Fungerar rehabilitering av brottslingar?

Patrik Engellau

Av en händelse hamnade jag inför Expressens intervju med Gustav Kasselstrand, partiledare för Alternativ för Sverige. Kasselstrand förklarade att förhållandena i landets fängelser måste försämras. Att sitta i fängelse måste kännas som ett straff, inte som en hygglig hotellvistelse, fördjupade han analysen. Men hur går det då med rehabiliteringen av brottslingen? frågade Expressen, vilket Kasselstrand egentligen inte svarade på.

Då slår mig en fråga som borde ha slagit mig för länge sedan, nämligen om rehabilitering av brottslingar över huvud taget fungerar. Detta är en mycket större fråga än den rent kriminologiska eftersom den egentligen berör hela vårt samhälles självuppfattning och människosyn.

Mot slutet av 1800-talet, efter alla de oväntade och välsignade framgångar som industrikapitalismen medfört, började den segerrusiga västvärlden fundera på om man inte kunde tillämpa de tekniska triumfernas framgångsformel även på andra områden. Kunde man exempelvis med vetenskapens hjälp förädla människan på samma vis som man kan förädla järnmalm till stål?

Tidigare hade brottslingar betraktats som för evigt förtappat folk som borde avrättas eller sättas att ruttna på fästning. Men nu inträdde ett annat synsätt som kom att få starkt fäste i den så småningom framväxande välfärdsstaten. Liksom skickliga smeder kunde förädla metall skulle skickliga statliga och kommunala tjänstemän inom olika specialiteter – psykologer, socionomer, psykiatriker, pedagoger och så vidare – nu förbättra människorna, till exempel förvandla en kriminell våldsverkare till en hygglig knegare med villa, fru och hund.

Går det? Jag märker själv att jag liksom bävar när jag ställer denna till synes enkla och rättframma fråga. Frågan är nämligen potentiellt rebellisk ungefär som om man på 1700-talet i Frankrike frågade om solkungen Louis XIV verkligen var tillsatt av Gud. Kan välfärdsstaten verkligen göra allt det där som den utger sig för att kunna göra?

Egentligen är det hela skrattretande. Här har välfärdsstaten haft mer än ett halvt sekel på sig att pröva sin nya idé och då borde man ha ett klart facit sedan årtionden tillbaka. Funkar rehabiliteringen av brottslingar eller funkar den inte? Håll med om den frågan borde vara utredd och klar för länge sedan och svaret presenterat i klara verba för oss skattebetalare som finansierar experimentet.

Men något tydligt svar har mig veterligen inte lagts fram och därför kontaktade jag min gamle vän herr Google och frågade honom om rehabilitering av brottslingar fungerar. Herr Google, som överskattar min lust till fördjupning, skickade ”ungefär 41 300 resultat”. Min fördjupningslust räckte till ett studium av de första tio svaren. De gav tillsammans en bild av läget som hyggligt överensstämmer med mina fördomar.

Den första observationen är att man inte vet om rehabiliteringsförsöken fungerar. Experimentet har pågått i över ett halvt århundrade, oändliga utvärderingar har genomförts, en hel akademisk yrkeskår, kriminologerna, har utforskat det hela i grunden och ändå vet man inte.

Det finns ett antal ibland väl insatta bedömare som helt frankt påstår att rehabiliteringen inte fungerar. I en artikel i Svenska Dagbladet från 2010, ett av herr Googles första tips, citeras Englands justitieminister Kenneth Clarke som ”nyligen vädrade åsikten” att ”fängelse ’inte fungerar’, att det inte håller att låsa in fler och fler brottslingar eftersom den typen av straff inte tycks påverka graden av återfall i kriminalitet”.

Min ovetenskapliga bedömning är att denna uppfattning endast omfattas av en minoritet. Majoriteten, inte minst de statsanställda kriminologerna, utgår från att rehabilitering fungerar i princip fastän man ännu inte funnit de rätta metoderna. Experimentet måste vidareutvecklas och nya förfaranden prövas. Så många som sju av de tio googlesvar jag läste hade denna inställning, alltså att ”vi jobbar på det”. Följande svar år 2006 av justitieminister Thomas Bodström på en fråga i Riksdagen är typiskt:

Arbetet med att förhindra ungdomsbrottslighet är på många sätt nyckeln till samhällets möjligheter att på lång sikt minska den totala brottsligheten. Det är mot den bakgrunden som påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygger på grundtanken att unga i första hand ska bli föremål för insatser inom socialtjänsten. Mot bakgrund av Ungdomsbrottsutredningens förslag införs från den 1 januari 2007 nya regler för unga lagöverträdare som syftar till att förbättra påföljdssystemet för dessa personer. Regeringen arbetar vidare med de återstående förslagen från Ungdomsbrottsutredningen som bland annat innehåller nya regler för verkställigheten av sluten ungdomstjänst. Detta arbete kommer att leda till förbättrade möjligheter för samhället att ingripa mot unga lagöverträdare.

Som så ofta tidigare drar jag slutsatsen att huvudsyftet med det välfärdsindustriella komplexets verksamhet är att ordna ett hyggligt liv för dem som jobbar där. Vad som händer med klienterna är sekundärt.

För länge sedan när jag jobbade på Sida gjorde jag motsvarande observation. Bistånd utvärderas aldrig, i varje fall inte på något seriöst sätt. Med seriöst menar jag att man skulle ställa frågan om det över huvud taget gör någon nytta. I de utvärderingar som någon gång genomförs utgår man från att verksamheten är nyttig (inte bara för givaren, utan också för mottagaren). De slutsatser som dras handlar nästan uteslutande om administrativa och tekniska justeringar typ att vi borde satsa mer på kvinnoprojekt.

77 thoughts on “Fungerar rehabilitering av brottslingar?

  1. Bo Svensson skriver:

    Straffens funktion är att förhindra brott. – Internerna blir inte redligare av fängelsevistelsen utan stärks snarare i sin kriminella identitet när det är brutalitet som tillåts vara det som ger rang och makt innanför murarna.

    Straffvärdet i en påföljd är grovt räknat obehagsgraden gånger tiden man utsätts för detta obehag och med en bekvämlighetsgrad i fängelsevistelsen som den i Bulgarien – som kostar 50kr/dag – kan tiden man döms till kortas ned avsevärt.

    Läs gärna om den meningen några gånger tills insikten sjunkit in, där finns 40 miljarder årligen att spara av skattemedel.

    Liked by 3 people

    • Bo Svensson skriver:

      Men man skall stämma i bäcken och inte i ån och metoden är krav på ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet och normala medborgerliga rättigheter. – Då gäller det att redan tidigt jobba på att framstå som försäkringsbar till rimliga kostnader.

      Hur kom jag på denna idé? – Den kan verka extrem vid första anblicken.

      Det är normal marknadsekonomi i den mån krav på försäkring för riskabel verksamhet hör till sådan. – Att odla en kriminell identitet är i högsta grad en verksamhet som försätter andra i fara.

      I samma mån man i civiliserade länder inte låter folk svälta eller frysa ihjäl eller dö av lättbotade sjukdomar, får man då tänka sig att man bjuder på ett generellt belopp som hjälp med brottsförsäkringskostnaden.

      I det multietniska samhället, – bjuder dem man känner samhörighet med på detta.

      Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      På tal om kostnader: https://www.expressen.se/gt/fyra-resor-for-en-miljon–anda-ar-mohaned-kvar/ Förr fanns ju inte dessa bekymmer för illegalas repatriering. – Det var den resandes ensak att ta sig tillbaka hem eller be sin ambassad om pengar, om man inte hade till biljetten.

      Helt i enlighet med gällande regler skulle man kunna nöja sig med att förpassa de illegala till rikets gräns – bevakad enklav intill internationell flygplats – och överlåta resten till resenären.

      Gilla

    • Elof H skriver:

      Lämpligen sätts personer med låg anknytning till Sverige samt alla som begått grova brott i outsourcade fängelser utanför Sverige. Självklart skall det inte vara Gulag utan en acceptabel men låg standard. De som skall utvisas efter straffet får stanna kvar i förvar utomlands tills utvisningen kan genomföras. Kan vi outsourca Trafikverkets IT-drift så kan vi självfallet även outsourca drift av fängelser. Kriminalvården behåller självklart ansvaret.

      Liked by 6 people

    • rudmark skriver:

      Det är Kumla-behandlingen du beskriver: Sätt ett antal förhärdade brottslingar tillsammans och hoppas att de blir bättre.
      Sexualbrottslingar finns väl 0 forskning på förbättring, eller snarare forskning visar hög grad av återfall. Själv behandlat ett antal, mediokert resultat som grupp sett (Fåtal lyckade)
      Självklart ska fängelsestraff outsourcas. Kanske tom socialtjänstens oförmåga att behålla ”ungdomar” som placeras kan outsourcas. Afghaner till Afghanistan eller Iran osv.
      Om dåligt resultat finns de ju redan på plats s.a.s.

      Liked by 1 person

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Fängelser bör liksom annan offentlig verksamhet upphandlas i konkurrens enligt EU-direktiv. Inom EU kan säkerligen t.ex. Bulgarien och Rumänien ge konkurrenskraftiga anbud. Utanför EU bör även Ryssland tillfrågas. Redan möjligheten att hamna i ett Sibiriskt fängelse bör ge en tydlig brottsavhållande effekt.

    Kombinationen av lägre kostnader och bättre resultat bör vara oslagbar.

    Liked by 8 people

    • Norpan skriver:

      Mycket bra förslag i globaliseringens anda. Vi är bra på att utveckla minecraft och tjänster som Klarna, Ryssland kan fängelser, varför inte skicka alla dit? Perfekt.

      Liked by 2 people

    • uppstigersolen skriver:

      Men tänk om buset kommer från något av dessa länder? Och fängelset drivs av deras kusiner? Vi för över buset till det fängelse som vunnit upphandlingen. Buset ska sitta i tio år. Pengar skickas i tio år. Buset sitter inte där. Ännu ett sätt att klämma Sverige på pengar. Föraviserade kontroller?

      Liked by 1 person

      • Elof H skriver:

        Lämpligen upphandlar vi fängelseplatser i 3-4 olika länder. Det minskar dessutom risken att politiska förändringar i ett land gör att vi plötsligt står utan fängelseplatser. Sen är det bara att se till att ingen intern får sitta i sitt hemland.

        Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Outsourcing är ju högsta mode i andra sammanhang,
      för att spara pengar…

      En ”semester” i Sibirien på arbetsläger vore garanterat brottsavskräckande…

      En gång blev nog garanterat inga fler gånger)

      Liked by 1 person

      • uppstigersolen skriver:

        Arbetsläger i Sibirien, det låter nåt. Några får vi aldrig tillbaka. De arbetar ihjäl sig. Hellre de än svenskar. Låter bra.

        Gilla

  3. Palle2 skriver:

    Patrik: mycket rak och viktig fråga, som du ställer. Akilovs advokat har ju nyligen uttalat sina tvivel på rehabiliteringseffekten av fängelsestraff.
    Ett par reflektioner i ämnet.
    Idealiskt vore att erbjuda fångarna bättre utbildningsmöjligheter (teoretiska och praktiska) under deras tid i fängelset – att detta kräver stora resurser kan alls inte förnekas.
    Rehabiliteringsaspekten är förstås viktig (både för individen och samhället), men dock inte den enda aspekten att ta hänsyn till – det säger sig självt att någon form av proportionell reaktion på ett grovt brott måste komma till stånd. Laglydiga medborgare har rätt att förvänta sig skydd från att utsättas för fler brott i närtid från samma förövare.
    Resonemanget att standarden på svenska fängelser är för hög jämfört med många andra länder kan föras, men jag kom att tänka på en radiointervju, som jag en gång hörde med en person, som suttit i fängelse. Denne betonade att i fängelse ”sitter man inte dagtid utan nattetid”. Dvs när fången låses in i sin cell på kvällen, och ska sova, då kommer ofta demonerna. Bara känslan av att vara inlåst och inte själv kunna välja om man vill gå ut eller ej ger upphov till en psykisk press. Sömnsvårigheter, vaknätter – kan livligt föreställa mig att detta kan vara mycket jobbigt.
    Ett av huvudproblemen idag utgörs av att grova brott utförs av pojkar i en ålder under 15 år – senast en våg av rån mm i Helsingborg av ”förvildade” pojkar med en ålder ner till 12 år (HD): socialtjänsten ingriper och vips är pojkarna på gatan igen med samma beteende.
    Som så ofta gäller det att hitta en rimlig balans mellan repressiva och rehabiliterande aspekter och lära av goda exempel där sådana står att finna.

    Liked by 2 people

  4. Lilla fröken PK skriver:

    Det som empiriskt fungerar är att inkapacitera brottslingen, dvs ta vederbörande av banan. Med andra ord låsa in ”henom”. Snabba och tydliga reaktioner från samhällets sida borde väl också ha någon effekt, vill jag tro. Att grilla korv med buset är dock knappast något framgångsrecept eller att måla ”Ajna” på polisbilarna. Det minskar bara respekten för Leviatan.

    Liked by 5 people

  5. Anders Andersson skriver:

    Biståndet utvärderades faktiskt ett tag. Jag, som är auktoriserad revisor, anställdes av SIDA för att utvärdera de svenska biståndsinsatserna i Etiopien 1969-71, med placering på biståndskontoret i Addis Abeba. Jag satte igång att skriva rapporter om utvärderingar, som jag skickade till SIDA i Stockholm. Som ingen läste. Förrän en journalist, jag tror han var på DN, började läsa dem och skriva om dem i tidningen. En del av rapporterna var mycket kritiska så det väckte stor uppståndelse på SIDA. En av de höga cheferna kom ner till Addis Abeba för att träffa mig. Jag hade just avslutat en utvärdering av ett barnmatsprojekt som han läste, och förbjöd mig att skicka, med motiveringen att jag trampade för många på tårna. I stället fick jag sluta att utvärdera projekt, och ägna mig åt biståndsadministration resten av tiden. Att det inte var något fel på kvaliteten på mitt arbete, styrks av att SIDA anställde mig senare för att arbeta i Tanzania.

    Liked by 6 people

      • ceskyraj skriver:

        Jag håller med dig: varför lätt sig Anders Andersson köppas? Det är många som deltog och deltar även nu i bedrägerier. Det handlar inte bara om politiker, vanliga tjänstemän snabbt vänder kappa efter vinden. Mänskligheten är lik sig, generation efter generation. Mamon och makt är drivkraften för alla dessa.

        Gilla

      • Anders Andersson skriver:

        Vad kunde jag göra? De skulle ha gett mig sparken. Kanske tänkte jag att jag skulle kunna gör någon nytta som biståndsadministratör.

        Gilla

  6. Christer L skriver:

    Statistik är ofta beroende av annan statistik. Om återfallen minskar kan det bero på att färre åker fast. Ju vanare och kunnigare en förbrytare blir med åren, desto laglydigare ser han ut statistiskt. Intrycket jag får är att återfallen minskat under 2000-talet med tio procent. Nu ligger nivån av återfall på cirka fyrtio procent inom tre år för män. Men, som sagt, brottsligheten har nog ökat, och polisens förmåga att fånga och domstolarnas att fälla har kanske minskat en del.

    Amerikanen Colin Turnbull gjorde på femtiotalet en forskning på vad som är avgörande för brottsbenägenheten, och kom då fram till att det är moralen inom gruppen. Om moralen inom gruppen säger att det är åkej med viss brottslighet så begås det mer sådana brott av den gruppen än av en annan grupp som har en moral som ogillar denna brottslighet – enkelt uttryckt. Så, om detta var någotsånär rätt kan anledningen till att mänskliga grupper i alla tider tycks ha hållit sig med moral vara moralens effekt på brottsligt beteende (= grupptrycket)! Detta är kanske en aspekt som Kriminalvården och Rättsväsendet skulle pröva? Och överhuvudtaget: vad är moral idag? Lite hitan, lite ditan? #Vi som är här och inte vet vad vi håller på med.

    Liked by 4 people

  7. Magnus Sterky skriver:

    Fängelserna skall organiseras i tre olika nivåer. I samtliga nivåer skall utformningen vara sådan att de intagna inte kan komma i fysisk kontakt med varandra för att undvika gängvälden etc.

    I Första nivån skall endast förstagångsdömda vistas, och stora resurser skall ägnas att hjälpa de intagna att komma ur sin kriminalitet. Endast förstagångare får finnas i nivå 1. Studiebesök skall göras till fängelser i nivå 2 och nivå 3.

    I Andra nivån är det mera spartanskt, men det finns fortfarande hjälp för de som vill jobba aktivt på att komma tillrätta i livet. Endast andragångare får vistas i nivå 2.Studiebesök görs till fängelser i nivå 3.

    I tredje nivån finns bara livstidsförvaring, och fängelser i nivå 3 är optimerade för ekonomiskt förvaring av de intagna.

    På detta sätt ser de dömda redan från början att deras karriärtrappa neråt är väldigt otrevlig, och de som bevisligen inte kan/vill anpassa sig till samhället tas permanent av banan.

    Liked by 7 people

    • Hovs_hällar skriver:

      MAGNUS STERKY – Intressant förslag. Borde studeras närmare!
      Dessutom får man förstås ta hänsyn till brottens svårighetsgrad. Gängkriminella mördare kunde lämpligen hamna i nivå 3 direkt — och den förvaringen lämpligen ske i typ Bulgarien.

      Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      När problemen åter blir hanterliga, kan det vara läge att få till en mera genomtänkt ”kriminalvård”. – Kanske att man döms till ett bestämt straffvärde och att den takt man betar av sitt straff med, beror på ens beteende.

      Gilla

  8. Norpan skriver:

    Detta är ett exempel på ett ”forskningsområde” vars hörnsten består av idioti ungefär som genus. Skit är staplat på skit och amatören kommer aldrig ner till botten, vi lever med en så stor mängd av felaktiga vänstersanningar som alla förnekar biologi och människans natur och ser oss alla som instrument för politiken att många aldrig ens finner sitt sunda förnuft, de plockar av slentrian upp vänsterargument. Vänster har fel om allt utom sin taktik för indoktrinering, den har fungerat utmärkt. Att peta kriminologins alla tankefel ifrån varandra är en grannlaga uppgift, egentligen tycker jag det är bättre att göra som Trump, man vet instinktivt att vänsterns och etablissemangets hela tankefigur är fel, men det kräver flera livstider att reda ut som vi upptäcker på denna blogg, när man når igenom ett lager av skit, så hittar man ett nytt. Folk som Jordan Peterson kan använda en livstid till det. Det har Trump inte tid med, och han förstår att han behöver inte lägga tid på att förstå all galenskap, han vet ungefär vad som är rätt och GÖR det. Skit i vad vänsterliberalerna tycker och tror. Från att hela MSM varje dag attackerar Trump, för att de egentligen inte är demokrater och inte accepterar valresultatet, så har de nu så smått kommit in i en ny fas av förundran, de fattar inte vad han gör överhuvudtaget, och vad värre är, ibland fungerar det!

    Liked by 7 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Trumps popularitet överstiger nu FEMTIO PROCENT…

      HÖGRE än Obama vid motsvarande tidpunkt!

      Har någon enda aktör i MSM e Publish Service påtalat detta???

      Gilla

      • Monika skriver:

        Norpan, så sant det du skriver ” vi lever med så stor mängd av felaktiga vänstersanningar som alla förnekar biologi och mänsklig natur”. Just detta förnekande av biologi och mänsklig natur är vänsterns största bidrag till att förstöra för människor och samhällen.

        Liked by 4 people

    • Aha skriver:

      Västerländska länder behöver en Trump. Genom åren har de välfärdsindustriella komplexen utvecklat sådan inavel i tankegångar, regler och lagar att det uppstår horribla prioriteringar. Ett exempel är Miljöpartiets och regeringens dagsaktuella förslag att satsa en miljard på internationella jämställdhetsfrågor samtidigt som skröpliga nittioåringar nekas plats på äldreboenden.
      Än värre exempel är en ensamkommande som av levnadsnivåskäl tillstyrktes av kammarrätten att få hit sin familj till Sverige, detta alltså samtidigt som de äldre i Sverige far illa.

      Om regler kan leda till sådana groteska prioriteringar behövs det en Trump som säger att så kan vi inte ha det. VG ändra.

      Liked by 5 people

  9. svenne skriver:

    ”Majoriteten, inte minst de statsanställda kriminologerna, utgår från att rehabilitering fungerar i princip fastän man ännu inte funnit de rätta metoderna. Experimentet måste vidareutvecklas och nya förfaranden prövas”.

    Vi har ju en en myndighet (Brå) som benämnes som experter på kriminalitet. Så här presenterar de sig själva på sin hemsida:

    ”Brottsförebyggande rådet (Brå) är en myndighet som verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott”.

    ”Förebyggande” är ju ett nyckelord i deras namn och detta bör väl tolkas som så att om de inte skulle finnas så skulle brottsligheten vara högre eftersom många brott har stävjats i sin linda på grund av deras insatser. Myndigheten inrättades år 1974 och har alltså ”minskat brottsligheten och ökat tryggheten i samhället” under 43 år.

    Citat ur Wikipedia:

    ”Brå gör utvärderingar och kunskapssammanställningar som håller vetenskaplig kvalitet och som kan användas som underlag av beslutsfattare inom rättsväsendet och av regering och riksdag”.

    Om dessa ”kunskapssammanställningar” – som är ett resultat av 43 års arbete – är av så hög kvalitet så borde ”beslutsfattare inom rättsväsendet och av regering” ha kunnat tillämpa dessa och succsesivt minska brottsligheten under denna period, men detta har ju inte skett.

    De åsikter som ställs mot varandra är ju ”det går att rehabilitera brottslingar genom att behandla dem vänligt och förstående” och ”brottslingar skall vara inlåsta för att åtminstone under den tiden begår de inga brott”. Gemene man anser väl att den sista åsikten är mest realistisk. Brå:s insats har – enligt min åsikt – varit att bortförklara brott genom att använda diverse dunkla parametrar och de har totalt misslyckats med ”brottsförebyggandet”.

    Liked by 5 people

  10. Norpan skriver:

    Hade jag varit politiker så hade jag åkt till Japan för att studera deras system, de har världens lägsta brottslighet och ett hårt fängelsesystem baserat på arbete, du börjar med ett fullständigt menlöst arbete och om du sköter dig så kan du få ett lite mer meningsfullt och så vidare. De hänger också terrorister, men den första observationen är att det främst är Japaner som sitter i deras fängelser, även om de också har en enorm överrepresentation av invandrare i sina fängelser av samma slag som här. Jag hade också rest till England som med nuvarande politiker är vår troliga framtid, där styr muslimerna de värsta fängelserna eftersom en majoritet som är dömda för de värsta morden är muslimer, i alla dessa fängelser så är maten halal, även för andra interner. De har nått ett stadie med en så stor mängd muslimer som sitter dömda på 20-30år som inte har något att förlora på att sticka ihjäl en annan intern, eller vakt, med en vässad tandborste, så att muslimerna effektivt styr dessa fängelser. Att återvinna makten här kräver så klart ett enormt våld mot de intagna muslimerna och hade skapat upplopp i England, de har en olöslig situation, och Londons borgmästare är muslim. Det är svårt att se att det slutar lyckligt. Har man inte tid att åka till England så tycker jag man skall lyssna på Tommy Robinson som den engelska staten har försökt döda flera gånger genom att sätta honom i fängelser fulla med muslimer för små ekonomiska förseelser.

    Liked by 6 people

    • Norpan skriver:

      Kan förresten rekommendera, förutom Tommy Robinson, en engelsk fängelseläkare som har lång erfarenhet, han skriver under pseudonymen Theodore Dalrymple.

      Liked by 5 people

  11. Laglydnadens knivsegg skriver:

    Världen är knappast svart-vit. Straff kan vara böter för att du missat en fartskylt. Eller oavsiktligt glömt någon post vid en deklarationen. Samhället knäpper dig då på näsan. Inte för att du gett dig in på brottets bana. Utan för att de beslutade samhällssystemet kräver att man plockar bort allt grus ur ett oljat maskineri. Ingen inbillar sig då att du som individ behöver genomgå någon särskild djup rehabilitering.
    Det räcker gott med mindre hål i din ekonomi.

    I en viss period har unga människor dålig impulskontroll. Den får omgivningen till del då bistå med. Starka känslor och logik har i ungdomen ännu inte funnit varandra. Inte förrän vid 25 års ålder räknar man med att ynglingar blivit vuxet mogna. Kvinnor ett par år tidigare. Detta vet naturligtvis de flesta föräldrar. Det gäller då att leda de unga förbi denna mer riskabla period. Ge aktivt stöd åt något intresse. Exempelvis idrott, utbildning eller ett naturintresse. Särskilt för yngre män med mer lättväckt aggression uppstår faror. Där impulskontrollen fungerar dåligt. För att några år senare kanske klinga av i ett väl fungerande föräldraskap.

    Och så finns den sociala återhållsamheten. En förhärdad brottsling har sedan länge gjorts sig av med det kapitalet. Deras anseende finns dock kvar inom den brottsliga subkulturen. Endast för den laglydige medborgaren finns ett socialt anseende att förlora. Som kan påverka laglydnad.

    I den yttersta ändan finns alltid möjlighet till ren isolering av vaneförbrytaren. Plocka undan individen från gatan, för en längre tidsperiod. De relativt få kan då inte längre förstöra för de många. Man prioriterar då inte rehabilitering. Brottslingen får gärna ha det bra. Spela fotboll och jogga, eller vad som helst som är trevligt. Men göra det väl isolerad från samhället under en mycket lång tid.

    Att skilja på person och samhällsintresse kan vara svårt. Där finns krav på det funktionella. Och mitt i allt måste både den egna moralen och samhällsmoralen fungera tämligen klanderfritt. Det är väl den balansen som är så svår att dra. Var och hur de går in i varandra.

    Liked by 4 people

  12. erik2 skriver:

    Viktigast för brottsprevention är att risken för att åka fast är hög. Därför är korvgrillning och tafsarmband riktigt dåliga idéer. Tyvärr är sedan brottslighet förknippas med psykopati. Det är inte behandlingsbart i vanlig mening. Inkapacitering är därför viktig efter t ex tre voltor. Dålig behandling av fångar leder knappast till något gott.

    Liked by 2 people

    • Anders Svensson skriver:

      Upptäcktsrisken är bland det mest avskräckande. Alla brottslingar är inte psykopater. Att hamna i fängelse för att man rökar brass är inte förknippat med att vara psykopat. De flesta psykopater hamnar inte i fängelse. Många blir politiker – i och för sig kriminellt på ett sätt genom att de lever på att stjäla pengar från väljarna.

      Liked by 4 people

  13. Jan Andersson skriver:

    Det finns väl lika många historier bakom en dömd brottsling som det finns sådana individer. Du och jag har säkert medvetet eller omedvetet gjort något straffbart men inte blivit anmäld eller ertappad. Alla känner inte till lagens alla snår och vinklar. Skulle man få ett straff, gör man troligen aldrig om det eftersom man har blivit upplyst om att det är olagligt, och då är straffet egentligen onödigt. Men så länge man förblir oupptäckt kanske man fortsätter, medvetet eller omedvetet. Man kan också bli oskyldigt anklagad och dömd även i Sverige. Vissa brottslingar är födda med egenskaper som gör dem asociala, andra förvärvar dessa egenskaper genom en hård kärlekslös barndom, tuff ungdom i fel sällskap och/eller genom drogmissbruk. Man kan bli lurad in i olagligheter av förslagna gängledare. Man kan bli utsatt för brott, men får ingen hjälp från samhället och måste ta lagen i egna händer för att inte gå under själv. Det kan hända i morgon, och det händer skötsamma svenskar varje dag i allt snabbare takt.

    Liked by 1 person

    • Anders Svensson skriver:

      Ganska insiktsfullt skrivet. Det brukar sägas att samhället består av de som har blivit straffade och de som inte har blivit straffade ännu. Många svenskar begår faktiskt lagbrott varje dag. Hur många kör för fort varje dag till exempel.

      Jag måste säga att vi har många totalt löjliga lagar och dem kan man gott bryta mot. Att undanhålla staten pengar är inget moraliskt brott utan tvärtom. Någon gång måste varje individ fundera på vad deras pengar används till och fråga sig om det är moraliskt riktigt att bidra till verksamheter som är direkt förkastliga.

      Liked by 3 people

  14. Hovs_hällar skriver:

    Fängelsestraffets primära funktion är och förblir att förhindra fortsatt brottslighet. Dessutom ska den vara såpass obehaglig att den får potentiella brottslingar att avhålla sig från brottslig verksamhet. Gör man fängelsevistelsen alltför bekväm skrämmer den inte längre, däri har Kasselstrand rätt.
    För övrigt håller jag med Göran Fredriksson ovan, att fängelseplatser borde upphandlas utomlands för att minska kostnaderna.

    Liked by 1 person

    • Anders Svensson skriver:

      Det finns noll stöd i forskningen för det du skriver. Amerikanska fängelser är inte speciellt trevliga, ändå har USA mest fångar i hela världen. Inte ens systemet med tredje gången livstid avskräcker. Inte ens dödsstraff avskräcker.

      Kasselstrand vet inte en förbaskat dugg om svenska fängelser. Bland annat tror han att fångarna spelar spel hela dagarna och anser att fångarna ska jobba. Det är faktiskt arbetsplikt i svenska fängelser, så fångarna får arbeta måndag-fredag.

      Kasselstrand påstår att det är hotellstandard på svenska fängelser. En cell på cirka 3 x 2 meter utan toalett och dusch är verkligen vad de flesta hotellgäster önskar sig. Kasselstrand verkar vara nöjd med det.

      Fängelsestraffet förhindrar fortsatt brottslighet medan fången sitter i fängelse. Ytterst få fångar lämnar ett fängelse och tänker att det var avskräckande på grund av fängelsestraffet just som sådant. De fortsätter begå brott och hoppas på att inte hamna i fängelse igen.

      Ett fängelsestraff handlar delvis om att plocka av en individ allt personligt ansvar och som inlärda ansvarslösa individer lämnar de sedan fängelset. Hur det slutar känner nog de flesta till. Undrar om Kasselstrand gör det.

      Det mest löjliga med Kasselstrands retorik är att den inte minskar på någon brottslighet. Samma politik som alla andra skitpolitiker kör med. Jag hade förväntat mig annat av Kasselstrand.

      Gilla

      • A skriver:

        Jag måste säga att jag tror inte ett skvatt på ide´n att straff inte avskräcker. Vänstern älskar detta. Jag brukar ta alla tillfällen att samtala med olika typer av människor. Och de jag talat med som varit kriminella eller missbrukare har då inte tagit lätt på tex fängelse. De har lagt av för att aldrig någonsin hamna en dag till i fängelse, ledsnat totalt på detta.

        Mvh A

        Gilla

      • Hovs_hällar skriver:

        ANDERS SVENSSON ”noll stöd i forskningen” .. jaha, vill du avskaffa alla påföljder kanske? ”Släpp fångarna loss det är våår”

        Du får nog svårt att neka till att den som sitter i fängelse inte kan ställa till med mer jävulskap under tiden. Eller…?

        För övrigt vet du inte ett dyft om hur USA skulle se ut om man INTE hade det nuvarande straffsystemet.

        Gilla

      • Björn skriver:

        Det är totalt omöjligt, att med forskning avgöra hur många som faktiskt AVHÅLLER sig från kriminalitet, pga rädslan och skräcken för att åka fast och hamna i fängelse! Skulle ändå tro att den gruppen är skapligt stor som det är redan nu, och skulle logiskt sett växa genom införandet av ännu hårdare straff! Det värsta ”buset”, som våldsbenägna och potentiella mördare t.ex, är självklart inte påverkbara på samma sätt, och måste plockas bort från samhället, hårt och direkt efter fullbordad gärning! Och ges så långa strafftider som möjligt, inte för att bli ”rehabiliterade”, utan för att GÖRA TILLVARON SÄKRARE för övriga medborgare under tiden! Det senare har fått väldigt lite fokus i ”debatten”!

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Den primära funktionen är att förhindra framtida brottslighet. För detta måste brottslighet undertryckas, upptäckas, uppklaras och bestraffas. Straffet är bara den sista länken. Det har fyra funktioner: allmänprevention, hämnd, enskild avhållning och enskild prevention.

      Allmänprevention, det att vi andra avskräcks från att begå brott när vi ser hur brottslingar blir bestraffade, understödjer undertryckandet av brottslighet. En viktig princip för allmänpreventionen är grundprincipen att brott inte får löna sig.

      Hämnd har en liknande funktion och skall undertrycka brottsofftrens och deras anhörigas brottslighet i form av oreglerad hämnd. Deras känslor skall stillas av observationen att staten bestraffar brottslingen.

      Den enskilda avhållningen består i att brottslingen fysiskt förhindras från att begå och deltaga i begåendet av brott under tiden bestraffningen löper.

      Den enskilda preventionen består i att obehaget brottlingen måste utstå under bestraffningen skall avhålla honom från att återfalla i brott.

      En diskussion om utformningen av straff måste omfatta alla fyra funktionerna. Att bara betrakta den sista, svagaste och oviktigaste av dessa fyra funktioner, nämligen den enskilda preventionen, är i allmänhet ett uttryck för billig och vulgär polemik med avsikt att destabilisera samhället och öka brottsligheten. Hej BRÅ!

      Liked by 2 people

  15. MartinA skriver:

    Grundfelet är att inte förstå vad mänskliga populationer är eller hur de fungerar. Att brottslingar skulle vara ”trasiga” och gå att ”laga”.

    Verkligheten är att brottslingar inte är trasiga. De med en personlighet som tenderar till brottslighet fyller en funktion i populationen som människor med andra tendenser inte fyller. Om denna funktion är parasitisk eller inte kan man diskutera. Och det är dessutom beroende på vad lagen är. En sadistisk lustmördare till exempel fyller en positiv funktion i ett samhälle som behöver torterare(ok, empatilös och plikttrogen som tendens är kanske bättre, men för argumentets skull).

    Enklaste exemplet på hur populationer behöver olika grundpersonligheter för att fungera är maktlakejen gentemot dissidenten. De flesta människor är maktlakejer, de har varken intresse eller förmåga att ifrågasätta makten och överklassen. Det är lätt att se hur detta varit framgångsrikt rent privat-evolutionärt, dissidenter har levt farligt. Dessutom, en population som bara bestod av dissidenter skulle vara ostyrbar och snabbt bli utkonkurrerad av grannarna. Medan en population som bara bestod av maktlakejer skulle urarta i vansinne och maktmissbruk och haverera av den anledningen. Populationer är som organismer med olika organ, olika celltyper, många av dem livsnödvändiga, vissa parasitiska.

    Liked by 3 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Martina — OK så våldsbrottslingar borde hyllas inte bestraffas! De kan ju alltid bli lägervakter i koncentrationsläger.

      Halleluja!

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Vad vi diskuterar här är huruvida brottslingar kan reformeras. Jag gav ett evolutionärt perspektiv. Att brottsliga instinkter har lett till mer avkomma i det förflutna. Detta är ett givet ingångsvärde i mitt resonemang.
        Det kan förklaras av att lagen ändrats.
        Det kan förklaras av att den brottsliga instinkten har varit gynsam för individens fortplantning. Alltså ett parasitiskt beteende.
        Det kan förklaras av att den brottsliga instinkten har varit gynsam för gruppen. Det är lätt att se samhället och lagarna nu har gjort brottslingar av normalt aggressiva och våldsamma män, till exempel. Jag gav också dissidentexemplet. Dissident instinkt är en brottslig instinkt i många samhällen, även historiskt. Men är troligtvis ett immunförsvar för gruppen.

        Förstår du bättre nu?

        Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Utan minsta tvekan!

      Politiskt ett Globalistiskt vänsterprojekt?

      Zuckerberberg är barnbarn till David Rockefeller,
      Facebook är dessutom ett finansiellt stöttat CIA-verktyg…

      En ”CIA-relaterad” bank lånade ut 400 MILJONER US $ till en ung ”student”,
      sådana RISKKAPITALISTER är tämligen sällsynta,
      kan möjligen David ha borgat i bakgrunden???

      På köpet fick CIA världens kraftfullaste övervakningsverktyg…

      2012 gjorde Facebook Obama till President,
      genom att tillhandahålla väljaruppgifter,
      dessutom HELT GRATIS…

      Ett dolt olagligt kampanjbidrag!
      DÅ var det inga som helst problem…

      Liked by 1 person

  16. Aha skriver:

    Det finns 5000 gängkriminella. I stort sett kan väl dessa kategoriseras som livsstilskriminella och som sådana per definition immuna mot rehabilitering. Säg ändå att 10% är rehabiliteringsbara. Problemen att få jobb för dessa är gigantiska. Det handlar om dålig utbildning och ingen arbetslivserfarenhet.
    Enligt GW Persson inträder ett visst avståndstagande till det kriminella livet i sen medelålder tills dess är intresset för rehabilitering begränsat.

    Utifrån dessa förutsättningar är mitt förslag att rehabilitering kan minimeras och att samhället istället eftersträvar att hålla de livsstilskriminella inom lås och bom.
    USA skulle t.ex kanske ha varit ett land med stora problem om man inte hade gått in för att sätta många av de livsstilskriminella inom lås och bom.
    Hur hade amerikanskt vardagsliv sett ut om man hade haft ytterligare en djupt kriminell person fri per hundra amerikaner?

    Liked by 3 people

  17. Jaxel skriver:

    Sida är något av ett specialfall bland svenska myndigheter. Frågan är om det finns någon annan myndighet som helt saknar saknar krav att åstadkomma något som är till gagn för någon medborgare eller organisation i landet. Tillspetsat skulle man kunna säga att SIDA har till uppgift att rulla hatt för medborgarnas pengar.

    Jag kan föreställa mig att detta faktum påverkat kulturen i nämnda organisation. Särskild försiktighet bör nog iakttas när det gäller att generalisera utifrån iakttagelser kring kulturen på Sida.

    Liked by 2 people

  18. Anders Svensson skriver:

    Fungerar rehabilitering av fångar? Ja. Fungerar det på alla? Nej. Rehabiliterar svensk kriminalvård fångar? Ytterst lite. Förstår sig svensk kriminalvård på rehabilitering av fångar? I stort, nej.

    Samma gäller socialtjänsten. Det vet ingenting i princip ens om anledningen till att barn begår brott. Jag skriver barn eftersom en brottsling påbörjar sin kriminella bana i 9-12 års åldern. Inte alla, men de flesta.

    Förr sade man att de tre F:en rehabiliterade en fånge: Förtidspension, Flickan, Frälsning. Saker och ting som får en person att skärpa sig och ta ansvar.

    De flesta kriminella vill inte leva som kriminella. De flesta kriminella slutar att vara kriminella på ren utmattning av att vara kriminell. Till slut orkar de inte med att leva det skitliv som det är att vara kriminell och att åka in och ut ur fängelser.

    Hur kan man då rehabilitera relativt framgångsrikt? Jo, man man ser till att skynda på den kriminella karriären rent mentalt, dvs. flyttar den kriminella framåt i tiden till insikten om vilket skitliv de är att vara kriminell. Sysslar svensk kriminalvård med detta? Nej. Sysslar svensk socialtjänst med detta? Nej.

    Frivilliga organisationer är bättre än svenska myndigheter på att rehabilitera fångar. Till exempel finns KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället). Kan de rehabilitera alla sina medlemmar? Nej. Men de är långt mycket bättre på den än några myndigheter.

    Liked by 1 person

  19. Björn G skriver:

    Det är ju höglönsamt att vara kriminell i dagens Sverige. Du kan lätt tjäna 80.000 skattefritt i månaden som kriminell. Varför skall man då knega för 15.000 (och vara intresserad av ”kriminalvård”?

    Den organiserade brottsligheten växer rekordsnabbt i Sverige. Vissa stadsdelar präglas av ”öppen narkotikaförsäljning, kriminella uppgörelser som yttrar sig i grovt våld på allmän plats, olika former av utpressning och otillåten påverkan samt bilbränder, klotter, vandalism och annat missnöje”.

    I Göteborg, men även i Malmö etablerades tidigt kriminella gäng. Polisen kallar dem för ”klaner”, då de bygger på släkter med ursprung i Iran, Irak, Libanon, Albanien eller Serbien. Sådana klaner är ”ofta genomsyrade av traditionella normer som innebär att uppfattade oförrätter och kränkningar måste besvaras för att gruppen ska upprätthålla sin heder och respekt”.

    Gängmedlemmarna är i regel mellan 15 och 30 år gamla, och alla är män. De är oftast dömda för stölder, narkotikabrott, trafikbrott och rån. Hela 80 procent av gängmedlemmarna är första eller andra generationens invandrare. Gängen är oftast multietniska till sin sammansättning, och påminner på så sätt om den organiserade brottsligheten i Chicago på 1920-talet, där kriminaliteten dominerades av andra generationens invandrare.

    Merparten av Gängledarna är mellan 20 och 35 år, alla är män. Hälften har sitt ursprung i Mellanöstern och några är från Afrika.

    Gängledarna ser sig som entreprenörer som till varje pris vill ha makt, pengar och status.
    Entreprenören är därmed helt fokuserad på Maktstatus, dvs. Heder och Respekt.

    Vi ser alltså en utveckling i Sverige, som blir mer likt USAs (som ju är ett multikulturellt samhälle).

    Därför skall självklart USAs lagar och straff också spegla våra!

    Liked by 6 people

    • Bromma1214 skriver:

      Björn G, stämmer bra det du skriver. Problemet är vår ”elit” låtsas att det skriver inte är
      Riktigt. Istället vräker de enorma belopp på oväsentligheter, i tron att det ska bli bättre!
      Mycket av de här pengarna”försvinner” ofta till buset genom div föreningar o samfund
      Som skrattar åt de dumma svenskarna. Däremot är vår elit mkt sparsam när det
      Gäller svenskar som har det svårt. Arma land.

      Gilla

  20. Underdog skriver:

    Eftersom vi inte vet vad som får människor at begå brott vet vi givetvis inte heller vad som får dem att avstå från att begå brott. Allmänprevention i form av vidrigheter fungerar dock inte vilket framgår av brottsligheten i de länder där man riskerar at få betala det ultimata priset, t ex USA. Därifrån kan man också sluta sig till att ”upphandling” av privata färngelser genrellt är en dålig idé.

    Den ende som på senare tid försökt med vetenskaplig metod undersöka orsakerna till att brottslingar väljer den breda vägen, Amir Sariaslan, fick ge upp sitt forskningsfält på grund av motstånd från dem som anser sig redan veta (läs VIK), trots att alla deras metoder misslyckats.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      USAs höga brottslighet kan ju bero på den låga risken att åka fast. – Seriemördaren blir fast efter sitt trettiosjunde mord och en kärring som knuffade en kvinna utför ett stup för att få ut försäkringspengarna, visade sig ha försörjt sig under decennier på samma sätt med otaliga dödsoffer som aldrig anat att de varit försäkrade.

      Liked by 1 person

  21. Vaknauppnu skriver:

    Uppfostran börjar hemma, För sent när det är gatan, skolan, fängelset som skall vrida det galna tillbaka i rätta banor för att bli en väl fungerande fri människa.

    Liked by 2 people

  22. Die Welt skriver:

    Kan man skapa en brottsling – ja. Men vem bestämmer om den brottslingen blir brottsling eller inte? det är ju där vi har kärnan. Vari brottslingen föds in till och vad den har för mål syfte och ser som glädje i denne liv. Brottslingen – kan du byta ut med vilket adjektiv du vill.

    Gilla

  23. Anders Svensson skriver:

    Alternativt till fängelse eller straff kan vara att en brottsling tillfaller brottsoffret. Brottsoffret får bestämma själv vad som ska ske med brottslingen. Brottsoffret kan låta brottslingen arbeta åt henne eller honom.

    Gilla

  24. LJ skriver:

    Är detta tema inte lite som med barnuppfostran?

    Så länge du inte utsätter barnen för trauma eller undernär dem så blir de grundläggande egenskaperna 99% som deras gener förprogrammerat dem. Finns otaliga studier på enäggstvillingar uppvuxna i fundamentalt olika, men ”good enough”, miljöer som styrker detta.

    Självklart rasistiskt/facistiskt att hävda detta i Sverige dock. Ingen som vill lyssna:
    https://kit.se/2017/06/16/88686/del-3-tank-om-det-sitter-i-generna/

    Att fängelsevistelsen kan förändra beteendet tror jag dock, men till det sämre. Ungefär som med trauma eller undernäring under uppväxten.

    Liked by 1 person

  25. Anders skriver:

    Det är bisarrt att tro att man kan ”vårda” bort kriminalitet. Risken för att bli kriminell beror på vissa personlighetsvariabler. T.ex. är låg IQ och låg impulskontroll är starkt korrelerade till våldsbrottlighet. Det går naturligtvis inte att ändra på sådana egenskaper. Fängelsernas roll är att inkapacitera brottlingarna, så att de inte får möjlighet att begå nya brott. Eftersom den kriminella fenotypen fr.a. manifesterar sig hos unga (män), för att bli mindre tydlig längre upp i åldrarna, är det fr.a. de unga kriminella som ska inkapaciteras under lång tid. Således är hela idén om straffrabatt för unga helt fel. Det borde vara tvärt om: Håll en 18-årig brottsling fängslad tills han är en bit över 30, så kommer brottligheten i samhället att minska.

    Liked by 3 people

    • Bo Svensson skriver:

      Det är ju grymt. – Vi hatar ju inte djur som beter sig som märdare och vill dem inget illa.

      Rätta ordningen är att låta mördare leva ihop med mördare och tjuvar med tjuvar ungefär som det var före folkblandningsdriven.

      Gilla

    • Peter skriver:

      Gillar tanken, men en viss sållning krävs nog.
      Första resan ger en näsknäpp och information om konsekvenserna av fortsatt brottslighet.
      Andra en rejäl avhyvling = ett klart kännbart straffarbete.
      Tredje uteslutning från det öppna samhället på mycket lång tid.
      Det viktiga är att straffet är tydligt och förutsägbart, ingen mannamån.
      Måtte djävulen ta de personer inom rättsväsendet som går brottslingars ärenden.
      Samhället är en organisation bestående av människor som underordnar sig gemensamt överenskomna lagar.
      Alla skall ha möjligheten att en eller två gånger göra fel och därefter inordna sig efter samhällets normer.
      Den medborgare som efter andra resan väljer att förbli i opposition mot de regler och den moral som gäller inom samhället har att möta uteslutning ur samhället (landsflykt) eller internering.
      Samhället är en ömtålig konstruktion som kräver vård och respekt, något våra lagvrängare och domstolar förefaller ignorera.
      Samhället är vår gemensamma livsluft, utan ett fungerande, tryggt och förutsägbart samhälle bryter landet samman i ett barbariskt kaos.

      Gilla

  26. O.T. skriver:

    Socialdemokraterna går i år enligt egen utsago till val på att framstå som auktoritära. Det märks. Samma parti som 2014 vältrade sig i identitetspolitik och postmodernism går 2018 till val på svenska flaggor och utspel om hårdare tag, strängare straff, ordning och reda, fler poliser, minskad invandring, fler utvisningar och en kompromisslös linje mot extremismen. 

    Detta hade i grund och botten varit ganska goda nyheter, hade Socialdemokraterna bara menat allvar. Socialdemokraterna har dock inte för en sekund någon avsikt att börja föra en politik som i någon praktisk mening återspeglar denna retorik. 
    http://fnordspotting.blogspot.se/

    Tyvärr gäller det även (M) i allra högsta grad. Hycklaren  Kristersson är en falskspelare av rang.

    Vad som är om möjligt är ännu mer talande är dock alla de förändringar som inteblivit av under innevarande mandatperiod. Polistätheten har minskat, laglösheten har ökat, straffen för grova brott har förblivit låga, ytterst få utvisningar verkställs och de statliga subventionerna av islamistisk extremism fortsätter.

    Liked by 2 people

    • Elvin skriver:

      Stefan Löfvéns beslut om Sverige ökat antalet kvotflyktingar från 2.000 till 5.000, har passerat ljudlöst genom SVT, MSM och även på nätet. Trots att Sverige per capita tagit emot flest invandrare fortsätter vi på den inslagna vägen. Övriga länder i EU har flyktingmottagningen minskat, medan Sverige bara minskat mycket litet! 
      Det kom ett önskemål från FN om Sverige kunde tänkas öka sin kvotflyktingkvot. Givetvis ”den humanitära stormakten” Sverige kan inte säga nej till en sådan begäran! Det har vi aldrig gjort. Det lilla löjliga landet skyndar sig direkt att lyda FN.
      http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.se/

      Att Löfvén sitter som statsminister kan han tacka Alliansen för!

      Alliansregeringen varit pådrivande i skuggsamhällets utbredning, genom att bland annat införa västvärldens mest generösa system för arbetskraftsinvandring.

      Alliansens misslyckande skadar förtroendet till politiken. Och Kristerssons entré som partiledare har om möjligt förvärrat situationen.

      Gilla

  27. Rikard skriver:

    Hej.

    Idén med att rehabilitera brottslingen är dels pragmatisk (som när kvinnor fordom kunde dömas till spinnhus istället för döden om de befunnits skyldiga till barnadråp) och dels kristen – vilket till och med en gudlös som jag kan erkänna utan omsvep.

    Låt vara att den kristne guden genom Jesus försorg förbarmar sig över även den som brutit mot jordisk rättvisa (då en av dennas moraliska grundstenar är just religiös); skall då icke staten, folket eller menigheten visa sin kristenhet genom att förlåta förbrytaren, och erbjuda denne möjlighet till bot och bättring denna sidan döden?

    Jag tror att det är ur denna kluvenhet de västerländska civilisationernas experimenterande (på området brott & straff) de senaste tre till fyra århundradena kommer sig.

    Där förfäderna var på det klara med att en förlorad oskuld aldrig kommer åter, och en krossad tallrik aldrig blir hel, och att straff därför alltid måste utmätas i syfte att väga jämnt och göra lika – lagom bot för lagom brott – är där sanningen ligger, bitter och salt den än må vara.

    Endast en kan bättra sig, och ångra sig, och göra sitt resterande liv till ett sådant som om inte till gagn för nästan åtminstone inte är ett hot och en börda; brottslingen själv.

    Endast få sådana kan föra den inre kamp mot sin sista människa, för att låna ett uttryck.

    Så, skall vi fortsätta på modernismen och kristenhetens väg, där oskyldigas blod och lidande är priset för tron, eller vända åter till förfädernas beprövad och väl fungerande system?

    (Och nej, kära vän som använder äldre tiders bristande rättssäkerhet som argument – det håller inte. Studera exempelvis Gutalagen för vägledning om hur förfäderna såg på sådant som bevis och vittnesmål.)

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  28. olle reimers skriver:

    Låt oss med en gång slå fast några fakta:

    1. Kriminalitet är inte en sjukdom som kan botas med någon sorts patenterad behandling.

    2. Brott begås huvudsakligen av unga män.

    3. De flesta yrkesbrottslingar har börjat sin bana i mycket låg ålder.

    4. Det är de tuffaste och hårdaste ynglingarna som blir de yngres förebilder.

    Den viktigaste åtgärden är således att förhindra att unga killar hamnar i den onda cirkeln. Alltså: inrikta åtgärderna på att få bort ledarna från gatan och sedan göra dem inkommunikabla med samhället.

    De yngre måste fås att uppleva att brott är skamligt, att det gör ont, att man nästan alltid åker dit, att ingen tröstar en och att reaktionen kommer snabbt.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s