Varning för islamofobin! Islamofobin växer, skriver den islamistapologetiske akademikern Mattias Gardell i Aftonbladet den 16 april: ”Muslimer – ett lovligt byte”.

Gardell berättar om sitt besök på Muslimska familjedagarna, en konferens som hölls under påsken 30 mars till 1 april. Konferensen arrangeras i samarbete med Sveriges Unga Muslimer (SUM) som nyligen nekades bidrag på grund av kopplingar till islamistisk extremism.

En av talarna på konferensen, dr. Noureddine Khademi, är i hemlandet Tunisien känd som ”Imam Jihad” eftersom han brukar uppmana sina åhörare att resa till Syrien för att utkämpa jihad. Men av detta märks ingenting i Gardells artikel. Han är inte ett dugg orolig för islamistisk extremism och jihadism:

I påskhelgen besökte jag de Muslimska familjedagarna. Med undantag för 1 maj och nationaldagen bestäms alla helger i vårt sekulära land av den kristna kalendern. Då muslimer inte firar påsk men ändå är lediga är det ett bra tillfälle att ses och Familjedagarna lockar tusentals deltagare.

Hur är det egentligen med första maj? Är det en helt och hållet sekulär högtid? I boken Årets fester (1953) av Albert Eskeröd står det:

Valborgsmässa och första maj är som märkesdag ett arv från det katolska kyrkoåret och en av dess många allmänna helgdagar.

Sista april är Valborgsmässoafton och 1 maj är Valborgs dag. Valborg (710-779) var en engelsk prinsessa som gått i kloster. Hon kanoniserades den första maj år 870. Men det var inte på grund av den heliga Valborg som dagen blev allmän helgdag 1939. Då handlade det om, precis som Gardell skriver, om den så kallade arbetarrörelsens dag.

Men folk har alltid firat 1 maj. Före kristendomen och före den så kallade arbetarrörelsen. Eskeröd skriver så här:

Men dessa dagar har också ett starkt inslag från äldre, rent världslig sed. Såsom den första dagen i lantbrukets egentliga vårmånad har första maj också på många håll kommit att betecknas som den första sommardagen.

Olaus Magnus berättar i sin Historia om de nordiska folken (1555) att man på dagen anordnade låtsasstrider mellan ryttare som anfördes av ”majgreven” respektive ”vintergreven”. Vintern och sommaren gjorde upp. Han berättar också hur skyttar samlades till tävlingar.

”Man vet nu”, förklarar Eskeröd, ”att dessa i viss mån militära traditioner i förstamajfesten går tillbaka i varje fall ända till karolingiska kungarnas mönstringsting på 800-talet. Dessa mönstringar skedde ursprungligen, t. ex. i Rom, den första mars, vid ingången av krigsguden Mars månad, men flyttades vid 700-talets mitt till den första maj.”

I annan bok, Våra högtider av Helge Ljungberg (1958), får man veta mer:

I det merovingiska riket hade man för sed att 1 mars, före sommarens fälttåg, hålla en generalmönstring i samband med vårtinget. Möjligen är seden ännu äldre, fastän man inte känner till den förrän under merovingernas tid. I Gregorius av Tours krönika berättas att konung Klodvig befallde hela hären att infinna sig i full beväpning för att uppvisa sina vapens glans in campo Martio.

De merovingiska konungarnas makt var starkt beskuren. Den låg hos rikshovmästaren, major domus. Mönstringen på marslägret omgavs av vissa riter. Kungen skulle föras dit på en vagn dragen av oxar. Han hade sin plats på en kulle, och där mottog han gåvor av folket. Men bredvid honom stod hans major domus, och det var han som utdelade befallningarna till folket.

Den siste av de frankiska rikshovmästarna vid konungens sida var Karl Martells son Pippin den lille. Sedan han antagit konungatiteln flyttade han vårmönstringen till första maj. Den kallades sedan för campus Madius eller campus Maiius, majlägret. Detta skedde år 755.

På första maj kan man alltså minnas frankerna. Man kan, för att återknyta till islamismen, minnas slaget vid Poitiers år 732, då franken Karl Martell avvärjde en islamisk, ”kristofobisk” invasion av Europa. Det tidigaste belägget för något som kan ha varit en europeisk gemenskapsupplevelse finns faktiskt i en tidig medeltida text om Poitiers. Efter slaget, heter det, vände europenses tillbaka till sina hembygder. De kom från olika länder och tala olika språk, men de var européer.

Karl Martell var far till Pippin den lille och Pippins son, Karl den store, blev frankernas kung år 768 och kröntes till kejsare av påven Leo III år 800.

Förra året, den första maj 2017, gick komikern Aron Flam runt och triggade vänsterdemonstranter med ett plakat som det stod ”Krossa socialismen” på. Se videoklippet här. De triggade demonstranterna börjar slå på Arons plakat och vråla ”Hela Stockholm hatar fascister”. Men han får inte stryk och klarar sig helskinnad.

Någon framtida första maj kanske man skulle gå ut med ett plakat med parollen ”Krossa islamismen”? Dels är islamistiskt förtryck ett stort problem och dels skulle en sådan paroll, på den dag då de höll sin vårmönstring, uppmärksamma frankernas betydelse för Europas försvar. Risken finns dock att triggade islamister inte nöjer sig med att vråla ut sitt hat mot ”islamofober”.