De borde inte känna på det viset med tanke på att livet rent objektivt har blivit så mycket lättare under de senaste femtio åren. Vi har massor med maskiner som gör jobbet. Att sköta ett hem är inte längre en heltidssyssla för en hemmafru (som kanske till och med hade barnsköterska eller annan hemhjälp). Nästan all service är mycket bättre än förut. Att livet blivit enklare, sundare och bekvämare framgår tydligast av att folk inte blir utslitna så tidigt utan lever längre. Så egentligen går livspusselångesten tvärs emot vad man skulle ha förväntat sig. Den förväntade ångesten hade varit att unga människor inte skulle ha haft tillräckligt att göra, inte att de skulle anse sig ha för mycket att göra.

Men livsupplevelser bestäms inte i huvudsak av objektiva och mätbara saker såsom just livslängd eller antal kvadratmeter boyta per individ. Vad människan tycker om tillvaron avgörs till största delen, tror jag, av hennes värderingar. Värderingar är mer eller mindre sammanhängande paket av uppfattningar om vad som är bra och dåligt och vad man har för rättigheter och skyldigheter. Värderingar börjar insupas med modersmjölken och är troligen färdiga och livsvarigt inpräntade i varje enskild individ innan hon börjar skolan.

Den stora förändring som inträffat i västerlandet under de senaste kanske femtio, kanske sjuttiofem åren är att rikedomens värderingar har ersatt fattigdomens värderingar. Tidigare betedde sig nästan alla människor som om de vore fattiga även om de hade mycket pengar. I en snål och ogin tillvaro tvingas människan tänka mer på sina plikter och skyldigheter än på sina rättigheter om hon ska överleva någorlunda hyggligt (eller alls).

Nu råder i stället rikedomens värderingar. Världen ser inte längre ut som en mager åker som idogt måste brukas för att ge något ifrån sig utan som ett överflödande varuhus med en jättelik avdelning för spännande upplevelser. Allt bara finns och alla människor har samma rätt att få del av överflödet eftersom alla människor enligt Skolverket har samma värde. Plikterna och skyldigheterna tillbakabildas och människornas medvetenhet koncentreras på rättigheterna och alla de nytillkomna möjligheterna. Rikedomens värderingar handlar om att se och åtrå alla möjligheter som tidigare var osynliga eftersom de var ouppnåeliga.

En mamma som levde efter fattigdomens värderingar var mamma. Punkt. Livet handlade om att uppfostra barn och sköta hemmet. Det var förstås inte alltid så själsligt berikande men det måste göras och därför var det en plikt. Självförverkligandet ingick inte i rollen. En mammas skyldigheter tog överhanden. En pappas också, naturligtvis. En pappa hade dessutom ett Arbete. Arbetet var pappans plikt. Arbetet var heligt. Även om det var smutsigt, tråkigt och illa betalt så skulle det göras eftersom det var heligt. Det var pappans skyldighet. Ibland måste han förstås strejka.

I rikedomens mentala värld känner mamman att hon har rätt att förverkliga sig själv eftersom hon inte är en slav med plikter och skyldigheter utan en individ utan tvingande bindningar till andra individer och med full rätt att pröva allt vad varuhuset, alltså livet, har att erbjuda.
I det perspektivet är det närmast självklart att livspusslet inte går ihop. Att både sköta jobb, hämta på dagis, göra pilates och läsa konsthistoria går inte ihop. En veckas medvetandehöjande meditation på ett buddhistiskt kloster i Tibet är knappt att tänka på.

Det är klart att nutidsmänniskan känner sig berövad livets möjligheter. Och inte hjälper det när farmor, som lever kvar i fattigdomens värderingar, hävdar att nutidsmänniskan bara är bortskämd.

Varför kom då rikedomens värderingar att ersätta fattigdomens? För att västerlandet blev rikt, dumskalle.