Samhället är förövaren

Patrik Engellau

Folkhälsomyndigheten oroar sig över att ”allt fler barn och unga i Sverige rapporterar psykisk ohälsa” och har därför skrivit en rapport i ärendet. Med psykisk ohälsa menas att lida av psykosomatiska symtom. Det finns tydligen åtta stycken psykosomatiska symtom som beskrivs så här:

… dels fyra psykiska symtom: sömnsvårigheter, nedstämdhet, irritation och nervositet, dels fyra somatiska symtom: huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen och yrsel…

Om man haft ”minst två av dessa symtom, mer än en gång i veckan, under de senaste sex månaderna” så lider man av psykisk ohälsa.

Från 1986 till 2014 har andelen pojkar i yngre tonåren som är psykiskt sjuka i denna bemärkelse ökat från sådär 20 procent till kanske 22 procent. För flickor är motsvarande siffror ungefär 25 och 40.

Nu ställer sig Folkhälsomyndigheten frågan vad denna ökning kan bero på. Själv fylls jag av förundran. Hur ska ett barn ens kunna svara på frågan om det haft minst två av dessa symtom mer än en gång i veckan under det senaste halvåret? Jag klarar det inte. Ska det vara minst en gång i veckan varje vecka i sex månader eller räcker det med mer än en gång under en vecka? Vad betyder irritation? Jag kan bli misslynt flera gånger om dagen. Är jag då ett psykfall? Det är klart att man har motgångar. Man blir ledsen då och då. Det är en del av livet. Räknas det som nedstämdhet?

För mig framstår frågan inte som om den skulle mäta psykisk ohälsa utan i stället i vilken grad intervjupersonerna tycker synd om sig själva. Vårt samhälle, vår välfärdsstat, accepterar att låta sig styras av i vilken utsträckning barn i yngre tonåren väljer att tycka synd om sig själva.

Jag inser plötsligt att min tankegång för mig in på områden som är minerade med politiskt korrekta försåtminor. Som jag verkar tänka får man inte tänka. Man ska tycka synd om barnen om de tycker synd om sig själva. Barn har nämligen inget eget ansvar. Om de blir arga flera gånger om dagen och lider av sin ilska är det inte deras fel, utan samhällets, och det är samhällets skyldighet att hantera situationen. Barnen är offer och samhället är förövaren. Det är Folkhälsomyndighetens perspektiv.

Uppriktigt sagt, detta är ett perverst perspektiv. Det kan bara leda till två saker varav den ena är oavsiktlig och den andra är avsiktlig. Den första är att barnen aldrig får mogna och ta ansvar för sitt eget psykiska tillstånd. Ens tillkortakommanden och besvär är ju alltid någon annans fel. Den andra och avsedda effekten är att omhändertagandeapparaten, det välfärdsindustriella komplexet, får nya uppgifter.

När Folkhälsomyndigheten funderar över de skyldiga till en påstådd tilltagande psykiska ohälsa hos barn i yngre tonåren så identifierar den fyra misstänkta:

• faktorer inom familjen,
• familjens socioekonomiska förutsättningar,
• faktorer som rör skolan och lärande samt
• mer övergripande faktorer i samhället.

Myndigheten kommer fram till att barnens försvagade psykiska hälsa beror på att barnen är offer för faktorer utanför deras kontroll. Den första skurken är skolan som inte förmått barnen att prestera bättre:

Låga skolprestationer tycks öka risken för psykosomatiska symtom bland unga, och skolprestationerna har försämrats under perioden 1995–2012. Skolstressen är dessutom utbredd bland eleverna.

Förstår du? Det är skolans fel att barnen inte inhämtar den kunskap som presenteras för dem. Kan det vara så att barnen blir psykfall för att skolan inte tvingar dem att läsa läxor?
Den andra skurken är förändringarna på arbetsmarknaden:

Förändringarna på arbetsmarknaden har inneburit allt högre krav på utbildning och kompetens för att få ett arbete. Det är troligt att även de yngre är medvetna om dessa förändringar och att det medfört en ökad press på dem att fullfölja gymnasiet med bra betyg för att kunna fortsätta på en eftergymnasial utbildning.

Förstår du bättre nu? Barnen utsätts för mer press att få bra betyg och denna press är outhärdlig med tanke på hur dåligt skolan sköter sig varför det är naturligt att barnen utvecklar psykisk ohälsa.

Vem som helst fattar i vilket härad problemens lösning ligger. Mer resurser till de pedagogiska institutionerna, såklart. Barnen mår sämre och därför måste Skolverket ha större anslag.

Av barnen och deras föräldrar förväntas inget alls när det gäller att förbereda barnen för framtiden, av välfärdssystemet allt. Det gillar välfärdssystemet.

67 thoughts on “Samhället är förövaren

  1. Lurven skriver:

    Intressanta funderingar. Jag tror du sätter fingret på något viktigt, nämligen sättet att leta efter saker att vara kränkta över.

    Liked by 2 people

    • Björn G skriver:

      Rapporten (efter att ha läst den) ser ut att vara ett beställningsverk av sosseriet. Rapporten är inte bara ovetenskaplig, den är en direkt partsinlaga – fy faen.

      Liked by 2 people

      • Linden skriver:

        En lydig hund är en harmonisk hund. Kommando måste ska följas.
        Samma sak med ungarna.
        Ett barn som växer upp i ett hem med ordning och reda och med tydliga regler, där är grunden lagd till en välanpassad harmonisk individ.

        Läste Nya Tider idag, under årets Växjö Pride kommer barnen få sina egna aktiviteter där vuxenvärlden kan indoktrinera dem i Prideideologin.

        Växjö bibliotek kommer att anordna sagostunder med queer- och regnbågstema. När samhällets normer ritas om är det viktigt att barn påverkas tidigt anser Joakim Granlund, ansvarig för programverksamheten på Växjö bibliotek.

        Hjärntvätten kan inte starta tidigt nog.
        Hur ska vi få slut på vansinnigheterna?

        Liked by 8 people

  2. Jvk skriver:

    God Morgon. De vill ha det så här och det är inte lönt att diskutera med dem. De måste ut, bort, väck, det är, har jag kommit fram till, en mental sjuka som aldrig kan diskuteras bort, den vägen är stängd. Vi måste göra som Trump, strunta i dem, man vet själv vad som är bäst, exempelvis, galna muslimska stater som hotar med att utplåna demokratier skall aldrig få ha kärnvapen, kosta vad det kosta vill, endast en vänstermänniska skulle kunna få för sig att det är vägen fram att förhandla med en nation där man hänger folk i lyktstolpar. Allt de säger är fel, lögn och ondska.

    Liked by 8 people

  3. Bo Svensson skriver:

    Det är kanske rösträtt för kvinnor som resulterat i detta gullande med svaga och letande efter folk att ta hand om.

    Istället för att backa på just den punkten, föreslår jag direkt makt för skattebetalaren över sina pengars fördelning över skattefinansierade ändamål. – Då klokhet och gott omdöme är ganska väl korrelerat med högre inkomster, kommer då resurserna att satsas på mera angelägna ändamål.

    Man sätter då också kurs mot en framtida ordning, där skatt blir mera som en klubbavgift man betalar till valfri gemenskap – som accepterar en – för förmåner man bjuds på som medlem.

    De som odlar sin svaghet och vill leva på andra, får då försörja varandra och ligger inga andra till last.

    Liked by 2 people

  4. A skriver:

    Visst har du rätt PE, men hur kommer man till rätta med detta då? Som jag ser det så har makteliten lyckats få allmänheten att tro att narrativets lösningar är att ”tänka längre än näsan räcker”. Man känner sig upphöjd över detta och blir svåra att nå, då man känner sig invigd i hur saker ”verkligen” fungerar. De inser inte att detta är själva blåsningen. Hur löser vi det?

    Mvh A

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Vi kan ju börja med att uppmärksamma problemet och beskriva det. Vi måste samtidigt lyfta upp glömda fenomen från en episodiska nivån till den semantiska — beskriva den situation verklighetns folk befinner sig i — och påminna om att många fenomen likväl måste bli kvar på den episodiska nivån (”traditioner”, ”kultur”, ”sedvanor”, ”skicklighet”, ”förmåga”, ”sunt förnuft”, ”praxis”) eftersom språket aldrig kan bli perfekt och allomfattande.

      Om vi tittar på de fyra punkterna som de duttiga ämbetsmännen pliktskyldigt och lydigt har plitat ner:

      • faktorer inom familjen,
      • familjens socioekonomiska förutsättningar,
      • faktorer som rör skolan och lärande samt
      • mer övergripande faktorer i samhället.

      så ser vi direkt en skara dissocierade abstraktioner: ”familjen”, ”socioekonomiska förutsättningar”, ”skolan”, ”(övergripande faktorer i) samhället”. Snömos alltihopa, när man försöker föreställa sig dessa som konkreta fenomen i sinnevärlden inställer sig omedelbart godtycket. ”Faktorer inom familjen” kan lika väl betyda att staten skall ge fan i att splittra och belasta folks familjebildning som att de skall fördubbla sina ansträngningar att slutgiltigt krossa familjen. O.s.v.: ”Skolan” — konstant eller variabel, subjekt eller objekt, modell eller verklighet, dröm eller verklighet, småskola eller universitet? ”Lärande” — inlärning eller utlärning, styrning eller förtroende, fakta eller värdegrund? ”Faktorer som rör skolan” — våldtäkter på katedern eller klasstorlek, kunniga lärare eller legitimerade? ”Övergripande faktorer i samhället” — okontrollerad massinvandring eller fritt näringsliv, anpassning eller innovation, undergång eller uppbyggnad?

      Allt är möjligt.

      Liked by 2 people

    • Jvk skriver:

      Bra kommentar, det är genialt, man säger att man måste tänka längre än näsan räcker och stänger med det diskussionen, utan att någonsin behöva formulera sina argument. Man ger både intryck av att någon någonstans har tänkt längre än den simple populisten och stänger diskussionen. Det är brilliant, men endast om vi slösar tid på diskussion med dem i syftet att övertyga dem. Det enda syftet att debattera är att locka fram ett skratt som Åkesson lyckades med.

      Liked by 1 person

  5. MartinA skriver:

    Jag tror att lidande är en konstant. Vi människor har ett styrsystem som har två tömmar som heter lidande och njutning. Dessa är gjorda för att styra vårt beteende. Och de utformades när vi befann oss i en miljö där svält och våld och aga var naturliga. Där moderna läkemedel och smärtlindring inte fanns. Detta system skall nu försöka guida oss genom den moderna världen. Är det då konstigt att människor lider av ångest? Lidandet är ju till för att få oss att undvika att göra saker som skadar oss. Och för att stimulera oss till att klättra socialt och undvika att förlora krig och anstränga oss hårdare för att bringa in en tillräcklig skörd. Empatin är till för att vi inte skall vara tvingade att utstå allt lidande själva, vi kan lida genom proxy. Men nu när många av de faktorer som samspelade med lidandet för att vägleda var och en av oss, när de faktorerna är eliminerade. Så står vi likförbaskat här med vårt styrsystem som söker uttryck, som söker ursäkter för att få oss att känna lidande.
    Min tro är att lösningen inte är att eliminera ännu fler av de faktorer som vårt styrsystem kan samspela med. Vi behöver en hårdare värld, inte en mjukare. Det är mjukheten som orsakar ångest.

    Liked by 8 people

    • Björn G skriver:

      ”Min tro är att lösningen inte är att eliminera ännu fler av de faktorer som vårt styrsystem kan samspela med.”

      Många tror på Gud, vissa tror på Allah, några tror på integration – trots mer än 40 års misslyckanden.

      Lidandet är INTE konstant, då vissa trossatser kräver mer, ger mer ångest och skapar större lidande för folket.

      Den gamla kulturen blir därmed mer skinnade!

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Om du eliminerar de faktorer som orsakar lidande idag kommer lidandet över tid att klänga sig fast vid andra stimuli. Om du verkligen lyckades eliminera lidandet skulle du ha lämlästat människans styrsystem.

        Liked by 3 people

      • MartinA skriver:

        Jag tycker att problemet med det du beskriver är att det hotar vår existens. Alternativt, för den som vill ta ett globalt perspektiv, förstör mänsklig variationsrikedom. Problemet är alltså inte att det orsakar lidande.
        Tvärtom ser jag att många argumenterar att vi bör ge upp vår existens och.vår särart och få minskat lidande i utbyte. Det tycker jag är ett dåligt byte.

        Liked by 1 person

    • Johan skriver:

      Håller med.
      Ge fan och mät sånt här. Det ligger i den offentliga sektorns intresse att ”hitta” problem.
      Vi har gått från att vara vikingar till sillmjölkar…
      Har det månne något att göra med kvinnors val av yrken?

      Liked by 2 people

    • olle reimers skriver:

      Mjukheten ger en falsk känsla av trygghet. Allt är bra och man behöver inte vare sig anstränga sig eller försvara sig.

      ”Vill man ha fred ska man rusta för krig!” (Vegetius)

      Liked by 1 person

  6. Lars skriver:

    Ja du Patrik, du skiljer inte på psykiska symtom och orsaker i det du skriver. Det första problemet är ett mätproblem och att mäta är viktigt och att inte förneka att psykisk hälsa enligt hur man mäter tycks öka bland ungdomar. Det är ju knappast så att man sätter ett frågeformulär i händerna på en tio åring utan rimligen, om mätningen ska ha värde, så baseras det på läkarrapporter och då är det en samlad bedömning som görs och de psykosomatiska symtomen uppskattas. Idag har vi nog inte bättre mätmetoder tillgängliga än de som läkare och psykologer med sin samlade yrkeserfarenhet av människor kan göra. Något enkelt blodprov finns inte.

    Orsakerna, ja det är väl som socialstyrelsen skriver, en komplex bild med påverkan från olika miljöer t.ex. curlande föräldrar som skiljer sig vart femte år och inte har tid för barnen? Skolan som inte förmår axla en uppfostrande och omhändertagande roll där de har ansvar för barnen under stor del av dagen. Genetiska skäl. Stress och oordning. Attityder från vuxenvärlden.

    Så inte når du rätt om du utgår från att allt beror på individen, definitivt inte om du ser på barn under utveckling med begränsad insikt och förmåga. Det är nyliberalismens credo, tron att individen är allt och ansvaret alltid dennes. Däremot har du gissar jag en mycket väsentlig poäng när du tar upp bristen på ansvarsutkrävande och lösningstänkandet som mer resurser till skolan, men ur ett annat perspektiv. Skolan har resurser, men ett otydligt uppdrag, särskilt med friskolor, och ett problem i att man INTE TAR ANSVAR vilket inte heller övriga vuxenvärlden gör. men enskilda lärare kan inte ta totalansvar, det måste skolan som helhet och fler personer göra. Men jag går för snabbt fram. Först måste vi ju mäta och förstå vad för slags problem vi talar om. Sedan måste vi förstå orsakssambanden och för det fordras modeller för psykisk ohälsa.

    Liked by 2 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Lars, du resonerar som en vuxen, erfaren, evidens- och sanningssökande människa, men sådana tillhör numera en liten minoritet, inte minst bland ”samhällsvetare”. Givetvis är dessa ”mätdata” baserade på elevernas självskattning, t o m på deras egen uppfattning om sin familjs socioekonomiska situation. Det handlar om en internationell undersökning, som har pågått i flera decennier och görs vart fjärde år. Jag tror att det ännu inte finns någon nyare rapport publicerad än ”Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/14 – grundrapport”, för på Folkhälsomyndighetens sidor verkar det mesta baseras på den. En siffra är att 8000 elever i jan 2014 svarade på frågeformulären, vilket angavs motsvara en svarsfrekvens på 69 %.

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Det är ett stort urval ur populationen och mycket hög svarsfrekvens så reliabiliteten kan antas vara hög. Validiteten beror på frågorna, om de avspeglar psykiatriskt och psykologiskt kunnande och teoretiska modeller och tar hänsyn till de mer renodlat statistiska frågeställningarna kring hur man utformar enkäter med svarsalternativ som kan ge relevanta svar. Om samma undersökning upprepas över längre tid så blir nog förändringen mer signifikant än enstaka mätningar.

        Det finns ju gott om enkätundersökningar som inte fyller godtagbara kvalitetskriterier. Jag tänker t.ex. på SOM undersökningar om attityder till invandring som jag ofta undrat över vad de tror sig mäta. En fråga om attityd till invandrare är ju långt ifrån densamma som attityd till invandringen som sådan och en fråga om Sverige tar emot lagom, för många eller för litet ger ju visserligen en bild av hur man uppfattar det, men om inte frågan kompletteras med information om konsekvenser, kostnader etc, vilket inte getts i vanlig media under längre tid, så avspeglar ju svaren snarare okunnighet.

        Enkätundersökningar ska inte dömas ut, men validitet är svårt och svarsalternativen dissekeras logiskt utifrån tolkningsmöjligheter av respondenten.

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Jag har inte sett utredningen och frågorna, men om man t.ex. ställer en fråga ungefär som ”Har du ofta ont i magen innan du går till skolan” eller som ”Hur ofta har du ont i magen i intervall mellan 0-5 ggr per halvår, ……dagligen så kan man förvänta sig olika svar. Det sista alternativet ger referensvärden för att tolka frågan och är dessutom öppen vad gäller orsak.

        Det är likadant om man frågar personer för att söka svar på om arbetsförmedlingen är effektiv. Frågar man ”Fick du arbete mha arbetsförmedlingen” så får man en typ av svar, men frågar man ”Var fick du information om att det fanns en ledig tjänst” så får man ett annat svar och det visar sig kanske att för ”enklare” arbeten så var det 80 % som fick info via arbetsförmedlingens platslistor och för ”akademiker” så var det noll, för de får jobb via annonser i större riksmedia som DN, men numera ofta via plattformar som Linkedln. EN fråga om man fått personligt stöd ger en annan typ av svar.

        Det är inte lätt att mäta och inte lätt förstå problemen med att mäta. Till synes exakta svar kan vara mycket kontextberoende och frågorna utesluta andra möjligheter.

        Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Den här enkätundersökningen är omfattande och ursprungligen inriktade man sig väl mest på att få fram tämligen hårda data om rökning, alkoholvanor, sex osv bland 11-, 13- och 15-åringar. Självklart är det viktigt att myndigheter på olika sätt skaffar fram fakta om det generella tillståndet i befolkningen som underlag för lagstiftning och annat. Men mitt intryck är att i tidens anda kommer undersökningar som den här allt mer att handla om attityder, subjektiva tolkningar och förväntade betingade responser hos både svarspersonerna och hos dem som bearbetar materialet och rapporterar till media och politiker.

      Den SOM-undersökning jag senast deltog i var lika hopplöst pseudovetenskaplig som genusmatrisen, ett typexempel på standardiserat ordmagiskt tänkande, som är lätt att utnyttja politiskt. Men de flesta av social- och samhällsvetarna får antas vara i god tro, för själva språket, metodiken, det fackmässiga ramverket bygger en förtroendeingivande kuliss och man måste gå bakom den för att upptäcka verkligheten.

      Liked by 2 people

      • Lars skriver:

        Respondentens svar är alltid subjektivt, avser alltid den egna uppfattningen om sitt eget mående och den subjektiviteten är relevant eftersom psykiskt mående dels är individuellt och subjektivt och dels påverkas det av kognitionen dvs den egna upplevelsen. Vi kan inte gärna säga åt en person:
        -: Du säger att du är deprimerad, men det är du inte! Det är bara din subjektiva uppfattning. Objektivt sett är du inte alls deprimerad utan glad som en speleman (kanske en maskerad depression som termen lyder).

        När man ser på en sådan här undersökning så måste man ha de stora talens lag i åminnelse dvs se på fördelningen av svar på olika områden och se hur de korrelerar.

        Subjektivitet och objektivitet är kniviga problem inom sociala och samhälleliga och humana områden och inom samhällsekonomi. Sunt förnuft räcker inte långt. Ta dig samman, säger föräldern. Optimera vinsten, säger ekonomen. Om vi bara kostnads belägger psykisk ohälsa hos barn så löser det sig. Det handlar om incitament. Och incitament stämmer ju med ”sunt förnuft”, ”det är ju bara att ta sig samman….därav utförsäkring från försäkringskassa och jobbskatteavdrag. Sjuka simulerar ju inte, men de har inte tillräckligt ekonomiskt incitament för att bli friska….

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jag ska försöka förtydliga mig och vara konkret. Som jag uppfattat det (och det är inte nödvändigtvis generellt giltigt) så hanterar man det här problemet med subjektivitet och objektivitet när det gäller vuxna med psykiska eller fysiska problem mha en slags ”negativ kvalificering” dvs upprepade sjukdomstillfällen parat med personkännedom, personlighetstyp, egna insatser, egen vilja, yttre förhållanden, möjligheter i samhället och på arbetsmarknad, provtagning, behandling mm. Kort sagt försöker man få igång patienten. Man har ju ingen kristallkula och ingen förmåga se in i personen. Kort sagt så gör man en kvalificerad bedömning. Ta något enkelt som artros. Hur kommer det att utvecklas? Visst finns röntgenbilder, men människor är olika smärttåliga och har olika möjligheter att variera arbetet med sittande eller stående/gående, har olika ålder och utbildning och olika möjligheter på arbetsmarknaden. Nu har vi en situation där försäkringskassan skiter i den typen av omständigheter och utförsäkrar 64 årige sjuksköterskan, men det är åter ett problem med hur myndigheten i det fallet hanterar ett faktiskt fall objektivt eller subjektivt eller utifrån organisationens intressen (VIK tycks inte vilja ha fler kunder…).

        Skolan ¨å andra sidan tycks nuförtiden snabbt skicka elever till läkare med föräldrar och eleven får en ADHD diagnos. VIK igen? eller har ADHD fått epidemiska proportioner….eller har skolan inte anpassats till dagens verklighet?

        Det handlar vad jag förstår hela tiden om att många faktorer ligger bakom det vi diskuterar, psykisk ohälsa hos barn, och det är en sak att mäta, en sak att finna orsaker (vilket psykologi och psykiatri har mycket stora generella svårigheter med), men mer väsentligt att finna vägar framåt för att hantera det och vad jag förstår så måste då fokus hamna på skolan, för det är den arena barnet rör sig på och man kan inte komma åt familjeproblem, skilsmässor, dubbelarbete, trångboddhet, alkoholism, kommersiell reklam, generella ideer och moden i samhället, genetik och annat, särskilt inte då vi lever i en i grunden osäker värld som inte går att förutse. Men för att kunna veta hur, måste man veta en del om vad och varför.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jag undrar ibland över skoldebatten, kateder eller frihet osv. om man inte skulle kunna mynta en hypotes om att skillnaden mellan gårdagens och dagens skola inte har så mycket med ”pedagogik” att göra utan om skillnaden i stabilitet i miljön och att barn och ungdomar behöver en tyglande stabilitet bl.a. för att kompensera egen instabilitet pga sådant som pubertet och instabilitet i hemmet och i samhället. Skolan som fredad och skyddad miljö. Bra lärare tycks tycka om sina elever och se dem och prata med dem och ha gott förstånd kring samspel och gruppdynamik och det verkar inte alltid som att det går att ”lära ut”, men ofta följer med mognad och erfarenhet och är beroende av ledning och lärarkollegium och kontakten med föräldrar och andra delar av samhället och kutymen inom yrket. Mindre frihet och mer skyddad miljö. Vad vi ser om ökad psykisk ohälsa tyder ju på det eftersom stress är negativt korrelerat med ohälsa. Det finns ju idag dessutom fritidspedagoger som rimligen inte bör ha samma arbetstider som lärare utan kortare arbetsvecka och arbete eftermiddagar och kvällar och borde kunna användas för att brygga mellan hem och skola och samhälle.

        Men det var bara min hypotes om pedagogikens ringa betydelse. Människan är flexibel och anpassningsbar till olika miljöer.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Läste precis en bok med citat från anställda och beskrivning av vissa delar av ett företag jag jobbat på. Det var inget fel på resonemangen, men samtidigt fick jag den bestämda känslan av att forskarna stod och försökte titta in och förstå med sin bokförståelse och samtidigt inte förstod något om dynamik och kultur och press och mål som drev organisationen, alla dessa möten, människor och miljöer som inte jag heller kan fånga med ord utan ser och förstår som mönster som väcks i ett särskilt sammanhang. Jag misstänker att ”pedagogik” och ”pedagogisk forskning” om skolan ofta är av den karaktären och att den enhet man ska jobba med och på är skolan, skolan, skolan och dess miljö och resultat och med tydligt ansvar och ansvarsutkrävande. Men jag är inte lärare och det var länge sedan jag var elev.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Mycket fint analyserat och beskrivet, Lars. Hela kedjan med de sju texter jag kan läsa här ovan beskriver den växelverkan mellan verklighet och vetande som är vetenskapens själ och verktyg och driver dess strävan att vidga vetandet bortom det sunda förnuftet. Men som du uttrycker i sista texten (00:47) kan iakttagaren uppfatta att det finns ett gap mellan bokförståelse och verklighet. Den som har konkret erfarenhet av verkligheten ser omedelbart att orden inte stämmer, precis som när man märker att en journalist bara svamlar om det som man själv råkar vara väl insatt i, eller som när dissidenten märker detsamma om politikerna. Mitt bestämda och sorgsna intryck är att human- och samhällsvetenskaperna nu i likhet med det mediala och politiska etablissemanget och stora delar av ”medelklassen” nu nöjer sig med ordkulisserna och bygger vidare på dem i stället för att gå bakom kulisserna och försöka hantera den stökiga verkligheten.

        Gilla

  7. Jan Andersson skriver:

    Man kan fundera på hur det var förr och hur i hela friden John Ericson och hans bror Nils kunde lyckas så väl.. För nog gick båda i den gamla kravskolan?

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Ericson
    http://www.filipstadsgille.se/album/103
    https://www.oppetarkiv.se/video/1410003/hermans-historia-2002-sasong-7-avsnitt-1-av-4

    Barn är inte dummare än vuxna, bara helt oerfarna. Det ska föräldrarna och skolan ändra på.
    Men varför krångla till det så mycket? Kan det bero på att de vuxna också är helt oerfarna nuförtiden och att barnen förstår att de inte har mycket att hämta i skolan? Det kan jag i så fall förstå…

    Liked by 2 people

  8. svenne skriver:

    Citat ur rapporten med mina kommentarer:

    ”Även yrkesgrupper som i sitt vardagliga arbete möter barn och unga kan ha intresse av innehållet.”
    – Säkert är den personal som arbetar på hem för ”ensamkommande” hjälpta av att få en bakgrund till de faktorer som ligger bakom ”barnens” frustrationer då de blir nekade något av det de kräver och som resulterar i demolering av diverse inredningsdetaljer.

    ”Föräldrars sätt att uppfostra sina barn har blivit mindre auktoritärt sedan 1980-talet”.
    – Innebär detta att både invandrade föräldrar, och pursvenska dito, successivt har fortsatt att anamma den fria uppfostran som bl.a. resulterade i uttrycket ”velourpappor”?

    ”Däremot har andelen ekonomiskt utsatta barn och unga ökat om man ser till relativa mått, det vill säga en familjs inkomst i relation till inkomsterna hos den övriga befolkningen.”
    – Är detta en uppmaning till politikerna att ytterligare öka utgifterna för försörjningsstöd, dagpenningar och övriga incitament som minskar intresset att försörja sig själv genom ”ett riktigt” arbete?

    ”De sjunkande skolprestationerna och den utbredda skolstressen kan ses som indikatorer på att skolan som helhet fungerar sämre”.
    – Precis som Ulf Kristersson sade att ”man inte vet varför våldtäkterna ökar”, så går det givetvis inte att få en annan förklaring till de försämrade resultaten i skolan än den ökande stressen!?

    ”Många unga vuxna känner sig oroliga för sin framtida utbildning och möjligheter på arbetsmarknaden”.
    – Det kanske är denna oro som gör att många ”unga vuxna” lider av sömnlöshet och därför driver runt ute på nätterna och ger utlopp för detta genom olika aktiviteter.

    ”Det kan finnas såväl positiva som negativa hälsoeffekter av att ägna sig åt internetbaserade aktiviteter”.
    – Då är det väl bra att vi nu kommer att får en censur som innebär att vissa utvalda med ”de rätta åsikterna” skall gallra bland de ”hatsidor” som många ”rasistfascister” läser?

    Liked by 1 person

  9. Björn G skriver:

    ”Från 1986 till 2014 har andelen pojkar i yngre tonåren som är psykiskt sjuka i denna bemärkelse ökat från sådär 20 procent till kanske 22 procent. För flickor är motsvarande siffror ungefär 25 och 40.”

    Vore jag flicka skulle jag med all säkerhet tillhöra de 40 procenten.
    Trots att jag är en vit europeisk man oroar jag mig för att bli nedslagen, rånad eller påkörd.
    Jag oroar mig för vad som regeringen skall hitta på i form av högre skatter/avgifter.
    Jag oroar mig för att bli sjuk eller få tandvärk, utan möjlighet till vård.

    Flickor drabbas dessutom mycket värre, ja av ni vet vad – inte så konstigt att resultatet är skrämmande!

    Liked by 10 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det faktum att unga flickor i Sverige dagligen riskerar att bli grupp- och straffvåldtagna av obekanta utlänningar som står under statens absoluta skydd och i dess sold, och att en stor andel av dem redan har utsatts för denna statens ondsinta behandling, har de duttiga ämbetsmännen gömt i termerna ”faktorer inom familjen” (gäller invandrade flickor som får sina könsorgan bortskurna, blir mördade med brödkavlar, kastade från balkonger, dagligen misshandlade, tvingade att bära förnedrande klädsel etc.) och ”mer övergripande faktorer i samhället”, vilket rimligtvis i första hand måste tolkas som just ”okontrollerad massinvandring under statens absoluta beskydd och i dess sold”.

      Liked by 8 people

  10. Aurora skriver:

    Nej, det är nog inte så lätt som att det bara är skolans eller arbetsmarknadens kravs fel. Vi har idag unga av en generation med föräldrar, från flum,-och ’skilsmässofrigörelsens’ Sverige, som många gånger inte själva klarar att vara vuxna. Barn lämnas åt sig själva med dokusåpor och Facebook som formare i ett förvirrat nytt samhälle där föräldragenerationen själva sitter djupt nedborrade i sina mobiltelefoner. Andra vuxna som barnen möter, som skola och fritis, är lika normförvirrade eller ’värdemässigt’ förhindrade att vägleda de unga i vilka normer som bygger ett fungerande samhälle.

    Liked by 2 people

  11. Lennart Bengtsson skriver:

    En liten berättelse från förr världen

    En av de mest stressfylld upplevelser för en ung människa var studentförhöret. Jag blev framkallad av censorn till tavlan för klargöra några teoretiska aspekter på växelström. Detta ingick inte i kursen så spänningen blev så stor att en av flickorna i gruppen svimmade av och fick bäras ut vilket gav mig lite extra betänketid. Jag hade av intresse läst in mig på växelström även om det låg utanför kursen och lyckades därför klara den kniviga frågan.

    När min fysiklärare talade om för censorn att avsnittet inte ingick i kursen fick jag förstås ett extra plus. Så den var mycket stress i den gamla kunskapsskolan och det var en del stackare som fick gå ut genom bakdörren eftersom de fallerade i förhören och kunde därför inte fira studenten som vi andra.

    Men som sagt spänningar, inklusive tillfällig huvudvärk eller magbesvär vid vissa prov speciellt om man hade slarvat med förberedelserna eller frukosten var knappast något som man fäste sig vid. Min engelska barnbarn som fortfarande går i gammaldags skolor ser det som en del av ett normalt skolliv.

    Och alla vi som gick igenom denna skärseld mår fortfarande hyggligt till utmärkt och tycker nog att vår tids idioti är sju resor värre.

    Liked by 8 people

    • Lars skriver:

      Jag tror förhållandena ändrats kraftigt efter åren sedan studentexamen så det knappast är meningsfullt idag och inte heller nödvändigt utan examination och förhör kan hållas kontinuerligt utan den typ av slutexamination man då gjorde. Snarare vore inträdesprov till universitet en mer rimlig möjlighet i så fall.

      Skolan och gymnasiet befinner sig i en kontext och dagens samhälle och press skiljer sig från 50-talets och 60-talets. Motivationen för studentläsande var sannolikt högre då examen gav bra arbeten. Det är skillnad idag när det krävs ytterligare studier.

      Kvinnorna var ofta hemma och situationen i familjen och i samhället mer stabil.

      Psykiskt mår tydligen ungdomar idag sämre och då är det knappast lämpligt öka med den typ av påfrestningar studentexamen gav.

      Dessutom gav inte den gamla skolan särskilt bra resultat, det ser man om man jämför universitetsuppsatser från olika årtionden. Det goda resultatet är delvis en myt där man blandar samman med den goda arbetsmarknaden efter studier och lärande på arbetet inkl utbildning.

      Myter ska man inte bygga sin tro på…

      Gilla

    • Lars skriver:

      Jag medger att jag endast gjorde ett stickprov en gång i tiden på en institution och jämförde uppsatser skrivna på 60-tal och 70-tal, men debatten om studentexamens betydelse, som drevs redan då, hade inget stöd för sig. Förövrigt tycks grundskolorna genomgått ett skifte i sin praktik i slutet av 70-talet med alltmer stök. Samtidigt hade vi stora förändringar i familjekonstellationer och urbaniseringsgrad. Jag tror man ska undvika att försöka hitta en och endast en orsak i olika sammanhang. Arbetsmarknaden har t.ex. betydelse. Scanias Industri gymnasium tycks ju fungera fint och ge bra resultat. Här är det signifikant att eleverna blir anställda när de antas till gymnasiet och att utbildningen varvas med praktik på arbetsplatserna.
      Utbildning sker inte genom att man häller kunskap i en tratt fixerad vid elevens öra….Skolan är bara en del av den totala förkovran unga människor ges.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Lennart, du talar om livet och hur man bäst förbereder sig för det. På vår tid var det inte ovanligt att man talade om att man som barn behövde härdas genom att utsättas för svåra situationer; ofta utan skyddsnät.

      Ordet ”stress” fanns inte i vokabulären. Kan det ha börjat dyka upp på 70-talet?

      Vänsterrörelsernas credo är att det finns ett bekymmersfritt lyckosamhälle bortom hörnet ”bara vi eliminerar alla orättvisor”. Sanningen är att den inställningen bara leder till mer stress för både individen och samhället och att detta accentueras allteftersom sanningen kommer i dagen.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Man har visat att om man utsätts kontinuerligt och långvarigt för stress så härdas man inte utan blir mer känslig, stresskänsligheten kan bli kronisk dessutom. Så begreppet att härdas är eller var antagligen adekvat på ett sätt dvs öka motståndskraften, men ideerna om hur mindre vederhäftiga. Läste Peter Währborg, docent, om stress. Hittar inte boken längre, men det finns en nyare av honom ser jag.

        https://www.adlibris.com/se/bok/stress-och-den-nya-ohalsan-9789127116566

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Jordan Peterson tar upp problematiken i sin bok 12 rules for life (som jag inte läst ännu). Härdas och stressas är inte samma sak. Härdning innebär att man som människa lär sig att klara av situationer på egen hand och på så sätt erhålla såväl färdigheter och självförtroende. Graden av upplevd stress minskar med ökad härdning.

        Gilla

  12. Samhällsarkeologerna skriver:

    Vi har alla sett det. Hur arkeologer nogsamt delar in ett utgrävningsområde i rutor. Man gräver inte hur som helst, utan petigt och strukturerat efter yttilldelning.

    På motsvarande sätt får myndighetsutövare sin egen ruta att gräva inom. Sitt verksamhetsområde.

    Det gäller även för Folkhälsomyndigheten. De gräver där de står. Och upp kommer fynden. Som grovt struktureras i kategorier. Därefter kommer analysen – men utifrån ett ytterst begränsat underlag. Men ändå dra man långtgående slutsater – om hela samhället.

    Arkeologer är ytterst medvetna om alla brister i sitt upphittade underlag. Det mesta av allt organiskt material brukar sedan vara borta. Och även fynden i sig är tämligen slumpmässiga.

    Därför krävs det stor försiktighet i analys och i dragandet av slutsatser. Spridda fynd säger yttets lite om ett helt samhälle.

    Men även arkeologer tillåts ha idéer om helheter, men vet då om att dessa i hög grad blir till rena spekulationer.

    Den försiktigheten och tycks inte vara speciellt närvarande i Folkhälsomyndighetens fall. Fyndmaterialet är knapert. Och består mest av grova frågor och svar, till och från barn. Men utifrån detta anorektiska grundmaterial seglar de ändå ut i en stor samhällsanalys. Där även rastret offer/skyldig läggs över analysen.

    Liked by 3 people

  13. boerje2 skriver:

    Offerkultur Kontra Ansvarskultur
    VIK ha mer resurser och därmed makt. Den politiskt korrekta offerkulturen bygger på att individen inte har något eget ansvar och att krav på den svage och den andre är lika tabubelagt som att sparka på den som ligger d.v.s. högerextrem fascism-nazism.

    Förr i världen så gällde det:

    Att lära sig veta hut
    T.ex. så var föräldrar mycket noga med att inpränta att måste lyda auktoriteter och att alla måste ta ansvar för sina handlingar inför samhället och Gud. Det var stränga straff på den tiden så det gällde för föräldrarna att noga inpränta tabun med skam och skuld så att barnen senare i livet inte skulle hamna i olycka eller bli oanställningsbara p.g.a. uppstudsighet.

    Att driva lättjan ur kroppen
    Handlade om att människan är av naturen lat och syndfull. Därför måste lättjan drivas ut ur kroppen. Var och en måste arbeta ihop sin egen försörjning och inte ligga någon annan eller samhället till last och hålla händerna på täcket.

    Vad skulle hända om Folkhälsomyndigheten meddelade att den rekommenderar återgång till den gamla ordningen för att därigenom härda den veka ungdomen m.h.a. ökad ordning, disciplin och respekt för auktoriteter?

    Det vore en politisk omöjlighet då offerkulturen är politiskt korrekt vänster och basen för VIK:s ständiga expansion och ansvarskulturen är höger och fascism. Det är också mycket lättare att förföra barn och ungdomar till att välja den breda vänster-vägen som offer utan krav och ansvar genom löften om avskaffande av betygen samt med utlovad medborgarlön som vuxna.

    Ska inte den påstått ökade psykiska ohälsan ses som ett “bevis” på att skolan ställer alltför stora krav på offren, förlåt eleverna?

    Liked by 3 people

    • Hovs_hällar skriver:

      BOERJE2 – Jodå, bäst vore det om vi kunde rensa hela samhället från ”kulturberikare” och även bli av med övriga symptom på allmänt förfall, såsom kaos i många skolor orsakat av vänsterdårarnas ”reformer”.

      Som det nu är, så möter många av barnen då de kommer till skolan en kaotisk och allmänt otrygg miljö präglad av total brist på ordning, i praktiken styrd av ”kulturberikarnas” telningar, där lärarna inte vågar sätta ner foten av rädsla för myndigheterna.

      En lärare jag känner fick ex-vis sparken för att han tillrättavisade en bråkig elev genom att slå till honom med en hoprullad tidning.

      I ett sådant samhälle blir det pöbeln som bestämmer. Och alla andra mår dåligt.

      Liked by 8 people

  14. erik2 skriver:

    Intressant nog så är det tänkande som redogörs för här exakt det som den danske psykologen NS fann hos de brottslingar som han försökte hjälpa. Dvs detta är det tänkande som bygger upp den onämnbara religionen. Alltid någon annans fel. Rör inte min heder. Precis som HMF lagen, som i praktiken är en blasfemilag för samma religion. Det kommer inta ta 20 år innan den religiösa staten proklameras. Det behövs inte ens för det har redan hänt.

    Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      BöneUTROP väntar inom kort på oss Allah…

      Fem gånger om dagen, fem dagar i veckan!

      Sen STÄLLS NYA krav…

      InBURKNING av våra kvinnor,
      för att de blonda sirenerna inte skall fresta de stackars värnlösa männen!

      Gilla

  15. Å skriver:

    Folkhälsomyndighetens rapport gör det så att säga kliniskt fastställt att myndigheten lider av allvarlig psykisk ohälsa. Om myndigheten varit en kossa, vilket ju i något avseende inte helt kan uteslutas, hade den förts till nödslakt.

    Liked by 1 person

    • Jan Bengtsson skriver:

      Kossa…
      Heliga kor får inte slaktas!

      Är det tillåtet att kränka Feminismen?

      Det är uppenbart Hets Mot Folkgrupp, enligt gällande Agenda…

      Gilla

  16. Östrahult skriver:

    Psykisk ohälsa är förmodligen ett större problem än vad som är allmänt känt. Min personliga uppfattning om detta är att orsakerna till ökningen (viss psykisk ohälsa finns alltid) är sådana som det inte anses korrekt att peka på. Orsakerna tror jag beror på olika företeelser i det moderna samhället som:

    • Brister i hemmet som skilsmässa, extremt självupptagna föräldrar mm. 40 % av manliga gymnasieelever i Danderyd har testat knark, vad tror vi det beror på?
    • Kändiskulturen som förmedlar en stylad bild av livet där människor som inte är kändisar är ointressanta och bara ska vara arbetsmyror eller med dagens vokabulär ”följare”
    • Oförmåga att hålla distans till modern teknik som smartphones, sociala medier etc vilket leder till olika former av missbruk
    • Avsaknad av harmoni och tydliga resultatkrav i skolan
    • Barn och unga utsätts för manipulation och propaganda från alla möjliga politiskt korrekta särintressen, t ex: ”Det är viktigt med förskola och skola med en bred genuspedagogik och kunskap kring trans”.

    Liked by 1 person

  17. uppstigersolen skriver:

    Som både morfar och farfar så umgås jag ibland med mina barnbarn på allmänna platser. När ”mina” ungar slår sig eller något händer så gör jag en bedömning om de sjåpar sig eller om det är något allvarligt som hänt. Köttsår och brutna ben ska man ta hand om, i övrigt får man bedöma om man ska säga till dem att sluta larva sig eller om de ska tröstas. Många föräldrar gör inte samma bedömning som jag, de kan börja oja sig så fort barnet gnäller. Då kan det bli godis, gullande eller annat. Hur ska barn som curlats nånsin fatta att livet inte är en dans på rosor? Vill man ha mähän så ska man dalta med dem. Vill man ha starka och friska barn måste de tåla livets törnar. Självklart vet både mina barn och barnbarn att jag är beredd att försvara och stötta dem när som helst. Men inget dalt.

    Liked by 3 people

  18. Hovs_hällar skriver:

    Jodå, visst kan man bli sur över en rapport som pekar på problem — som käpphästen ”Det välfärdsindustriella komplexet” förväntas ta hand om.

    Men jag ser något annat, nämligen ett samhälle i förfall. Har någon tänkt på vad barnen upplever i ett samhälle där de ex-vis riskerar att bli rånade på sina tillhörigheter av tonårsgäng? Eller för flickorna: indragna på en skoltoalett och våldtagna?

    Detta kan ses som en diagnos på konsekvenserna av PK-sektens förstörelse av samhället, med massinflödet av migranter som dominerande symptom. Den förlorade tryggheten.

    Liked by 5 people

  19. Karl Oskar skriver:

    Att miljön har stor betydelse för den man blir är nog ställt utom tvivel.

    T.ex om man växer upp i en miljö där det tas för lite personligt ansvar. Då är det nog rätt sannolikt att man utvecklas till en mindre ansvarstagande person.
    Eller, om man växer upp i en miljö karaktäriserad av våld, hugg och slag. Är det skapligt sannolikt man utvecklar en våldsbenägen personlighet.

    Det är absolut inga enkla och låsta samband. Hur man utvecklas beror på många faktorer.

    Grundfelet som särskilt vänstertänkare gör när väl någon står där med problem, symptom etc. Är att man helt friskriver personen själv från eget ansvar att reda upp sitt liv!

    Gilla

  20. Björn skriver:

    Jag tror att dagens uppväxande släkte håller på att drunkna i det enorma, och ständigt ökande informationsflödet! De klarar helt enkelt inte av att sortera och bedöma rimligheten i allt som formligen sköljer över dem! Alla ”ideal” som MÅSTE levas upp till, men som de flesta misslyckas med, gör att självkänslan vacklar, och de ”mår dåligt”! Att ha tråkigt(dvs att endast ha sina egna tankar att tillgå) har blivit ett ”sjukdomstillstånd”! Föräldrar och skola har inte förmått att ge dagens barn och ungdomar de rätta ”verktygen” för att kunna analysera sin tillvaro! Att sen många yngre anger ”klimathotet” som sin största rädsla, visar hur illa ställt det har blivit….

    Gilla

    • Bromma1214 skriver:

      Björn, mitt i prick. Det är för att de är rädda att bli ”bortglömda” de måste vara med överallt–då är man Lycklig/framgångsrik etc. Istället för att skapa trygga människor, har vi fått en stor
      Skock som bara vimsar omkring, försöker vara alla till lags

      Gilla

  21. Anonym skriver:

    Det är skolan det är fel på! Läs gärna boken ”Kunskapssynen och pedagogiken” Redaktör Magnus Henrekson.

    Skolan har blivit sådan att alla ämnen har gjorts om till samhällskunskap. Du måste kunna resonera om allting – och det är efter det du bedöms. Alltså, du kan vara elitidrottsman och få dåligt betyg i gymnastik därför att du inte kan resonera om fysisk hälsa och miljö och dylikt tillräckligt bra. I princip kan man säga att miljöpartiets partiprogram antagits i läroplanen.

    Jag känner högstadieelever som pluggar stenhårt inför proven och som kan alla fakta inom ämnet de ska ha prov på. Men frågorna de får sen handlar inte om de fakta som går att läsa in – utan de ska resonera kring ämnet. Och får dåligt betyg om de inte kan det.

    Eleverna mår dåligt och känner hopplöshet. Då utreds om det är något fel på eleverna – istället för att inse att hela kunskapssynen och pedagogiken är galen.

    Magnus Henrekson berättade i en radiointervju att i början när den nya flumpedagogiken infördes så fanns det fortfarande många äldre lärare som struntade i att följa den – de fortsatte att undervisa traditionellt och därför fungerade skolan ganska bra. Men nu har dessa äldre lärare gått i pension. Och dessutom reser det runt skolinspektörer i skolorna som ser till att alla följer denna galna pedagogik.

    Inger Enkvist har skrivit många bra böcker om detta också. T ex ”De svenska skolreformerna 1962-1985 och personerna bakom dem.” (Gidlunds förlag 2016)

    Liked by 3 people

  22. Gösta Johnsson skriver:

    Mitt radikala förslag efter att ha läst din utomordentliga inlaga Patrik är: Lägg ned folkhälsomyndigheten!
    Det går att hitta på fiktiva och konstlade orsaker till snart sagt allting i ett samhälle som skaver någonstans….om man inte har så mycket annat att göra. Medarbetarna i denna myndighet har nog för lite att ta tag i när man hinner med att pyssla med sådana skrivningar.Var är föräldraansvaret och familjeansvaret? På vad bygger man dessa antaganden om orsaker? Sluta upp med daltandet…

    Liked by 2 people

  23. Magnus Rosensparr skriver:

    När den Politiska Korrektheten har lidit sitt stora nederlag i riksdagen, kommer det att ankomma på den nya och kommande regeringar att tala om för Folkhälsomyndigheten att om den blir påkommen med en till sådan pseudovetenskaplig flumrapport, kommer hela myndigheten att läggas ned omgående och dess GD att dömas till frihetsstraff för det nyligen återinförda ”grovt tjänstefel”.

    Gilla

  24. Benny Guldfot skriver:

    Jag hörde nyligen om en högstadieskola där c:a 10% av eleverna fick annan mat än de övriga. Detta enbart för att de av olika anledningar inte gillade den vanliga maten. Alltså, allergiker eller anti-gris-muslimer ingick inte i dessa 10%.

    Detta tror jag är en dålig och farlig väg att behandla våra barn på.

    Liked by 1 person

  25. Christer L skriver:

    Min uppfattning är att en person inte kan uttrycka en annan persons upplevelse och erfarenhet. Men detta är vad som återkommande sker, att vissa talar för många andra. Och det måste naturligtvis gå till så. Ledande personer ska finnas, andra måste underordna sig, och de ledande talar för de underordnade. Problem uppstår dock när underordnandet går alltför djupt, när individer eller grupper ger upp och identifierar sig med ledarens syn på dem.

    Föräldrar måste sätta sig över barnets egna upplevelser och erfarenheter, de måste hävda sitt eget gentemot barnet. Den naturliga kärleken inom familjen är dock en grund för att barnet kan växa upp och etablera sin egen personlighet och vilja.

    Ett symtom i tiden är den litterära formen. Berättelser som har en form enligt vilken berättaren befinner sig inne i huvudpersonen, känner alla dennas minnen, tankar, förnimmelser etc. Jag har till min förvåning märkt att detta fiktiva perspektiv, detta pseudoperspektiv, slagit igenom starkt som ett sätt att förstå verkliga människors problem. En ”psykiatricering”.

    Detta är ett perspektiv som en moder bör ha i vårdnaden om det lilla barnet. Men det är också ett perspektiv som förtryckaren tar: han vet bättre än den förtryckte, hånade, föraktade. En kapacitet att respektera den enskilda människan är det drag som gör en samhällskultur möjlig, när detta försvinner upphör samhället att ha sin kultur, utvecklingen blir regressiv, primitiv.

    Gilla

  26. Susanne Nyman Furugård skriver:

    Håller med dig, Patrik, om att man kan ifrågasätta om statistik baserat på barns egna upplevelser av psykisk ohälsa är den mest tillförlitliga. Men att ohälsan ökat bland unga sedan ca 1990 är tydligt även när man tittar på statistik över vård, läkemedel, självmord m m, som jag har sammanställt i rapporten Familjepolitikens ekonomi (http://www.hallbarfamiljepolitik.nu/familjepolitikens-ekonomi/). Jag tog fram den första gången 2014 och har sedan uppdaterat statistiken varje år. Där syns mycket längre statistikserier än vad Socialstyrelsen brukar redovisa, vilket jag tror beror på att de har velat undvika visa hur utvecklingen sammanfaller med familjepolitiken och övergången till institutionell barnomsorg som inleddes 1975. Det här är ju sossarnas skötebarn och det vore en enorm imageförlust om det visade sig att deras politik har bidragit till psykisk ohälsa.

    Nu verkar regeringen ha insett att den måste visa handlingskraft i frågan inför valet och därför behövs en syndabock, vilket skolan passade bäst för eftersom åtgärderna som Folkhälsomyndigheten föreslår redan är på gång. Min granskning av rapporten visar att det är uppenbart att politiska hänsyn har fått styra: https://www.dagenssamhalle.se/debatt/politiska-hansyn-ger-skolan-skulden-psykisk-ohalsa-22023 Får se om FHM svarar…

    Delar också din uppfattning att det finns starka intressen från det välfärdsindustriella komplexet i den här frågan. De kommer naturligtvis ha fortsatt mycket att göra så länge man inte tar itu med grundorsaken/grundorsakerna utan bara plåstrar om symptomen.

    Gilla

  27. FF skriver:

    Läst på,Foliehattens blogg. Det är inte acceptabelt att diskriminera, mobba kollegor på jobbet eller vägra samtala med vissa, om det är just ett sådant jobb där samarbete och samtal ingår. Det är inte heller tillåtet för skolelever att vägra samtala och vägra jobba med klasskamrater, man kanske inte gillar. Alla har vi väl någon gång delats in i grupper för grupparbete. Däremot är det fullt acceptabelt för riksdagspolitiker och självaste statsministern, att låsa ute andra demokratiskt valda partier och kräva av andra partier, att göra detsamma. Det är det som är skrämmande och ändå talar dessa partier om alla människors lika värde och att man inte skall diskriminera någon! Politik är inte ”att ställa grupper mot varandra”, nej för ”politik är att vilja”, det sa ju minsann våran husgud Palme själv.

    Liked by 1 person

  28. olle reimers skriver:

    Patrik, en underbar illustrering av landet Absurdistan som med alla medel försöker vidga den dypöl alla svenskar numera tvingas vada i; förr eller senare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s