Jag har mycket erfarenhet. Erfarenhet är en sorts kunskap som uppstår genom livet, framför allt när man gör fel. Inget ger så mycket lärdom som just fel. Att jag har mycket erfarenhet beror på att jag gjort många fel (och jag hoppas att jag inte gjort mitt sista misstag).

Mina flesta misstag beror på att jag litat på folk. Kanske är jag ovanligt godtrogen, kanske är tilliten till andra ett speciellt svenskt karaktärsdrag (som skulle kunna förklara varför vi i Tyskland kallas die dummen Schweden – om vi nu gör det; konceptet är möjligen en skröna).

Men jag har lärt mig att till nöds hantera min godtrogenhet. Min utgångspunkt är att jag inte litar på någon förrän, och då endast preliminärt, vederbörande har sagt två eller flera saker som stämmer med vad jag själv lärt mig om världen. Om vederbörande säger något som förvånar mig ställer jag kontrollfrågor för att veta som jag ska ta honom på allvar eller tyst avfärda honom som en normalpladdrare som man inte behöver bry sig så mycket om (även om han är en hygglig karl som jag gärna dricker en öl med).

Särskilt stor erfarenhet får man i yrkeslivet eller i andra situationer där man ska göra något som inte är alldeles enkelt, till exempel att segla över Östersjön med några kompisar. Allt företagande ger betydelsefulla erfarenheter. Framför allt lär man sig att känna igen svindlare.

Med svindlare menar jag inte nödvändigtvis bedragare i den högre skolan typ sedelförfalskare eller finansskojare. Det är ej heller allmänna solochvårare och bondfångare och annat ohederligt folk som jag särskilt vill peka ut. De flesta svindlarna är vanliga människor som aldrig skulle greppa efter min plånbok men som likafullt skulle knäcka mig om jag gav dem makt över mitt liv. De är tillitsfulla, ärliga människor med goda avsikter som inte gjort tillräckligt med luttrande misstag och därför saknar erfarenhet av livets allmänna vrånghet. De farligaste svindlarna är besatta av föreställningar om att de kan göra världen bättre bara de får makt. De är som oskyldiga barn som vill krama isbjörnar.

Tänk dig att du ska utse en förvaltare för något som är ditt, till exempel en VD för ett företag som du byggt upp eller en statsminister med tillhörande regeringsledamöter i ett land där du i egenskap av långvarig medborgare investerat engagemang och arbete för samhällets allmänna förkovran.

Så känner jag mig inför valet i september. Och, Gud hjälpe mig, jag fasar inför utsikten att behöva utse några av de kandidater som presenterar sig till förvaltare av mitt land. Dessa människor känns som svindlare i den bemärkelse jag beskrev ovan: hyggliga, godhjärtade men verklighetsfrånvända idealister. O, att jag ska behöva lägga mitt och mitt lands öde i dessa oerfarna, käckt barnatroendes händer. Skulle du själv låta en kommitté bestående av Sveriges partiledare förvalta dina besparingar? Om inte ens detta, hur kan du då förtrösta om att de ska kunna förvalta ditt lands framtid?

Nu hör det till saken att moderatledaren Ulf Kristersson några veckor före valet har låtit höra ett mer ansvarskännande och till och med olycksbådande tonfall. Det inger viss förtröstan. Han säger, enligt Expressen, att ”svenskarna förlorat sitt förtroende för staten och Sverige betalar i dag priset för 20 års misslyckad integrationspolitik av både vänster- och högerregeringar.

– Det är en kris för politikens förmåga att lösa problem. Kan politiken göra någonting alls? frågar sig Moderatledaren”.

Det är nyktert sagt och på den intellektuella nivå där man hade önskat att det politiska samtalet i Sverige utspelade sig. Kristersson aspirerar på att lämna skaran av politiska svindlare och normalpladdrare. Det är stort.

Men ska jag lita på en sådan VD-kandidat när han själv i egenskap av minister suttit i en regering som med beslutsamhet och kraft kört företaget allt djupare i träsket? Är han på allvar omvänd till ett sundare tänkande? Jag behöver tydligare tecken på, som det heter i religiösa sammanhang, uppriktig ånger över begångna synder och hjärtats förkrosselse. Mer contritio cordis och mer konkreta besked om en ny färdriktning, tack.