Ett annat svenskt särdrag

Patrik Engellau

Igår skrev jag om hur märkvärdigt lätt och fredligt det gick till när Sverige genomförde vår motsvarighet till den blodiga franska revolutionen. Det berodde på svensk vänlighet och kompromissvilja, påstod jag (och föreslog att du gärna får kalla det konflikträdsla). Adeln gjorde inte särskilt motstånd trots att den förlorade sina privilegier, till exempel ensamrätten till vissa statliga tjänster.

Kanske tänkte du på en märkvärdig sak i min berättelse som jag inte gjorde något nummer av igår men idag ska framhålla, nämligen att den som i Sverige genomförde ”den borgerliga” revolutionen inte, som i Frankrike och hundra år dessförinnan i England, var borgarklassen själv, utan kungen. I England och Frankrike var borgarklassen tvungen att avrätta kungen för att få sin vilja igenom. Men i Sverige gjorde kungen själv jobbet åt borgarklassen. Det var Gustav III som tvingade igenom den avgörande lagen, alltså Förenings- och säkerhetsakten.

Detta är mycket tänkvärt. Det handlar om centralmaktens, ”statens”, historiska roll i vårt land. På Gustav III:s tid representerades och kontrollerades centralmakten av Gustav III, idag representeras och kontrolleras den av politikerväldet.

Jag brukar i marxistisk anda framställa centralmakten som representant för något etablerat intresse, till exempel att staten före Förenings- och säkerhetsakten kontrollerades av den härskande adeln eller att staten vid tiden för förra sekelskiftet kontrollerades av de svenska industrikapitalisterna och de stora jordägarna.

Men detta är inte riktigt sant för Sveriges del. Hos oss har centralmakten, vilka individer det än varit som hållit i spakarna, tidvis uppvisat en avsevärd självständighet i förhållande till övriga makthavare. Staten kan hos oss vara en egen spelare som inte nödvändigtvis går i andra intressens ledband. Gustav III är ett bra exempel. Han struntade i adelns intressen och gjorde sig till ledare för en borgerlighet som vid det laget knappt hade formerat sig och ännu ej tagit sig ton. Ett annat exempel är Karl XI som med sina reduktioner gick på tvärs mot en vid det laget – andra hälften av 1600-talet – dominerande adel som ägde två tredjedelar av Sveriges odlingsbara jord (definierad som jord som tillhör hemman; hemmanen finns räknade och fördelade på ägare). Hur kunde det gå till?

Tillåt mig en utvikning om vår tid. Att adeln före reduktionerna ägde två tredjedelar betyder ungefär, tror jag i alla fall, att den kontrollerade två tredjedelar av BNP eftersom nästan hela produktionen kom av marken och vi kan låtsas att all mark var lika produktiv (om något var adelns mark mer produktiv än annan mark, vilket skulle betyda att den kontrollerade en ännu större del av BNP). Vid samma tid ägde staten själv mindre än tio procent av jorden och erhöll skatt från självägande bönder, så kallade skattebönder, som tillsammans ägde mindre än en tredjedel av jorden. Med det vill jag säga att den svenska staten, centralmakten, i jämförelse med adeln rent ekonomiskt sett var ganska liten, ungefär hälften så stor. Och ändå lyckades den ge sig på adeln och genom Karl XI:s reduktioner ta ifrån adeln hälften av dess ägande och inkomster. (Den tredjedel av Sveriges hemman som Karl XI exproprierade från adeln användes för att skapa utkomst för en ny, välorganiserad krigsmakt, den karolinska armén.) Jag påpekar detta för dem som tror att den svenska staten idag måste vara en maktlös lekboll i händerna på det globala kapitalet bara för att det globala kapitalet är rikare än svenska staten.

Hur kan alltså den svenska centralmakten alltså under vissa historiska skeenden ha fått en så oberoende ställning att den liksom representerat hela nationen och kunnat agera utan särskilt mycket hänsyn till starka särintressen? Jag vet inte, jag kan bara konstatera att det verkar vara så i Sverige mer än i andra länder. Det finns ett nästan regelbundet mönster i svensk historia där centralmakten ömsom allierar sig med bönderna mot adeln och ibland med adeln för att adeln – eller motsvarande herreskikt – ska bli fri att göra det som den är bra på, till exempel att kriga under stormaktstiden och att bygga företag under den industriella revolutionen.

Bönderna förr i tiden motsvaras idag naturligtvis av den nettoskattebetalande medelklassen. Gamla tiders herreskikt, till exempel adeln, motsvaras idag av det välfärdsindustriella komplexets ledarskap, framstående journalister och opinionsbildare samt alla andra som lever i närhet av och i någon sorts symbios med politikerväldet. Centralmakten är numera politikerväldet i stället för kungen. Den koppling mellan en stark centralmakt och ett starkt herreskikt som dagens politikervälde representerar har vi haft under två tidigare epoker i Sveriges historia, nämligen Kalmarunionen och det karolinska enväldet.

Vi skulle behöva en ny sorts centralmakt som ersatte dagens politikervälde och i stället bildade allians med vår tids motsvarighet till bönderna, alltså medelklassen. Den sortens allians fanns till exempel under Gustav Vasa.

Det finns mycket vi kan lära oss om vårt land om vi studerar dess historia.

23 reaktioner på ”Ett annat svenskt särdrag

  1. Martin skriver:

    Det som mest slår en i historien är hur lite man lär av den…och på senare tid i Sverige lär man absolut inget av historien vilket inger betänkligheter eftersom vi vet att därsom man inte kan sin historia är man given att upprepa den.

    Liked by 2 people

  2. Björn G skriver:

    Ett annat särdrag är att,
    Sosseriet är den centralmakt som idag härskar i Sverige.
    Sosseriet består i stor utsträckning av politiska arbetare som befordrats och tilldelats administrativa poster. En sosseri-medlem är ofta barn till en partiarbetare som fått sin utbildning vid en ungdomspartiskola eller en liknande politisk anstalt.

    Denna grupp av funktionärer är sosseriets bärande skikt. Denna elit som växte fram i början av 1960-talet består i huvudsak av anpasslingar som rättade sig efter de ledare de hade att tacka för sin existens. Med i genomsnitt bara nio års normal skolgång har få av de nya funktionärerna den potential som krävs för självständigt politiskt tänkande.

    De hämtar sina idéer från uttalanden partiledarna gör i pressen och lägger sig till med deras propagandafraser och politiska jargong, och de identifierar sig helt och hållet med den sosseristiska regimen.
    Därför anpassar de sina personliga värderingar så att de överensstämmer med sosseriets dogmatiska intressen.

    Liked by 5 people

  3. Laggar skriver:

    Analysen grundar sig på en klassanalys, samtidigt drar PE in begreppet ”medelklass” och offentlig sektor. Hur vill han ha det? Klassanalysen ger inga kompromisser annat än att det leder till en massa ”avvikelser”. Kanske det är klassperspektivet som låser tanken. Klassanalysen är bara en tankemodell. En tankemodell behöver inte vara ”verkligheten” även om den säger sig vara det. Accepterar man ”borgarklassen” så är man låst i den modellen. Inga andra tankemodeller blir alternativ, verkligheten har att böja sig. Om man är missnöjd med klassanalysen borde man hitta en annan modell som då skulle förklara den franska revolutionen på ett bättre sätt, men den ursprungliga klassanalysen ser inte att en bättre förklaring behövs. Då är betraktarens tanke fastlåst och betraktaren kan inte söka annat.

    Liked by 2 people

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Gustaf III fick betala ett högt pris för sin politik som ogillades av delar av adeln då bl.a. meritokrati skulle gälla så att även ofrälse tilläts att besätta statliga ämbeten. En ordning som urholkats rejält under ett långt socialdemokratiskt styre.

    Liked by 1 person

  5. Storm fear skriver:

    Missar du inte en faktor, att både fattiga och rika förr hade ett våldskapital? Så snapphanar som var vanligt folk, medelklassen, hade ändå rejäla nävar och vapen, som visserligen till sist inte förslog men ändå kunde åsamka väsentlig skada. Varför skulle någon bry sig om medelklassen som du kallar den? Det andra problemet är hur du skall mobilisera den med en så diffus fiende. En etnisk konflikt är enkel, så våra fiender av invandrat slag saknar fullständigt detta problem, de attackerar svenskar varhelst de ser dem, men dina styrkor Patrik tänker gott om alla, vem skall du spela mot, och med? Det är som en fotbollsmatch där alla fick välja tröja själv. Jag är också fullständigt förvirrad över hur folk tänker, välutbildat folk i min närhet ser de flesta av problemen jag ser, men kan överhuvudtaget inte extrapolera till en mera muslimsk framtid, och ser inte att 7-klövern (valfritt parti) är den som verkar för mera av samma. Eller ta Kyeuene som nämndes på dessa sidor igår, kloka analyser, men vad vill mannen? Han är marxist, så han beskriver ett elände, men man måste anta att han vill ha mer av samma och röstar därför. Så med det slags förvirring, med sådana vänner, så behöver man inga fiender.

    Så det finns ingen mekanism som mobiliserar, och medelklassen har inget våldskapital. Jag tror du drömmer Patrik, jag tror du borde tänka över att du önskar det omöjliga och lägger lite tid på att tänka över vad det betyder.

    Liked by 6 people

    • Storm fear skriver:

      Jag undrar om det är så enkelt som att röstetalet lite grovt nu blev 20-80, 20 mot islamisering, och 80 för. Kan inte detta motsvara den andel personer i Sverige som läser alternativmedia? Finns det undersökt? Läser 20% alternativmedia, och 80% öppnar aldrig Friatider, Samhällsnytt, Swebbtv, DGS eller liknande?

      Liked by 3 people

    • A skriver:

      Detta du beskriver här Storm är precis vad jag sa innan valet, de ser att det går åt fel håll och vill inte ha mer invandring, men har inte den blekaste om vad som bör göras. När jag såg detta, visste jag hur valet skulle gå. Jo visste. Därefter har detta varit totalt odramatiskt för mig. Det här landet ska ned, det är bara det. Sen tycker jag att ni bör läsa agenda 2030 och därefter se tex mig i ögonen och säg att denna inte är världssocialism. 🙂 Lenin hade rätt, men var lite för snabb bara. Och självklart ska Sverige ligga i framkant.. så klart. 🙂 Först av alla! Joo då.

      Mvh A

      Gilla

  6. Storm fear skriver:

    För övrigt Patrik, vad med SD? Detta är fröet till denna nya centralmakt du eftersöker men du skall ha det precis på ditt vis? På så sätt vinns inga krig. Jag är inte ens övertygad om att du inte röstade på 7-klövern.

    Liked by 1 person

  7. Magnus Eriksson skriver:

    Karl XI:s reduktion riktade sig mot högadeln. Lågadeln, som hade små eller inga jordegendomar, stod på kungens sida mot högadeln. Större delen av dåtidens statliga ämbets- och tjänstemän rekryterades från lågadeln. Kungen hade alltså den statliga byråkratin på sin sida. Om staten fick större inkomster genom reduktion av högadelns jord kunde lågadeln se fram emot större offentlig verksamhet och alltså mer befordringsmöjligheter..

    Liked by 2 people

  8. Om maktens EU skriver:

    Och så har vi EU och överflyttning av mer makt till dem. Samarbete kan alltid ske horisontellt och i frivillighetens tecken, medan ren maktutövning bäst sker från toppen av en hög hierarki. Ett mer självständigt agerande Ungern hotar denna EU:s maktordning och näpsas därför från högre ort. Forna Öststaters långa och bittra erfarenheter under maktens stövel gör dem mer motspänstiga än traditionella västländer mot toppstyrning, De vill gärna värnar och håller fast vid sin nyvunna frihet. Önskar inte än en gång krypa in under en stel och auktoritär maktordning. Också den tvingande. Man vill inte ge bort ett nationellt oberoende, som vi själva så lättvindigt gör. Det ligger ett täcke över Europas länder. Ett tvånget täcke. En ny typ av stram toppstyrning. Inte alltid så demokratiskt förankrad. Nya och större maktambitioner vilar i vassen. Så länge EU inte lyckas hålla sin yttre gräns borde de agera mer försiktigt gentemot enskilda länder. Migrationskollapsen år 2015 förskräcker, och har egentligen aldrig upphört. Gränser fortsätter att läcka som såll. Länder som Turkiet och Ungern håller dock emot. Men av olika skäl. EU borde sänka sin höga svansföringen. Kan inte enskilda länder skyddas från en tygellös och slapp migrationspolitik, har inte EU rätt att ta motspänstiga länder i örat. För enskilda länders sammanhållning hotar på sikt att brytas sönder med dagens slappt förda migrationspolitik. Och det sker via inre söndring. Vi ser det i Sverige. Som dessutom alltid vill vara bäst i klassen, som beslutet om Gymnasielagen så klart utvisar. Efter valet 2022 riskerar vi att vakna upp till ett än mer polariserat Sverige än det vi möter i dag. Gränser har passerats förr. Utan återvändo. Det lär oss historien. Även EU som fredsprojekt kan nå vägs ende.

    Liked by 1 person

  9. MartinA skriver:

    Förutom PEs eviga och felaktiga och bedrägliga medelklasstjat så känner jag igen en del. Ta till exempel adelshatet i fältskärns berättelser? Kungen och bönderna, all däremellan är värdelösa parasiter.

    En förklaring jag har hört är att sverige växte fram som militärmakt i ständigt krig. När vi människor är i krig så blir allmännyttan mycket viktigare för oss. Moraliska paniker när människan är i krig riktar sig mot förräderi och mot parasitism. Evolutionärt är det lätt att förstå hur vi kan ha en speciell uppsättning psykologi för krigstillstånd. Eftersom krig traditionellt inneburit utrotning för de flesta av stammens medlemmar, vilket är ett starkt evolutionärt tryck.
    Så krigsstaten kan förklara skillnader i sverige jämfört med grannländerna.

    Gilla

  10. Fredrik Östman skriver:

    Mer anakronismer och projektioner. Trams. Adeln var ”skattebefriad”, men du glömmer att vi idag betraktar militärutgifter som skatt? Att vi räknar militärutgifter till BNP? Att deras andel var tämligen hög, inte 1% eller 4% som är maximum idag, utan i princip allt som bara går, intill överlevnadens gräns? Varför skulle man annars alls ha en adel!?

    Gilla

      • Redaktionen skriver:

        På 1300-talet var det nog så, men inte trehundra år senare. Sedan Gustav Vasa hade vi en stat som inte bara var den främste härskarens eget hushåll. Läs Axel Oxenstiernas regeringsform från 1634 så blir det kanske tydligare.

        Patrik

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Trettioåriga kriget lät man betala sig själv genom att soldaterna plundrade. Kronans krigsutgifter bestod i sold till legosoldater. Finnpojkarna var gratis och det var nog officerarna också.

        Adeln var 1789 inte heller befriad från alla förpliktelser.

        Gilla

  11. Christer L skriver:

    ”(Den tredjedel av Sveriges hemman som Karl XI exproprierade från adeln användes för att skapa utkomst för en ny, välorganiserad krigsmakt, den karolinska armén.) Jag påpekar detta för dem som tror att den svenska staten idag måste vara en maktlös lekboll i händerna på det globala kapitalet bara för att det globala kapitalet är rikare än svenska staten.”

    Det här är inte bra. Vem tror att det är så enkelt? Vem vill intressera sig för den här typen av resonemang? Inte jag.

    Gilla

  12. Lennart Göranson skriver:

    ”Vi skulle behöva en ny sorts centralmakt som ersatte dagens politikervälde och i stället bildade allians med vår tids motsvarighet till bönderna, alltså medelklassen.”

    Min tro är att lösningen finns i ett återupprättande av ämbetsmannaidealet och professionalismen.

    När jag talar om ämbetsmän tänker jag naturligtvis inte på de politiserade verkschefer som styrs av uppdragsgivaren, inte av uppdraget. Vi har haft en opolitisk ämbetsmannakår i Sverige som har sett till landets bästa och inte på opinionsmätningarna. Den måste återskapas. Det går inte, säger somliga. I så fall är det bara att slänga vantarna i bordet, och det lockar inte mig.

    När jag talar om professionalisering tänker jag på verksamheter som skolan, sjukvården, polisen och liknande kärnverksamheter som vårt samhälle behöver. Min tro är att problemen på dessa områden beror på att politiker och managers detaljstyrt verksamheten utan att ha någon yrkeskompetens – ofta med hjälp av New Publlc Management. Problemen kan inte lösas genom tillskott av mer pengar, s.k. satsningar. Enda sättet är att lämna över ratten till proffsen.

    Gilla

  13. olle reimers skriver:

    Själv skulle jag vilja att man funderade på en nätverksmodell för samhällets organisation i stället för den Top-down som gäller idag.

    Människor får själva delta i de nätverk som kan leverera de tjänster och varor han eller hon behöver, delta i de diskussioner han eller hon vill, Det finns alltid något som passar.

    Det behövs en centralmakt för att försvar rikets gränser, att förhindra brott och att ha en lagstiftningsapparat, men det ska vara format som ett serviceorgan till nätverket.

    Det som har gått mest snett samhället är att gemensamma resurser förslösas på att få alla att marschera en bestämd riktning i stället för att resrser tillförs där de efterfrågas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.