Den humanistiska stormakten Sverige älskar att glänsa på den internationella scenen. Ju fler politiskt korrekta svenska medborgare i FN och andra internationella organisationer, desto bättre. Men Sverige är ett litet land i Europas utmarker och konkurrensen om toppjobben i FN-systemet är stor. För att ”få in” regeringens representanter i olika organisationer har vår svenska regering blivit tvungen att antingen muta sig in eller ”köpa” respektive post, det vill säga betala lönerna själv.

Det finns minst tre fall som belyser detta bruk: Margot Wallströms FN-tjänst, f d Sida-chefens nya jobb i OECD och Sveriges plats i Säkerhetsrådet.

1. Margot Wallström fick 2010 jobbet som FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Men en månad tidigare hade det svenska biståndsorganet beslutat att ge 42 miljoner kronor till en FN-fond som arbetar med samma fråga – sexuellt våld i väpnade konflikter.

Sidas beslut att ge ett stort bidrag till FN:s fond mot sexuellt våld i väpnade konflikter sammanföll sålunda med att Margot Wallström fick toppjobbet i New York. Generalförsamlingen beslutade senare att pengar för Wallströms lön och kansli för resten av mandatperioden skulle tas från den ordinarie FN-budgeten. (Sverige betalade lönen det första året.) Se Rebecca Weidmo-Uvell ”Wallström och FN-spelet” (10/11 2016).

2. Sveriges vice statsminister Isabella Lövin (MP), ”fixade” så att Sidas dåvarande generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka 2016 utsågs till ordförande för kommittén för bistånd (Dac) inom i-ländernas ekonomiska samarbetsorgan OECD. Det beskrevs som en stor framgång och bevis för att Sverige är att räkna med i biståndsvärlden. ”Jag är stolt över det svenska arbetet inom internationell utveckling och det förtroende som ges Sverige och Petri Gornitzka och med denna viktiga utnämning”, skrev Lövin i ett uttalande.

Verkligheten var att regeringen hade lovat att stå för Gornitzkas lön och omkostnader under två år samt en lika stor summa för att täcka kostnader för kansliet. Utan det hade hon inte kunnat bli vald – den som vill ha posten måste betala. Motkandidaten kom från Belgien som inte var redo att betala för en heltidsordförande i Paris. Se ”Regeringen betalade 12 miljoner för toppjobb”, Aftonbladet (16/2 2018)

3. När S kom till makten 2014 var ett av de främsta målen att få in Sverige på en plats i FN:s Säkerhetsråd. Tre länder konkurrerade om platsen och det gällde att få en 2/3 majoritet i generalförsamlingen för att bli vald. Eftersom varje stat på jorden har en röst i generalförsamlingen koncentrerade sig UD på de minsta staterna, de med cirka 100 000 invånare eller mindre.

Flera av de små önationernas politiker i Stilla Havet bjöds in till Sverige under täckmantel av en klimatkonferens. De flögs hit i businessklass, fick bo på lyxhotell, åt gott och fick presenter av regeringen, det vill säga de svenska skattebetalarna. Medel för detta hade tagits av biståndsbudgeten och en till UD knuten stiftelse, Dag Hammarskjölds stiftelse. Se ”Biståndspengar gick till röstjakt på svensk plats i FN:s säkerhetsråd”, Dagens Nyheter (4/4 2016)

Vidare hade Margot Wallström, kabinettssekreteraren Söder och f d diplomaten Pierre Schori rest till diktaturstater som Zimbabwe, Kuba och några av de små örikena i Västindien och kohandlat för att Sverige skulle väljas in i Säkerhetsrådet. Tanken var att de stöder oss i generalförsamlingen och vi stöder dem med till exempel utnämningar i diverse FN-organ. Hela muthärvan lär ha kostat mer än 20 miljoner och UD har dessutom mörkat hela affären; handlingar och e-mail har raderats eller uppgivits aldrig ha funnits. Se ”UD-chef raderade mejl om kampanjen till säkerhetsrådet”, Dagens Nyheter (28/2 2018).

På ovanstående sätt har den humanistiska stormakten Sverige köpt in sig i FN:s säkerhetsråd och andra internationella organisationer.

Nu i dagarna har f d barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) lämnat regeringen. Hon har fått ett nytt toppjobb i FN, biträdande chef för FN:s kvinnoorganisation.

Huruvida denna tjänst är finansierad av svenska skattebetalare eller inte får vi kanske veta i framtiden.

Lars Hässler är jur kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg