Jag är född 1938 och ingen generation har varit med om så dramatiska förändringar av villkoren för mänskligt liv som just denna. Förvisso fanns ånga och elektricitet tidigare men själva revolutionen inträffade då dessa uppfinningar kom i allmänt bruk och förändrade människors sätt att leva. Det hände i vår tid. Lägg därtill digitaliseringen i privat och näringslivets tjänst så är vi nog den märkligaste årgången i den meningen att få fått vara med om så omvälvande förutsättningar för mänskligt liv under en livstid.

Vid fyllda 80 kan man alltså förvänta sig en i detta hänseende lugnare tid och avslutning på livet? Knappast; mycket tyder på att det är nu utveckligen tar fart! För den som vågar rekommenderas läsning av ovannämnde israeliske historiker och författare, hittills mest känd för sin bok Sapiens om människans historia.

Det är fråga om en hisnande läsning som omspänner strategier för att hantera all världens kunskap. Boken är djärv och engagerande; bör läsas med säkerhetsbälte på. Den rör sig ledigt mellan århundraden och årtusenden för att ge paralleller till ett framtida scenario.

Det är inte en sammanhängande bok som bygger ett tema kapitel för kapitel men den blir intressant i sin framställning av vad som väntar oss i vad avser AI, alltså artificiell intelligens: intelligens som uppvisas av maskiner och datorer till skillnad från naturlig intelligens hos människor och djur. Grundidén är att människans intelligens går att beskrivas exakt och då går det också att simulera den.

Det är lätt att förstå att denna utveckling förr eller senare kommer att i grunden förändra förutsättningar för mänskligt liv, på gott och ont. Framtiden är redan här till exempel i form av förarlösa bilar. Svårigheten är att bestämma sig för etiska problem som vem som ska skyddas vid kollisionsrisk. Här väntar en hisnande utveckling av datorer och maskiner som kan imitera mänsklig intelligens men utan våra brister i form av känslosvall och en dålig dag.

Denna utveckling har naturligtvis särskild betydelse för frågan om huruvida det kommer att finnas arbeten i den form vi idag tänker oss och kanske särskilt huruvida det kommer att finnas så kallade okvalificerade jobb? Harari kan naturligtvis inte ge några säkra svar på dessa frågor men diskuterar dem på ett intressant sätt; idén om full sysselsättning synes dock inte vara aktuell. Man bör nog inte slå sig till ro med att det har ordnat sig förut. Trots ånga, el, datorisering så har sysselsättningen om än med hack kunnat återhämta sig efter teknikgenombrott så varför bekymra sig om detta? Därför att AI, artificiell intelligens utgör en ersättning för människan och går till ursprunget av de enorma framsteg homo sapiens gjort.

Naturligtvis kommer denna utveckling att ge upphov till nya arbeten i USA och Europa men vad händer i exempelvis Bangladesh, som syr HMs kläder? Inte mycket. Modellen till en ny skjorta eller en ny kostym kan skickas vart som helst med 3d-skrivare och sys utan mänsklig inblandning. Att Trump i denna nya teknikvärld skulle utlokalisera jobb till vad han kallar shithole countries är väl inte sannolikt.

Hur ska staten Sverige kunna kontrollera sina medborgare och sina företag i vad avser beskattning i denna värld med lättrörlig AI? Finns inga givna svar på den frågan. Den allmänna föreställningen är att nationen står enad bakom högskattesamhället, men jag är inte så säker på det. ”Va fan får jag för pengarna”? Den frågan blir allt svårare att hantera i den värld av extrem rörlighet som AI, artificiell intelligens och digitala valutor ger upphov till.

Rune Barnéus är författare och före detta bankman.