Gästskribent John Gustavsson: Till försvar av George W Bush. Kriget mot terrorismen var rättfärdigat

George W Bush är, tio år efter slutet på hans presidentskap, fortfarande en av de mest kontroversiella och missförstådda karaktärerna i modern världspolitik. Hans kritiker hävdar att han drog in USA i evighetskrig, skapade flyktingvågor till Europa, kraschade världsekonomin och kanske till och med låg bakom själva katalysatorn till allt detta: 11 september-attackerna. I denna och mina kommande artiklar tänker jag försöka nyansera bilden av Bushs presidentskap. Till att börja med: Överreagerade USA på 11 september?

Det har blivit en slagdänga bland anti-Bush-kommentatorer att säga ungefär att ”OK, 9/11 var hemskt, men man attackerar väl inte två länder bara för det!?”. Det dessa människor glömmer att fråga är 1) varför skedde 9/11-attacken? och 2) varför har den aldrig gjorts om?

Det bästa sättet att besvara båda dessa frågor är kanske att läsa vad tillfångatagna Al-Qaidaledare själva säger om saken. Vad trodde man sig kunna uppnå? Svaret är rätt uppenbart: Al-Qaida, precis som många andra av USA:s motståndare, hade under årtionden spridit propaganda som gick ut på att Västvärlden var dekadent, korrupt och framförallt svag. Alla militanta gruppers propaganda inkluderar budskap om att fienden är vek och möjlig att besegra. Problemet var att Al-Qaidas ledning börjat tro på sin egen propaganda.

Ja, Usama Bin Laden trodde på fullt allvar att Al-Qaida skulle kunna döda flera tusen civila amerikanska medborgare mitt på ljusa dagen, och istället för en kraftsamling och ett motangrepp skulle detta leda till att USA skulle vika ner sig och dra sig tillbaka från Mellanöstern. Hur kunde man tro det? Många har glömt detta idag men 1990-talet var en ganska fredlig period i USA:s historia, då man skar ner kraftigt på militär och underrättelsetjänst efter kalla krigets slut.

När USA väl blev attackerat eller var inblandat i militära konflikter så gick det inte heller särskilt bra. 1993 fick USA storstryk efter att ha lurats in i ett bakhåll i Mogadishu, Somalia (som filmen Black hawk down handlar om) varpå man drog tillbaka sina trupper ur landet. Samma år sker den första attacken mot World Trade Center, då en bilbomb exploderade under norra tornet.

Om bomben haft lite större sprängkraft så hade båda tornen kunnat tippa vilket troligen lett till 20 000+ dödsfall. Men USA tog attentatet med ro. 1998 sprängs USA:s ambassader i Kenya och Tanzania av Al-Qaida med 223 döda och över 4 000 skadade som följd. USA svarar med ett par begränsade missilattacker mot Al-Qaidabaser. Denna halvmesyr misslyckades inte bara med att döda gruppens ledarskap, utan gav också Bin Ladin stjärnstatus inom islamistvärlden som mannen som inte ens USA kunde döda. Det behöver knappast sägas att allt detta hjälpte Al-Qaida med rekryteringen åren före 9/11. Det verkade ju helt uppenbart att USA återigen skulle springa iväg med svansen mellan benen så fort en droppe blod spilldes, så hade man ju gjort i flera år.

Under 1990-talet signalerade USA tydligt att de lagt världspolis-brickan på hyllan och nu tänkte vända andra kinden till. Detta gav Al-Qaida det självförtroende de behövde för att döda 3 000 oskyldiga amerikaner en solig tisdagsmorgon i september 2001. Men de räknade såklart inte med cowboyen George W Bush…

Många på vänsterkanten ville nöja sig med ett mer begränsat svar: Några drönarattacker, eventuellt några elitförband som kunde jaga rätt på Bin Laden, eller något i den stilen. Viktigast av allt, så skulle allting vara godkänt av den genomkorrupta, anti-amerikanska organisationen FN. George W Bush förstod bättre: Terroristgrupper ska bemötas inte med politiskt korrekta nålstick, utan med krig som syftar till dessa gruppers fullständiga utplåning. Så föddes kriget mot terrorismen. Och hade det inte varit för kriget mot terrorismen så hade Al-Qaida, enligt Khaled Sheik Mohammed som var den ledare inom gruppen som organiserade 11 septemberattackerna, följt upp 11 september med en andra våg attacker. Denna andra våg materialiserades aldrig då gruppen tvingades fokusera på att försvara sig och ledarskapet tvingades på flykt (och många, som Khaled Sheik Mohammed, tillfångatogs så småningom).

Ingen kan hävda att det krig mot terrorismen som Bush inledde var perfekt. När man studerar historien blir det dock uppenbart att kriget representerade en vändning, där USA återigen tvingade de onda krafterna i världen att försvara sig på hemmaplan, efter ett årtionde då de gradvis i allt större utsträckning fått gå på offensiven. Slutligen: Nej, kriget mot terrorismen handlade aldrig om olja, men det är ett ämne för en annan artikel.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.