Jimmie Åkessons tal i Almedalen 7 juli 2018.

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)              9 – ’Glasklart’ budskap.

K – Kunskap (bevismedlen)                             9 – Åkesson klarade ’faktakollen’ väl. Även DN’s.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                   8 – Åkesson är tekniskt driven – men har mer att ge.

A- Artistisk förmåga (språket)                        7 – Mycket bra anpassning till SDs målgrupper.

Sammanvägt betyg:                                         8,25

Hela talet genomsyrades av starkt självförtroende.

Övergripande kommentar:

Låt oss konstatera följande: Jimmie Åkesson är en god talare. Och, en ännu bättre debattör.

2018 års tal är nog Åkessons bästa Almedalstal. Det är i alla fall min uppfattning. Han levererade – på en väl anpassad nivå – det som hans väljare ville höra. Kanske till och med över SD-sympatisörernas förväntningar.

När jag hörde talet så kom jag att tänka på ett gammalt talesätt: Som man bäddar får man ligga. I Jimmie Åkessons och SDs fall så kan vi ändra lite grann på detta talesätt: Som sju-klövern har bäddat får SD ligga (…och när man gör så, alltså gör om ett gammalt talesätt, så kallas det noema på grekiska…). För det är ju ingen tvekan om att SD gynnas väldigt mycket av andra partiers genuina ovilja – och ibland oförmåga – att tala om många medborgares verklighet. Men, problem försvinner inte för att man inte vill tala om dem. Ibland tänker jag på den gamla anekdoten om mannen som tappat sina nycklar sent på kvällen och som desperat gick och letade efter dem.

* Han gick och letade under en gatlykta och en vän såg honom och frågade: Vad letar du efter?
* Och han svarade: Jag letar efter mina nycklar!
* Vännen fortsatte: Jaha, kan jag hjälpa dig att leta? Vet du var du tappade dem?
* Och mannen svarade: Nej, det vet jag inte.
* Varpå vännen ställde den naturliga frågan: Men, varför letar du här då?
* Och svaret kom snabbt: Jo, jag ser bättre här där det är ljust!

Stämningen i Almedalen under Åkessons tal var mycket god och jag tror att åhörarnas gensvar ’gick igenom’ rätt in hos tevetittarna.

Det finns politiska experter som gör bedömningen att SD kan blir Sveriges största parti i 2018 års val. Jag delar den uppfattningen. Och Jimmie Åkessons tal försämrade inte chanserna för detta.

Något jag, och väldigt många med mig, tidigare konstaterat är att SD och Jimmy Åkesson i många fall använder traditionell S-retorik. Särskilt i relation till landets pensionärer. Flera referenser fanns – direkt och indirekt – till de äldre i samhället även i gårdagens tal. Åkesson refererade exempelvis till sina egna föräldrar. Den självklara – och med stor sannolikhet även framgångsrika – ambitionen är att attrahera dem som traditionellt har ansetts tillhöra ’klassiska’ S-väljare – som röstat ’S’ av ’födsel och ohejdad vana’. Pensionärer är en grupp, LO-medlemmar en annan och människor i offentliga serviceyrken en tredje.

Åkesson levererade i hög grad

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet hade ett antal tydliga budskap: bland annat att tydliggöra vad nationalism ”egentligen” handlar om.

I detalj såg inriktningen ut så här:
– Inledning/anslag – 3 %
– 7-klöverns förhållande till SD – 17 %
– Nationalism (en definition) – 11 %
– Otryggheten i samhället – 14 %
– Brottsligheten – 18 %
– Välfärden och Folkhemmet – 17 %
– Invandring/migration 7 %
– Om samförstånd och ansvarstagande – 12 %
– Avslutning/uppmaning – 1 %

Ett ganska kort tal – lite drygt 32 minuter – och färre ord per talminut än övriga talare: 80 st. Men, det är klart att tempot blir lägre när man hela tiden avbryts av applåder. Så i praktiken var nog taltempot ungefär detsamma som för övriga Almedalstalare.

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

Åkesson är normalt alltid väl påläst inom SDs prioriterade politikområden. Även 2018 års tal bekräftade detta. Och faktakontrollen klarar han också. Dessutom är han bra på att variera sina bevismedel mellan faktiska (fakta/statistik och exempel) och artificiella bevis (citat/egna reflektioner och jämförelser). Han har alltid varit bra i debatter. Aningen sämre som talare. 2018 bevisade han att även talarnivån har höjts – väsentligt.

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)

Tekniskt sett är Åkesson – normalt – att anse som klart skicklig. Och, med en mycket driven talskrivare skulle han utan tvekan kunna bli en av de allra bästa. Särskilt märks att Åkesson trivs i rollen som talare – han ’tar’ scenen på ett bra sätt. Han utnyttjade flitigt argumentationsslaget refutatio – det vi på svenska kallar motargumentation. Särskilt när det gällde argumentationen kring vad nationalism egentligen handlar om – han omdefinierade begreppet till något helt annat än det exempelvis Jan Björklund tidigare talat om. Just ’definitioner’ är retorikens kanske mest kraftfulla verktyg. Och får man – som Jimmie Åkesson fick – sista ordet, så blir defintionen än viktigare.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Detta område är det där Åkesson utvecklats mest under sin tid som partiledare. Fortfarande dominerar rytmerna – som är relativt enkla att såväl skapa som använda. Men, han hade långt fler eleganta passager i detta tal än tidigare. Mycket har han alla övriga partier att tacka för detta; man har i princip serverat ett parti som SD ett retoriskt ’smörgåsbord’ ända sedan 1975 då grundlagen om Sverige som ett multikulturellt samhälle togs. Och de 43 år som följt därefter har steg för steg underlättat och berett vägen för SDs tillväxt. Nu skördar man frukterna!

Formuleringar man minns

Det finns i 2018 års Åkesson-tal en hel del att titta närmare på. I denna artikel nöjer jag mig med följande två:

Framför allt är jag rädd för svenska politiker som bryr sig mer om EU-elitens storslagna visioner om ännu ett tusenårigt europeiskt imperium…

Det enda väljarna kan vara säkra på när det gäller de övriga partierna……det är vad de tycker om oss.

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

Talare från SD gillar normalt att attackera motståndarna – det ligger i sakens natur. Och det var rätt många attacker även denna gång. Jag räknade till drygt 20 st (beror lite på hur man räknar). Intressant nog riktades den allra kraftigaste av alla dessa attacker mot nazister – i form av en ytterst tydlig markering. Men mest kritik fick naturligtvis Stefan Löfvén och S – över hälften av de 20. Men attackerna var ganska balanserade – inget som sades var kränkande. Det var lite mer av slaget ’…jag vill inte påstå att de är korkade, men det verkar som om de har väldig otur när de tänker…’ (uttrycket är inte mitt – det är en rätt känd konsult från Göteborg som är upphovsman till dessa ord… rätt kul tycker jag…).

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Andelen konkreta förslag i Jimmie Åkessons tal bedömer undertecknad till 43 ord vilket motsvarar 1,7 procent av den totala taltiden.