Gästskribent Torsten Sandström: Från fakta- till åsiktsjournalistik

Jag minns min ungdoms morgontidningar och radio. Allvarliga män analyserade träaktiga fakta på rad. Alltså något torrt och segt, men förtroendeingivande. På ledar- och kultursidor var (tidningarna) öppet värderande, men i något återhållsam stil. Och slutligen kunde kåsörer av olika slag helt släppa loss sina känslor. Medierna höll påtagligt konsekvent på åtskillnaden mellan redovisning och värdering av fakta.

Jag tror man kan kalla denna åtskillnad mellan fakta och åsikt klassisk journalistik. I praktiken är skiljelinjen många gånger svår att dra mellan verklighet och dikt. Och självklart inträffade emellanåt även förr övertramp. Men själva ambitionen är ändå eftersträvansvärd. Läsaren får på så vis enklare att själv ta ställning till innehållet i journalistens ord. Han eller hon kan snabbare bedöma om det rör sig om en berättelse som avser att presentera en objektiv verklighet eller enbart personliga åsikter hos berättaren.

Förr lärde sig de flesta unga journalister jobbet via tuffa instruktioner från äldre kollegor på redaktioner av olika slag. I den mån teoretisk skolning behövdes inhämtades den genom studier av samhällsvetenskap vid landets få (men högkvalitativa) universitet. Jag har under en god del av mitt liv varit naiv och trott att det är denna grundläggande distinktion mellan fakta och värdering som blivande journalister idag tränas i på de många utbildningar som finns på folkhögskolor, högskolor och liknande landet runt.


Men här måste jag grundligt ha tagit miste. I vart fall syns inte skolningen i att skilja på fakta och åsikter i dagens svenska massmedia. Okej att flera lysande undantag finns – och att ledar- och kultursidor ofta hålls för sig – men i övrigt vill jag påstå att en dominerande del av det journalistiska stoffet numera är en pösig deg där faktaredovisning och värderingar bakats samman. Inte sällan är det åsikter om händelser som presenteras. Det förefaller som den traditionella skolningen genom äldre kollegor i stor utsträckning avvecklats i och med att många av dessa numera lämnat redaktionerna för att som fristående företagare leverera ett antal kolumner per månad. Och i de många kolumnerna syns tyvärr alltför sällan yrkets bas, det vill säga förmågan att tydligt var för sig bena upp fakta och åsikt. Nej denna stringens är nu ute. I stället domineras kolumnerna av en vanlig författarambition, det vill säga att med inlevelse eller humor berätta om synen på omgivningen eller det egna livet. Texter och ord blir på så vis en form av förströelse. De egna värderingarna av uppgifter och händelser dominerar innehållet i journalistens budskap. Jag tror det sammanhänger med en förändring i journalistens syn på sig själv. Från rapportör till en person som värderar skeenden.

Jag vill inte påstå att det är en arbetsstil som journalisten direkt uppmanats till i de utbildningar jag nyss nämnt. Men i hög grad indirekt, tror jag. Utbildningarna har vid sidan om texthantering nämligen ett tydligt fokus på demokrati, mänskliga rättigheter och liknande värden. Detta betyder att skolningen är idéinriktad på viktiga, men mjuka och i hög grad åsiktsbaserade, västerländska samhällsideal. Jag förstår att mediernas villkor är annorlunda idag än förr. En verklighetsanpassning är naturlig. Men det verkar som om journalisterna nu önskar matcha den exploderande åsiktsförmedling som sker på Facebook, Twitter, bloggar och annat på Internet. Är inte detta bra, undrar kanske en irriterad läsare? Nej svarar jag, inte som huvudlinje för journalistiskt arbete. Risken blir alltför stor att en ung journalist fastnar i åsikternas värld och glömmer den för jobbet centrala färdigheten att försiktigt hantera hårda kunskaper och fakta. Enligt min mening syns en negativ publicistisk tendens tydligt i dagens svenska media (kvällstidningarna har sedan länge grävt sig långt ned i de känslornas sugande kvicksand). Som jag ser det är orsakerna till dagens dystra verklighet minskat intresse från nyhetskonsumenterna, redaktioner under starkt kostnadspress, ökat fokus på pristävlingar och medieinterna arrangemang, glesare led av medarbetare av den ”gamla faktastammen” och så nu en ung individualistiskt uppfostrad generation från landets många och värdeförkunnande skrivarskolor.

Framväxten av särskilda utbildningar för journalister har alltså skapat en form av faktaresistens och en yrkesroll som vilar på åsiktsgrund. Följden har blivit personer som besjälas av en tro eller mer korrekt en typ av politiskt program. Följden blir att verkligheten hamnar i bakgrunden. Därför trängs självkritik mot de egna tankarna undan. Med en delvis haltande parallell kan man säga att världshistorien många gånger har sett en liknande utveckling på grund av religiös fundamentalism. En gång i kalifernas Bagdad (efter islams guldålder). En annan gång i medeltidens Europa (efter romarrikets fall). I båda fallen blev resultatet att det fria ordet och tanken tvingades till reträtt. I båda fallen stagnerade samhällenas utveckling ekonomiskt och kulturellt.

När jag bläddrar i DN och SvD – eller knäpper på SR/SVT – tycker jag mig alltså se hur fakta retirerar och åsiktsjournalistiken kliver fram. Om du inte tror mig, så testa. Läs och lyssna noga själv! Vad är det som sker? Jo, kolumnister på rad med egna kåserier. Även kulturanalyser där vad som helst kan påstås. Debattartiklar från ledande tyckare inom politik och universitetsliv. Och kanske mest besvärande, mängder av rubriker som inte ens försöker vara neutrala, utan i vinklade ordalag talar om vad läsaren/lyssnaren/tittaren ska tycka i det aktuella ämnet. Om jag nu bortser från ett kraftigt ökande inslag av nöjes- och förströelseinslag – samt lavinen av menlösa tävlingar av alla slag – anser jag att den aktuella utvecklingen är allvarlig. Det rör sig om en form av åsiktsmanipulation som prenumeranter och betalare av radioavgift drabbas av. Ifall brutalare saker händer i diktaturer skulle vi tala om propaganda. Men den som påstår att DN, SvD, SR och SVT sysslar med något i den riktningen riskerar i vårt land att ses som en vettvilling.

Det är troligt att min bild i någon mån påverkats av mediernas rapportering av den nyligen genomförda valrörelsen. Här har DN, SvD och Sydsvenskan excellerat i illa dold åsiktspåverkan (på nästan alla tidningssidor). Och SVT har två dagar före valet till och med tagit avstånd från SD, ett av riksdagens större partier. Rubriker och inslag har metodiskt främjat de så kallade röd-gröna – däremot har vänsterns fiende, SD-partiet, nästan konsekvent motarbetats. Men mina påstående om en medial förskjutning från fakta till åsikter baseras inte på valrörelsen utan främst på många års idogt läsande av landets största tidningar och tillbringande av åtskillig tid framför radion och teven. Som framgått anser jag att något omvälvande håller på att ske. Mot bakgrund av ägarbolagens höga svansföring är utvecklingen en häpnadsväckande attack mot drömmen om svenska kvalitetsmedia. Många små steg tas varje dag mot en nöjes- och sensationsjournalistik i stil med den som florerar i Expressen, Aftonbladet och TV4. Vi ser en bransch i förändring mot det lättsmälta. Många medlemmar av landets journalistkår bär, tillsammans med mediaföretagen, en tung börda för det tilltagande dunklet kring fakta och den ökande åsiktsbildningen. Jag tror att många läsare eller lyssnare tycker att de hellre kan ha med fristående bloggare på nätet att göra.

Torsten Sandström är professor em i civilrätt vid Lunds universitet och har publicerat böcker om förmögenhetsrätt, särskilt juridiken om aktiebolag. Han driver anti-pk-bloggen, http://anti-pk-bloggen.se/. Han färdigställer för närvarande en bok som heter ”Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt”. 

15 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Från fakta- till åsiktsjournalistik

  1. Tritonen skriver:

    Den sanna journalistadeln är utrikeskorrespondenterna, ”korrarna”. De rapporterar från jordens alla hörn om stort och om smått, ju längre bort ifrån och ju mera ointressant, desto bättre. Vi får utan att ha bett om det i detalj ta del av bröloppsförberedelser i ett flyktingläger, eller vad en skräddare i Aleppo har för synpunkter på ett eller annat. Är det svår nyhetstorka får vi höra korrens kåserande om t ex trafiken i Maputo! Påfallande ofta marineras inslagen i stark känslosås medan fakta lämnas åt sitt öde.
    Kopplingen till Sverige är mestadels obefintlig, men skall väl illustrera ”Allas lika värde”. Vi ska definitivt inte tro att Sverige är något särskilt.
    Public service skulle må väl av en bantningskur som i Danmark och koncentrera sig på kärnan i uppdraget och ge tusan i uppfostringsagendan!

    Liked by 2 people

    • Pelle skriver:

      Den bantningskur som behövs för public service är av den israeliska varianten, d.v.s. nedläggning. Där tröttnade man på vänsterpropagandan som producerades för tvångsindrivna pengar och bommade helt sonika igen verksamheten. Ett nytt bolag bildades och nya, obefläckade anställda kunde uppta verksamheten med att producera allmänfinansierad TV. Samma sak behövs här. SvT och SR ska läggas ned och Stjärne/Benkö ges yrkes- och näringsförbud.

      Liked by 4 people

  2. Göran Fredriksson skriver:

    En bra beskrivning av det rådande förfallet inom SVT, SR och de stora morgontidningarna. En parallell finns inom skolområdet. När nu samtliga lärare som utbildats enligt den gamla ordningen, före 68-vänsterns förstörelsearbete, har pensionerats har skolresultaten blivit allt sämre. Även den statliga förvaltningen har påverkats, den präglas i stora delar av aktivism.

    Liked by 2 people

  3. svenne skriver:

    ”Rubriker och inslag har metodiskt främjat de så kallade röd-gröna – däremot har vänsterns fiende, SD-partiet, nästan konsekvent motarbetats”.

    Det verkar ha varit en strategisk linje hos ”den goda sidan” att tätt inpå valet basunera ut något som är misskrediterande för deras meningsmotståndare. Just närheten till valdagen gör att deras budskap hinner ut och absorberas av de troende, men tiden är för knapp för att de utpekade ”skurkarna” skall hinna samla sig för en kraftfull protest.

    Detta gör att smutskastningen ligger där och påverkar valet som en oemotsagd sanning trots bristen på substans. Om påhoppet har varit alltför grovt så kan det – i efterhand och efter valet- pliktskyldigast ske en dementi, men skadan har redan skett eftersom det avsedda syftet att påverka valet har uppnåtts.

    Gilla

  4. Aurora skriver:

    Ja. Du har nog missat att utbildningen ändrats. Nu ÄR journalistens roll att driva ’värdegrundsriktiga’ åsikter. Inget kan skrivas, analyseras eller berättas utan hänsyn till denna nya journalistiska doktrin i Sverige. Samma doktrin går igen inom flera andra utbildningar såsom lärarutbildningen t.ex där fokus på kunskapsförmedling helt är borttagen. Vänster-värdegrunds-åsikter ÄR kunskapen som ska förmedlas.

    Liked by 5 people

  5. Dan skriver:

    Har kommit till samma slutsatser.
    känslor, EQ tog över i svensk journalistik. Man rapporterar inte om vad som har hänt utan hur folk känner för det som har hänt. Man kan då hävda att man är feministiks då alla vet att kvinnor är bättre på känslor. Man kan aldrig ha fel för hur kan någon kritisera vad jag känner. Man beh¨ver inte studera eller lära sig något då alla har kännslor. Man kan sitta på sin kammare och skriva då känslorna redan finns i huvudet. Man spanar inåt istället för att titta utåt.
    Skillnaden i svensk media av idag samt den gamla typen av journalistik kan ses för den som öppnar ett nummer av ”the economist”. Detta trots att the economist är rätt så vänster.

    Men det jag undrar över är, hur ändrar vi detta? hur skapar vi incitatment så att journalistiken i sverige korrigerar sig själv? att minska på publik service(iom danmarks omläggning från 2900 till 2500 anställda så kollade jag sverige. ca 4200anställda om någon undrar) angriper inte grund problemet.

    Gilla

  6. MartinA skriver:

    För den som var borglig fram till 2006 så var ”journalisternas” åsiktsvridning självklar. Jag tror att det är mer folk som är vänster som har trott att det fanns något annat än åsiktsjournalister i det här landet.

    Liked by 1 person

    • torssan skriver:

      Martina, det är förstås möjligt du har rätt. Jag har själv varit marknadsliberal minst 20 år. I den liberala visionen ligger – eller åtminstone låg förr – en idé om det öppna samtalet. Det innebär, som jag förstår det, en diskussion med tydlilga argument för och mot och en strävan efter boskillnad mellan fakta och värdering.

      Nu funkar det dock inte så. Och troligtvis har det aldrig riktigt funkat så. Men det finns väl en gradering även i h-t?

      Torsten

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Nej. Fiender är fiender och bör utrotas, intellektuellt eller fysiskt, beroende på konflikttyp. Inga gradskillnader.

        Gilla

  7. Fredrik Östman skriver:

    Jag återanvänder denna kommentar:

    Public service skapades på grundval av en djupt felaktig inställning till sanningen. Denna djupt felaktiga inställning till sanningen återspeglas i instruktionen att agera opartiskt. Det betyder att public service inte får ta parti för sanningen, utan måste ifrågasätta även uppenbara och accepterade fakta. För att göra detta måste den hämta in tokdårar, rättshaverister och foliehattar i studion. På detta sätt uppstod väl Miljöpartiet. Samtidigt är lönerna inom public service dels för att det är statligt och har dragningsrätt på svenska folket genom en egen apparatskatt men även på statskassan, dels för att det är så dyrt att producera TV-program och att det kräver så dyr utrustning som inte får stå oanvänd, mycket högre än inom t.ex. pressen, där de traditionellt har varit mycket modesta. Det har lett till att public service har fått en mycket hög prestige i journalistkåren. Detta har i sin tur lett till att public service ethos, opartiskheten gentemot sanningen, har tagits över av hela journalistkåren. Så uppstod gygesmedia, som gör allt för att politikerna skall kunna bete sig som svin utan att behöva ta konsekvenserna av detta.

    Gilla

  8. Karl Oskar skriver:

    Läste nyligen en roman som utspelar sig i 1800-talets Paris.
    Bel-Ami författad av Guy Maupassant.
    Handlar om en man (Bel-Ami) med ambition ta sig fram här i världen.
    Bel-Ami arbetar som journalist på en av Paris ledande tidningar.
    Nåväl, till saken:
    Det beskrivs i romanen som den självklaraste sak i världen att tidningen driver en ohejdad agenda-journalistik. Med enda mål att befrämja ekonomiska investeringar tidningens ägare och intressenter gjort. T.ex i de franska kolonierna.

    Kan naturligtvis vara helt påhittat. Är ju trots allt fiction.
    Kunde dock ej låta bli jämföra med dagens MSM. Kan det vara så att agendajournalistik inte alls är något nytt under solen?
    Kanske är det bara vi i hjärntvättade och naiva Sverige som trott annorlunda?
    Kan det vara så förskräckligt?

    Gilla

  9. Lasse Forss skriver:

    Att åsikter går före fakta är bara att konstatera. När det gäller klimatfrågan, så har jag frågat en mängd journalister, men också SMHI, KTH, Vetenskapsradion m. fl. vilka tecken som finns på klimatförändringar. Inte en enda svarar. Och det beror på att man inte har några svar. Det finns inga objektiva bevis för att klimatet ändrat sig. Med tanke på att journalisterna själva anser sig vara granskande, så är det märkligt att inte en enda en ställer den naturliga frågan: ”Har någon prognos stämt med verkligheten”? Men det gör man inte. I stället marknadsför man larmen. Jag kan bara konstatera att det finns ingen yrkesgrupp som utför ett så undermåligt arbete som journalisterna. Det samma gäller ju invandringen där all fakta undanhålles. Hur är man skapad när man kan se sig själv i spegeln trots att man marknadsför icke-fakta?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.