En ny kriminalpolitik

Jan-Olof Sandgren

Kriminaliteten börjar gå om invandringen som hetaste politiska fråga just nu, och problemen kommer antagligen att öka. I korthet finns två teorier för hur man bäst ska ta hand om brottslingar.

Den första går ut på att vårda (därför heter det kriminalvård). Genom professionell, uppbygglig behandling vill man få den kriminelle att ändra sig, så när han kommer ut från fängelset (eller vårdinrättningen) har han förhoppningsvis blivit en laglydig medborgare, kanske till och med en positiv förebild för andra.

Den andra teorin går ut på att avskräcka. Genom att göra fängelset till ”helvetet på jorden”, vill man ingjuta så mycket skräck i brottsbenägna unga, att de hellre avstår från att råna pensionärer och i stället pallrar sig iväg till Arbetsförmedlingen.

Sverige har satsat hårt på den första modellen. Vi behandlar fångar bättre än någon annanstans i världen, vilket naturligtvis är humant (kriminella är trots allt individer, som ibland förtjänar en andra chans). Å andra sidan är det dyrt och inte särskilt effektivt. Till exempel kräver det många fängelseplatser eftersom avskräckningseffekten är låg. Livet på ett svenskt fängelse kan många gånger vara bekvämare, hälsosammare och tryggare än i en förort.

Många länder har istället valt avskräckningsmodellen. I Saudiarabien kan man till exempel för ett ringa brott få en kroppsdel avhuggen, eller bli piskade på torget. Kina har en straffskala som gör att våldsbrott på stan är extremt sällsynta och hoppar man över skaklarna i Filippinerna riskerar man att ”försvinna”, oklart vart. Strategin är antagligen kostnadseffektiv, men förefaller både grym och omänsklig.

Jag måste erkänna att jag tvekar mellan hötapparna. Å ena sidan är jag humanist som gillar människor. Å andra sidan tvivlar jag på att vårdmodellen fungerar, till annat än att sysselsätta en ofantlig mängd vårdare och sätta sprätt på en ofantlig mängd pengar. Vi människor måste ibland avskräckas, tråkigt men sant.

Hur skapar man då fångläger som gör skäl för namnet ”helvetet på jorden”, men utan att tumma på humanistiska principer? I min småländska hembygd hörde man ibland åsikten uttalas att man borde: ”Skicka dom till Norrland”. Kanske ingen dum idé.

Så här är mitt förslag till regeringen. Bygg nya fängelser, av blygsam (men acceptabel) standard på någon mindre ort norr om polcirkeln. Förutom att lokalbefolkningen får jobb gynnar det säkert bygden, genom bättre kommunikationer och underlag för samhällsservice.

Läget norr om polcirkeln gör att rymningar försvåras, insmugglingen av droger minskar, liksom besöksfrekvensen. Personlig kontakt med kompisar, flickvänner och gängmedlemmar blir svår att upprätthålla. Hur många orkar ta sig norr om polcirkeln för att hälsa på en polare? Eftersom jag är en elak människa vill jag dessutom införa tre typer av tortyr – av ett slag som de flesta unga kriminella skulle uppfatta som outhärdlig.

1) Förbjud internet

Tror inte det ingår i FNs lista över mänskliga rättigheter att vara uppkopplad, eller ens ha tillgång till dator. Alltså, låt oss skippa internet, datorer och mobiler under hela strafftiden. Vill man hålla kontakt med familj och vänner kan man få telefontid en gång i veckan. Fritid kan ägnas åt gym, TV eller läsa böcker. En del kriminella kanske tvingas lära sig läsa för att inte bli uttråkade, å andra sidan har läsning av skönlitteratur visat sig ha en del positiva mentala effekter.

2) Förbjud all ”aggressiv” musik

Tror inte heller det finns något FN-dokument som stadgar att det är en mänsklig rättighet att lyssna på rap, hip hop eller annan identitetsskapande musik, populär i gangsterkretsar. Ge därför endast tillgång till musik som stimulerar det helande parasympatiska nervsystemet som Mozart, Bach och såna saker. Skippa allt annat.

3) Servera samma mat som på äldreboende

Det kan tyckas orimligt att vuxna, manliga kriminella ska överleva på samma kost som tillhandahålls av hemtjänsten eller serveras på kommunala äldreboenden. Men det borde dom tänkt på innan dom rånade den där banken.

Eftersom denna långdragna tortyr och isolering med tiden kan orsaka psykiska problem, erbjuds yoga varje morgon och gudstjänst varje söndag.

Förslagsvis kan ett år i den här miljön bli standardstraffet för alla över 16 år, som ertappas med att tutta på en bil, kasta sten på ambulansen eller sälja droger på torget. Uppriktigt sagt tror jag de flesta normalt funtade ungdomar skulle bli väldigt oroliga för att bli haffade av polisen.