Förr brukade man evakuera kvinnor och barn i händelse av krig. Så att de unga männen kunde stanna och slåss, även om det var farligt och många riskerade att dö. Det beror inte på att folk var modigare förr (tror jag), de hade helt enkelt inte något alternativ. I valet mellan att utplånas eller slåss väljer de flesta att slåss. Aldrig tidigare i historien har det existerat någon armé av batikhäxor, redo att ta hand om fullt stridsdugliga män och behandla dem som barn mot att de lämnar kvinnorna och de riktiga barnen bakom sig, och sina länder att förfalla.

Nu kanske det låter som att jag sätter mig på höga hästar, bara för att mitt land just nu inte befinner sig i väpnad konflikt, men det gör jag inte alls. I samma situation hade jag förmodligen handlat likadant (feghet och egennytta är mycket mänskliga egenskaper), men resultatet hade för den sakens skull inte blivit mindre förödande.

Jag har heller inget recept för hur man ska hantera till exempel talibanernas krig i Afghanistan, antagligen är situationen på många håll i landet förfärlig. Men ponera att Europa, mitt under brinnande världskrig hade skeppat iväg sina starka och friska män till en främmande kontinent, för att där leva ett gott liv på lokalbefolkningens bekostnad. Jag har svårt att tro att det skulle hjälpt oss att besegra nazisterna.

Så även om de tusentals afghaner som sökt sig till Sverige de senaste åren skulle respektera vår kultur, bli laglydiga medborgare och klara gymnasieskolan, så är det ändå en dålig idé för Afghanistan. Att migrationsvågen snarare haft motsatt effekt, och istället bidragit till ökad kriminalitet, droghandel och allt större otrygghet för kvinnor, gör det till en dålig idé också för Sverige. Slutligen: att det stora flertalet inte klarar gymnasiet och ofta hamnar i utanförskap, sysslolöshet och får sociala problem, kanske gör det till en dålig idé även för migranterna. Sammantaget är den så kallade ”gymnasieamnestin” en av de mest korkade lagar som någonsin röstats igenom i en riksdag. Och till sina konsekvenser allt annat än human.

Att det nästan bara är män som flyr gäller även flyktingströmmen från Syrien. Ska man fly med hela familjen är det svårt att ta sig längre än till närmast trygga zon, eller i bästa fall något grannland. Bara starka, oförvägna, friska män med visst kapital klarar av att via illegala smuggelvägar ta sig hela vägen till Skandinavien. Tyvärr är det också den typen av män som Syrien (efter sju år av krig) mest av allt behöver. I Sverige hamnar de däremot ofta i samma utanförskap som afghanerna.

Kvar i Syrien blir alltså kvinnorna och barnen – de grupper som i ”normala” krig brukar evakueras först. Det här reportaget har fått ganska liten uppmärksamhet i Sverige, kanske för att det befaras spela främlingsfientliga grupper i händerna och naturligtvis gynna SD. Kvinnor i Syrien vädjar till svenska myndigheter att sparka ut de syriska männen, så de kan komma hem och bygga upp landet.

Även Dalai Lama var inne på samma linje under sitt Sverigebesök för några månader sen. Den gången ursäktades hans ”främlingsfientlighet” med att han var en gammal man, som hade rest långt och inte kunde förväntas ta ställning till inrikespolitiska frågor. Hans omvittnade visdom – som i andra sammanhang gärna hyllas i PK-kretsar – får här stå tillbaka för visdomen hos Annie Lööf.

Nu är flyktingfrågan bara en liten del av problemet. De flesta migranter (och det gäller även asylsökande) söker sig till Europa av ekonomiska skäl. Ofta drar man paralleller till vår egen ekonomiska utvandring till Amerika för 150 år sen, men här finns viktiga skillnader. Dels var det en tuff verklighet som mötte utvandrarna när de kom till USA – klarade man inte att jobba fanns inte skymten av försörjningsstöd att förlita sig på. Dels emigrerade européerna för att de blivit fattigare, medan afrikanerna tenderar att emigrera för att de blivit rikare.

Att Afrika verkligen blivit rikare, samtidigt som migrationsvågen till Europa eskalerat, har visats av bland andra Hans Rosling. Den akuta fattigdomen har minskat samtidigt som tillväxten, utbildningsnivån och internetuppkopplingen ökat. Afrikaner verkar i ökad utsträckning använda sin förbättrade ekonomi till att ta sig till Europa, snarare än att investera i hemlandet. Frukterna av Afrikas tillväxt riskerar att hamna i människosmugglarnas händer, det vill säga hos maffian. Framför allt är det de driftiga unga männen som hoppar på tåget, så mansöverskottet bland Europas afrikaner torde motsvaras av ett kvinnoöverskott i hemländerna.

Etiopiens nyvalda kvinnliga president Sahle-Work Zewde är bekymrad. Att så många unga afrikaner väljer att lämna landet riskerar att bromsa hela den positiva utveckling hennes land står inför. Hon är också kritisk till att västvärlden så oreflekterat välkomnar migranter, som i många fall har en orealistisk uppfattning om vad ett liv i Europa innebär.

Även Pakistans nyvalde premiärmister Imran Khan har uttryckt förhoppningar att pakistanier i utlandet ska återvända hem, för att investera sin utbildning och sitt kapital i hemlandet.

Egyptens president Al-Sisi ägnade nyligen ett TV-tal åt att läxa upp sina landsmän och övriga migranter från tredje världen. Som han menar hellre fördärvar Europas demokratier än tar hand om sina egna hemländer.

När inte bara en femtedel av Sveriges väljare, utan även andliga ledare som Dalai Lama och regeringschefer i afrikanska och till och med muslimska länder, börjar sluta upp bakom Sverigedemokraternas migrationspolitik – då finns det kanske skäl att ta den på allvar.

Annie Lööf och hennes värdegrundsaktivister står alltmer isolerade på barrikaderna.