Nej, jag älskar inte alla. Jag tror inte ens på ”alla människors lika värde”, i varje fall inte ovillkorligen och i alla sammanhang.

Men ärligt sagt så hatar jag ingen.

Jag älskar mina barn och många i min familj. På sätt och vis älskar jag mitt folk (ungrare) som har fått kämpa mot slaver, germaner, latiner och osmaner för att överhuvudtaget finnas som ett litet och udda folk i ett fientligt Centraleuropa. Självfallet älskar jag inte de misstag som ungrarna har gjort mot andra folk under historien, men så är jag funtad – jag är stolt över det som är bra och förlåter det som är dåligt när det gäller mina egna. Kanske är jag inte ensam om att vara sådan.

Jag älskar också den svenska (rättare sagt nordiska) mentaliteten som försöker skapa rättvisa för så många som möjligt. Avskaffandet av träldom, regler om samhällets formella ansvar för de svagaste och principen att ”land skall med lag byggas” är bara några av de normer som jag insett har flerhundraårig historia här. Det kan man älska!

Sedan finns det saker som jag gillar. Jag gillar till exempel att prata med folk helt förutsättningslöst. Jag gillar upplysta människor av alla hudnyanser. Jag gillar också mindre upplysta människor som är beredda att ta intryck av fakta och vill använda förnuftet i ett meningsutbyte.

Jag gillar också samhällen som inte är totalitära och medger en fri tankedebatt utan hat och hot om våld – här vore det kanske bättre att säga att jag älskar sådana samhällen – fast de finns inte riktigt – men säg att de kunde finnas rent teoretiskt.

Nu börjar vi närma oss andra polen. Visst finns det saker och människor som jag ogillar.

Jag ogillar kappvändare och fega medlöpare och sådana finns det massor av. Likaså ogillar jag folk som öppet eller förställt försöker göra mig till en marionett i ett dockspel som jag inte vill vara med i. Jag kan ogilla det multikulturella samhället som jag inte har bett om. Inte minst ogillar jag folk som inte vill eller vågar tanka själv. Till sist men inte minst ogillar jag lakejer som gör saker för omedelbar egen vinning åt den just då härskande högheten men är beredda att byta fot och bli aggressiva förespråkare för sådant som ser ut att bli vinnare i nästa val.

När ogillandet inte längre räcker så avskyr jag folk och beteenden. Jag avskyr till exempel folk som tror att de sitter på sanningen. Det gäller från höger till vänster och från troende till ateister.
Enkelt uttryckt så avskyr jag alla som är övertygade om en allt gällande sanning. Jag avskyr lika mycket ortodoxa judar som muslimska extremister eller koranbrännande predikanter från vilka frikyrkor som helst. Speciellt avskyr jag rasister som ser människan genom hudfärgen. Och till sist men inte minst avskyr jag kommunister och extrema vänsteraktivister som genom handgripliga fängslanden och tortyr har försökt tysta min familj och mina gelikar.

Men hatar gör jag ingen!

Elöd Szántó är en vid det här laget ingen ”nysvensk” utan en gammal ungersk veterinär och acklimatiserad västgöte som jobbar med svenska bönder och trivs med dem.