Nu har jag tröttnat på alla – även från min sida – vaga, trevande och osäkra diskussioner om huruvida det faktiskt förekommer någon åtstramning av migrationspolitiken och har därför ägnat en söndagsförmiddag åt att kolla fakta. Egentligen är det två frågor: för det första hur statistiken ser ut och för det andra hur man ska förklara de utvecklingstendenser som kan iakttas. Här ska jag koncentrera mig på den första frågan och lämna den andra till något annat tillfälle. Den första frågan är svår nog.

Ett problem är att man i debatten inte skiljer så noga på asylsökande, flyktingar och andra kategorier som ingår i den totala volymen utan kallar alla migranter för flyktingar. Av det totala antalet ankomster är de asylsökande bara en liten del. Förutom asylsökande finns det exempelvis arbetskraftsinvandrare, gäststuderande, anhöriga (till olika kategorier), gäststuderande och folk som anländer i enlighet med EES-avtalet som stipulerar fri rörlighet av arbetskraft inom EU (dock att den arbetskraft som kommer hit kan vara tredjelandsmedborgare bosatta i annat EU-land).

Flykting är en asylsökande som av svenska myndigheter bedömts falla under FNs flyktingkonvention eller någon annan lag som identifierar övriga skyddsbehövande. Alla asylsökande är därför inte automatiskt flyktingar. Några får nobben av Migrationsverket.

Migrationsverket har fin statistik, men inte, vad jag kunnat hitta, en redovisning av de årliga ankomsterna per dessa olika kategorier. (All statistik som jag har använt är enkelt tillgänglig på myndighetens hemsida.) Endast statistiken över asylsökande är färskvara i bemärkelsen att handla om ankomster i närtid. Hur stor andel av de årliga ankomsterna som utgörs av asylsökande vet man därför inte. En gissning är att det kan röra sig om en tredjedel.

Så här har antalet årliga asylsökande utvecklats sedan 1991. Jag har räknat upp innevarande års siffra per slutet av augusti till helår.

Den som tror att alla migranter är krigsflyktingar från Syrien bör betänka att bara 17 procent av de asylsökande – som alltså utgör kanske en tredjedel av samtliga ankommande – år 2017 kom från Syrien (men 31 procent år 2015).

Min slutsats är att ankomsten av asylsökande nu efter en topp år 2015 är tillbaka på något slags normal nivå (vad nu det ska betyda).

Men hur är det då med de andra migrantkategorierna? Statistiken över årligen beviljade uppehållstillstånd är kategorieindelad och kan därför ge besked. Så här ser det ut:

Uppehållstillstånd utfärdas alltså i en stadigt ökande takt varav en fjärdedel under perioden gått till godkända asylsökande (därav min försiktiga gissning ovan; alla asylsökande får som sagt inte uppehållstillstånd). 37 procent av uppehållstillstånden har gått till anhöriga varav tio procentenheter är anhöriga till just flyktingar.

Vad EES-tillstånden och arbetsmarknadstillstånden, som båda började synas i statistiken först på 90-talet, egentligen handlar om vet jag inte. Det är ett allvarligt problem för förståelsen av migrantsituationen med tanke på att de tillsammans upptar lite mer än en fjärdedel av de beviljade uppehållstillstånden. Inklusive deras anhöriga blir andelen rimligtvis betydligt större.