Att välja nytt

Anders Leion

Jag hade bil i fyrtio år. Fem franska bilar på raken. Hur kan man vara så envist insnöad?
”En man som heter Ove” kunde bara tänka sig att köra Saab. Hur kan man vara så fäst vid ett bilmärke?

Mängder av äldre, erfarna och livsvisa människor kan bara tänka sig att rösta på de etablerade partier de hållit fast vid sedan ungdomen. Hur kan man vara så förstockad?

Jag ska berätta lite om en omtumlande erfarenhet som fick mig att – efter år av motvillig begrundan – byta politisk åskådning. Kanske kan det förklara lite av detta slags förstockelse som de tre exemplen ovan illustrerar.

I studierna vid Stockholms handelshögskola ingick att man helst skulle skaffa sig något slags praktik utomlands. Jag kom till Berlin och arbetade några månader på ett varuhus. Efter de första veckorna, då jag måste vänja mig vid både språket och miljön, gick det bra. Chefen var visserligen som en nidbild av en tysk, skrek frågor och order utan att lyssna på svar och hade ett stort porträtt av sig själv i SS-uniform bakom skrivbordet. Men arbetskamraterna var trevliga och det var uppenbart att de ville att jag skulle trivas. Också de före detta SS-soldaterna i transporttjänsten var justa: De dolde inte sin bakgrund under nazi-väldet och de berättade gärna historier om den tiden. De berättade till exempel att varje morgon, vid uppställning i det brittiska fångläger de hamnat i, klubbades ett par tyskar ihjäl. De berättade på ett sätt som gjorde att jag trodde dem. Det gör jag fortfarande. Kanske kommer någon historiker att verifiera deras berättelse.

Men en morgon var en fjärdedel av de anställda försvunna. De dök inte upp på jobbet. Muren hade börjat byggas och gränsgångarna, de som bodde i öst och arbetade i väst, var avskurna från sina arbeten.

Jag kommer ihåg stämningen på arbetet, även om jag inte minns något särskilt yttrande; den var lugn, men samtidigt dovt nedstämd. Denna stämning var än mer påtaglig vid ett massmöte dit alla anställda förväntades gå för att lyssna till Willy Brandt, då borgmästare i Berlin. (Det här var i augusti 1961).

En kvarts miljon var där. Jag stod i utkanten av massan, som avtecknade sig som en mörk, tät skog framför mig. Jag kommer inte ihåg något av talet, men jag minns den dova, tryckande stämningen. Den här upplevelsen bidrog till att förändra mig.

På den tiden var jag mycket vänster, även om det var en vänster av speciellt slag. Jag var till exempel anhängare av marknadsekonomin. Men i andra frågor kunde min inställning sticka av så mycket mot den förhärskande socialdemokratiska att jag kunde beskyllas för att ha en kommunistisk älskarinna. Det var tyvärr inte sant.

Men efter Berlin hände något utan att jag själv riktigt var medveten om det. Den trosvissa anti-amerikanismen började stöta mig. Den vänliga men lite nedlåtande synen på arbetare störde mig. Jag kom ihåg mina arbetskamraters allvar och oro i Berlin. Jag började se världen på ett annat sätt. Det tog ändå flera år för mig att först vara gråsosse och sedan, efter ett antal år då jag inte röstade, gå vidare högerut. Jag var ändå, i början på denna process, ung och formbar.

Hur skall en gammal socialdemokrat, som alltid arbetat på samma arbetsplats, bott på samma ort, umgåtts med samma – också socialdemokratiska – vänner kunna få en så ny och stark upplevelse av verkligheten att han byter politisk åskådning? Han vill inte se att hans parti övertagits av människor som liknar mig när jag var ung och höll honom och hans likar för mindre vetande.

Men ändå sker åsiktbyten också bland dessa människor. En studie (Folke, Persson och Rickne) som upprört en del politiska kommentatorer har visat, att arbetslinjen gav stora grupper sämre ekonomi, särskilt gentemot andra grupper. Det uppstod ett gap på 20 procent mellan dem som hade fast förankring på arbetsmarknaden och dem som hade osäkrare villkor. Finanskrisen hade liknande verkningar, men dessa nådde också dem som hade arbeten, men osäkra sådana. Undersökningen visar att SD:s politiker i stor grad tillhör dessa förlorargrupper, i betydligt högre grad än andra partiers politiker. Man visar också att SD har lättast att få väljare i valdistrikt, som mer än andra utsatts för dessa ekonomiska förändringar.

I debatterna före valet anfördes denna undersöknings resultat som ett argument för att invandringen inte skulle ha så stort betydelse för SD:s anhängare utan istället ”de växande klyftorna”, och underförstått: en vänstervridning av socialdemokraternas politik skulle vara ett effektivt vapen mot SD.

Detta är en inskränkt invändning, som dessutom visar en obekantskap med enklaste marxistisk analys: De materiella förhållanden som dessa människor med svag ställning på arbetsmarknaden lever under, formar deras mentalitet och inriktar deras varseblivning mot hot som ytterligare kan försämra deras villkor, det vill säga mot invandringen.

Jag fick min upplevelse som, efter flera år, ledde till en omprövning och nyorientering av min politiska världsbild. De ekonomiska omvälvningar som gett stora grupper en osäkrare ekonomisk ställning verkar förstås fortfarande. Vi kan alltså förvänta oss att SD fortsatt tillväxer. Denna tillväxt kommer att accelerera vid den konjunkturnedgång som är att vänta och den därpå sannolika kraschen på bostadsmarknaden och i resten av ekonomin.

41 reaktioner på ”Att välja nytt

  1. Tritonen skriver:

    Den ansvarslösa invandringspolitikens negativa följder är uppenbara för alla, som ser med egna ögon. Detta har fått många att göra lappkast i sin politiska åskådning och gå till SD. SD är det enda oppositionspartiet och har haft rätt hela tiden.

    Liked by 8 people

  2. larslindblog skriver:

    Att britterna varje morgon klubbade ihjäl ett par totalt försvarslösa krigsfångar , unga män som av sin regering tvingats ut i krig , chockade mig faktiskt. Fy f*n !!
    Och nu sitter dom där på sin ö , totalt invaderade av allsköns utlänningar . GB har en fullkomligt förvriden PK som inte ens ingriper när 1000 tals brittiska skolflickor utnyttjas hänsynslöst för sex. Modiga personer som Tommy Robinson fängslas när dom försöker berätta .

    En bekant åkte till London förra året för att dottern ville se en figur som heter Eminem uppträda , pappan berättade att det inte längre kändes som London , mer som Beirut – aldrig mer London eller GB sa pappan.

    Engelsmännen stred mot Tysklands nationalsocialister för demokrati och fria val -och när man vunnit ger man frivilligt bort sitt land till människor från världens alla hörn som dessutom idkar en religion som inte är kompatibel med demokrati.

    Ja , Herre Gud !!

    Liked by 10 people

    • Slottet skriver:

      Nå, mig veterligt så dog ganska få tyskar i engelsmännens händer, jag tror cirka 30% av de allierade dog i tyskarnas, och har för mig att cirka 3% överlevde i japanernas läger.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror inte att det där med ihjälklubbandet stämmer. SS var en mycket speciell och politiskt skolad trupp. De förstod sig på subversion och psykologisk påverkan och tack vare deras absoluta nihilism gav de aldrig upp. Historien med ihjälklubbandet passar lite för bra med SS eget ethos och alldeles för dåligt med den tiden brittiska militära ethos. Nog hade de kunnat utdöma avrättningar, men de hade genomfört dem på ett formellt korrekt sätt och inte som en psy-op mot de överlevande. CIA lärde sig sådant av SS efter kriget och förde detta senare vidare till andra länders underrättelsetjänster.

      Vi skall akta oss för anakronism och subversion.

      Liked by 2 people

  3. Fredrik Lundgren skriver:

    Det roliga med socialism är att när den misslyckas – vilket den alltid gör – vill de som drabbas ha ännu mer socialism. Se på Venezuela. Den enda opinion mot den misslyckade socialistiska regeringen är en annan socialist som lovar guld och gröna skogar som nuvarande regering gjorde.

    I USA har en ny socialistisk stjärna dykt upp i New York: Alexandria Ocasio Cortez. Hon sprider socialistiska floskler till höger och vänster. Lovar reformer och allt gratis till höger och vänster. Lovar att sprätta iväg 40 trillioner dollar. Men hon kan inte förklara hur det ska gå till. Hon säger sig värna om de fattiga, men går själv omkring i kläder för tiotals tusen kronor. Hon vägrar ställa upp i debatter mot konservativa tänkare, trots att de erbjuder henne 100.000 dollar eller mer som skänkes till välgörande ändamål (så mycket för de fattiga).

    Och denna person röstar folk på, trots att vem som helst kan förstå att hon bara pratar goja rent ut sagt. Sådan är socialism. En outbildad tanke att allt blir bra om man omfördelar pengar. Det enda som gör något bra är att arbeta hårt och hushålla med sina slantar, vilket socialism inte ens ger utrymme för.

    År 1929 hade Sverige harft tillväxt i 50 år och var ett av världens rikaste länder. År 1932 fick socialdemokraterna makten och förstörelsen av Sverige inleddes med skatter, tullar och regleringar.

    Exakt samma öde kan spåras i den amerikanska staden Detroit. En gång världens rikaste stad. Idag i konkurs, kantad av ruiner och halva befolkninen som flyttar därifrån. Allt inleddes med skatter och regleringar.

    Se på Sverige idag. Allt blir sämre och folket röstar för mer socialisering av Sverige, högre skatter och mer regleringar.

    Liked by 8 people

    • Black hawk down skriver:

      Det slår mig att systemet med att betala skatt antar en helt ny skepnad när några i objektiv mening bidrar till den nationella potten, en bonde, eller en ingenjör som utvecklar en produkt, eller en målare, eller en elektriker, en sjuksköterska, en läkare, alltmedan den andel som växer snabbast är människor som verkar som de betalar skatt, men i realiteten endast är mottagare, en anställd inom administrationen i landstinget en genusforskare, en anställd på,arbetsförmedlingen, en politiker, en klimatansvarig, en genusprofessor, en snabbt växande lista där folk egentligen kunde få pengarna netto, för de bidrar inte alls. Stora delar av den vänsterliberala klassen i USA, tänk Clintons, är sådana, en växande parasitisk del på den arbetande produktiva befolkningen. Skatten tjänar syftet att blanda bort korten så att alla kan låtsas att de gör produktivt arbete. Det är ju ingen skillnad egentligen på en migrant som hämtar sitt socialbidrag och den socialsekreterare som delar ut pengarna, eller asyladvokaten, de är alla parasiter på de produktiva.

      Liked by 5 people

      • Jan Andersson skriver:

        Vi har den närande sektorn som betalar allting med sitt arbete, och den tärande sektorn som förslösar en stor del av dessa pengar på meningslösa projekt.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Socialismen måste angripas i dess grund, om man nu inte har tid att vänta på att verkligheten gör jobbet åt en, om man inte vill se den återuppstå om och om igen efter varje sammanbrott.

      Socialismens grund är radikalismen. Radikalism är kanske ett bättre samlingsbegrepp än socialism. Det kan omfatta kristet kätteri o.s.v. Radikalismen är tanken att det onda i världen har en källa, en rot, som kan angripas, utrotas, förstöras och att världen när det ondas rot har förgjorts inte längre kommer att ha någon ondska. När man ser denna tanke naken på detta vis är den inte svår att angripa.

      Vi måste strippa socialismen.

      Fråga alltid och enbart varifrån onskan i världen kommer och om den kommer att försvinna från världen om roten till det onda förstörs. Det här är den axiomatiska grunden för socialismen, det metafysiska grundantagande som inte har något som helst rationellt eller ideellt motiv eller argument.

      Liked by 2 people

  4. schwedischkochen skriver:

    Vad gäller brittiska krigsfångeläger, så var jag på en begravning av en gammal tysk man, som i slutet av kriget blev inkallad på sin 18-årsdag, utbildades, skickades ut i kriget och sårades nästan genast. När han var frisk var kriget slut, men han hamnade i ett brittiskt fångläger, där han nästan svalt ihjäl. Då var han i varje fall inte 20 än. Ingen var intresserad av hans ungdom eller om han var skyldig till något. F ö fick han efter frisläppningen så småningom vila upp sig på Greve Bernadottes Mainau. Där togs tyska krigstraumatiserade ungdomar emot.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Hela England svalt efter kriget. De hade ransonering långt in på femtiotalet. Beskrivningen ”nästan svalt ihjäl” är lite magstark av en tysk efter de exempel på just detta som Bergen-Belsen givit oss. Så illa gick det inte tyska krigsfångar i England eller ens i Ryssland.

      Liked by 1 person

      • K. Ulvert skriver:

        Jag får be att rekommendera en bok som heter ”Other Losses” av James Bacque.
        Han har via öppnade sovjetiska arkiv och genom att räkna antal som hamnade där jämfört med totala antalet döda tyskar efter kriget kommit fram till att mellan 900.000 och 1.200.000 dog i främst de amerikanska och de franska lägren. Dessa ”läger” bestod av en inhägnad utan byggnader, sanitet eller överhuvud taget något av det som krävs för att överleva. Dessutom fick fångarna allt mindre matransoner vilket fick dem att långsamt svälta ihjäl. Förutom sjukdomar, kyla och godtyckliga avrättningar.
        Detta medan lagren av soldatportioner svämmade över.
        De som främst drev på detta svineri var general Eisenhower och Henry Morgenthau.
        Mitt intryck är att Morgenthau-planen fortsatte att implementeras och att Marshall-hjälpen infördes som en täckmantel.

        Gilla

  5. Östrahult skriver:

    Bra text. Det man skulle kunna tillägga är att förändringen i politiska preferenser sitter långt inne. När den väl inträffat så ska det oerhört mycket till för att vrida klockan tillbaka. Det hjälper inte hur mycket LO-basen med dubbelhakorna (som jag tror man får av för mycket alkohol) skriker eller att (s) skickar skrämsel-sms. Folk har ändrat sig. Däremot var skrämsel-sms på arabiska framgångsrika för (s).

    Jag vill också påminna om att vi har gott om motsvarigheter till muren, dvs sådant som får folk att ändra åsikt. Det kan vara ett BB i Sollefteå, en anhörig som dör i vårdkön, äldre som vårdas av folk som inte pratar svenska och som blir bestulna, anhöriga till våldtagna etc.

    Liked by 4 people

  6. Dandersan skriver:

    Många SD väljare känner sig säkert svikna av samhället och då speciellt socialdemokraterna.
    Nu gör regeringsbildningen att de känner sig ytterligare svikna och utanför.
    Samtidigt ondgör sig de som ställer SD utanför den demokratiska makten, för den polarisering som de anser att SD står för. Tala om självmål!

    Liked by 4 people

  7. Black hawk down skriver:

    Jag säger som Ture Sventon, ständigt denne vänster!

    På mig verkar som en stor del av problemet består i sådana som Leion, nämligen sådana som har en stark politisk övertygelse som unga, för vad vet de unga om livet, samhället eller överhuvudtaget? De som har barn i tonåren inser att kanske endast 3% av deras hjärnkapacitet upptas av att förstå sådana saker, resten handlar om sin egen kropp och psyke, så jag tycker inte det finns något mer skrämmande än ett politiskt engagemang i unga år. Det är slående att det endast är Vessla, förlåt vänstern, som finns att tillgå, Leion var vänster, Patrik var vänster, Peterson var vänster, alla var ju vänster! Är det då konstigt att om de som nu kämpar mot vänsterns principer är långsamma, de har ju knappt gnuggat sömnen ur ögonen! Jag tycker det är något sjukt och vidrigt med unga med politisk motivation, mina barn är för SD för de har hört en del av vad jag sagt, men i huvudsak så har de inte koll, de har ingen stark övertygelse, och detta måste ju vara det sunda. Vänsterfolk växer ju upp i hem som är likt Jehovas vittnen, indoktrinerade från början. Jag hatar etablissemanget för att jag tvingas agera motvikt mot tidsandan på ett sådant flagrant sätt.

    Är vi dömda till eviga vänstercykler nu? Vänster får makten, vänstern förstör, kaos uppstår och kloka krafter försöker ordna samhället, sedan kommer vänstern och förstör igen, repeat.

    Liked by 3 people

    • Jan Andersson skriver:

      Näringslivets representanter som skulle kunna vrida det mesta rätt igen, finns mentalt inte kvar i Sverige. Dessutom vill de inte framträda i politiska sammanhang eftersom kunderna skulle anse att de då är knäppskallar, företaget måste ha stora problem om cheferna ger sig in i politiken, och affärsmöjligheterna minskar och kanske försvinner. Alltså säger de inte ett ont ord om politiken, utan drar sig hellre undan till nya länder och marknader.

      Gilla

  8. Tina skriver:

    Mina mor och mormor befann sig som civila flyktingar i ett mycket stort flyktingläger utanför Hamburg 1945. Dåligt med mat och mycket sjukdomar naturligtvis. Detta läger bombades av de allierade dagen EFTER att Hitler hade kapitulerat. Min mormor och många andra skadades svårt. Har letat efter detta på nätet, men ej funnit något.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Än sedan? Har vi tillgång till perfekt och felfri kommunikation och ordergivning? En japan gömde sig i skogen i 30 år och trodde hela tiden att kriget ännu pågick. Vad befalls? Med vilket orealistisk och overkligt ideal jämför du verklighetens folk, enligt vilken falsk mall dömer du dem?

      Gilla

    • Underdog skriver:

      Det kan ju inte stämma eftersom Hitler inte kapitulerade. Han tog livet sig och en tid därefter kapitulerade amiral Dönitz. Att det begicks misstag i krigets slutskede är närmast självklart men detta undrar jag om det är korrekt. Skulle de ha varit i ett flyktingläger utanför av de allierade ockuperat område? Eller skulle de allierade ha haft så dålig koll att de bombade ett redan erövrat territorium?

      Liked by 2 people

      • Tina skriver:

        Bombningen har berättats för mig, någon annan evidens har jag inte hittat. Men flyktinglägret var stort, troligen det som kallades för Zoo. Kanske känner ni någon som också var där och kan berätta, då skriftliga källor verkar svåra att hitta.

        Gilla

    • Jan Andersson skriver:

      Var det ryssar eller britter som bombade? De allierade slutade kriga ganska omgående efter kapitulationen, men ryssarna fortsatte och lade beslag på halva Berlin och mutade in Östtyskland. En person på min förra arbetsplats kom från östra Tyskland, och märkte hur ryssarna plockade in alla unga, starka och arbetsföra för direkttransport till Sovjet, men de ratade skadade personer. Därför sköt han sig själv i vänsterarmen och hamnade i Sverige i stället.

      Gilla

    • Slottet skriver:

      Jo, men det var ändå mitt hopp att SD skulle bli stora nog för att krossa värnet och skapa kaos så att något nytt kunde komma, även om jag personligen röstade AFS.

      Liked by 2 people

      • Eivin skriver:

        Martin@
        Kanske måste SD mjuka upp sin profil för att överhuvudtaget nå det stora flertalet.
        Afs har ett bra program, tycker många av oss här, hur många röster fic de.
        6-7000?
        Låt SD få sin chans, de kommer att gör nytta om de bara får tillfälle. Det är jag övertygad om.
        Mattias Karlsson är en smålänning av rätta sorten med hårda nypor, en själsfrände.

        Liked by 1 person

  9. Hovs_hällar skriver:

    Den som känner sig pressad på arbetsmarknaden kan säkert bli mer benägen att ompröva sina politiska åsikter.

    För min personliga del handlade det inte om det, utan om att jag råkade läsa en hemsida som hette Newsmill, där det fanns texter jag kunde känna igen mig i.

    Detta sedan jag bott i USA i fem år, och då jag 1990 kom hem igen till Sverige inte längre riktigt kunde känna igen mig i gatubilden i min hemstad.

    Upplevelsen satte igång en process där jag successivt började ifrågasätta myndigheternas version av invandringen.
    Men det tog ett antal år innan jag insåg vilken gigantisk härva av lögner alltsammans byggde på.

    Liked by 6 people

    • cmmk10 skriver:

      Själv höll jag på att ramla baklänges 2002, när jag fick se beräkningar på vad massinvandringen medför för kostnader. Undrade över varför ingen reagerade/debatterade, då dessa belopp gör invandringen till ”alla problems gemensamma nämnare. Vidare efterforskningar resulterade i en ”viss” klarsyn – det röda pillret s a s.

      ”Lars Jansson är mest känd som författare till boken Mångkultur eller Välfärd?, utgiven 2002, där han gör en totalberäkning av de kostnader och intäkter svensk migrationspolitik, integrationspolitik, europapolitik och biståndspolitik innebär för svenska samhället. Jansson uppskattar kostnaderna till 276 miljarder kronor årligen (siffrorna togs fram 2002)”

      Gilla

      • Jan Andersson skriver:

        För vänstern är kostnader ointressanta, eftersom det är så enkelt att höja skatten. Folk skäller ett par dagar, sedan är allt som vanligt igen.

        Gilla

  10. Tina skriver:

    Intressant också att anti-amerikanismen var stark i Sverige redan på 1950-talet, jag trodde den kom senare. Det bevisar ju att Sovjet lyckades hjärntvätta oss (och stora delar av Västeuropa) tidigt. Hade Roosevelt fått leva hade Östeuropa troligen inte hamnat under Sovjetisk diktatur. Nu bestämde Churchill att Sovjet skulle få halva Europa i krigsbyte, och folkutbytet i Baltikum kunde börja, och småbönderna sändes i sin tur till Gulag. Putin är en direkt produkt av den sovjetiska imperialistiska eran och inte mindre farlig.

    Gilla

    • Underdog skriver:

      Jag vet inte var du får dina idéer ifrån men det var alldeles tvärtom. Roosevelt lät sig charmas av Stalin, men Churchill visste vem han hade att göra med och blev tvingad att överge sina principer för det övergripande goda att besegra Tyskland.

      Även om jag inte levde då är det f ö mitt intryck att Sverige på 50-talet var mycket pro-amerikanskt, något som delvis vände i och med Vietnam-kriget. Trots vändningen är det tveksamt om det finns något annat land i Europa som är så amerikaniserat som Sverige.

      Liked by 6 people

  11. Micael Lidén skriver:

    Rebloggar detta på micaelsblogspot med texten,
    socialism är världens ondska, enligt mitt tycke.
    Nämn ett land där socialism fungerat, så kanske jag ändrar mig, men troligtvis inte.

    Liked by 1 person

  12. Underdog skriver:

    Let me introduce to you: The socialist paradise called Venezuela!

    Vet inte om länken funkar

    Liked by 1 person

    • olle holmqvist skriver:

      Det är gott notera att…det ännu inte synts någon kommunistledare som tar sig fram på cykel,som ser efter begagnade kläder och tar cola till baslivsmedlen. Alla talar om likhet
      men ingen av dem vill vara lika med resten.(Ba i spanska Södra Latin 1965)

      Gilla

  13. olle holmqvist skriver:

    Viktigt veta om det lägerliv få av oss upplevt. Det är ändå en del av vår historia. Det enda jag läst är Heinrich Harrer, österrikare och som fiende internerad i Indien av britterna. Inga övergrepp ! Fångarna fick gå ut på kvällarna på bio, och gick sedan hem. Harrer, förste besegrare av Den Vita Spindeln, blev 93, fick frågan om han som blev så jävla gammal,
    hade vårdat sin hälsa, lite alkohol, mycket grönsaker – typ, medvetet genom livet: Svar: Nej då hade jag dött av uttråknad.

    Den andre är Brendan Behan som försvarade brittiska soldater i ockuperade Tyskland, vilka
    plötsligt kunde dömas till döden för våldtäkt av tyska flickor. Irländaren försvarade inte våldtäkterna, men den för soldaterna svårfattbara skärpningen från vad som var brukligt i krig.

    Det tredje fragmentet är det brittiska lägret Long Kesh i NordIrland :

    Tina & vi andra samlar fragment som blir till små fattbara enheter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.