Datum:               2 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)                       8                        Den röda (!) tråden OK – möjligen väl många teman.

K – Kunskap      (bevismedlen)                                 5                        Sjöstedt kan bättre – vilket visas i debatt. Men inte igår.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                       6                        Behärskar tekniken – men igår mest ideologi.

A- Artistisk förmåga (språket)                           5                        Sjöstedt ’glänste’ inte – som han kan när han vill.

Sammanvägt betyg:                                             6,0                     Mer ideologi än uppvisning av teknik/artisteri.

Övergripande kommentar: Låt det sägas direkt: Jonas Sjöstedt har förmågan att ’inta’ en scen. Men, igår fick det briljanta – som han i högsta grad är kapabel till – vika för ideologin. Liksom logos (det rationella) fick vika för ethos (karaktär) och pathos (känslor/upplevelse).

Jonas Sjöstedt valde, ”som vanligt” kan man väl nästan skriva nu – det var ju sjunde Almedals-talet – att hålla en seriös och resonerande ton. Han utstrålar ett lugn på scenen, och det märks att han känner för det han talar om. Sjöstedt lyckas alltid med att framstå som närmast lågmäld – samtidigt som han är väldigt kategorisk. Det är väldigt mycket svart eller vitt, ont eller gott, högt eller lågt. Antitesen är, skulle man kunna säga, Sjöstedts bästa vapen. Antitesen, alltså bruk av det man inom retoriken kallar motsatsord, är också ett klassiskt sätt inom retoriken att skapa intresse och fascination, och det är som du säkert förstår ingen tillfällighet att Neil Armstrongs första ord på månen ”One small step for man – one giant leap for mankind” innehåller hela tre motsatser: small-giant, step-leap och man-mankind. När målet är att fascinera och beröra – ja, då är motsatserna väldigt lämpliga att ta till. Och allt detta vet självklart Jonas Sjöstedt. Liksom att de som skapade Armstrongs första replik på månens yta insåg att ’fascinera och beröra’ var eftersträvansvärt när ’hela världen’ utgjorde publiken.

Jag är också imponerad av det taltempo som Sjöstedt har. Det är så nära perfekt man kan komma, och den goda artikulationen gör att alla hör vad han säger. Framtoningen är mild och mjuk, men orden är stenhårda (… se där – en antites till …!). Han använde drygt 3340 ord och talade i 33 minuter och 25 sekunder vilket ger precis 100 ord per talminut. Pauseringarna var – som vanligt – bra och välvalda. Kontakten med åhörarna var – också som vanligt – väldigt bra.

Idén att använda Emil i Lönneberga kommer säkert en del att kritisera – särskilt som Sjöstedt återkom till samma citat gång på gång – men personligen tyckte jag att valet av Emil som genomgående tema var bra. Dels är Emil i Lönneberga känd och älskad av de flesta i vårt land och dels var Astrid Lindgren folklig och enkel och om möjligt än mer älskad. Upprepningen fungerade – i mitt tycke – väldigt bra. Och att börja och sluta med samma citat är en klassisk retorisk teknik som kallas inclusio. Och att upprepning fungerar bra vet vi ju ända sedan Martin Luther King Jr’s I have a dream…

Talskrivandet tror jag att Jonas Sjöstedt själv ligger bakom. Och jag tror att det skrivet relativt nära inpå Almedals-veckan. Normalt är Jonas Sjöstedt betydligt mer formuleringsskicklig än han var den 2 juli i Almedalen. Med längre förberedelsetid hade talet definitivt legat på en högre ’artistisk’ nivå. Men, ’artisteri’ är ju inget Sjöstedt behöver när han talar i ett för partiet uppåtgående läge och när majoriteten av publiken är hans egna sympatisörer.

Sjöstedt – känslofyllt tal riktat till de egna väljarna

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Sjöstedts tal hade en klar ”röd” tråd. Såväl innehållsmässigt som politiskt. Han växlande mellan följande ämnen:

• invandring – 5,0 procent av taltiden
• ’vänstervågen’ bland väljarna – 4,7 procent
• jobb, ekonomi och skatter – 15,4 procent
• bilden av Sverige – 4,2 procent
• klimatet och miljön – 29,8 procent
• demokratin – 5,5 procent
• vänsterns (faktiska!) inverkan på politiken – 7,9 procent
• barn & ungdom, familjerna och familjernas ekonomiska förutsättningar – 17,1 procent
• jämlikheten (i form av en definition av vad jämlikhet är) – 2,5 procent
• Jag tolkar valet av teman så att Sjöstedt dels ville stärka sina redan övertygade väljare men också att han gärna ser att miljöpartiväljare röstar rött – eftersom Sjöstedt gärna framför att ’rött är det nya gröna’ eller att vänsterpartiet är ’Sveriges bästa miljöparti’. Klimatet fick kanske just därför mest tid i talet.

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

Här valde Sjöstedt att avstå från traditionell retorisk bevisföring. Talet var mer resonerande och reflekterande. Hårda fakta lyste med sin frånvaro. Bevismedlen som dominerade var exempel, citat och talarens egna reflektioner.

Själv uppfattar jag Jonas Sjöstedt som en synnerligen påläst politiker. Väljer han att avstå från att visa detta, så är det därför med största sannolikhet medvetet.

(T) – Teknik – (exempelvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)  Jonas Sjöstedt är, normalt, en av de bästa retorikerna i Riksdagen. Teknisk kunskap i kombination med ämneskunskap är det som gör honom till den duktiga debattör han är. I gårdagens tal visade han prov på sin tekniska förmåga – bland annat när han med definitioner förklarade hur olika saker i vårt samhälle förhåller sig. Eller när han på olika sätt skapade det vi inom retoriken kallar alter – nivåförskjutningar (…ett exempel för att förklara alter – ’…de funderar på bortförklaringar – vi funderar på lösningar…’  är ett exempel på alter…).  

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Här fanns den svagaste delen i Sjöstedts tal på måndagskvällen. Kanske ett medvetet val. Gissningsvis räckte inte tiden till. Det blev bara tid för en samling lättfunna antiteser (motsatser) och ett stort antal exempel. Sjöstedt kan så väldigt mycket mer, samtidigt som ’artisteri’ kanske ändå inte var målet just denna kväll i Visby.

Formuleringar man minns

 

Hos Sjöstedt brukar det finnas mycket att hämta för retoriknördar. Icke så denna gång, men utöver det ovan redan nämnda så lyfter jag fram denna formulering som Sjöstedt använde när han skulle skildra osäkerheten hos Åkesson, Kristersson och Bush-Thor: Jag känner igen det där nollställda ansiktet. Det är samma uttryck som vi hade i skolan när det var läxförhör och vi inte hade läst på. När vi inte hade något att säga. Jag gillar att den här formuleringen är samtidigt både ironisk och självironisk. Dessutom känner vi nog alla igen oss i känslan som förmedlas (…för vi har väl alla någon gång hoppats att slippa få frågan…). 

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

För vänstern är attacker naturliga. Man gillar att polarisera och gårdagens tal var ’normalt’ i det hänseendet. Vänster-höger-kontrasten poängterades hela vägen genom talet. Vad gäller direkta attacker räknade jag till 15, men de indirekta var ännu fler. Men attacker är samtidigt en naturlig följd av bruket av ’antiteser’. Sett till den publik som Sjöstedt hade framför sig var taktiken nog riktig – jag tror att man gillade det man fick höra.

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Andelen konkreta förslag i Sjöstedts tal bedömer undertecknad till 190 ord vilket motsvarar ungefär 5,7 procent av den totala taltiden. Igår uppskattade undertecknad Kristerssons konkretiseringsgrad till 7,0 procent. Man kan väl lugnt säga att båda procenttalen finns i samma ’härad’.