Låt mig börja med tre observationer.

Den första observation är att Pridefestivalen gillar alla riksdagspartier utom sverigedemokraterna. Det märkte man på festivalens partiledardebatt på Kulturhuset i Stockholm där alla riksdagens partiledare – plus ledaren för Fi – fick vara med men inte Jimmie Åkesson. SD-ledaren representerades i stället av en uppblåsbar plastelefant. Här hymlar inte Pride. Ordföranden Sandra Ehne i festivalstiftelsen (som också är ordförande i RFSL; organisationerna verkar hänga mycket nära ihop) säger att ”de enda vi inte samarbetar med eller pratar med i vårt påverkansarbete är Sverigedemokraterna”.

Den andra observationen, som är min egen privata och kanske inte delas av andra, är att själva Prideparaden var en osmaklig föreställning. Där fanns hel- eller halvnakna, ofta feta och motbjudande kroppar, som skamlöst bjöd ut sina skavanker till beskådande, ofta med obehagliga attribut som kedjor. (Alla var inte sådana. Det fanns också människor man kunde betrakta med behag.)

Jag tror att det i allmänhet finns mer mening i saker än vad som framträder på ytan. Att jag blev äcklad beror, tror jag, på att syftet var att sådana medelklassare som jag skulle bli äcklade. Företeelsen är känd från slutet på 1800-talet under beteckningen ”épater les bourgeois” – chockera medelklassen – och var mottot för de självutnämnt ”dekadenta” poeter som gjort det till sin livsuppgift att väcka anstöt hos vanliga människor, exempelvis Charles Baudelaire och Oscar Wilde. Tricket fungerade den här gången också.

Den tredje observationen är att kalaset, som det verkar, helfinansieras av skattebetalarna som till stor del består av medelklassare och gråsossar som jag.

Där finns det lite att bita i. Hur hänger detta ihop?

Låt mig börja med finansieringen och då särskilt betrakta RFSL. Detta är lite knepigt eftersom organisationen lyckas få ihop en årsrapport för 2017 utan att lämna en siffra om varifrån pengarna kommer och hur de har använts. Däremot har det framkommit att RFSL tjänar stora pengar på hbtq-certifiering. Svenska Dagbladet rapporterade nyligen så här:

RFSL:s utbildningsverksamhet tog fart 2015 då antalet anställda ökade från en till tio personer. I dagsläget görs över 70 certifieringar årligen… verksamhetsåret 2016 hade det tagit fart och resultatet steg till drygt 2,7 miljoner kronor och detta på en omsättning av 10,3 miljoner kronor. Vinstmarginalen på 26,9 procent kan jämföras med rikssnittet på fem-sju procent. Redovisningen för 2017 är ännu inte offentlig men enligt RFSL har siffrorna ”ökat lite grann”.

På sin hemsida redovisar RFSL stolt vilka 400 organisationer och företag som genomgått certifiering (vilket kostar 125 000 kronor för ”grupper om c:a 25 personer”). Av de 400 är ungefär 380 klart statliga eller kommunala). Det kan vara medicinmottagningen på lasarettet i Enköping eller familjerådgivningen i Eskilstuna eller skolhälsovården i Falun. Av tjugotalet återstående verksamheter – till exempel ett tiotal Attendo-enheter och fem Capio – lever nästan alla på skattepengar. De enda som kanske inte försörjer sig på offentliga medel är Gillis Edman Begravning och Familjejuridik samt Dunkers Kulturhus.

Nu ska jag koppla ihop observationerna. Varför försörjer politikerna Pride och RFSL?
Det första och enklaste svaret – sedan man förkastat alla funderingar om att politikerna anser att det är medborgarnas skyldighet att hålla bögarnas och flatornas organisationer under armarna – är att politikerna tycker det är ett bra sätt att finansiera kampen mot utmanaren sverigedemokraterna. På den punkten kommer RFSL aldrig att sväva på målet. Politikerna kan lugnt ta av skattebetalarnas pengar för att betala för sin gemensamma valkamp mot detta oppositionsparti. RFSLs aktivister kommer att ta alla chanser att framföra sina djupt kända uppfattningar på den punkten.

Det andra svaret hänger ihop med hbtq-rörelsens vilja att chockera medelklassen. Sådant som Prideparaden gör medelklassen osäker och illa till mods. Ska man verkligen spöka ut sig sådär? Medelklassen skulle skämmas av att själv medverka, men hur ska den förhålla sig till fakta? När samhällets stöttepelare som polisen och försvarsmakten deltar med sådan entusiasm så kanske det är socialt acceptabelt, till och med påbjudet, att uppföra sig på det där pinsamma sättet?

På det sättet kan Pride alienera den normala nettoskattebetalaren från samhället. Han känner sig inte längre som en del av samhället. Några har stulit samhället ifrån honom och han tappar kraften att protestera. Han blir kuschad och reducerad till en tyst och skrämd skattebetalare, precis som makthavarna vill ha honom.