Sannolikt var det en tillfällighet att tågtrafiken hann för biltrafiken. Det kunde lika gärna ha varit tvärt om. Bara tanken att man måste lägga ut räls för att tågen skall köra måste ju redan från början setts som en allvarlig begränsning.

Idag har biltrafiken blivit ryggraden för Sveriges transporter och detta i första hand för sin stora flexibilitet. När det blir störningar i järnvägstrafiken så finns dessvärre inga alternativ utan man måste vänta, ibland åtskilliga timmar som vi sett de senaste dagarna, innan felet blir åtgärdat. För vägtrafiken liksom ännu mer för flyget finns det en helt annan flexibilitet, det är bara att välja en annan framkomlig väg. Drabbas en flygplats att dåligt väder så väljer man en annan tillfällig flygplats.

Den möjligheten finns däremot inte för tågen. Det är bara att stanna och vänta. I Kina på Maos tid hände det inte sällan att ledaren, som alltid föredrog tåg, ville sova varvid tågen plötsligt måste stanna, eftersom ledaren stördes av dunkandet i rälsen. Eftersom Mao hade ovanliga vanor som inte följde dygnsrytmen kunde det hända när som helst att han plötsligt ville sova. Detta drabbade den kinesiska järnvägstrafiken som fick läggas om. Liknande lär ha hänt i Nazityskland då även Hitler ofta reste med tåg. Eftersom Führern också var nattmänniska och sov ut på förmiddagarna så hade även Reichbahn sina problem.

I dagens Sverige har vi inga excentriska diktatorer men vi har ett litet fundamentalistiskt parti som fått fria händer att styra och ställa med landets transporter. Partiet ogillar starkt bil och flyg eftersom dessa får sin energi från förbränningsmotorer och skall därför helst inte få finnas.

Svenska tåg går sedan länge på el och det är OK därför att elen inte släpper ut koldioxid så därför vill MP att tågen helst skall ersätta både bil och flyg. Även om den svenskproducerade elen mestadels är fossilfri så är elen numera integrerad med resten av Norden och Baltikum som inte är fossilfri och så småningom även med Tyskland, Polen och Nederländerna som har lång väg att gå innan de blir fossilfria.

Eftersom man vill att tågen skall gå även när det är mörkt och vindstilla så behöver ett land som Tyskland en väldig massa brunkol för att producera el speciellt när de nu lägger ned sin kärnkraft. Liknande blir sannolikt fallet i Sverige när kärnkraften läggs ned.

Nu vill, som vi vet, miljöpartiet och dess stödpartier att Sverige skall få lika snabba tåg som i Japan och Kina så att man skall kunna resa från Stockholm till Malmö på tre timmar i stället för sex. Och på så sätt inte frestas att ta flyget. Att landet skall behöva lägga ut så där 200 – 300 miljarder kronor för särskild järnvägsräls tas med en klackspark. Befolkningstätheten är ju inte i klass ännu med den i Kina och Japan men vem vet hur det kan se ut om 30 år med alla migranter som vill till Sverige?

För en förnuftigt tänkande medborgare förefaller det självklart att man i första hand måste se till att dagens järnvägstrafik fungerar väl vilket knappast är fallet. Svenska politiker och transportansvariga borde göra ett studiebesök i Schweiz som faktiskt har en fungerande järnvägstrafik trots oändligt större problem med broar och tunnlar i en än mer svårhanterlig natur än kring Stockholm. Varför inte för en gångs skull lägga fanatismen på hyllan och i stället satsa på det som fungerar och det är faktiskt vägtrafik och flyg speciellt i ett långsmalt och delvis glesbebyggt land som Sverige. Se samtidigt till att skatter och avgifter på fossilt bränsle är rimliga annars kommer de svenska glesbygderna bli folktomma. Människorna där behöver något annat en subventionerade elcyklar för att ta sig fram på oländiga Norrlandsvägar.

Sverige kan faktiskt utan dåligt samvete låta länder som USA, Kina tillsammans med arabländerna ta ledning i att reducera jordens koldioxidutsläpp. Det är de som är syndarna och inte lilla Sverige. De är fullt kapabla att göra detta och resultatet kommer att bli ännu mer synbart i mätningarna.