För den här texten måste det utfärdas en ”trigger warning”, särskilt för kvinnliga läsare. Om du inte vet vad trigger warning betyder så rekommenderar jag en förfrågan hos herr Google. Jag fick över nittiofem miljoner träffar.

Trigger warning är ett koncept som utvecklats vid amerikanska universitet och som handlar om att lärare inför sina kurser varnar studenter, särskilt kvinnliga studenter som är extra känsliga, för potentiellt stötande inslag i den föreskrivna kurslitteraturen. Det kan vara en text som påpekar att det i historien förekommer krig, en vedervärdig hantering vari människor tar skada, ibland till och med dör, eller en annan text där det framförs idéer som studentskorna blir så kränkta av att de riskerar att dåna och, ofta under gråtattacker, måste ledas bort från den lokal där saken avhandlas. Även svenska universitetsstudenter kan ta mycket illa vid sig av att behöva höra uppfattningar som de anser stötande, exempelvis när professor Germund Hesslow vid Lunds universitet öppet – och skamlöst som de chockerade studentskorna ser det – hävdar att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor.

Universitetsstuderande som sålunda anfäktas av obehaglig och oönskad kunskap kan föras till ”safe spaces”, tvåhundraelva miljoner träffar. På svenska kan man säga ”frizon” eller ”säkra rum”. Wikipedia förklarar:

Begreppet safe space avser platser som skapats för att individer som känner sig utsatta ska kunna träffas och samtala om sin utsatthet. Sådana platser finns i västvärlden huvudsakligen på universitet men existerar även på arbetsplatser, till exempel på Nokia.

Frizonerna utrustas ofta med trygghetsskapande utrustning som teddybjörnar och ritblock med vaxkritor som kan avleda de utsatta studentskorna från de tankar som orsakat attackerna mot deras sköra sinnen.

Känner man inte igen detta slags beteenden från tidigare i historien, till exempel i skildringar av vad medel- och överklasskvinnor under slutet av 1800-talet kunde drabbas av? På den tiden, tror jag i alla fall, var kvinnor – inte arbetarklasskvinnor, förstås, men kvinnor i de högre samhällsskikten – erkänt bräckliga och ömtåliga varelser som inte fick utsättas för vare sig fysisk eller psykisk ansträngning. Om de drabbades av något obehagligt, till exempel ett fult ord, kunde de rodna generat eller till och med, om ordet var särskilt fult, få migrän eller svimma.

Dessa kvinnor var framavlade för att leva som försörjda dockor i en skyddad tillvaro. När de konfronterades med livet själv kunde de därför förlora sansen. Arbetarkvinnor som dagligen fick utstå livets hårda törnar hade varken tid eller råd med neuroser.

Föreställningen om kvinnans särskilda svaghet har förstås funnits länge. Antikens tänkare föreställde sig att syndromet hängde ihop med livmodern och kallades därför hysteri av grekiska hysteria som betyder just livmoder. Wikipedia har mer information om hysterin:

Termen myntades av Hippokrates och grundas i de antika egyptiernas föreställning att livmodern kunde vandra runt i kroppen och förorsaka olika sjukdomsliknande tillstånd. ”Hysteri” var fram till 1900-talet vetenskapens benämning på en typ av psykiska störningar, som ansågs vara kvinnliga störningar och därav benämningen ”hysterikor” för drabbade kvinnor.

Den som sett videoklipp där uppbragta amerikanska studentskor leds till rummet med teddybjörnar och vaxkritor kan känna igen sig i Wikipedias beskrivning av hysterikans symtom:

Typiska symptom på hysteri är epilepsi-liknande anfall och svimningar, ibland till följd av hyperventilering, förlamningar, känselstörningar, afasi eller plötslig blindhet/dövhet. Symptomen har inte organiska orsaker, men ter sig som neurologiska, och kallas därför också pseudoneurologiska symtom.

Därmed har jag kommit fram till en observation eller kanske hypotes som jag härmed underställer världen. Den här sortens svaga, sköra, världsfrånvända och kanske hysteriska kvinnoroll är just den som kvinnosakskvinnor i flera hundra år ägnat sig åt att bekämpa. Deras ambition har varit att befria kvinnan från det förtryck som den rollen representerat. Nu har befrielseprojektet gått i mål, i varje fall i de högst utvecklade västerländska länderna, i varje fall nästan. Nu kan vi se framtidens avantgarde av befriade kvinnor, själva inkarnationen av den nya, befriade kvinnan. Hon finns på de främsta amerikanska universiteten. Hon hyperventilerar och får anfall och svimningar när hon utsätts för obehagligt tal och måste föras till ett säkert rum där hon kan gosa med keldjur.

Den stora skillnaden mellan nutiden och det förgångna är att dåtidens kvinnor inte hade makt vilket de numera har skaffat sig. Min portugisiskafröken, som är en kvinna med huvudet på skaft, har framlagt belägg för att kvinnorna har makten. Det upptäcker man, säger denna brasilianska, om man betänker hur synen på ansvaret för sexuella ofredanden har ändrats. När hon växte upp, säger hon, var varje oönskad sexuell incident kvinnans fel. Kvinnan hade kanske klätt sig utmanande eller på annat sätt utsatt männen för olämpliga frestelser så hon fick stå sitt kast om det ledde till obehagliga konsekvenser. Blev hon gravid så fick hon ordna sitt problem bäst hon kunde. Idag är det tvärtom, påpekar brasilianskan. Det ser man på metoo. Vad som än händer är det karlns fel. Vad den berörda kvinnan gjort eller sagt har inte med saken att göra. Männen ska veta sin plats.

Har hysterikor makten i vårt land?