Gästskribent John Gustavsson: Beteendeekonomi i konservatismens tjänst, prospektteorin och det hedniska löpbandet

I min förra artikel om beteendeekonomi beskrev jag hur fältet uppstod för ungefär 50-60 år sedan (exakt startpunkt beror på vem du frågar) när några ekonomer insåg att man kunde förbättra de ekonomiska modellerna genom att inkludera kunskap från psykologin och sociologin, samt genom att göra psykologi-liknande experiment för att utforska hur konsumenter fattar beslut. Experiment efter experiment visade att människor inte fattar beslut på det sätt som ekonomer i allmänhet hade antagit – vi är känsliga för grupptryck, flockbeteende, vi använder tumregler istället för att göra exakta beräkningar etc. Allt detta gick tvärs emot den dominerande neoklassiska modellen för konsumentbeteende.

Det största problemet för beteendeekonomer var att man inte hade någon egen övergripande teori – att upptäcka att en modell är fel betyder ingenting om man inte har en bättre som kan ersätta den. Denna modell kom äntligen år 1979 när Kahneman & Tversky publicerade prospektteorin, en teori de senare skulle belönas med Nobelpriset för.

Vad innebär då prospektteorin? Att förklara hela teorin skulle göra den här artikeln obarmhärtigt lång, men något förenklat så kan man säga att vanlig ekonomi utgår ifrån att rikare innebär lyckligare – den som tjänar 30 000 är lyckligare än den som tjänar 20 000 (om alla andra faktorer som påverkar lycka är lika), som i sin tur är lyckligare än den som går på socialbidrag och får 8 000.

Prospektteorin däremot säger att det som verkligen spelar roll inte är din absoluta inkomst, utan huruvida du ligger över eller under ditt normaltillstånd. Om du brukade tjäna 15 000 men fått en löneförhöjning så att du nu tjänar 20 000, så är du antagligen lyckligare än den som tjänar 30 000 men brukade tjäna 35 000.

Vidare säger teorin att människor i allmänhet är mycket mer benägna att undvika förluster än de är att jaga vinster. En aktiehandlare som ligger på minus är villig att ta stora risker för att komma upp på plus igen, medan en som ligger på plus oftast mest försöker skydda sina vinster och investerar därför mindre aggressivt. Även pokerspelare uppvisar detta mönster.

Vad beror ”normaltillståndet” på? Generellt sett är det, som i exemplet ovan, den inkomst man är van vid. Dock kan normaltillståndet också påverkas av hur mycket ens släkt, vänner och kollegor tjänar – om du tjänar 50 000 och alla du känner tjänar 100 000 så upplever du dig antagligen som fattig vilket kommer göra dig deprimerad, trots att du tjänar mer än snittet. Samma sak för den som tjänar under snittet, men vars bekantskapskrets är ännu fattigare.

Detta koncept går hand i hand med det som brukar kallas ”the hedonic treadmill”. Kort sagt så kan materialistiska vinningar inte göra dig glad för evigt. Om du får en löneförhöjning så är du visserligen glad eftersom du nu tjänar mer än vad du är van vid (ditt normaltillstånd), men förr eller senare så vänjer du dig vid den nya lönen och din lyckonivå återvänder till vad den var före löneförhöjningen. Detsamma gäller om du köper en ny bil, nytt hus, eller något annat – du kan inte köpa till dig evig lycka. Generellt sett tar det högst ett år att vänja sig vid en ny inkomstnivå eller materiell tillgång.

Detta används ofta som ett argument emot materialism och kapitalism (vänstern vet inte skillnaden): Ökat materiellt välstånd är inte vägen till evig lycka, och därför spelar det ingen roll att kapitalismen utklassar socialismen på den punkten. Det är dessutom inte alls farligt att höja inkomstskatten; inom ett år så har ju folk vant sig vid att ha mindre fickpengar!

Detta är helt fel slutsats. Snarare så innebär ”the hedonic treadmill” att vi varje år måste öka vår levnadsstandard, eftersom effekten av förra årets ökning rätt snabbt ebbar ut. Kort sagt så behöver vi tillväxt för att vara så glada som möjligt, och tillväxt i sin tur kräver som bekant innovation. Vilken tur att vi har ett system (marknadsekonomi) som är helt överlägset när det gäller att fostra innovation! Särskilt bra på detta är ”råkapitalistiska” länder som USA.

Jämför detta med ett rent socialistiskt system, där vinsterna fördelas mellan arbetarna. Visst, första året får alla stora bonusar från pengarna som konfiskerats från le bourgeois och blir således lyckligare. Men, enligt ”the hedonic treadmill”, så försvinner effekten av denna engångsbonus rätt snabbt, och eftersom det socialistiska systemet inte kan producera nytt välstånd särskilt effektivt, så blir nettoeffekten över tid att folk blir mindre lyckliga än i en marknadsekonomi som ger stadig tillväxt (fast det behövde vi knappast beteendeekonomi för att bevisa…).

Vidare angående inkomstskatten så glömmer vänsterekonomer att beteendeekonomin också upptäckt att folk reagerar så negativt på orättvisa att de är villiga att göra saker som drabbar dem själva bara för att få hämnas på den de upplever har behandlat dem orättvist. Om någon upplever att de behandlas orättvist av staten, exempelvis genom att staten höjt deras inkomstskatt till en orimlig nivå, så kommer han eller hon att hämnas på ett eller annat sätt.

Även om man vänjer sig vid den nya lägre nettoinkomsten, så innebär det inte att man för den skull inte kommer att leta efter sätt att ”rätta till” orättvisan genom till exempel skattefusk, skatteplanering, eller genom att flytta sparade pengar till skatteparadis. Faktum är att de lär ta till sådana åtgärder även om det egentligen inte är värt det rent finansiellt (skatteplanering kostar ju i tid och revisorsutgifter), bara för att få ge igen! Vissa fastighetsägare har till och med förstört hus de äger bara för att undvika fastighetsskatten.

Att vi är mer rädda för förluster än vi är glada över vinster innebär bara att för att vi ska våga ta risker (som att satsa på ny teknologi eller på nya företag med originella affärsidéer) så måste vinstpotentialen vara stor. Ett bra argument mot dräpande kapitalbeskattning med andra ord! Visst ställer ”loss aversion” (som det formellt kallas) till med problem ibland, som när vissa aktiehandlare hamnar på minus och börjar göra helt galna chansningar för att vinna tillbaka pengarna. Eller alternativt, vägrar sälja en aktie som ligger på minus för att de inte vill erkänna för sig själva att de förlorat pengar. Som vanligt har dock marknaden redan börjat utveckla olika sätt att minimera detta problem, helt utan statlig intervention.

Vare sig prospektteorin eller ”the hedonic treadmill” är alltså argument emot marknadsekonomin eller för statlig intervention, och vi konservativa har inga skäl att frukta dessa beteendeekonomiska teorier.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook.

31 reaktioner på ”Gästskribent John Gustavsson: Beteendeekonomi i konservatismens tjänst, prospektteorin och det hedniska löpbandet

  1. Om mättnadsprocesser skriver:

    Sociologen Johan Asplund gav 1967 ut skriften ”Om mättnadsprocesser”, där han väl beskriver olika mättnadsfenomen. I princip handlar det om djup biologi som går långt bortom människan själv.

    Principen är kortfattat denna: Alla djur, inklusive människan, måste psykologiskt vara inställda på att upptäcka förändringar i sin omgivning. En förändring kan innebära en möjlighet, en fara, eller vara helt neutral. Innan detta kunnat bestämmas måste uppmärksamhet riktas mot det nya.

    Men när väl nytt klassificerats går det in som en del i vardagslivet. Objektretningen var kanske en ny giftorm, en annorlunda sten, eller en god och nyttig frukt.

    Till själva upptäckten finns därför känslor kopplade, som gör att vi reagerar. En slags upptäcktens känslor. Som kan bestå i nyfikenhet, rädsla, skräck eller rentav lust.

    Den allra farligaste utgörs av likgiltighet. Brist på uppmärksamhet. Att inte inordna det nya i vardagslivet. Brukar bussar köra på trottoarer? Hur uppträder Afganska ynglingar i grupp när man möter dem sena kvällar? Hur rank är den nya kanoten?

    I det flesta fall ligger det en kittling i det mer modest nya. Ny mat, nytt land, ny sport, ny fru, nya möbler, nya böcker.

    Men nytt blir gammalt. Tappar förmågan att stimulera. Nytt är alltid flyktigt. Därför styrs vår psykologi av nyhetsvärdet. För att upptäcka det nya. Ta ställning till det. Och det nya är alltid personligt. För den nyfödde är allt nytt. För den äldre är mycket gammalt och slitet.

    Gammalt och vant signalerar även trygghet. Vi kan släppa vår gard. Och få vila ut i ouppmärksamhet.

    Liked by 2 people

  2. Dansen runt Anonym och icke anonym skriver:

    Äldre tiders samhälle präglades av stor kontinuitet.
    Det samhälle man föddes in i var i stort sett samma som man lämnade som gammal. Denna stabilitet inkluderade människorna runtomkring. Endast i långsam takt avlöste generationerna varandra.

    Detta har kommit att prägla våra psykologiska redskap och verktyg. Vi investerade i andra – och de i oss. Anonymitet existerade inte förr.

    Dagen samhälle präglas däremot av stor anonymitet. Det gör att mänskliga kontakter blir annorlunda. Att socialt investera i människor, du endast möter en enda gång i livet, är knappast uthålligt. Dessutom består många möten av en kontakt med en tämligen könlös byråkrati och näringsliv. En inte särskilt bra jordmån för odlandet av mer djupa sociala relationer.

    Vår psykologi är och förblir pleistocen och mer än så. Den har utvecklats inom de många små stabila samhällena. Där anonymitet helt saknades.

    Vi slits i praktiken mellan två val. Den mellan stark individualitet och den som en mer modern anonymitet medger. Psykologiska spärrar bland vänner – och mer frihetsgrad inom den anonyma sfären.

    Att gå från samhällen med hundratalet kända individer, med ständiga individuella kontakter, till samhällen bestående av miljoner okända, utmanar vår arkaiska psykologi.

    Att fungera som bedragare i äldre tiders samhälle utgjorde aldrig något uthålligt alternativ. Vårt äldre psykologiska panorama får däremot svårigheter att värja sig mot moderna DDoS-attacker och datormaskar. Modernitet och biologisk konservatism hamnar lätt på kollisionskurs i dynamiskt uppbyggda samhällen. Stenåldern i våra gener stöter ständigt på nya svårigheter.

    Gilla

  3. Jvk skriver:

    Ord ord ord, jag tycker verkligen att ekonomer skulle försöka lära av det som gjorde fysiker så
    så framgångsrika, observera verkligheten, gör experiment och försök att kvantifiera resultaten och övertolka inte. Det skadar heller inte om din teori är estetiskt vacker. Jag har läst en del ekonomi men inte så mycket utan jag har mest jobbat med det, och applicerat det jag lärde mig som fysiker, man kan leva på det ett helt liv för de som studerat ekonomi verkar sakna både fantasi och insikt. De finansiella pyramider av regler och system som nu reses runt bankvärlden påminner mer om pyramiden över Tjernobyl än pyramiderna i Egypten, det är en horribel konstruktion, motsatsen till enkel, och det är fortfarande så att bankerna är utan ansvar. Nå det var en utvikning.

    Jag tycker det verkar saknas den helt fundamentala insikten att folk gör mer, och gör mer nytt och kreativt med egen fantasi om de får bestämma själv och behålla frukterna av sitt arbete. Detta borde gå att experimentera med? Världen är komplex med en myriad av möjligheter och endast en myriad av självständigt verkande människor kan utnyttja allt detta, det kan inte planeras eller centralstyras. Det är också detta som sätts ur spel i stora företag i hög grad och när staten går in i synnerhet. Vi kämpar när vi kan se frukterna av vårt arbete och fruktar det personliga misslyckandet. Socialism är främst av allt skadligt för den mänskliga själen, det tar bort en stor del av värdet i att leva men det begränsar också den ekonomiska aktiviteten, och jag tycker det är ett underbetyg åt alla ekonomer att när vi har bevisen i kommunism med mord och ekonomisk ruin, varför har man inte lyckats göra en kvantifierad teori när bevisen är så tydliga, USA och länder som Schweiz i ena änden, och Sovjet i andra. Det verkar uppenbart att detta kan kvantifieras men vi dividerar fortfarande om skattenivåer på över hälften som egentligen är 70-80%. De enda som tjänar på det är parasiterna, främst politikerna.

    Liked by 4 people

    • Lars skriver:

      Fysik avser lagbundna förhållanden som kan flyttas från laboratoriet till verkligheten och fortfarande fungerar. Är det svårt för en fysiker att förstå hur människa och samhällen fungerar? Det är som med IT, civilingenjörerna fick pyssla med burkarna, koppla sladdar, läsa in sig på TCP/IP.

      Gilla

    • Lars skriver:

      För femtioelfte gången ska jag försöka vara snäll mot dig och förklara hur ekonomer ser på de kommunistiska staterna. Kombinationen av planekonomi med upphävande av fria marknader och fri prisbildning och totalitarism skapade oförmåga att fördela resurser och skapa effektivitet och fånga upp behov hos individer och organisationer.

      Så länge du (och t.ex. Fredrik) sätter likhetstecken mellan socialdemokratiska stater (som inte har de kännetecken som jag angav ovan för kommunistiska) och kommunistiska och dessutom låter definitionerna av samhällsystem vila på pseudofilosofi om människan, ja så länge kommer du (och Fredrik) inte att kunna skilja det ena från det andra.

      Planekonomi fungerar under kortare tid t.ex. som krigs ekonomier och de fungerar inom utvalda segment t.ex. militär och kärnfysik, och kan och fungerade i Sovjet för snabb industrialisering med tung industri, men efterhand så blev problemen med de förhållanden jag nämnde oöverstigliga.

      Man får alltså inte en effektiv resursallokering.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Lars, att du kan ha så i grunden fel och inte förstå det.

        Det socialistiska samhällets mål och inriktning är att ingripa så mycket som möjligt i individernas liv med målet att göra dem tryggare och därmed lyckligare. Det låter väl bra; eller hur?

        Ser du problemet? Det är det problem som Patrik uppmärksammat oändliga gånger här på DGS: tillkomsten av ett välfärdsindustriellt komplex, som vid en viss punkt får egna prioriteringar och till slut faller samman av sin egen tyngd.

        Godheten har inget slut; särskilt om man jobbar med andras pengar. Socialismen har ingen respekt för vad som krävs för att SKAPA resurser; den bryr sig bara oom hur dessa resurser ska fördelas!

        Det enda som fungerar är att ha som mål att det offentliga ska vara så litet som möjligt, med stränga tak-och begränsningsregler. Allt annat leder till sammanbrott; förr eller senare!

        Gilla

      • Lars skriver:

        Om man jämför sovjetisk planekonomi med svensk offentlig sektor så hade man i första fallet ingen aning om kostnaderna för olika produkter medan i det senare använder man insatsprodukter prissatta på marknader och löner prissätts även de på marknader. Priset ut på tjänster från svensk offentlig sektor avspeglar normalt inte kostnader utan de ransoneras efter tillgång och behov hos brukaren. Brukarens inkomst och förmåga att efterfråga spelar alltså ingen roll. Därmed får vi en inkomstutjämning (via skatten) och fördelning på de som anses behöva tjänsterna oavsett betalningsförmåga.

        Så ekonomerna har sitt svar på varför det är så stor skillnad mellan sovjet och de nordiska välfärdsstaterna och till det kommer att Sovjet var totalitärt. Det finns även totalitära marknadsorienterade stater som de i Syd Amerika (som inte haft kommunistiska diktaturer (innan Venezuela), men där militärdiktaturer slaktat människor och fördrivit andra, eller Kina och vi har många mellanformer.

        Självklart finns andra problem med de kommunistiska systemen som har med karaktären av totalitära stater att göra och där även organisationsformen i sig förvrider produktionen dvs det är kommandoekonomier som inte har välfungerande feedbacksystem. Allmänt sett får vi väl vara glada om de numera i stort sett försvunnit

        Förstår ni verkligen inte skillnaden mellan socialism, kommunism, totalitarism, kapitalism, marknad, globalisering, nyliberalism, liberalism, socialdemokrati?

        Om jag anser att apelsiner och bananer är samma sak och kallar dem för globaler, blir det mer rätt då tycker ni?

        Det är inte lätt. Låt oss kalla det svenska samhället för ”korvmojen”.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle: du är ju en produkt av borgerlig media och propaganda rakt igenom. Du ser ju inte att dina åsikter är hämtade från organ som DN. Du är blind.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle, det är nyliberalism du och Patrik predikar, men det vet du inte för du har indoktrinerats att tro något annat de senaste femtio åren. Försök ställa dig på en punkt utanför systemet och lyssna på sakargument. Jag diskuterar här enbart ekonomernas syn på varför kommunismen fallerat ur ekonomisk synvinkel. Är det omöjligt för en bankanställd att förstå ekonomi?

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Lars, du försöker inte en förstå min poäng. Inte de andras heller. I stället invecklar du dig i ett antal långa teoretiska resonemang där en ögonblicksbild skulle räcka.

        För sista gången: min poäng är att varje system som innehåller element som gör att det offentliga tenderar att växa innehåller fröet till sin egen undergång; ett slags Babelstorn, således.

        Av den anledningen ska man hela tiden jobba med den motsatta utgångspunkten: hur ska jag göra min egen existens obehövlig. Det kallas effektivisering.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle: Du försöker ju inte förstå min poäng. För sista gången, jag invänder mot att YVK och Fredrik hela tiden sätter likhetstecken mellan socialism och kommunism och i just detta avsnitt svarar jag YVK som frågar varför 1) ekonomer inte kan använda fysikers metoder och 2) varför ekonomer inte kan förklara kommunismens misslyckande.

        Olle: Du skulle aldrig klara dig i en rättssal. Raymond Burr skulle tillintetgöra dig på två minuter! Men kanske det går i svenska rättssalar nuförtiden? Man håller sig inte till ämnet utan pratar om något annat? Du har kanske annan erfarenhet? Att hålla sig till sak är inget värt och att försöka förstå sammanhang är inget värt utan det är #metoo som gäller.

        Men Olle: Jag ger dig rätt, kommunismen är skit och allt söder om moderaterna är skit, fast moderaterna är också skit. En miljard flugor kan inte ha fel. Ät skit.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle Reimers: Jag kan vara mycket kortfattad förutsatt att kontrahenten vet och förstår något om ämnet vi diskuterar. Det är som med ironi. Det förutsätter att man har en gemensam uppfattning. DU säger:

        ”Det socialistiska samhällets mål och inriktning är att ingripa så mycket som möjligt i individernas liv med målet att göra dem tryggare och därmed lyckligare. Det låter väl bra; eller hur?” Detta är felaktigt. Jag har jobbat mycket med målformuleringar och det här är inte en definition på socialism.

        DU säger:

        ”För sista gången: min poäng är att varje system som innehåller element som gör att det offentliga tenderar att växa innehåller fröet till sin egen undergång; ett slags Babelstorn, således.” Skrivfel.. System behöver inte vara offentliga.

        Det offentliga liksom alla system som inte utsätts för yttre tyck t.ex. SEB eller NORDEA kan urarta utan att ledningen har förståelse för att så är fallet eller varför det är så. Det kallas bristfällig konkurrens och i offentliga system måste andra metoder, politiska till. Vi är alltså i sak överens tror jag. Jag har sagt det tusen gånger. Det handlar om anpassningsförmåga. Om du på det individuella planet jobbar för att just du ska bli överflödig så är det bra, det gäller inte för system vad du gör som individ.

        Kortfattat: Du brukar läsa vad jag skriver, men uppenbarligen förstår du inte eller vill inte förstå.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        ””Det socialistiska samhällets mål och inriktning är att ingripa så mycket som möjligt i individernas liv med målet att göra dem tryggare och därmed lyckligare. Det låter väl bra; eller hur?” Detta är felaktigt. Jag har jobbat mycket med målformuleringar och det här är inte en definition på socialism.”

        Återigen du jobbar med halmgubbar. Det avgörande är vad som händer i verkligheten. Den har en viss tendens att springa ifrån otillräckligt formulerade mål. Som i fallet med socialismen.

        Det är själva målen som är fröet till undergången; vare sig man vill det eller inte. Välfärdsstaten fortsätter ALLTID att växa fram till sin ”tipping point”. Har du några exempel på motsatsen?

        Gilla

    • Lars skriver:

      Prisbildningens betydelse är alla ekonomer överens om, från Marshall till Keynes till Milton Fridman. Man är också helt överens om att skatter alltid snedvrider resursallokeringen. Man är inte överens om vilken roll de fria marknaderna ska ha, om de genererar acceptabla villkor för människan, rovdrift, skyhöga inkomstklyftor, utslagning, produktivitet.

      Vad jag har svårt för är Micro teorin dvs teorierna om att individens behov i slutändan bestämmer produktionen. Jag har svårt se att psykologi och socialpsykologi skulle ha nått tillräckligt långt för att ge underlag för förståelse. Det är ju så att individens uppfattning om sina behov skapas i olika system (organisationer) och inte är konstanta och att individen i sin tur påverkar systemen och därmed behoven. Marknadsföring etc påverkar ju det med liksom media generellt och kultur och värderingar. Det tycks mig att man hamnar i cirkulära samband när man söker ursprunget till ett behov (med inkomst bildas efterfrågan).

      Social psykologin med teorier om social motivation ger kanske en utgångspunkt för att förstå hur olika samhällsystem byggs och drivs och ger en möjlighet förstå de faktiskt cirkulära sambanden mellan individ och system.

      Vad driver människor? Vetenskapsmannen av nyfikenhet? Entrepenören av att skapa imperier? Affärsmannen av vinst? Löntagaren av nyfikenhet och nödvändighet?

      Totalitära stater, ja där gör man som man blir tillsagd. Behoven bestäms uppifrån. Upplagt för nomenklatura och ineffektivitet när människorna strävar överleva i den typen av system.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Olle: Det kan ju vara så att du har i grunden fel? Har du tänkt på det? Moderater som inte vill betala skatt,. Punkt. Det är de du tycker vet bäst. Eller har du något att anföra? Något som är fel?

      Det finns en annan variant:
      – Hovmästaren, det är så mycket flugor på utedasset.
      – Gå dit vid lunchtid istället.
      – Hovmästaren, hur kommer det sig det inte var flugor där?
      – De var inne vid smörgåsbordet.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Kul att Stefan Schiller, docent på Handelshögskolan, går i par med Fredrik och YVK. Herregud? Och så undrar nu över varför det gått utför med landet?

      Liberalism, individuella incitament, frihet från stat och skatt.

      Olle Reimers? Vet du inte vad liberalism och nationalekonomi är? vad är det för gäng du är med i? Grupp psykologi. PK hela vägen. Läser DN och tror på sagor.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Lars; jag skrev så här:

        ”För sista gången: min poäng är att varje system som innehåller element som gör att det offentliga tenderar att växa innehåller fröet till sin egen undergång; ett slags Babelstorn, således.

        Av den anledningen ska man hela tiden jobba med den motsatta utgångspunkten: hur ska jag göra min egen existens obehövlig. Det kallas effektivisering.”

        Jag talar således om principer för tänkandet. Det enda du gör är att göra halmgubbar i form av etiketter och sedan angripa dem.

        Resonera om principerna i stället och jag kan få någon slags respekt för dina åsikter.

        Vänstern älskar att göra den här sortens halmgubbar vilket omöjliggör alla sakliga resonemang.

        Gilla

  4. Rolf H Carlsson skriver:

    För klassisk nationalekonomi vore ett beaktande av den teori Du framför ett framsteg, men ändå ett otillräckligt steg. All ekonomisk aktivitet försiggår i en social verklighet där individer och företag inte beter, de agerar utifrån sin subjektiva logik. De är aktörer (företag kan ses som pseudoaktörer för att låna Poppers benämning). M.a.o. svagheten är att nationalekonomer saknar en utvecklad organisatorisk teori. Det är organisation som gör skillnad, som förklarar varför ICA spöar skiten ur KF eller IKEA är så framgångsrikt. Utrymmet här tillåter inte att jag utvecklar detta närmare. Så småningom kommer min bok om SIAR School, a new organizational paradigm; the intellectual legacy of Eric Rhenman, the late Professor at HBS and founder of SIAR among other things,

    Gilla

  5. Magnus Rosensparr skriver:

    ”… inte alls farligt att höja inkomstskatten; inom ett år så har ju folk vant sig vid att ha mindre fickpengar …”

    Det är just den PK-synen som ska utplånas. Det är bara en liten skärv (kaffepengar, fickpengar etc.) av sina tillgångar som den enskilda individen/skattebetalaren ska ge till nattväktarstaten, som är den enda stat som bör existera.

    Gilla

  6. ... Ett gammalt äktenskap ... skriver:

    Att titta på enskilda människors beteende är naturligtvis en grundsten inom all ekonomisk teori. Men företag utgör ofta tämligen komplexa organisationer, med olika och skiftande egenintressen. När Håkan Lans utvecklade en slags ersättare för sekundärradar i flygplan hotade hans uppfinning en industri som var uppbyggd kring inflygningsfyrar runt flygplatser. Plötsligt fick han lägga all energi på ett juridiskt förvar. Hans entreprenörskap och potential som uppfinnare lamslogs för många år framåt. Marknadsdominerande företag kan ofta i sitt försvar av det egna gå mycket långt. Rakt emot nya teknik och nya möjligheter. Personalens kunskap och insikter är ofta låsta vid en viss teknik. Vid tekniska paradigmskiften hotas allt att gå förlorat. Länge kämpade musik- och grammofonindustrin emot de nya tekniska möjligheter, som servrar och internetdistribution av musik innebar. De nya möjligheterna tog de själva aldrig tillvara. De tvingades tillslut backa in i framtiden via uppstickaren Spotify. Google hade från början en smart grundidé. Effektiva sökalgoritmer kopplat till annonsering och nischat intresse. Men mycket av utvecklingen sker nu via uppköpta mindre utvecklingsföretag. Men risken föreligger dock att man kan bli för marknadsdominerande. Är det inte just det som redan skett när politikerna ålägger Google, ett privat amerikanskt bolag, att börja censurera svenska röster. Och där företaget själv stänger ute vissa från annonsering av samhällsorsaker. Oklart vilka. Som exempelvis drabbat den effektivt grävande Johan Westerholm på Ledarsidorna.se. Har själv svårt att se hur mänsklig organisationsmakt utan stort gnissel överhuvudtaget skall kunna pressas in i olika mer övergripande ekonomiska teorier. Mänskligt beteende blir snabbt mycket komplexa. Exempelvis finns inget äktenskap likt det andra. Komplexiteten i stora världsomspännande ekonomiska konglomerat lär knappast vara mindre.

    Liked by 1 person

  7. Lars skriver:

    Prospekt teorin är intressant då den visar att nationalekonomins teorier om den optimerande människan, den nyttomaximerande, inte stämmer och därmed stämmer inte Micro ekonomin.

    Slutsatserna här om ständig tillväxt är också felaktiga efter resonemanget visar på att det är relativt välstånd som betyder mest (som redan karl Marx förövrigt konstaterade) och som visas bl.a av hälsoundersökningar kopplat till löneskillnader (statusmekanismen) visar att man mår bättre i länder med jämn inkomstfördelning (Japan ligger i topp).

    Socialism har som bekant mycket med inkomstutjämning och försäkring mot risker (som sjukdom) att göra, så med tanke på att artikeln framför att människan är inriktad på att minimera risk så är det nog ett plus för socialismen skulle jag tro.

    Det finns helt andra skäl att föredra ett system som kapitalismen som ger tillväxt bl.a. då det är tecken på förändringsförmåga och dynamik och högre materiellt välstånd än de kommunistiska systemen (inte de socialdemokratiska), men att man skulle kunna härleda det till prospekt teori är lika grundfalskt som de axiom andra delar av Micro teorin vilar på (som optimering av den egna nyttan).

    Man ska inte låta sina ideologiska böjelser styra synen på hur verkligheten är beskaffad.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Som Khaneman skriver förutom att människan inte optimerar sin nytta enligt Micro teorins modeller så är inte statistiskt väntevärde rationell för människan utan hon väger även in konsekvenser och en förlust är svårare att bära (t.ex är det svårt återhämta förluster på aktiemarknaden för en människa med begränsad tid kvar till pensionen när medlen ska användas). Förövrigt frågar han hur man kan addera nytta dvs aggregera nytta? (Nytta är ju en en upplevelse av emotionell tillfredsställelse, så hur kan man addera känslor?). SÅ det är tillbaka till Keynes ”A treatise on probability”.

      Gilla

      • Lars skriver:

        På vilket sätt? Jag har läst en populär bok av Thaler och en av Mandelbrot och jag kan inte se på vilket sätt. Hur menar du?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Nassir Taleb menade jag ”Black Swan” och Mandelbrot om fraktala mönster. Jag kan inte se några psykologiska tester avseende detta hos de författarna.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Fredrik. Talib hanterar sannolikhetsfördelningar med feta svansar, medan Keynes konstaterar att om framtiden råder genuin osäkerhet, inte mätbar sannolikhet.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Tillväxt på Macro nivå medför ju vanligen ekonomisk tillväxt även för individen, men individen lever inte i evighet utan i sitt eget livsspann med sparande och inkomster och familj och barn och införskaffande av egendom och med andra biologiskt rotade intressen som motion, intellektuell stimulans, jag får inte glömma spriten, sex, våld och ishockey, så individen kan vanligen uppleva skillnader i sitt liv, upp- och nedgångar. En och annan blir zen buddhist! Mao finns det inget linjärt samband mellan ekonomisk tillväxt på Macro nivå och lycka på individnivå.

      Jag kommer att tänka på en intervju med Assar Lindbeck i någon blaska. Han konstaterade att av de människor som han mött var det nästan bara ekonomer som föreföll optimera sin egennytta enligt modellerna! Man lär alltså in beteenden, de är kulturellt betingade.

      Abstrakt sett så kan man vad jag förstår härleda de flesta tjänster och varor till biologiskt givna behov om vi ser på t.ex. kommunikationer, vård o omsorg, livsmedel, försvar, polis, brandkår osv. Men kvalitet och kostnader för att producera varor och tjänster är inte givna.

      Slut från amatörfilosofen! Låt oss njuta av överflödssamhället. Vi har förtjänat de (om det nu inte var den hemska skatten naturligtvis…)

      Gilla

    • Lars skriver:

      Jag refererade till Keynes apropå Khaneman och hur individer tar beslut och som bekant förde Keynes resonemang om sannolikhetsbedömning på individnivå med viktning av ”fakta” och likaså resonemang om konsekvensen av beslut, inte endast sannolikhet för en händelse, som underlag för beslut. Khaneman och Tversky hade med andra ord föregångare på 1920-talet, men ska hedras för de experimentella insatserna.

      På vilket sätt har Thaleb och Mandelbrot fört detta vidare?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.