Vill man tjäna en hacka i valtider kan man alltid jobba som rösträknare. Inför valet 2014 var jag en av dem som anmälde mig, och samtidigt hörde jag att en del aktiva Sverigedemokrater gjorde detsamma. I deras fall handlade det mest om att man, på partiets uppmaning, ville finnas på plats för att övervaka att ”allt gick rätt till”.

Jag kommer ihåg hur jag skrattade. Ytterligare ett bevis för att Sverigedemokrater var ett gäng nördiga, verklighetsfrånvända konspirationsteoretiker, som underskattade den svenska demokratin lika mycket som de överdrev sin egen betydelse.

Det har hänt ganska mycket under de här fyra åren, och idag skrattar jag inte längre.

Både John F. Kennedy och George W. Bush kan ha vunnit varsitt presidentval genom valfusk (även om det är svårt att bevisa), så sånt kan tydligen inträffa i de bästa av demokratier. Inte så att valfusket i USA varit omfattande, men när det väger exakt jämnt mellan två kandidater kan ett litet antal falska röster fälla utslaget.

En del illavarslande tecken tyder på att den 9 september kan bli ett betydligt ”smutsigare” val än vi är vana vid.

-Valet är extremt jämnt. Om det fortfarande går att tala om block i svensk politik är opinionsläget ungefär 50/50. Mycket står på spel. Sex partier har satsat nära nog all sin prestige på att ett specifikt parti inte ska få inflytande.

-Kyrkovalet 2013 visade att valfusk inte längre är ”tabu” i svensk politik. Man kan till och med skriva om det på Twitter.

-Redan inför valet 2014 uppstod kampanjen ”Brevbärare mot rasism”, där brevbärare vägrade dela ut försändelser som kunde innehålla SD-material. I år har Postnord slarvat bort närmare ett kvarts ton valmaterial för SD. Det kan förstås röra sig om ett misstag, men med tidigare aktivism i åtanke kan man förstås inte utesluta sabotage från anställda.

-Valsedlar för SD gömdes undan på kommunhuset i Falkenberg, redan första dagen under förtidsröstningen den 22 augusti. I varje fall om man får tro sverigedemokraten Sara-Lena Bjälkö.

-Vänsterpartiets ungdomsförbund har rekommenderat sina medlemmar att gå ut och störa politiska möten så mycket som möjligt, under paroller som ”Let’s crash this party”. Trots att det uppenbart strider mot mötesfriheten har partiledningen förhållit sig neutral.

–Nätverket #Jag är här – som gjort sig känt för att med ganska hotfulla metoder trakassera människor med avvikande åsikter – har uppmanat sina anhängare att vara på plats vid vallokaler. Inte för att dela ut valsedlar i vanlig ordning, utan för att ”stötta och peppa” väljare som ska lämna sin röst.

-I Sverige samkörs inte offentliga dataregister, vilket gör det extremt lätt att skaffa, förfalska, fördubbla eller till och med mångdubbla identiteter. Något som utnyttjas systematiskt för bidragsfusk och annan kriminell verksamhet. Jag är ingen expert, men har svårt att tro att det inte också ökar risken för röstfusk. Hur pass säkra är myndigheterna på att alla som får ett röstkort, verkligen är riktiga personer?

-För första gången i ett svenskt val kommer OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) att skicka två observatörer. OSSE skickar inte observatörer hur som helst utan först efter en inledande granskning. Till exempel var man här redan inför valet 2010, men ansåg då att valet inte behövde kontrolleras. Den här gången har man gjort en annan bedömning.