Psykisk ohälsa

Patrik Engellau

Dagens Medicin publicerade nyligen en artikel av tolv psykologer – ”professorer, docenter och verksamhetschefer” – som krävde mer resurser till psykvården. Standardkrav från det välfärdsindustriella komplexet således och därför inget särskilt att bry sig om. Detta är det bakgrundsbrus vari vi lever och därför lärt oss att inte notera ungefär som fisken och vattnet.

Men en detalj fångade min uppmärksamhet, nämligen uppgiften att ”den nationella kostnaden” för ”psykisk ohälsa” eller möjligen ”psykiatriska diagnoser” uppgår till 70 miljarder kronor per år. Eftersom jag inte vet vad nationell kostnad betyder och ej heller är så säker på psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser ville jag gärna veta mer. 70 miljarder är ändå en och en halv BNP-procent, så det handlar inte om småpengar.

De tolv psykologerna hade inte besvärat sig med källhänvisningar, så jag frågade herr Google. Och se! Bland mycket annat intressant letade Google fram en artikel från 2013 av dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson av vilken det framgick att den psykiska ohälsan var alarmerande – redan då! – och att OECD hade räknat ut att det kostade 70 miljarder ”i förlorade arbetsinsatser och utgifter för vård och omsorg”. Det gjorde mig inte så mycket klokare, men när jag ändå var där passade jag på att läsa ministerns artikel.

Då slog det mig – och Gud må förlåta mig följande rader – att jag tror att allt det där är ett stort kvacksalveri. Fastän svenskarna varje år får ett rikare och behagligare liv blir vi bara psykiskt sjukare och psykiskt sjukare och så försöker psykologer och deras allierade lura skattebetalarna att om man bara sätter av mer pengar till psykologer så kommer det att lösa sig. Jag tror tvärtom. Psykologer är experter på psykisk ohälsa och vill gärna utveckla sitt gebit. Ju mer psykisk ohälsa som finns desto större fält har de att ploga, så och skörda. Med fler psykologer så kommer det att upptäckas och uppfinnas mer psykisk ohälsa.

Dåvarande socialförsäkringsminister Kristersson instämmer dock med avsevärd entusiasm i kraven på utökad psykvård:

Lägger man till [ovanpå de 70 miljarderna] de omätbara mänskliga kostnaderna står vi inför en av vår tids stora välfärdsutmaningar… Den psykiska ohälsan tar över som dominerande problem i arbetslivet… Psykiska diagnoser står i dag för cirka 40 procent av alla pågående sjukskrivningar och för huvuddelen av ökningen… Psykisk ohälsa är en utmaning som vi som nu bär ansvar för svensk välfärdspolitik måste arbeta med under lång tid framöver. 

En konstig sak är att alla dessa experter inte vet vad den, tydligen särskilt bland unga människor, galopperande psykiska ohälsan beror på. ”Framför allt behöver vi öka kunskapen om psykisk ohälsa och varför den leder till utslagning”, säger Kristersson. ”Vi vet för lite idag.”

Jo, en sak vet vi, förklarar de tolv psykologerna. Även om vi inte vet vad den psykiska ohälsan beror på så vet vi hur vi ska få bukt med den. ”Vi har i dag – efter långvarig systematisk forskning – erhållit stor kunskap om hur personer med olika typer av psykisk ohälsa framgångsrikt kan hjälpas.” Svaret är fler psykologer. Bara psykologerna och deras kollegor får bra jobb så kan ohälsan bero på vad den vill.

Kristersson spekulerar att den psykiska ohälsan kommer sig av att arbetslivet förändrats så att en anställd numera måste ha med andra människor att göra i stället för maskiner:

I Sverige vill vi konkurrera med hög kompetens snarare än med låga löner och sedan 1970 har andelen svenskar som arbetar inom industri och tillverkning minskat med 50 procent. Samtidigt har andelen som jobbar i tjänstesektorn ökat med 50 procent… det betyder också att arbetslivet nu ställer krav på andra kunskaper, på flexibilitet, social interaktionsförmåga och andra egenskaper som är utvecklande, men som också är psykiskt krävande och stressande. För personer som redan har en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning verkar detta ofta betyda att dörren stängs.

40 procent av sjukskrivningarna skulle alltså bero på att folk numera måste umgås med andra människor. Fackförbundet Unionen är inne på ungefär samma spår men skyller på arbetsgivarna. Cheferna är inte tillräckligt tydliga. Det betyder, vad jag förstår, att cheferna inte förmår peka med hela handen varpå de anställda blir psykiskt sjuka.

Och det blir tydligen värre år för år. Det är inte omöjligt att Kristersson och Unionen har rätt. Men då borde vem som helst kunna begripa att problemet inte, som de tolv psykologerna tror, kan lösas ”med läkemedel och/eller olika former av psykologisk behandling”.

Livet är inte bara kaffe med bakelser på fiket i shoppinggallerian. Det är också en massa oundvikligt obehag, bråk och motgångar. Det tar emot, kanske särskilt för unga människor, att upptäcka att livet inte tänker ge dem allt de önskar sig om de bara önskar sig tillräckligt. Livet respekterar inte den värdegrund som Skolverket har formulerat. Det finns inte OS-guld och VD-positioner till alla som vill ha det. Livet har inte garanterat människan lycka. Jag tror att folk blir psykiskt sjuka när de vägrar eller inte fått lära sig att se livet och sig själva i ögonen. Vilket hån att sätta in psykofarmaka mot deras besvikelse. De borde gå och bikta sig i stället eller kanske ha en medmänniska att anförtro sig åt.

130 thoughts on “Psykisk ohälsa

  1. Dan Astrom skriver:

    Det ligger nog mycket sanning i det du skriver. Jag vill tillföra en eller två saker som kan ha betydelse i människors framtidsdrömmar, och som i många fall inte kan uppnås.
    Det ena är TV-program som med glans och glitter beskriver en ”vardagstillvaro” som jag tror skapar drömmar, men från en orealistisk värld som troligen bara någon procent av mänskligheten kan nå. Det kan vara tungt för unga svenskar att inse att man inte blir miljonär, även om vissa webbsidor lovar ekonomisk framgång om man går med i deras koncept, t.ex.
    Det andra är, en filosofisk gissning från min sida, alla kemikalier som finns i jordbruk och matindustrin. Det vore konstigt om inte dessa kemikalier påverkade människokroppen, då både alkohol och narkotika gör det!?

    Liked by 2 people

      • uppstigersolen skriver:

        Inte bara aluminium. Tänk på chemtrails. Vad orsakar inte det? Obs, detta kan innehålla spår av ironi, Var försiktig när du läser.

        Liked by 1 person

      • Kea skriver:

        Jo,är problemet att vanligt folk inte ens klarar att välja rätt referensram, och politikerna har länge utnyttjat att grundläggande vetenskapliga överväganden inte trängt igenom brett, så att kvicksilver är farligt i stora doser det kunde man se i Minamata, och radioaktiv strålning kan också vara farligt, och koldioxid också om man sätter en slang från avgasröret in i bilen, men folk klarar inte av att gradera och våra politiker och media ser detta förhållande som önskvärt.

        Liked by 2 people

      • CD skriver:

        Mattias misshandlades svårt av ungdomsgäng

        Varför hennes man misshandlades vill hon helst inte spekulera i.
        – Men det var återkommande att han kallades ”svennejävel”.

        Det är något som ”kan ha förekommit” enligt polisen. Sophia Ahlin är engagerad inom hbtq-rörelsen i Karlskrona, och enligt henne har även hennes man engagerat sig i mångfaldsfrågor.

        – Alla som känner mig och Mattias vet att vi jobbar både politiskt och ideellt för mångfald, säger hon.”

        Så bra då. Då är det ju inga problem. Varför klaga? Ni har fått exakt det ni har beställt. Eller är det kanske inte tänkt att ni själva ska drabbas?

        Det är bara att gilla läget och applådera ”mångfalden”. Lås in barnen också!

        Jag tycker absolut inte synd er. Däremot hoppas jag att era tankar om ”mångfald” har fått sig en rejäl tankeställare.

        Liked by 1 person

  2. Björn G skriver:

    I ett samhälle där ‘värdegrunden’ betyder allt, är det lätt att bli sjuk. Att bli stämplad som ‘rasist’ och därmed vara tvungen att leva med risken att bli förföljd och ställd inför domstol lämnar naturligtvis svåra sår.

    Känslan av att vara mindervärdig socialt väcker naturligtvis ett slags skräck för att myndigheterna kan göra vad som helst mot oss, vi har inga rättigheter, vi tvingas att lida i tysthet. Vilket slags privatliv är idag möjligt nu när staten intervenerar genom lagstiftning, övervakning och ideologisk kontroll.

    Få familjer har varit opåverkade av det socialdemokratiska ‘terrorväldet’. Sossarnas regim har resulterat i en tyst befolkning som underdånigt anpassat sig. Det handlar alltså om hur socialdemokratin invaderat människors tankar och känslor och på det sättet påverkat alla våra värderingar och relationer.

    Enligt vissa är det i praktiken omöjligt för den enskilde individen att tänka eller känna i andra termer än de som definierats av den officiella socialdemokratiska värdegrundspolitiken. Alla andra tankar eller känslor är ‘personliga defekter’ som skall rensas bort ur personens medvetande.

    Att ‘tro’ på det socialdemokratiska projektet och att samarbeta är ett sätt att förlika sig med vårt eget lidande som utan normala högre syften hotar att förvandla lidandet till en fullständig förtvivlan.

    Man upplever sig leva i en tid där lögner presenteras som sanningar,
    där det sunda förnuftet ständigt sätts på undantag,
    där man alltid finner sig famlande efter den röda tråden, men inte kan finna den.
    Det man ser och hör är helt enkelt för absurt för att vara sant.

    Inget annat totalitärt system har på ett så djupgående sätt präglat de svenska undersåtarnas liv!

    Liked by 11 people

    • Dan Astrom skriver:

      Det finns nog en del i det du skriver, men då borde hela befolkningen i t.ex. Sovjet ha lidit psykisk ohälsa, så även på Kuba, som några exempel på totalitära stater.
      Nej, det tror jag inte på. Att man inte mår bra under en förljugen regim köper jag, men psykisk ohälsa tror jag kommer av annat. Ser man på ovannämnda totalitära länder så var folket kuvade men inte sjuka, vad jag vet. Att dom inte mådde bra har troligen med tillgångar på t.ex. mat.
      Tror snarare att dessa befolkningar vart psykiskt starkare av regimens förtryck.

      Liked by 1 person

      • Hovs_hällar skriver:

        Dan Astrom — Ja jag kan hålla med. För övrigt är hela detta komplex en härva av olika problem, och att hela tiden ropa på mer pengar för att ”lösa” problemen blir till sist absurt.

        Jag vet att folk ex-vis sjukskriver sig för att de hamnat i en konflikt på arbetsplatsen, vilket då resulterar i mätbara kostnader för samhället.

        Själv kan jag skryta med att inte ha valt den utvägen, trots att jag varit i allvarlig konflikt med min chef i ett jobb jag hade en gång i tiden. Jag vägrade nämligen att definiera mig som ”sjuk”!
        Det slutade med att jag, till min egen lättnad, fick sparken.

        Problemet som dryftas ovan är just tendensen att definiera alla slags konflikter och friktioner mellan människor som ”sjukdom”. Och som ”samhället” genast anses ha ansvar för att åtgärda!

        Om jag känner mig olycklig är det i första hand mitt eget personliga ansvar att göra något åt saken, inte att ropa på ”samhället”.
        Jag har anlitat psykologer vid ett par tillfällen i mitt liv — och då betalat dem ur egen ficka.

        Det skulle inte fallit mig in att ”samhället” skulle behöva fixa mitt liv.

        Liked by 5 people

    • Erik2 skriver:

      Väldigt bra beskrivet. På kort tid gick hela samhället från att vara uppbyggt av självständiga individer som solidariskt samarbetade kring gemensamma nyttigheter till att vara centralt planerat. Denna ärliga och troskyldiga samarbetsinriktade befolkning är totalt hjärntvättad och i och med att detta till viss del skett under fredlig leverans av nyttigheter som efterfrågats så har vansinnet inte uppmärksammats på någorlunda bred front förrän nu. Vad gör t ex all denna propaganda för att alla kan göra allt med unga människor? De flesta är förstår starka nog i sig själva att gå sin egna väg. Men inte alla. T ex den tjej som kanske mot sin magkänsla utbildar sig inom klassiskt manligt yrke. Hon kommer känna sig fel hela tiden, och vice versa. En perfelt grogrund för psykisk ohälsa. Samtidigt som många tjejer som faktiskt skulle både passa och trivas utmärkt i typiskt manligt yrke under personans yta känslomässigt ifrågasätts. Det skulle aldrig skett i ett friskt samhälle utan denna dolda propaganda och detta dolda förtryck. Problemet med psykisk ohälsa är stort och det är precis likadant som med vår krisberedskap. Det satsas på trams och det fnyses och det viktiga. Det är hemskt. Som en skräckfilm faktislt.

      Liked by 1 person

      • Erik2 skriver:

        De människor från forna östblocket som jag haft förmånen att få lära känna har också lärt mig att etniska svenskar är väldigt speciella. Alla andra har någon sorts sund förmåga att vara lite lagom obstinata. Det är totalt undertryckt hos etniska svenskar. Det är därför man inte kan jämföra skadeverkningarna i den etniska svenska befolkningsgruppen mot någon annan grupp.

        Liked by 2 people

      • Björn G skriver:

        Fina exempel ERIK2.

        Så lev som om Du levde
        för andra gången
        men
        handla nu som Du borde
        ha handlat första gången!

        Gilla

      • Kronblom skriver:

        Jag är född obstinat. Sparken har jag fått så många gånger att jag gav upp före 30 och istället blev egenföretagare.

        Liked by 1 person

      • Anne-Hedvig skriver:

        Kronblom –
        Haha – hadde du vært barn i skolen i dag, hadde du nok fått diagnosen Oppositional Defiance Disorder! Sånn sett har Patrik rett – det er en vanvittig kartlegning og psykologisering av barn, både i barnehage og skole. En slags ‘mal’ alle skal passe inn i (‘måloppnåelse’!), og de som ikke gjør det, er AVVIKERE. Før skjønte man at barn var forskjellige (helt naturlig mangfold, for å bruke den klisjéglosen, og man skulle være totalt avvikende for å bli tatt ut av klassen.
        Alle egner seg heller ikke for intellektuelle studier, men er mer praktisk begavet.
        ”It takes all sorts to make a world”, og det glemmes ofte i dag til tross for all flott svada.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Det kanske vore mer adekvat att peka på vissa beteenden som uttryck för psykisk ohälsa: beteenden som är skadliga för samhället för att vederbörande inte har förstått vad saker och ting går ut på.

        Ett aktuellt exempel är ElinErssons flyglanskapning häromdagen som däreefter fick ett antal andra personer med motsvarande symptom att jubla: Anne Ramberg, Malena Ernman, V-politiker m.fl.

        Gilla

    • Karl Oskar skriver:

      Fick igår tanken surfa in på Svt.se för en koll av vad de kan skriva där.
      Nej!
      Kunde inte tvinga fingret knappa in adressen.
      Gick bara inte!
      Där är man nu.

      Gilla

  3. Lars Strömberg skriver:

    Det där tror jag är källan till VÄLDIGT mycket av de problem som vi har i landet.
    Alltså oavsett om problemen hävdas handla om mjäkiga politiker, såsiga rikspolis-/beredskapschefer, eller ”vanliga” medborgare.
    Vi är så in i bängen bortskämda. (Jag är såklart inget exeptionellt undantag.)
    Fika-mys med barnvagnmammor, gullugull (förvisso småfalskt och missunnsamt) på diverse sociala medier. Egotrippade likes-knarkande latmaskar utan tillstymmelse till äkta jädrar anamma.
    Dessutom – och kanske framför allt – flock- och stimvarelser med tatueringar, foppatofflor, grillgafflar och grönrosa sliskdrinkar i en bassäng på några timmars flygavstånd från det jätte-TV och U-soffeförsedda hemmer.
    Slikt kan varken mer resurser, utbytta politiker, eller fler psykologer komma till rätta med.
    Lite trist kanske? Men ibland är problemens källa inte där man önskar att den vore placerad.

    Liked by 2 people

  4. brrr skriver:

    En delförklaring tror jag är att det inte längre finns framtidshopp. Sådant känner många på sig, även om de inte förstår det medvetet. En annan delförklaring kan säkert vara den psykiska tortyr som pågår inom barnomsorg och skola.

    Liked by 4 people

    • brrr skriver:

      P.S. och O.T.
      På onsdag kl. 11.30 svensk tid ska Tommy Robinsons dom avkunnas i Royal Court of Justice. Ezra Levant kommer att vara på plats och twittra, samt säkert också producera några videofilmer som torde gå att återfinna på Rebel Medias Youtubekanal.

      Liked by 8 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Tror du er inne på noe viktig der.

      Om håp og samhold: til tross for en fæl tid med fem års okkupasjon i Norge, viste det seg at den psykiske helsen var bedre enn tidligere, selvmord minsket. Våre foreldre snakket om det tette samholdet (uansett status i samfunnet), folk sto virkelig sammen som nordmenn. Det var også et sterkt håp om å skape et bedre samfunn når krigen var slutt – og så hadde man hatet mot tyskere og qvislinger. De negative følelser man måtte ha inni seg, ble projisert ut på fienden og gjorde ytterligere at man sluttet rekkene.

      Gilla

  5. Björn G skriver:

    ‘Fastän svenskarna varje år får ett rikare och behagligare liv’
    – Ojdå Patrik, kan vi få relevanta källhänvisningar till det påståendet?

    Liked by 6 people

    • Leif Nilsson skriver:

      Vad som är ”ett rikare och behagligare liv” kan ju diskuteras, men klart är att tillvaron för oss i Sverige, har på några få decennier förändrats drastiskt. Materiellt till det bättre men när man inte lever i harmoni med verkligheten leder det lätt till psykisk ohälsa.

      När dessutom staten aktivt lägger sina resurser på göra uppenbara lögner till sanning (t.ex. ensamkommande barn), förstärker man frustrationen och förvirringen. Länge har vi pumpats med propaganda om att massinvasionen från dysfunktionella länder var lönsam och positiv, medan i verkligheten innebar den fler grova våldsbrott, fler mord, fler våldtäkter, enorma kostnadsökningar, ökad övervakning och kontroll, fler väktare, minskade resurser till samhällets basala funktioner, behov av larm och övervakningskameror i det egna hemmet … , för att bara nämna några av alla uppenbara försämringar.

      Klart är att den psykiska ohälsan inte kan botas med hjälp av ökade anslag till det Väfärdsindustriella komplexet.
      Staten styrs ju av en politikerklass som själva uppenbart lever i disharmoni med verkligheten och dessutom tycks lida megalomani ( t.ex. moralisk stormakt).

      Dessa PK-politiker som utan hänsyn till verkligheten medvetet har arbetat för att undergräva vår kulturs fundament (t.ex. familj, naturliga könsroller, yttrandefrihet, tankefrihet, ärlighet och ansvar), de är de ytterst ansvariga för den ökade psykiska ohälsan.
      När de i framtiden ska ställas till ansvar, kan de kanske hoppas på strafflindring, om deras storhetsvansinne kan diagnostisera som en psykos eller en personlighetsstörning

      Liked by 2 people

      • Björn G skriver:

        Så vilka är det som i det socialistiska Sverige går under/blir sjuka och vilka är det som trots allt, kan uthärda och till och med finna en mening med ett sådant instängt korridorliv?
        (Ja i en del fall är det rentav lidandet som kan adla en individ i kampen för en mening i tillvaron).

        Det är kanske de som inte strävar efter framgången,
        utan de som låter den komma av sig själv,
        de som arbetar för en sak som är större än man själv,
        de som lyssnar till vad samvetet bjuder in till att göra
        och sedan utför det så bra man någonsin kan.

        Det är kanske de, som trots allt, finner en mening i dagens Sverige.

        Liked by 1 person

  6. Fredrik Östman skriver:

    Ja, det är ett beprövat trick inom medicinmannageschäftet, att ge palliativ behandling åt krämpor som man utarbetar tillsammans med patienten och som försvåras av behandlingen själv, t.ex. statiner. Orsaken är ju så uppenbar att den omöjligt kan ses klart: Den osynlige mannen står för kostnaden. Inte betalar patienten själv, och inte heller är det ett kollektiv av patienter som slutit sig samman i en försäkring. Nej, statens fogdar pungslår de stackars satar som undanhåller sig diagnoserna och låter sedan dem som tjänar på dem skriva dem som de önskar. Moral hazard. Det hela motiveras sedan med socialistiska myter om att himmelriket på jorden väntar runt hörnet om man bara pungslår de odiagnosticerade lite till. Det är ett bidragsindustriellt komplex.

    Liked by 7 people

    • Linden skriver:

      Och det lär inte bli bättre med den stora tillströmningen av gäster från andra kontinenter.
      Men det är väl en del av affärsidén.
      De nyanlända har dessutom frikort på alla områden verkar det, på dem får idet nte ställas några krav…

      Svenska knegare som jobbar häcken av sig avfärdas lite föraktfull för snusiga bönder eller som i USA
      där de av Hillary kallas de ömkansvärda.
      Vem ägnar en tanke åt vem det är som betalar notan i slutändan.
      Inte är det genusforskare på Södertörn.
      Man gnisslar tänder.

      Liked by 1 person

      • Linden skriver:

        Hittade här en text som på ett smartare sätt formulerar ungefär vad jag ville få sagt.

        Brittiske journalisten David Goodhart skriver att svenska ”elitklassen ” har på ett irrationellt sätt hållit fast vid att kunna lösa hela världens problem samtidigt som de trycker ut sin extrema liberalism på resten av befolkningen.

        På sociala medier är det svårt att debattera med liberala någon längre stund utan att de börjar håna lågutbildade och misslyckade svenskar.
        En del av deras identitet utgår från att de är framgångsrika eftersom de har tagit sig igenom universitetsutbildningar av olika slag. Den som inte gjort det är i deras ögon misslyckad (de gör undantag för invandrare).

        Om någon påtalar att de är ute på tunn is med sina globaliserings- och folkutbytesprojekt så blir de i stället ännu fulare i mun, ett beteende präglat av det de gamla grekerna kallade hybris. Storhetsvansinne på vanlig svenska, barnslig oförmåga att förstå att man inte är allsmäktig.”

        Liked by 2 people

  7. MartinA skriver:

    Hehe, egenintresset slår aldrig fel. En sak man kan göra när ett diskussionsområde ljugits och lobbats sönder är att räkna lik, då och nu. För lik är svåra att trolla bort. Och självmord torde vara en bra indikator på psykisk ohälsa.

    Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Jo. Fast jag tänker att självmord är ett symptom på psykisk ohälsa. Man mår ju inte bra när man bestämmer sig för att ta livet av sig. Och det är konkret.
        Men jag antar att många människor som mår bra tar livet av sig av ekonomiska skäl. Och då är ju självmord ett symptom på ekonomiska förhållanden, inte på psykisk ohälsa.
        Och jag antar att den där teaterchefen som gammelmedia jagade ihjäl, han mådde väl helt ok innan? Det var bara vad gammelmedia utsatte honom för som fick honom att ta livet av sig.

        Så du har en bra poäng. Min metod var inte så bra som jag inbillade mig själv. Den typ av akut ångest som att plötsligt behöva gå ner i standard och status, eller att bli paria inför allt och alla, den kan få en att ta livet av sig men är inte per se psykisk ohälsa, tycker jag.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Å andra sidan kanske all psykisk ohälsa har dylika konkreta orsaker? Det är ju ändå inte genetiska psykiska sjukdomar vi är ute efter här främst väl?

        Liked by 2 people

      • Lars skriver:

        Fredrik, nej det tror jag inte, det måste finnas djupare problem för att hamna bland diagnoserna. Jag har ju inte läst DSM manualerna, det är ju pjäser om 7-800 sidor, men det finns förkortade versioner och vanliga läroböcker ger än mer förkortade beskrivningar av symtom som ingår i diagnoserna. Jag vet inte varför de är så omfattande, men man kan ju tänka sig att läkare bl.a. måste korsreferera och utesluta och allt möjligt.

        DSM har ju haft flera axlar t.ex. en för personlighetsstörningar av olika slag, men nu tycks man ha dragit ned på denna multidimensionella analys av människor.

        Jag är med andra skeptiska till diagnoserna, de överlappar, det är grova mått, det finns ingen etiologi, så de måste hanteras med skepsis. Man ÄR inte en diagnos, som dessutom är temporär till sin natur. T.ex finns ju olika former av ångest som man klassificerat det; social fobi, agorafobi inkl klaustrofobi, generell ångest, tvångstankar osv och det är ju först när ångesten blir handikappande, tar över helt, som man behöver hjälp och då är det väsentligt få ett grepp om typen av problem och hur det kopplar till olika medicineringar.

        Normal sorg är ju t.ex. inte en psykiatrisk diagnos, men sorg kan övergå i en djupare depression som är patologisk och då hamnar det i DSM.

        Media och allmänhet tenderar ju använda medicinska begrepp t.ex. fobi, ångest, depression psykos utanför ramverket, minsta lilla oro kring att åka buss blir en fobi, rimlig rädsla för främlingar om man inte vet något om blir islamofobi. Stress är att ha för mycket att göra. Det är nog inte riktigt så professionerna ser på det.

        Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Det finns liksom inga gränser för den ”psykiska ohälsan” och inte heller några gränser för vad samhället är villigt att spendera. Det senaste är finansiering av behandling/kurser av de som lider av en klimatskräck!. Statliga myndigheter som Naturvårdsverket bidrar finansiellt till detta. Förr i världen hade man en allmän beteckning för dylikt som gick under namnet ”inbillningssjuka”. Förståndigt folk ryckte då på axlarna och utgick ifrån att det skulle försvinna när personerna blev vuxna och fick börja göra rätt för sig. Det visade sig också vara fallet.
    Problemet idag är att alltför många har en felaktig utbildning och i stället för att bli elektriker, snickare och rörmokare där det inte råder brist på arbete. I stället sugs de upp av den omättliga omhändertagarapparaten som ständigt skapar nya klienter både inom och utom landet. Den fråga man ställer sig är vad förhållande till slut blir mellan å en sidan vårdare och den andra sidan klienter med olika psykiska besvär. Kanske blir jämviktstillståndet 1/2, dvs dubbelt så många klienter som vårdare? Tar man med klienter utomlands blir säkert kvoten ett mycket mindre tal och följaktligen med motsvarande produktivitetsökning av vårdapparaten.

    Liked by 4 people

    • PerH skriver:

      Den perfekta stormen.
      Påverkansmyndiheten Public services/Aktuellt 30/7-18 antyder ensidigt sommarens väder vara beviset för bestående klimatförändring, studions bakgrundsbilder hotar oss genom överexponerat moget sädesfält och en öken med mumifierat djurkadaver, om vi inte….medvetet skrämmer man skiten ur tittarna med tillfällig vädersituation som bevis, märker effekten hos mina bekanta som förstärks i sin klimatalarmismångest.
      Den perfekta stormen för agendasättarna.

      Liked by 2 people

    • Krassimira Svensson skriver:

      För det mesta gillar jag och håller med de flesta inläggen i denna blogg. Jag hade också hittills trott att psykisk ohälsa är en kraftigt uppblåst svensk företeelse. Livet tar dock oanade vändningar ibland och jag fick på ett för min familj omtumlande sätt se krisen i svensk psykiatrisk sjukvård på nära håll. En mycket nära anhörig drabbades p.g.a. långvariga fysiska och psykiska ansträngningar på jobbet av svåra sömnproblem, vilka resulterade i ett beteende som diagnostiserades som bipolär sjukdom. Notera att han har precis fyllt 60 och har i hela sitt liv jobbat inom ett av de yrken som räknas upp i Lennart B:s kommentar. Han har aldrig tidigare varit alvarligt sjuk mer och aldrig haft med FK att göra. De långa väntetiderna inom primärvården ledde till att han endast hänvisades till psykakuten och efter det andra besöket blev han inlagd på en psykiatrisk vårdavdelning. Eftervården är nästan obefintlig i min kommun. Han repade sig någorlunda men sedan kom nästa chock. Transportstyrelsen snabbt drog in körkortet, å andra sidan gick FK efter honom och krävde sjukpenningen tillbaka. Och vem kan leva på en tredjedel av sin lön? Kampen mot myndigheterna förvärrade hans tillstånd och alla förhoppningar om en snabb återvändning till arbetslivet krossades. Tro mig, det lidande vi upplevt inom familjen är inget jag önskar min värsta fiende.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Det verkar som att du själv har felaktig utbildning för att förstå samhället? Kanske du hade blivit en bra psykolog? Hjälpt andra människor? Bara sagt till dem: -: Du är inbillningssjuk. Lätt som en plätt.

      Möjligen har alltför många fel utbildning, men det är en intressant hypotes du för fram, att psykisk ohälsa beror på fel utbildning. Det blir Nobelpris för dig.

      Gilla

  9. Lena M skriver:

    Livet respekterar inte den värdegrund som skolverket formulerar. Tänkvärt! Beträffande psykisk ohälsa bör man se upp med följande diagnoser 1) Posttraumatisk stress. Kan användas lite fritt hursomhelst. Bokstavsdiagnoserna tex Adhd. inte en sjukdomsdiagnos utan en personlighetsavvikelse. Vi har alla jobbiga sidor som vi så småningom får lära oss hantera. Ju förr dess bättre. Kanske hittar många personer en sekundärvinsteffekt av en psykisk diagnos.

    Liked by 1 person

  10. Tunna isar bör man vara försiktig med skriver:

    Svår materia. Många variabler. I en dynamisk mix. Verksamma under lång tid. Längs vägen. I en blandning av arv och miljö. Många skruvar, muttrar och rattar blir det. Där mycket rostat fast.

    Bäst är alltid det förebyggande. Men hur kunna förebygga med så många okända variabler?

    En viss hjälp kan ”The Dunedin Multidisciplinary Health and Development Study” säkert ge. Där har man följt ett brett urval av olika människor enskilt sedan födseln och framåt i över 40 år.

    Länk; The Dunedin Multidisciplinary …
    https://dunedinstudy.otago.ac.nz

    En sak man hittat är att vissa människor möter världen med extra stor och nyansrik känslighet. Medan andra har mindre av den varan.

    Om den första gruppen, inte utsätts för stora kast i den mänskliga dynamiken, så får de ett rikare inre liv, än de mindre känsliga. Det kan till en del förklara maskrosbarnens förmåga att ta sig igenom en svår uppväxt, och komma ut ”tämligen oskadade”. Maskrosbarnen tillhör inte de mest känsliga. Medan de känsliga lätt går under. Vi är trots allt inte lika. Känslighet och okänslighet kommer i olika doser hos var och en utav oss.

    Och så var det där med hierarkier. Vi bär alla på en kamp/flyktrespons. Aktiverad vid upplevd fara. Även social sådan. Sitter vi då fast långt ned i botten på en sociala hierarki, utan möjligheter till vare sig kamp eller flykt, sliter det lätt på hjärnans stresströsklar. Rentav fysiskt i hjärnan. Kamp/flyktresponsen hamnar i limbo. Kamp/flyktresponsen är till för att lösa akuta situationer. Besitter vi inte egenkontroll och tillhör den känsliga grupperingen, tar vi lätt skada. Utvecklar en extrem lättväckt stress, med risk för senare depressioner.

    Rent generellt är ämnet för dagen något ytterst svårbemästrat. Så viss försiktighet är tillrådlig.

    Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Bäst är alltid det förebyggande.”

      Det låter ju bra, och kan förmodligen stämma i mångt och mycket. Man vill väl förebygga personliga och samhälleliga katastrofer. Ha en brandförsäkring (och förhoppningsvis en räddningstjänst som kan rycka ut när det är fara och färde), undslippa en samhällsfarlig epidemi osv. Men det som låter bra behöver konkretiseras, eftersom alla problem är inte en angelägenhet för staten eller kommunen – välfärdsapparaten – och i de fall det ändå anses vara det måste kostnader ställas mot kostnader. Politiska åtgärder är sällan av typen win-win, snarare en fråga om att göra avvägningar: vinna något mot att avstå något annat; prioritera upp respektive prioritera ned; och, håll i dig nu… rent av trotsa värdegrunden genom att ‘ställa grupp mot grupp’.

      Gilla

      • Sven skriver:

        Visst! ‘ställa grupp mot grupp’ sker ständigt. Det kommer vi inte ifrån. Och utfallet i att ställa en svag grupp – mot en stark – behöver vi inte ens fundera över – om frågan är – vem går ut som vinnare. Så nog behöver den svage starka ambassadörer.

        Inom åldringsvården frodas exempelvis mycket svaghet. Med åldern förvandlas även den starke lätt till en skröplig figur. Så rent moraliskt kanske det, även mätt i mer egoistiska termer, kan vara bra att försäkra sig om att de med styrka far varligt fram med utsatthet och svaghet. Nästa gång blir det din ”tur”.

        Så nog är det bra med ett visst moraliskt korrektiv. Allt för stora doser av empatibrist kan rentav slå tillbaka mot en själv, när olyckan väl är framme.

        Moral kan inte bara definieras utifrån en styrkeposition. Allt för mycket likgiltighet, rentav förakt för svaghet, riskerar att ta samhället in i en mer fascistiskt riktning. Det är kanske också det som håller på att ske, när migrationen frestar på …? Och för detta finns det ett politiskt ansvar.

        Gilla

  11. radikalislamisverige skriver:

    Den psykiska ohälsan i Sverige kommer bara försämras.

    Och det kommer leda till mycket negativa konsekvenser.

    Idag döms ex. personer som klassats som allvarligt psykiskt störda, ändå till fängelse.

    Och det var det väl ändå inte meningen att psykiatrireformen 1995 skulle ge som resultat?

    Gilla

  12. Stulen framtid skriver:

    Fler och fler inser att Sverige är förlorat, framtiden stulen. En hopplöshet fördystrar tillvaron och skapar svartsyn. Religiöst flummeri och sektbildning lockar vissa som tröst i mörkret och bot mot inre tomhet.
    Vi saknar en kraftfull opposition. SD, AfS och MED kommer aldrig kunna dra jämt om man nu skulle få makt, vilket är osannolikt. MED har en partiledare med dubbelt medborgarskap, född i Israel. Synen på NATO, EU och Israel splittrar alltför mycket för att inge framtidshopp. Klimat- och vädermanipuationer är en annan fråga som drar i sär.
    Sverige är förlorat, framtiden stulen. Skulden är till stor del vår egen: fegheten, konflikträdslan, undfallenheten, fientligheten sinsemellan. Omvärlden uppfattar svenskarna som korkade, inte vuxna utan mera som barn, obegripligt lättlurade.
    ”Bättre fly än illa fäkta”.

    Liked by 2 people

    • Bo Svensson skriver:

      Man måste fokusera på det som går att vara enig om: Yttrandefrihetens återställande, långsiktigt hållbara regler för migration i enlighet med fundamentala rättsprinciper, uppsägning av diverse konventioner man undertecknat utan konsekvensanalys, uppsägning av europainstansers rätt att överpröva svenska domslut i migrationsrelaterade ärenden och det finns mycket mer.

      Liked by 1 person

  13. Eva Danielsson skriver:

    Att allt som kan bli en lönsam försörjning också kan svälla utan egentlig orsak, är lätt att hålla med om. När det dessutom betalas av anonyma skattemedel.
    Men att psykisk ohälsa finns på riktigt också, må väl varje någorlunda empatisk och erfaren människa hålla med om. Nog om det.

    Inflationen av fantasifulla psykiska diagnoser säkert har mycket egenvinning i botten, men andra samhällsfaktorer spelar också in.
    Att bli bortklemad och ”skör” i ett tryggt o rikt välfärdssamhälle t ex. Hårt fysiskt arbete och mindre fallskärmar från samhället, skulle råda bot på mycken skörhet och en del ofog. Och minska förväxlingen mellan normala reaktioner på händelser i livet och tillstånd av psykisk ohälsa.

    Ett arbetsliv med för utplattade organisationer där alla ska känna sig ansvariga för ekonomin, fast de inte kan påverka beslut. Är en annan faktor. I stället borde man återgå till något slags moderna hierarkier, där man kan få ta ut frustrationer genom att t ex skälla om chefen. När inga klagomurar eller avlastning av ansvar finns, kan man annars bara känna sig dålig själv till slut, vid problem.

    En annan faktor är sossesamhället med mål om social utjämning, där man inte uppmuntrar vitaliserande tävlingsanda, utan ”alla vinner” dvs ingen vinner. För att alla är så rädda för hur det kan kännas att förlora och vara dålig på något. Och ingen vågar vara vuxen nog att ge ungar prov och sätta betyg. Eller hejda uppkäftighet. Det ger grundläggande osäkerhet hos alla inblandade. Med ev kompensatoriska behov.

    Fokus på hur man känner och känner sig (i st f hur man tänker o vad man vill göra) ger en känna-efter-kultur, som bara dränerar på kraft. Vilket Sverige är genomsyrat av. Och som i politiken ger de mest korkade yttringar, bl a i genustrams och id-politik och andra känslomässigt fattade beslut.

    Även i ett modernt välfärdssamhälle behöver vi både muskler och psykisk motståndskraft. Faktabaserade beslut och hårt arbete och självständighet. Tilltro till sin förmåga att utstå prövningar av olika sort. Och kvalificerad hjälp när det faktiskt behövs.

    Gilla

  14. Jari Norvanto skriver:

    WHO:s definition av hälsa lyder såhär:

    ‘Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity.’

    Kanske var det en anvisning för den globala hälsans främjande, som motiverade WHO att sätta ribban så högt; ett i det närmaste omöjligt mål att uppfylla eller så är det där med hälsa innebärande fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande endast möjligt kortvariga glimtar under ett livslopp och hos somliga aldrig. Kan en sådan insikt i sig skapa illabefinnande, eller flytta fokus från fruktbart förhållningssätt till kostnadsdrivande rollfördelning och stigande offentliga anslag? Med bara definitionen till stöd ligger det nära till hands att tolka in jungfruligt land för det välfärdsindustriella komplexet att exploatera.

    Inga resurser kommer att räcka till om det allmänmänskliga livets existentiella förutsättningar medikaliseras, dvs görs till ärenden för professionellt omhändertagande. Det är inte nytt att det söks på psykakuten efter att ha kuggat en tenta eller för att flickvännen brutit upp förhållandet.

    Liked by 1 person

      • Jari Norvanto skriver:

        Högsta beslutande församling i WHO är WHA, som består av de många medlemsländernas hälsoministrar. I vilken omfattning det finns och fanns läkare bland dessa, vet jag inte.

        I Sverige klagas det att politiker blandar sig i vårdens organisation och utförande. Men om läkare är/vore representerade bland politiker i arbetet med den globala hälsan, är det fel? Bättre med en renodlad politikerklass utan annan yrkeserfarenhet?

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Hur som helst är det svårt att överskatta hur farlig, sjuk och illistig den här definitionen på hälsa är: ‘Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity.’

        Hur definierar WHO ”well-being”? Vad är ”physical well-being”, ”mental well-being” och framför allt ”social well-being”? Blotta tanken att statligt avlönade doktorer skall angripa alla människor tills de alla var och en uppvisar dessa karaktäristika, vilka de nu än må vara! Huga huga. UT UR FN NU!

        Gilla

  15. Jan Andersson skriver:

    Starkt och tydligt sammanfattat. Jag önskar att alla som bör känna sig träffade läser och kan ta in den underliggande vreden och djupa skepsisen inför personer som utnyttjar andras svaghet för egen vinning.

    Vi har sett sådana ideologier komma och gå; hur kan det komma sig att nya individer som bekostats dyrbar utbildning betalad av oss alla, tror att vi skall gå på sådana här pseudovetenskapliga uttalanden igen?

    Nej, vi gör inte det. Ta ett djupt andetag, se er ii spegeln, gör avbön om ni vill behålla vårt medborgerliga förtroende.

    Gilla

  16. BjörnS skriver:

    Världen är mer komplicerad än vad PE vill göra gällande. Självfallet talar psykologerna i egen sak. Samtidigt har jag, via vänner, fått se hur svårt det är att få vård till dem som faktiskt behöver det. Vi har ett par uppmärksammade mord, t.ex Anna Lind, där mördaren självt vänt sig till psykvården och blivit avvisad. Många hemlösa har psykologiska problem. Antalet vårdplatser skars kraftigt ned i början av 90-talet om jag minns rätt.
    Alltså, det tycks saknas vårdplatser för de mer allvarligt sjuka medan man diskuterar psykologhjälp till mer perifera åkommor, som klimatångest. Talar man om resurser bör man också tala om prioriteringar. Det är här jag tycker att debatten går fel. Och ja, psykologerna saknar incitament till detta.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Men det är ju så postmodern ideologi fungerar! Den förstör det som är starkt, riktigt, vackert och framgångsrikt och förmerar det som är svagt, felaktigt, fult och misslyckat.

      Varför skall vi tro att de här professorerna inte är ute efter att förstärka de postmoderna dekadenta och auktoritära, anarkotyranniska, tendenserna? Det bidragsindustriella komplexet.

      Liked by 1 person

  17. oppti skriver:

    Solen skiner vilket borde glädja de flesta.
    Inte alla blir lika glada, vilket kan ge upphov till psykiska besvär. Alla andra verkar ha det så mycket bättre.

    Gilla

  18. Anders Lundin skriver:

    Instämmer helt i att det är ett evigt daltande och tjatande om att ungdomarna ”kan bli vad de vill”. Min son, som är 18 år, vittnar om det från sin skola. Samtidigt har de ständig ”utbildning” i ”Alla Människors Lika Värde”. Ändå en viss logik: alla är precis lika bra på allting och därmed kan alla bli precis vad som helst.
    Vän av ordning undrar: om alla är precis lika bra på allting och alla kan bli vad de vill, då kan väl ingen rimligtvis vara bra på någonting? Som jag ser det är detta stalinism.
    Sen att precis all empiri och seriös forskning definitivt motsäger detta är ointressant för Pkisterna.
    Detta inser efterhand såklart ungdomarna och utlöser en stress och enorm osäkerhet. Inte blir det bättre av att många föräldrar lär sina barn denna totalt ovetenskapliga och superkommunistiska doktrin.
    Tillägg: flickor kan från 13 års ålder få p-piller utskrivna på närmsta ungdomsmottagning. Utan föräldrarnas godkännande! Ett piller som garanterat påverkar flickan på alla plan; både psykiskt och fysiskt. Allt under devisen: säker sex!? Detta gör väldigt många tjejer idag oavsett om de har sex eller ej, ibland bara för att ”slippa menssmärtan”.
    Tack för det staten. BigPharma har lurat upp er på läktaren.

    Liked by 3 people

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Alla människors lika värde” är en angenäm luftpastej. Om den paras med föreställningen att alla kan bli vad de vill, men verkligheten visar att utfallet inte blir lika, är det en grogrund för besvikelser och en känsla av orättvisa. Det välfärdsorienterade samhället ser ”strukturer” och ”växande klyftor” och politikerklassen legitimerar sin existens som det godas moder, genom att omfördela resurser och ta arvode för det omöjliga uppdraget.

      Istället för att gå vidare, efter att konstatera att vissa förhållanden är oföränderliga, medverkar de ”progressiva” till ett stillestånd genom att kräva resurser för omöjliga uppdrag. Alla problem är inte ämnade för politiska ingrepp och resursanspråk. Vad det gäller den nu rätt gamla (i Sverige sen 90-talet, eller längre?) förekommande föreställningen att alla kan bli vad de vill, så tangerade den amerikanske statsvetaren Charles Murray kanske ämnet en aning när han sa att USA, och får man förmoda västerlandet i stort, blivit ‘non-judgmental’. Ämnet handlade om mer eller mindre framgångsrika kulturer och subkulturer; det har blivit mer eller mindre förbjudet att rangordna eller ens kritisera kulturer – och individen av en mindre framgångsrik kultur eller subkultur görs till offer och felet ska sökas i det diffusare samhället, utanför individen och dess kulturella tillhörighet.

      Liked by 4 people

      • Kronblom skriver:

        Det går att vara judgemental utan att vara nedlåtande. Som t.ex. Steve Schirripa (mest känd som Bacala i Sopranos) i Tonight Show.

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Eleverna bör fråga runt bland sina lärare, vad ”allas lika värde” betyder och noggrannt nedteckna svaren. – Man kommer då att märka att det finns ingen samstämmighet om innebörden och floskeln förmedlar alltså ingen tanke från talare till lyssnare, – det är bara trams.

      Gilla

  19. UlfH skriver:

    Vi är indoktrinerade att inte ta ansvar för våra egna liv. Blir något fel, så skall samhället bota, kosta vad det kosta vill.
    .
    Individen måste lära sig att ta ansvar för sin egen hälsa, både den fysiska och psykiska, Livets vardagliga svårigheter är inte psykiska problem, de tillhör livet. Förövrigt tror jag att de flesta psykiska problem beror på oklara regler i människors relationer, främst på brist på tillit, respekt och ansvar.

    Liked by 5 people

  20. Frigolit skriver:

    Ämnet är viktigt. Texten i Dagens Medicin uppfattar jag som reaktion på ett tokigt förslag från Centern om att ersätta yrkesutbildade psykologer med personer med ”bred social och kulturell kompetens”. Den reaktionen kan man förstå.

    Det man kan kritisera är ointresset för att finna orsakerna till en växande psykisk ohälsa, det gäller även nuvarande moderatledaren, som visar en betydande brist på mognad.

    Jag tror att växande psykisk ohälsa bland unga är ett jättestort problem som har starka kopplingar till den moderna livsstilen, att ifrågasätta denna är tabubelagt. Det handlar om mängden skilsmässor, propaganda för hbtq och könsbyte (regeringen vill att i icke-myndiga ska ha rätt till könskorrigering), för lite föräldratid med barn, missbruk, orolig skolmiljö, osund påverkan från kändisfixering, en betydande import av psykisk ohälsa, mm mm. Se även https://www.wsj.com/articles/the-human-cost-of-swedens-welfare-state-1531346908

    Dessutom finns ett annat problem med psykisk ohälsa, de mest allvarligt drabbade är i stor utsträckning av samhället lämnade åt sitt öde.

    När det gäller vården generellt så är det intressant att se vilken naivitet som Dagens Medicin förmedlar , https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/07/31/vem-har-makten-i-svensk-halso–och-sjukvard–egentligen/, den är rätt belysande. Skribenten är säkert en hedersman men han har naiv syn på politik, han säger ”Det finns en övertro på att sjukvård i första hand är en politisk/administrativ fråga.”

    Liked by 2 people

  21. Anders L. skriver:

    Den psykiatriska diagnosen könsdysfori, missnöje med sitt kön och önskan att byta, har ökat exponentiellt hos barn och ungdomar. Under 10 år ökade inkomna remisser till Astrid Lindgrens barnsjukhus från enstaka till 197/år. Staten vill nu göra det möjligt för barn ner till 15 år att bli opererade utan föräldrarnas samtycke.
    http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2017/02/Kraftig-okning-av-konsdysfori-bland-barn-och-unga/
    http://www.barometern.se/ledare/konskirurgi-ar-ingen-barnlek/

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Detta ser jag som en slags mass-psykos. framprovocerad av PK-sektens hejdukar i deras pågående strävan att provocera fram allmän anarki i vårt samhälle.

      Barn har från födseln en bestämd könsidentitet — men det är fullt möjligt att genom en destruktiv uppfostran med oklara signaler förvirra dem så att de börjar tvivla på sig själva.

      Dagens HBTQXYZ-vansinne skapar alltsammans. Vi betalar via skatten.

      Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        De direkt drabbade lemlästas å centrala kroppsdelar, vilket inte sällan leder till självmord. Det är värre än lite skatt. Vi borde ha lärt oss av Alan Turings historia att staten inte skall proppa undersåtarna fulla med hormoner.

        Gilla

    • A skriver:

      Ja nu börjar vi snacka Anders L. Ah, självklart utan föräldrarnas samtycke… Det verkar skena, vansinnet accelerar, löper linan ut så att säga. Vid någon punkt så är det slut, man går för långt till sist och diskvalificerar sig själva. Vi är mitt uppe i en kulturevolution och då ska allt inverteras och ställas på huvudet. Men tillsist fungerar ingenting och då är det snart klart. Vi kan nog inte vända detta med ord utan det måste värka ut. Det är ett ursinne.

      Se på Kina, när de var klara med sina makalösa sjukligheter så började de hylla och bygga styrka istället med Xiaoping. Man kan se vårt läge som kronan på verket av den socialdemokratiska gärningen. Deras försåtliga åtgärder och undergrävanden har tillslut lett fram till att denna katastrof blivit möjlig. Jag tänker att detta är den internationella socialismens slutstation när inga motkrafter finns. Den ultimata frammanade svagheten. Nationalsocialismens motsvarighet är sannolikt krig i sin extrema förlängning, det ultimata kravet på folkets styrka.

      Mvh A

      Liked by 1 person

  22. Christer L skriver:

    Jag tror att det som i våra dagar ”upplevs” som psykisk ohälsa är något annat. De som leder denna upplevelse delar den inte själva, de talar om andras upplevelse och definierar denna. Vad det egentligen handlar om är en enormt försnävad social korridor som de flesta tycks känna sig tvungna att röra sig inom, där kollen på varandras beteende, inklusive åsikter och kretsen av ”vänner” är tryckande. Det är en enorm konformism, enligt min uppfattning. Patriks artikel och många av kommentarerna deltar i denna konformism. Hotet om social utestängning. Människor ska i dagens Sverige bära sin anpassning som en modekostymering. Vad driver denna ytterst ohälsosamma anpassningspanik? Jo, det hån som skymtar överallt, det fega nutida Sverige, där skitsnack och mobbning är vår tids ynkliga motsvarighet till det mordiska våld som på senare år importerats åberopande vårt humanitära engaggemang. Jag spyr! – för att citera en berömd ämbetsman.

    Liked by 1 person

    • brrr skriver:

      Instämmer. Detta ständiga förakt mot människor som inte är och tycker som man själv är och gör. Det är förödande. Det slår sönder all respekt.

      Liked by 1 person

    • Mangan skriver:

      Jag kan möjligen hålla med dig om psykisk ohälsa definieras som varande asocial, excentrisk osv. Men depression leder till att man inte fungerar ens tillnärmelvis som den drabbade normalt kan oavsett sociala regler. Psykos leder till att greppet om verkligheten slinter med allt vad det innebär. Ångest leder till en ofrivillig isolerad tillvaro. Det vill säga. Visst finns det definitionsproblem, men i det stora hela är psykiska åkommor i högsta grad närvarande oavsett.

      Gilla

  23. Lars skriver:

    ”Fastän svenskarna varje år får ett rikare och behagligare liv blir vi bara psykiskt sjukare och psykiskt sjukare och så försöker psykologer och deras allierade lura skattebetalarna att om man bara sätter av mer pengar till psykologer så kommer det att lösa sig. Jag tror tvärtom.”

    Så där kan någon utan erfarenhet av psykisk sjukdom tycka, att det är bara viljan som fattas… så var det vanligt att tro i Patriks generation. Något mer upplysta är nog människor idag. Var och varannan familjs har sett något av det.

    Psykiatrin har varit usel mycket länge. Man stängde ned mentalsjukhusen på 80-talet och började mer vård och hjälp nära patienterna, mer terapeuter, men nu har det vänt tillbaka med pillertrillande och kanske någon kort tids KBT behandling om patienten har tur.

    När du Patrik. du har fastnat i en tes om det välfärdsindustriella komplexet, att alla bara vill ha mer åt sin grupp (inte till sig själv). Kanske dags för dig att försöka falsifiera din test på Poppers vis? Se att modellen är falsk? Det är inte svårt. Jag har försökt visa dig det länge nu, men tydligen är din ide bärande för dig. Kanske för att nyliberalismen annars inte håller?

    Gilla

    • Lars skriver:

      Det stora problemen med psykisk ohälsa är bristen på förklaringsmodeller dvs man vet inte vad det beror på! Inte inom medicin och inte inom psykologi. Man vet mycket om hur människor fungerar och man vet mycket om vad som influerar t.ex. stress, uppväxt, relationer, förståelse, men det saknas ändå en djupare bild av vad som ger olika typer av symtom. Men man vet ändå en del som att medicin och terapi tillsammans ger bättre resultat och det är väl inte så svårt förstå att samtal med kunniga terapeuter kan klargöra mycket? Psykologiskt arbetar man med en individ (eller i grupp och hur denne uppfattar och förstår sin bakgrund och sitt nu.

      Det konstiga är ändå att så många fortfarande tror som Patrik. Beror det på bristande bildning? Eller brist på erfarenhet?

      Gilla

      • Frigolit skriver:

        Vem som har minst bildning kan nog diskuteras. Jag tycker inte det verkar särskilt bildat att hävda att oavsett vad någon fått utstå så hjälper terapi och medicin. Det innebär väl i så fall att orsakerna är ointressanta. Rimligen bör en viss del av den psykiska ohälsan påverkas av förhållanden i samhället, i familjen, på arbetsplatser, skola etc.

        Gilla

      • Lars skriver:

        De psykiska diagnoserna saknar etiologi dvs orsakssamband, det är väl känt och inget att diskutera, man har medvetet grupperat symtom. Det finns en mängd teorier om bakgrund, det ligger en hel del i de flesta, men det saknas en övergripande modell över vad som orsakar även om det individuella fallet i många avseenden har en unik historia och det är precis vad psykologerna i Patriks artikel enligt hans citat framför att även om etiologin saknas så finns det en hel del metoder att ta till för att patienten ska må bättre.

        Jag är annars överens med dig om behovet av en analys, modell, förståelse av orsaker och jag är ganska övertygad om att utan en sådan så kan inte psykologin utforma adekvata metoder.

        Bildad är då inte Patrik på det här området eller flertalet skribenter här som uttalat sig. Det är tur att det finns professioner som hanterar människor så de inte är utelämnade till allmänt tyckande.

        Jag hävdar inte att piller och terapi alltid hjälper, det finns individer som inte svarar på någondera behandlingen. Tidigare fanns ett misstänkliggörande av piller i samband med terapi, men vad jag förstår så har man lämnat detta (skulle sätta lock på känslorna).

        Generellt håller jag med om att psykisk hälsa påverkas av familj, arbetsplatser, samhälle mm frågan är bara hur. Kristersson ville veta hur och det finns nog delsvar, särskilt kopplade till stress, men det är osäker terräng. Det forskas över hela världen, det mesta i Sverige på området importeras från USA.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Bör nog poängtera att all utveckling på området inte härstammar från USA. England är framstående bl.a. kognitiv behandling av psykoser och hade framstående teoretiker som Bowlby med anknytningsteorin och terapiformer. Effekten av klorpromazin upptäcktes av en fransk läkare på 50-talet och svensken Arvid Carlsson, nobelpristagare, kunde identifiera vilka biokemiska mekanismer i hjärnan som påverkades av klorpromazin på, tror jag, 70-talet (dopamin receptorer).

        Det är ett mycket intressant område att tränga in i om man har intresse och erfarenhet av personer med psykiatriska problem eller egna. Det slår väldigt hårt på familjerna i olika avseenden.

        Det flesta förstår inte vad det handlar om mha sunt förnuft. Oro har väl de flesta känt, men inte att den utvecklats till ångest. Depressioner möter väl ofta positivt medkännande för vi har väl alla känt oss nedstämda eller sorgsna, men det är ett bra steg till utvecklad depression.

        Min gissning är att vi alla är kapabla att utveckla symtom, jag tror inte det är genetiskt, men de flesta har någon form av försvar mot det (och ingen har definierat det). Intressant är att upprepade skov ger ökad känslighet och sårbarhet precis som konstant stress sänker förmågan hantera på ett sätt som kan ge permanent stresskänslighet.

        På många sätt tycker jag synen på sjukdom är en politisk vattendelare. Ett bra samhälle bör ta hand om sina sjuka. Ser SD svänger bort från moderaterna i sin syn. Mycket positivt. Visar på ökad mognad.

        https://www.svd.se/sd-ta-bort-definitiv-tidsgrans-i-sjukforsakringen/i/senaste/om/debatt

        Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Lars – Interessant det du skriver her!
        Lenge har man vel sittet fast i Descartes’ oppdeling mellom kropp og ånd. (‘Er det fysisk eller psykisk?’). En mer holistisk medisin ville være givende, men det er nok langt fram.. Herregud, jeg husker moren til en venninne som ble avspist av legen med at hun var ‘deprimert’ etter mannens død. Det viste seg omsider st hun hadde kreft og 40 i blodprosent. Slik livsfarlig uforstand kan gå begge veier. ”(Lege)kunsten er lang, men livet kort”, sa en gammel greker.
        Det er viktig med fortsatt forskning, og med leger som tør å utvide sin tenkning under møte med pasientene.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Hedvig: Jag har stött på fall där någon slags psykisk diagnos gjort att man ignorerar fysiska symptom och tvärtom, men även att fysiska symtom ignorerats och inte undersökts på djupet trots sjukhusvistelser. Det är för enkelt slå bort fysiska symtom med hänvisning till exempelvis ångest, men också märkligt strikt indelat psykiatrin fungerar vid sidan av fysiska läkekonsten.

        Gilla

      • Mangan skriver:

        Lars,

        Som du säkert känner till är hjärnan med råge den mest komplexa entiteten vi känner till i hela universum. Det är alltså inte så konstigt, men ändå frustrerande, att vi inte har hittat lika raka hjälpmedel som att gipsa ett brutet ben för sviktande hjärnhälsa.

        Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Ja, i dag reagerte jeg på Patriks innlegg, og syntes det var altfor ensidig.
      Hvem av unge jenter i dagens Sverige kan få en sunn psykisk helse når de i skolen tafses på av fremmedkulturelle menn, kalles ‘ svennehora’ og risikerer voldtekt? Mens skolen og myndigheter lyver og forvrenger virkeligheten? Sveket, er det de er!
      Ellers så jeg et sted rystende tall over alle overfallsvoldtektene i løpet av ett år. Slike overgrep skader mennesker alvorlig – og Patrik, det er ikke bare å prate litt med venner her. PTSD er en reell diagnose.
      Ungdommene som ble beskutt på Utøya sliter fortsatt, og mange av dem greier ikke å komme inn i arbeidslivet – noen kanskje aldri.

      Liked by 1 person

      • Mangan skriver:

        Anne-Hedvig,

        Det var i alla fall inom filosofin redan på 1700-talet via David Hume som man reste stora misstänksamheter mot Descartes substansdualism.

        Gilla

  24. Ulrika skriver:

    Här talas bara om ”psykologer”. Får dessa skriva recept? I USA kan de inte, endast psykiatern har denna rätt. Vilket tvingar folk att betala dyra pengar till en ‘shrink’ (hjärnskrynklare) varje gång receptet ska förnyas.

    Gilla

  25. Björn skriver:

    Jag tror att de ”smarta” telefonerna, blivit lite väl smarta, och att mängden information som formligen sköljer över dess slavar, har blivit totalt ohanterbar för många! Och listan med ”kriterier” som MÅSTE uppfyllas, för att anses ha ett ”lyckat”/”lyckligt” liv, utökas ständigt! Div ”artister” och ”kändisar” prånglar ut sina sjuka politiska åsikter, och kräver att bli följda! Trots att de flesta av deras ”följare” innerst inne känner att åsikterna är helt åt h-e, MÅSTE de också ge uttryck för dessa, för att få fortsätta vara en i ”gruppen” och inte bli utstött! De är vilsna i tillvaron helt enkelt! ”Kompassnålen” snurrar som propeller och vägrar stanna för att peka ut vägen! Ingen hjälp och ”guidning” finns heller att få hos lika förvirrade föräldrar, eller från ett samhälle i mångkulturell och miljöreligiös upplösning! Det hela kan liknas vid hjärntvätt, men lämnar inte som vid en ”klassisk”, EN enda totalt dominerande och styrande tanke kvar, utan ALLA försvinner!

    Gilla

  26. Gert B. skriver:

    David Eberhard, numera överläkare vid psykiatrisk klinik, beskrev det eländet redan 2006 i sin bok ”I trygghetsnarkomanernas land”.
    Han beskrev hur ”curlandet” ger ömhudade ungdomar, som får svårt för att möta verkligheten.

    Liked by 2 people

    • Krassimira Svensson skriver:

      Alla David Eberhards böcker är mycket läsvärda och har gett mig en härlig bekräftelse på att mina egna uppfattmingar om barnuppfostran, curlande, utbildningspedagogik kravlöshet mm inte är så tokiga. Har nästan jagat mina numera vixna barn och läst utdrag ur hans böcker. Det är inga banbrytande uppfattningar utan endast gammalt sunt förnuft i en värld där barn är utsatta för konstant experimenterande. Ser fram emot hans nya bok ‘Det stora könsexperimentet” som kommer ut om drygt en månad.

      Gilla

  27. Karl Oskar skriver:

    I Sverige börjar sikten klarna att det är de onda som styr.
    Befolkningen har hjärntvättats tro att de onda är goda. De onda själva är övertygade de är goda.
    Borde kunna driva vemsomhelst till psykiskt sammanbrott.

    Liked by 4 people

    • Björn G skriver:

      Vi lever under trycket av en regim som för länge sedan har avskrivit urbefolkningens värde och individens värdighet. Folket har förvandlats till viljelösa objekt för en värdegrundspolitik, vars slutmål är att blanda de mest dysfunktionella individerna med urbefolkningen.
      Politikernas utnyttjande av folket skyr inga medel, för att dra nytta av de sista resterna av urbefolkningens fysiska arbetsförmåga.

      Om inte Svensken i förskingringen kämpar emot och mobiliserar känslan av sitt eget värde, förlorar han känslan av att överhuvudtaget vara ett subjekt. Och utan att medvetet tänka eller vilja drivs Svenskarna hit och dit, mot varandra eller från varandra, som en skock får.

      Slutligen innebär det att Ursvensken blir ett viljelöst objekt för ödet eller regimens godtycke, och det leder slutligen till att han ryggar tillbaka inför att ta sitt öde i egna händer och fatta egna beslut.

      Gilla

    • Mangan skriver:

      Du har uppenbarligen ingen koll på vad ADHD är för något, vilka problem det kan ge och hur icke-rusiga amfetamin-derivat kan hjälpa. Gör vad Engellau borde göra och utbilda dig innan du uttalar dig om saker som du inte har kunskap om.

      Gilla

  28. Varför snubblar vi inte mer än vi gör? skriver:

    Många lever i ensamhet eller tätt inom kärnfamiljen.
    Och tar det för ett normaltillstånd. Se bara på hur man inom äktenskapet inbillar sig att två vuxna skall kunna tillfredsställa varandra i alla sina olika behov.

    Sanningen är att vi utvecklats och slipats in till att leva i en tät gruppgemenskap, huvudsakligen inom släktskapsbanden. Men med vissa ”ingiften” för att befästa allianser och motverka inavel.

    Inom denna primärgruppen fanns ingen egentlig ”barnlösa”. Ingen ensamhet. Dagligen och stundligen kunde människor spegla sig i andra. Projekten låg nära och föreföll helt naturliga. Moral och gemensamma riter band människor samman. Religionen var gemensam och aldrig ifrågasatt.

    Alla människans olika behov kom till uttryck. Både goda och mindre goda. Och könen hade till del olika roller. Och ingen var bättre än den andra. Det var helheten som räknades. Det gick inte heller att hålla sig undan. Annat än i formaliserad form i mans- och kvinnohus.

    Ungdomen såg i de vuxna hur deras eget liv skulle gestalta sig. Och i det invigdes de via riter. Så såg människans liv ut under hela paleolitikum.

    I dagens Stockholm är ensamhushåll i majoritet.
    Vi lever långt från en mer naturlig gemenskap. Förverkligandet måste till stor del ske under arbetslivets krav. Förverkligandet kan hos några förenas med ett yrkesliv. Men det utgör likväl ett sekundärt fenomen.

    Att människor fungerar så pass bra som de ändå gör är egentligen det svårförklarade. Inte att människor faller ur systemet och börjar snubbla.

    Liked by 1 person

  29. Inconvenient Observations skriver:

    Intressant, men det blir lätt luddigt när man diskuterar psykisk ohälsa. Stor skillnad på de som ”inte kan hantera livet” & de med riktiga sjukdomar som ofta är ärftliga. De sistnämnda kan inte bli av med genom att ta sig samman.

    Gilla

    • Alexander Svensson skriver:

      Exakt. Har aldrig hört någon säga ”Ta dig samman nu och sluta gnäll ” till någon med tarmvred. Blir smått förbannad av att vissa har svårt att ta riktiga psykiska sjukdomar på allvar.

      Gilla

  30. Danne skriver:

    En stor orsak till människors psykiska problem som är kopplade till arbetslivet, är de rationaliseringar som skedde i början på 90 talet.
    Den lågkonjuktur som kom då blev för många företag en förevändning till att dra ner på arbetsstyrkan. Många blev uppsagda och de kvarvarande skulle genom rationaliseringar sköta fler arbetsuppgifter.
    Det resulterade i en arbetsmiljö där många kände sig trötta både fysiskt och psykist tröttkörda.
    Att hela tiden ligga på max och ändå inte hinna med arbetsuppgifterna, där övertid snarare blev vardag än undantag.

    Det är en del av förklaringen. Men många yngre känner sig oerhört stressade i skolan eftersom skolan har väldigt diffusa krav på vad som är det viktiga i inlärningen. Eleverna förväntas leta egen information för att utveckla den biten. Men samtidigt så har skolan en värdegrund som inte baserar sig på fakta. Det innebär att du kan hitta svar på de frågor dom ställts, men att svaren inte är rätt enligt skolans värdegrund. Det är en grogrund för psykisk ohälsa, att inte bli accepterad för att du ger ett svar som inte passar in.

    Gilla

  31. Hans Högqvist skriver:

    ”Kristersson spekulerar att den psykiska ohälsan kommer sig av att arbetslivet förändrats så att en anställd numera måste ha med andra människor att göra i stället för maskiner:

    I Sverige vill vi konkurrera med hög kompetens snarare än med låga löner och sedan 1970 har andelen svenskar som arbetar inom industri och tillverkning minskat med 50 procent. Samtidigt har andelen som jobbar i tjänstesektorn ökat med 50 procent… det betyder också att arbetslivet nu ställer krav på andra kunskaper, på flexibilitet, social interaktionsförmåga och andra egenskaper som är utvecklande, men som också är psykiskt krävande och stressande.”

    Kristersson har inte en aning om hur omfattande interaktionen är på ett verkstadsgolv, bygge eller vilken manufaktur som helst är. Kraven at förstå vad som ska tillverkas och exakt hur det ska göras är större än inom tjänstesektorn där man kan sudda på sina datorer och rätta till feltänket.

    Svenska skolan förbereder inte ungdomarna för livet och dess krav längre. De får istället för nödvändig utbildning lära sig om ett Shangri- La som det ska strävas efter men som, inser de flesta barn, är en saga – det som ”vuxna” utan verklighetsförankring (politiker, lärare, genusforskare t, ex) benämns ”min historia”.

    Jag är enig med Engellau i det sista stycket han skriver.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Jag pratade med en verkstadsjobbare, pensionerad, och sa som du att det är väl ganska komplext på golvet nuförtiden. -: Nej, sa han, det sitter folk där och gör samma sak, samma handgrepp, år efter år.

      Kristersson, som jag inte gillar, har definitivt en poäng i att det är sannolikt att arbetslivet blivit mycket mer interaktivt relationellt med många människor och det sliter (inkl det privata livet). Vi går mot en verklighet (ja vi har varit där i trettio år när det gäller IT människor) med ständigt föränderliga team/projekt/grupper, yttre press, krav från verksamhet och oförenliga förväntningar.

      IT är inte att trycka på knappar, det handlar om intensiva mellanmänskliga relationer och krav på flexibilitet, svårmätbar verksamhet, brist på feedback osv.

      Det går inte att jämföra med att sitta på en enhet och jobba med samma människor år efter år och bara ha formella informationskanaler med världen utanför.

      Patrik är faktiskt fullständigt ute och reser och det beror på hans fixa ide om välfärdsindustriellt komplex och omsättningsoptimering. Världen fungerar inte enligt ekonomers enkla, linjära samband, tre ekvationers system. Det är komplexa system därute och måste hanteras så.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Läs igenom alla kommentarer här, se hur de spretar och är fulla av förenklat tänkande och olika åsikter och tänk dig in i att det finns människor som helat tiden möter andra med samma uppsättning av divergerande, okunniga åsikter och du måste hantera det under press att nå dina mål och budgetramar. Det är inte samma sak som att läsa i lugn och ro, skratta lite, förundras över hur människor tänker, studera gruppdynamik och spelet och betänk att du är beroende av dem för ditt eget arbete.

        Arbetare är fortfarande ett enkelt arbete i detta avseende. Jag skulle få nytt golv lagt och tyckte det såg intressant ut. -: Inte ett dugg intressant, sa den ena killen, vi har gjort det här i många år. Titta på jobb ute på vägarna. Asfaltsläggare, grävmaskinister, trafikvakter mm. De gör sitt jobb ifred.

        Det finns skäl till att människor som jobbar med andra människor som läkare, terapeuter, sjuksköterskor, lärare, IT människor m.fl. får stressjukdomar.

        Ovanpå detta har vi alltmer slimmade organisationer, ständiga organisationsförändringar, små privata nätverk, företags- eller avdelningsnedläggningar och vi har dessa chefer som ofta skyfflar problemen nedåt istället för att skydda sina anställda.

        Allt handlar om relationer med andra människor, om stabilitet och förtroende. Fundera på hur länge du jobbat i en grupp med samma människor och jämför med att byta chef och medarbetare en gång om året samt att hela tiden arbeta med nya saker som du inte vet hur det ska gå till, inte som att jobba i samma företag i femtio år med stabila relationer och tydliga förväntningar,.

        Något har hänt i Sverige vid sidan av problemen med det multikulturella och det mediala och politiska misslyckandet. En hel del har med organisation och belöningssystem att göra.

        Man kan inte utgå från att all statistik är falsk, något måste man kunna lita på, men inte på media…

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Människor är naturligtvis olika med olika förmåga. Se på Eliasson MSB, karln borde ju kollapsat för länge sedan!

        Gilla

      • educaremm skriver:

        Begreppet vansinne, (eller psykisk sjukdom?), antyder väl att personer som drabbas av sådant, har just ett felaktigt seende i grunden? Ett seende som då riskerar att kunna framkalla just vrede, ilska, hysteri, vansinne, eller galenskap,(sjukdom), i olika proportioner och allvarsgrader….

        Dock, en intressant historisk företeelse är väl ändå också att olika regenter, kungar, furstar, kejsare och andra slag av makthavare, och deras maktsfärer, ofta genom historien ses ha uppvisat ganska så stora mått av vansinne?
        De har kunnat uppvisa tydliga tecken på både hysteri, paranoia och därmed en galenskap som har kunnat leda till både massmord, vansinniga krig, desperata avrättningar av antaget antagonistiska undersåtar, samt också andra former av tyranniska och despotiska handlingar.
        Ofta utvecklade nog sådana despoter, i tillstånd av paranoida föreställningar, också olika former av sadism och behov av att förödmjuka, tortera, håna eller att på olika sätt plåga, kanske även till döds, dem som då troddes vara hot i en eller annan form mot makthavaren och dennes maktsfär….
        (Konung Herodes t ex …)

        Så, en definition av vad som är psykisk sjukdom hänger nog ofta ändå samman med olika omständigheter och förhållanden och villkor, under vilka sådana diagnoser kan ställas….

        Att kunna ställa sådana diagnoser på kungar, kejsare, tsarer eller andra genom historien vanvettiga maktpersonligheter innehavande maktställningar, det skulle förmodligen direkt ha kunnat resulterat i halshuggning och död, samt även då tortyr, straffarbete och fängelse av olika slag….

        Den kloke undersåten under sådana despotiska, och kanske då i själva verket alltså med dagens mått mätt, psykiskt sjuka, samt paranoida och sadistiska härskare, har nog då oftast gjort klokt i att underordna sig, för att inte riskera att hamna i s.k. onåd….

        Gilla

  32. Åke i Sörmland skriver:

    Psykologi har funnits något hundra år nu och världsläget har inte blivit bättre på området. Varför? Man tittar på fel håll, man tittar på effekter och inte orsaker. Kokar man ned orsaker till basic så blir orsaken i stort en enda! Intention kontra intention i balans = lika starka och orörliga. ”Rör” på en av dem och korthuset kollapsar. Psykiska problem har i väst definierats som kemiska orsaker i hjärnan bla, bla. men var är lösning, produkten? Aktieutdelning, tjusigt!
    Lösningen är mer åt kvantfysiska planet. Där finns lösningen men haken är att den lösningen kostar gratis!!! Skillnaden mot gamla teorier är att den senare fungerar och det ibland på sekunden. Alltså betyder det att psykiska problem inte är struktur(hjärna) utan något som inte är kroppsligt gripbart. Och, det fungerar! Även på gör-det-själv-nivå.
    Sök på ”quant physics mental illness” t.ex. och det finns att lära.

    Gilla

  33. Göran skriver:

    Patrik din artikel gav många tankar. Här är en tanke till. Vad alla fascist och kommunist regimer
    trots övervåld och avrättningar samt isolering av deras dissidenter, så misslyckades dom med att kväsa den lilla människans livslust.
    Det har dock våra makthavare gjort , med andra medel.Man har splittrat kärnfamiljen ersatt den med en välvillig stat där bli allt du kan bli är devisen, dock med många undantag och en hög prislapp, bara att vända ryggen åt din historia och rötter.
    Och just där kommer ohälsan in ingen stöttande familj ingen historia att vara stolt över. Ensam är inte stark utan bara just ensam. När sedan det vi betalar världens högsta skatter för påvisar så många brister i form av sjukvård, polis, brandförsvar, skola och myndigheter. Känslan att fått sig en dyr lögn såld till sig befrämjar inte heller den psykiska hälsan. Varför har jag stannat i ett så ruttet land då? Älskar naturen och min knäppa familj, staten och alla deras idiotier ger jag blanka fan i dom kan skatta mig till döds, men mina tanka kommer dom aldrig åt.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Ligger något i det, tror jag, att tilliten för samhället, makthavares kompetens och organisationerna, är en viktig del för att man ska må bra. Ganska lätt tänka sig in i hur tvivel och rädsla kring sjukvård, pensioner, bostad, arbete, skola kan äta sig in i denna tillit. Ser man på faiblessen för det multikulturella samhället så förstår man att våra makthavare är inkompetenta och det ger rädsla för framtiden, att de inte kan navigera och hantera.

      Gilla

    • Jan Andersson skriver:

      Under kommunismens tryck utvecklar folket subkulturer med anonyma publikationer och vandringssägner som häcklar ledarna, ofta med skarp sarkasm och skickliga karikatyrer. Det blir en säkerhetsventil för många som kan behålla sitt förnuft ogrumlat ett tag till och vänta tills förtryckarregimen faller, vilket alla gör förr eller senare. I Sverige är det svårt eftersom så många totalt saknar humor och ändå aldrig skulle våga vidarebefordra en elak anekdot pga. risken att förlora jobb och anseende. Alltså mer DDR än SSSR.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Ruggigt med fallande levnadslängd mm i Ryssland efter kommunismens fall 1989 även om mycket beror på lågt barnafödande (demografisk statistik) men också mycket pga sammanfallande sociala system, sjukvård, arbetslöshet, alkoholism etc dvs resultatet av en sammanfallande ekonomi. Än är vi inte där, tvärtom.

        Men i huvudsak så förefaller inte psykiska problem direkt kopplade till sådant som krig (men efter ww2 byggdes psykiatrin ut kraftigt i USA och GB, man blir sjuk av krig! Afghanistan och Irak har tydligen varit mycket svårhanterligt för soldaterna). Möjligen har det att göra med förståelse och solidaritet, att man ändå på något sätt begriper vad man r med om.

        Gilla

  34. Mangan skriver:

    Okunskap och nedlåtenheter.

    ”Jag tror att folk blir psykiskt sjuka när de vägrar eller inte fått lära sig att se livet och sig själva i ögonen.” Uppenbarligen har Engellau ingen kunskap om vad (kliniskt signifikant) psykisk ohälsa är för något och borde därmed beakta den goda smaken att inte fälla omdömen om det.

    Idag finns det utförlig litteratur om olika psykiska hälsoproblem och sjukdomar. Jag uppmanar dig att ta del av informationen ens bara i stora drag och skriv en ny text där du antingen försvarar eller tar avstånd från
    citatet ovan. (Och vänd dig till läsaren och inte Gud den här gången.)

    Att statistiken om ohälsa påverkas av utvecklingen inom medicinvetenskapen och diagnostiken är självklart och kan analyseras utan sådana dumheter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.