Att döda med ord

Anders Leion

Jag har alltid varit en sturig djävul. Jag tror det är ett arv från barndomen. Efter att ha fötts i Stockholm och varit ett år i Nyköping bodde jag fyra år i Värmland, därför att där hade pappa fått jobb. Sedan flyttade vi tillbaks till Nyköping. Jag talade bred värmländska och blev retad för det. Först var jag förvånad, sedan ledsen och så ilsken. Jag började slåss. Pappa såg ett slagsmål. Han drog en suck av lättnad, berättade han flera år efteråt. Enligt hans gammalmodiga syn måste en pojke kunna slåss, för att få behålla sin värdighet. Den alternativa och i Sverige vanliga strategin hade ju varit att ställa sig in och smickra, tills man blivit accepterad.

Benny Fredriksson fick de död på. De lyckades nästan med Fredrik Virtanen. Han berättade i SVT:s Uppdrag Granskning att en vilja att begå ett omedelbart självmord var hans första, mycket starka reaktion när han träffades av det som sedan blev ett massivt mediedrev. ”Varför reagerade han så starkt”, frågade jag min fru. ”Men det är fråga om överlevnad”, sade hon. ”Så har evolutionen format oss. Att inte få tillhöra flocken, att vara utstött betydde länge död, en ofta snar död. Vi har fortfarande den programmeringen i oss.”

Visst. Det är inte behagligt att vara utstött. Det har hänt mig flera gånger. Som den gång jag skrev boken ”Den svenska modellen”, ur vilken Gösta Bohman stod och citerade i riksdagen. Jag arbetade då på LO. Arbetskamrater hälsade inte på mig på gatan – men undanskymt, ensamma med mig i en korridor på jobbet kunde de göra det.

För över tio år sedan gjordes jag uppmärksam på SD av en bullrande, gladlynt neger (så ville han kallas), Sidney ”the hard working DJ”. Han talade vitt och brett om invandringens då helt förnekade avigsidor och han talade alltid väl om SD. Att vädra dessa frågor tyckte jag var naturligt, men när jag gjorde det reagerade omgivningen mycket negativt. Folk tog sällan en öppen konflikt, argumenterade sällan utan drog sig undan och lämnade mig ensam i tunn luft – också mina närmaste gjorde så (inte alla).

Så ser det ut från den utstöttes sida. Det är annorlunda för dem som väljer att tillhöra flocken. De njuter av samhörigheten, av att känna sig accepterade och att i skydd av flocken utan risk kunna angripa den ensamme. Alla känner till dessa villkor: Den dödliga faran av att bli socialt utstött och den värme, samhörighet och den makt som följer av att tillhöra flocken.

Även om vi alla formats av evolutionen verkar den i detta hänseende ha varit särskilt effektiv här i Sverige. I andra länder kan man njuta av motsättningar och av verbala bataljer. Man ser dem som intellektuella äventyr.

Här verkar den politiska korrektheten vara särskilt utbredd och seg. Till denna hör föreställningen att kvinnor alltid är i underläge och alltid har större trovärdighet än mannen, den om inte faktiske så ändå alltid potentielle förövaren. När några kvinnor i USA inte längre behövde sin filmproducent, angav de denne för den uppgörelse mellan kvinnlig attraktion och manlig makt som de en gång gjort. På så sätt kunde de än en gång köpa sig uppmärksamhet.

Alla deras utsagor blev trodda. Unga och medelålders kvinnor i Sverige såg också sin chans. I skydd av flocken kunde de utan risk angripa män för påstådda handlingar långt bak i tiden, handlingar som ofta inte ens varit polisanmälda och när de varit det blivit nedlagda. Flocken växte och såg sig allt hungrigare om efter nya byten. Till slut kunde en framstående kvinna som en vedervärdig handling ange att hon en gång blivit struken över ryggen…

En speciell twist av utbytet mellan ung, attraktiv kvinna och inflytelserik man visades upp av det som utlöst krisen i Svenska akademin. I denna har en kvinnlig ledamot av akademin låtit sin man utnyttja hennes ställning för att han skulle komma i kontakt med och – som det synes – kunnat utnyttja förhoppningsfulla unga, ”vill vara med i den kulturella elitflocken” kvinnor.

Nu är lyckligtvis inte alla inställsamma, nervösa flockvarelser. Det finns också en hel det sturiga, som är beredda att ta en social käftsmäll för sin övertygelse. Vi måste vara tacksamma mot SD:s medlemmar och sympatisörer, som stått ut med att vara mobbade på jobbet, till och med bli avskedade, fått ta emot hot och bli misshandlade och, framförallt, lyckats tåla den smärta som social utstötthet innebär. Utan deras övertygelse och ihärdiga mod skulle Sverige fortfarande ha en politikerklass bestående av en enda, ryggdunkande och självbelåten flock. Den har vi fortfarande, men den har mist sin självsäkerhet och den vet inte hur den skall ta sig an SD. Utstötning fungerar inte längre. SD har också blivit en stor flock. Detta är för dem och för alla andra en värdefull lärdom.

Vi har också lärt oss med vilken gränslös brutalitet kvinnor kan använda sin dolska makt, förtalet. I flocken döljer de sig och känner inget ansvar. De uppträder som mobben i amerikanska sydstaterna när den lynchade negrer eller som den massa som slog ihjäl Axel von Fersen 1810. Alla var med och ingen behövde känna sig själv personligen, som skyldig.
Slutligen har vi ännu en gång fått erfara de etablerade tidningarnas hänsynslöshet och förljugenhet: ”Ja, men vi hade tolv källor”, säger SvD:s Fredric Karén. Det är alltså bättre att ha tolv lögnerskor än en? Jag vet förstås inte om de alla är lögnerskor, men Karén kan inte heller veta det han underförstått påstår: att de alla talar sanning.

(Förekommer inte sexuella övergrepp riktade mot kvinnor? Misslyckas inte rättsväsendet att beivra dessa? Finns det andra övergrepp som förtigs mer än de som redovisats i kampanjen #metoo? – Detta är retoriska frågor som inte kräver svar. Texten ovan handlar om det den handlar om).

34 thoughts on “Att döda med ord

  1. Lars Strömberg skriver:

    Det här är ett ämne som intresserar mig. Själv har jag aldrig tillhört någon flock. Den tryggheten attraherar mig inte.
    -Hur skall en individ kunna utvecklas, om anpassning är det primära?
    Men avoghet mot flock-ism innebär såklart inte nödvändigtvis att alltid stå och sura för sig själv.
    Ibland säger någon arbetskamrat skämtsamt men vänligt: ”Varför kan du inte vara som oss andra, och lite normal?”
    Varvid jag skämtsamt men vänligt brukar svara: ”Det var fullt där!”.

    Liked by 7 people

    • Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

      Vem fan vill vara normal?
      Jag förstår inte vurmen för att vara normal. Jag skulle närmast ta det som en förolämpning om folk sade att jag var normal. Även om jag är normal i vissa avseenden (jag är inte missbildad, jag är heterosexuell osv.), så betraktar jag mig definitivt inte som en normal person. Jag förvånar mig alltid över att folk blir upprörda om man säger att homosexualitet inte är normalt. Varför är det eftersträvansvärt att det skulle vara normalt?
      Nä, tacka vet jag onormala människor som Milo Yiannopoulos, Trump och Alice Cooper.

      Liked by 3 people

      • Jan Andersson skriver:

        Om man är en kugge i samhällsmaskineriet och betalar sin skatt är man normal, även om man bygger ubåtar och rymdraketer på fritiden.

        Liked by 1 person

    • Du är pratsam...! skriver:

      Om inte människan tillhört en flock hade hon aldrig kunnat utveckla något språk. Språkets komplexitet är i grunden en spegling, en slags mätare, på en ytterst långvarig social mänsklig tillvaro. Utan den hade vi endast kunnat grymta- om ens det.

      Utan miljoner år av grupptillhörighet hade du suttit helt tyst vid fikabordet. Så var tacksam för att du överhuvudtaget kan prata med dina arbetskamrater. Skänk dina förfäder en viss respekt. Grupptillhörig och språkförmåga är som Yin och Yang.

      Liked by 1 person

    • olle reimers skriver:

      En sak som sällan kommer upp men som var orsaken, åtminstone för mig, att jag visserligen gärna tillhörde flocken men helst höll mig i dess utkanter: det finns en ledare för varje flock och villkoret för att man får vara med i dess centrum är att man underkastar sig ledaren.

      Jag insåg helt enkelt att jag hade för mycket egen vilja och egna idéer för att göra det.

      Min tro är att beslutet om att ha en viss självständighet fattas i ganska tidig ålder; någon gång under de tidiga tonåren eller tidigare.

      Från mina år i bankvärlden insåg jag hur uniformt man måste tänka och uppträda för att stå ut där.

      Min slutsats är att man både kan tillhöra flocken och behålla sin integritet och att man till och med kan få en viss respekt för att man inte är beredd att till varje pris underkasta sig gruppens (i praktiken dess ledares) diktat.

      Gilla

  2. Jan Andersson skriver:

    Svenskens osäkerhet kombinerad med nedärvd konflikträdsla gör att man drar sig undan i stället för att redogöra för sin egen åsikt. Men om man inte HAR någon åsikt utan bara röstar som pappa och farfar gjorde?

    Dessutom, vad formar man sin åsikt efter? Rikspress, TV, radio? Eller lokalpress på sandlådenivå? Vem kan man lita på, vem talar sanning? Den som inte läser alternativa media har ingenting kvar.

    Liked by 1 person

    • Björn skriver:

      Det är glädjande att fler och fler kvinnor, som tidigare vurmat för alla gulliga fjunbarn, börjat fatta att dessa snabbt växer upp till kaxiga lösdrivande ungtuppar, som förpestar tillvaron för ALLA på stan! Men mest för dem själva och deras egna döttrar! Med hot, rån, misshandel och våldtäkter i ständigt ökande antal, som en naturlig följd! Otryggheten och utsattheten har blivit förlamande! Ingen vanlig vettig människa med självbevarelsedrift, vågar numera ensam gå ut och därmed tvingas passera dessa klungor av centrum-apor, på kvälls- och nattetid! Knappast heller på ljusa dan! Man VET, att om nån eller några i flocken skulle få för för sig att attackera, finns inte tillstymmelse till chans att få hjälp! Oftast befinner sig ingen annan vit i närheten, och även om det skulle råka göra det, så är det inte troligt att denne är beredd att offra sitt liv där och då, för att hjälpa till! Vilket jag har all respekt för! Att nån polis skulle dyka upp, är så osannolikt att det egentligen inte behöver nämnas! Men som sagt, många kvinnor börjar nu få upp sina naiva blå, och inser att nåt måste göras, och att då är en röst på SD det enda verkliga alternativet!

      Liked by 5 people

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Att önskan att tillhöra flocken är mer utbredd i Sverige är sannolikt en följd av ett kallt klimat som gör den ensammes överlevnad särskilt svår. Den månghundraåriga lilla istiden som slutade för ett drygt sekel sedan har satt sin prägel på det svenska folket. När detta på 1900-talet kompletterats med att svenskar blivit de mest beskattade i världen och kassan har lämnats att hanteras av politikerna har önskan att tillhöra flocken ökat än mer. Svenskar saknar därmed oftast eget ”dra åt helvetekapital” och blir fega och vågar sällan sticka ut. Ett exempel utgör frågan om klimatet, det är nästan bara forskare med karriären bakom sig som ifrågasätter klimatalarmismen.

    Liked by 10 people

  4. UlfH skriver:

    När medierna tar på sig en självvald roll att döma en människa utifrån skvaller eller lögner så har de mänskligt och juridisk sett sjunkit så lågt de någonsin kan sjunka. Det är rättsapparatens uppgift att sköta den uppgiften, inte medierna. Det borde journalisterna förstå, men icke.

    Liked by 3 people

  5. Om svenska förebilder skriver:

    För ett antal år sedan var det mycket tal om mobbing. Särskilt inom skolmiljön. Enskilda barn kunde fara väl så illa. Det behövdes inte mycket för att sätta igång en förföljelse. En liten detalj som stack ut, inte mera. En utvald bland många.

    Det var då vuxenvärlden skulle rycka ut i en räddningsaktion. Se, upptäcka och moraliskt korrigera. Lära barnen att mobbing alltid är fel.
    Om detta gjordes många reportage.

    Sedan dess har vi fått se en vuxenmobbning breda ut sig. Både inom traditionella medier och de sociala. Och det i en skala som är direkt ovärdig den vuxne.

    Decemberöverenskommelse utgör zenit i denna kollektiva manifestation av sanktionerad mobbing.
    En spetälske-kampanj bland de politiskt förtroendevalda, verksamma på högsta nivå.

    Och så kom då metoo-kampanjen. Återigen ett mobbingdrev inom vuxenvärlden. Och allt utspelande sig inför våra barn och ungdomars ögon. Knappast den bästa uppvisningen för vuxna förebilder.

    För vad sker inom unga när de söker vuxen ledning och istället möter de sämre idealen och förebilderna? När de ser och hör hur höga politiker, och andra samhällsföreträdare, tillämpar just mobbarnas beteende? Med ett språk fyllt av förolämpningar och halvlögner?

    Törs exempelvis socialdemokraterna analysera delar av sin egen tillbakagång ur detta perspektiv? Och övriga partier också för den delen.

    Detta sagt om offentlig mobbing – mitt uppe i valtider. Där mod och ansvar nog bäst tas mer långsiktigt – om vi vill Sverige väl.

    Liked by 5 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Nog är våra politiker 7-kt dåliga förebilder för det uppväxande släktet!

      Våra barn måste tro att arbetet mot mobbing i skolan var ett skämt…

      När det i verkligheten är fritt fram att mobba,
      demokratiskt valda representanter för snart en 1/4 av väljarna!

      Allas Lika Värde,
      vilket skämt i praktiken!

      Gilla

  6. Verdandi skriver:

    Det finns en annan mekanism i komplicerad flockpsykologi. Nämligen striden om ledarpositionen.

    SD har alltid hatats eftersom de är ett verkligt hot mot makten. Jimmie kan faktiskt utmana ledaren, vilket ingen kunnat hittills i pk Sverige. Jag tror att folk väljer andra ledare när de börjar känna sig existentiellt hotade.
    Åkesson har ingen konkurrens alls just nu i den kategorin, men det är även fler på gång. Det här är bara början.SD lär bli största parti i höstens val,, men M har ju sagt kategoriskt nej till samarbete.Så det får bli samarbete mellan S och M (vilket vi ju redan haft i praktiken länge). Och lägg på det en förmodad lågkonjunktur…

    Liked by 3 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Om S + M samarbetar,
      då ryker nog yttrandefriheten i vårt land…

      Annars växer SD minst TIO procent till i nästa val…

      Nästa år lär nog SD bli klart största parti i EU-valet!
      Där även AfS sannolikt blir ett seriöst alternativ för proteströstande!

      Med lite tur slipper vi då både Miljömuppar o Liberaler i Bryssel!

      Gilla

  7. 5ven55on skriver:

    Alla som kämpar och kämpat mot massinvandringsagendan är mina hjältar. Det gäller kanske särskilt de som tidigt tog ställning som till exempel Jan Milld. Många av dessa hjältar har ännu inte fått den upprättelse de förtjänar.

    Liked by 4 people

  8. Fredrik Östman skriver:

    En annan som nästan tog livet av sig efter att ha avslöjat etablissemangets hyckleri var ju L.G.W. Persson. Vi hade mycket kul åt Grisfesten men gjorde aldrig något åt det institutionaliserade hyckleriet och ondskan.

    Liked by 3 people

  9. Fredrik Östman skriver:

    Fredric Karén borde veta att man måste ha flera oberoende källor. Beroende källor räknas alla som en. Grundläggande journalistisk princip på den tiden sådant värdesattes. Nu är det bara polemik som räknas, och den är billig.

    Liked by 4 people

  10. Fredrik Östman skriver:

    Jag frågar mig hur det kom sig att Sidney lyckades övertyga dig, medan du säger dig ha misslyckats med samma uppgift. Är det helt enkelt tillfällighetens spel, du är undantaget medan de flesta av Sidneys adepter avfärdade propåerna? Eller finns någon systematisk skillnad mellan Sidney och dig? Kan man i så fall beskriva den och använda detta för att bli mer framgångsrik i övertygandets konst i denna fråga?

    Liked by 1 person

  11. Eva Danielsson skriver:

    Jag ser det som att vi människor alltid utan att tänka på det balanserar behovet av integritet mot behovet av kontakt och tillhörighet.
    Båda behoven är nog lika viktiga och får lite olika tippning för olika människor och i olika situationer.

    I krissituationer behövs modiga med civilkurage men också följare. Helst följare som tänker och tar ställning och inte bara vill in i stugvärmen. Osäkra människor behöver hjälp att våga tänka efter och inte bara söka bekräftelse och tillhörighet.
    I krissituationer behövs de som förstår vad som krävs. Man kan inte vädja eller vara eftergiven när man möter våld och aggressivitet. Ja, man behöver kunna slåss.

    Just nu behövs politiska ledare med kurage som vill leda återtåget till ett gott samhälle. De behöver kunna välja rätt metoder och kunna genomföra dem också. Följarna behöver bli många och heja på och göra vår vanliga insats som samhällskuggar.

    Liked by 4 people

  12. Jan Bengtsson skriver:

    Hur länge skall det kunna döljas?
    Den tidigare rekryteringsMETOOden på vår största Blaska…

    Hyckleriets högborg!

    För gott, då ingen vågar träda fram offentligt?
    (S)kandalen skulle garanterat bli monumental…

    Kanske en dag, långt in i framtiden, när karriärerna är över?

    Gilla

  13. BTS skriver:

    ”Slutligen har vi ännu en gång fått erfara de etablerade tidningarnas hänsynslöshet och förljugenhet: ”Ja, men vi hade tolv källor”, säger SvD:s Fredric Karén. Det är alltså bättre att ha tolv lögnerskor än en? Jag vet förstås inte om de alla är lögnerskor, men Karén kan inte heller veta det han underförstått påstår: att de alla talar sanning.”

    Föreslog att Fredric Karen skulle passa bättre som chefredaktör på Kamratposten, när jag sade upp
    prenumerationen på ”Svenskan”.

    Tyvärr har inte SvD hörsammat denna rekommendation.

    🤔

    Gilla

  14. Curt Norstedt skriver:

    ”Mobbning” är en företeelse som vuxit till i omfattning och kraft genom att den fått helt nya förutsättningar genom de sociala mediernas tillkomst och kanske framförallt genom samverkan med de aktivistiska dreven i dagens massmedier.

    Säreget nog var det två svenska forskare som på 1970-talet myntade begreppet. I den anglo-axiska världen har begreppet ”bullying” alltid använts om enskilt översitteri men läkaren Peter-Paul Heinemann och psykologen Heinz Leymann införde begreppet ”mobbning” för en grupps systematiska översitteri i syfte att skada en enskild människa. ”Mobbing tycks nu användas inte bara på engelska utan också på andra språk.

    ”Leymann pioneered research into mobbing in the 1980s. His initial research was based on detailed case studies of a number of nurses who had committed or tried to commit suicide due to events at the work place.”

    Mobbning är rimligen en form av hysteri, vissa människor är benägna till hysteri, när oro råder i samhället kan detta ta formen av farsoter. Historien är full av exempel. Även om vi numera sällan bränner eller slår ihjäl våra medmänniskor tycks självmord vara utvägen för en tillntetgjord människa.

    Vad vet vi om detta?

    Gilla

  15. Sixten Johansson skriver:

    Det finns så många olika typer av kollektiv och deras karaktär och dynamik kan förändras omärkligt med tiden eller beroende på vilka som får inflytande. ”Flock” och andra gruppbenämningar kan alltså i praktiken innebära vitt skilda saker, positiva eller negativa, både lättviktiga och livsavgörande.

    Huvudströmmen i västländerna tycks vara att allt fler glider från organiska gemenskaper in i en solitär, atomistisk och infantilt egocentrerad tillvaro. Men extrem individualism och solipsism kan bara leda till storhetsvansinne, existentiell ensamhet, psykets upplösning. Mellanstationerna på vägen har då blivit dagens spegel- och mobbkollektiv. De är mycket förrädiska, dels för att de inte ger sina medlemmar någon verklig trygghet och mening, dels för att de inte kan utgöra stabila basenheter för hela samhället och nationen, utan fungerar destruktivt för både individerna och samhället.

    Organiska gemenskaper föds eller växer man in i via familj, släkt, boende, arbete, språk osv, högst konkreta, stabila faktorer. Långvarigt och identitetsgrundande har individen en viss position och roll utan att ständigt behöva betyga sin tillhörighet och lojalitet. T ex i norrländska småbyar levde man med skilda politiska eller religiösa åsikter, homosexualitet och annan originalitet, men man var accepterad som individ och fick hjälp av de andra vid behov. Allt detta är raka motsatsen till dagens mobbkollektiv och paniska behov av spegling, bekräftelse, skapande av sig själv och sin bild inför andra.

    Liked by 1 person

  16. Jeff skriver:

    IRM-vänsterextremist åtalas för mordhot mot Samhällsnytts journalister
    Åklagare räknar med en fällande dom.
    Men trots detta trappar den vänsterextrema grupperingen upp hoten. Gruppens frontfigurer gör grova påhopp mot Samhällsnytts journalister i en podd.

    IRM har ett djupgående samarbete med de största redaktionerna i Sverige, inklusive Expressen som har gjort hat och hot mot journalister till en av sina profilfrågor. 

    IRM är inte ensamma ”Rasist Men” är sponsrat av LO, de har en slogan om att SD ska åka ut ur Riksdagen. ”Håll i hatten, för nu blir det åka av.

    
LO sponsrar också EXPO som bl.a. ägnar sig åt att kartlägga och registrera politiska motståndare på högerkanten.
    Samtidigt pumpar LO in 30 miljoner i Socialdemokaternas valkampanj.

    Man undrar vad medlemmarna- som numera är övervägande SD- tycker om det? En En fackförening skall ägna sig åt medlemmarnas intressen, inte politik och försörja bosktavskommunister.

    Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Var det inte SEXTIO MILJONER LO mutade med?

      Fast i det Amerikanska Presidentvalet hjälpte det inte,
      att Hillary hade helt överlägsna ekonomiska resurser…

      När budskapet inte var trovärdigt)
      Floskler imponerar inte alltid…

      Gilla

  17. versaillessite skriver:

    Kvinnor är sannerligen inte alltid ömkansvärda offer! Av egen erfarenhet vet jag hur jävliga kvinnor kan vara mot varandra, i synnerhet när avundsjuka är med i spelet. Eller svarsjuka, då är alla medel tillåtna. Men det är sant att Virtanen är ett dåligt exempel.

    Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Virtanen var, är, en hycklare!

      Det är ställt utom allt tvivel…

      Men han var inte ensam Tupp i hönsgården!

      Ambitiösa nybakade journalissor var beredda att ställa upp,
      för att bädda för en framtida karriär…

      VÄLBETALD KARRIÄR, sa Bill
      BÄDDA FÖR, var ordet sa Bull

      Gilla

  18. MartinA skriver:

    Så åtta år efter att SD kom in i riksdagen och när de står inför att bli sveriges största parti så står Leion upp för dem för att de är så utstötta? Ooooj! Moooodigt där. Gudars, man tar sig för pannan. Att han dessutom försvarar ärkemobbaren Virtanen för att han fått en tesked av sin egen medicin gör Leions äckligheter ännu äckligare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.