Polis Peter Springare har varit ute i blåsväder. Vid ett föredrag i Göteborg, som rapporterats av TV4, där Springare talade om gruppvåldtäkter, sa han att gruppvåldtäkterna ”är ett hyfsat nytt fenomen som eskalerat de sista 12 – 15 åren”. Han sa också att den påstådda ökningen hängde ihop med invandringen: ”det är ett kulturellt fenomen”.

Då tog det hus i helsike. TV4 intervjuade Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, som kritiserade Springare sönder och samman: ”alla statstjänstemän… måste ha ett bättre omdöme, de måste framför allt hålla sig till vår regeringsform och den värdegrund som regeringsformen ger uttryck för; de här uttalandena gör ju inte det, de är i det närmaste rasistiska… man måste vara saklig och korrekt, här framförs påståenden som är grundlösa”.

Och vad är sant? Här lämnas man som vanligt i sticket av kriminologer och myndigheter som inte offentliggör den information de sitter på. Brottsförebyggande rådet presenterade en rapport om gruppvåldtäkter år 2000. Det verkar vara allt från staten. Rapporten handlar om gruppvåldtäkter – våldtäkter utförda av två eller fler personer – under 1990-talet. Det var 30 – 60 fall om året. 58 procent av gärningsmännen var svenskar, varav en fjärdedel hade invandrarbakgrund. Antalet fall visar en rejält sjunkande tendens under perioden.

Det är all information som myndigheterna vill dela med sig. Rapporten säger inte om Springare eller Ramberg har rätt eftersom Springare talar om ett ökande antal gruppvåldtäkter som ”ett hyfsat nytt fenomen”, vilket rimligtvis är något som måste ha skett efter det 1990-tal som redovisas av Brå.

I brist på tillförlitlig statlig information får man göra som Cajsa Warg. Man tager vad man haver. Man haver visserligen inte tillgång till statliga databaser, men man haver herr Google.

Om man anger ett visst sökord för herr Google, till exempel ”gruppvåldtäkter”, så anger han hur många träffar han hittat under en viss sökperiod, det vill säga hur många gånger företeelsen registrerats på internet under perioden.

Här tänkte jag att man kunde våga sig på en försiktig hypotes, nämligen att det borde finnas något slags korrelation mellan hur många gånger en företeelse registreras på internet och hur vanlig företeelsen är i tillvaron. (Alltså att cyberspace är en proxy för real life om jag ska uttrycka mig på ren svenska.) Så jag undersökte hur många träffar herr Google gav mig på sökbegreppet ”gruppvåldtäkter” varje januari månad under perioden 1980 – 2018.

Fram till och med januari år 2000 fick jag bara en träff. Den avsåg filmen Jägarna, där det tydligen förekom en gruppvåldtäkt. Redan här ser man att forskningsmetoden inte är särskilt tillförlitlig. De 30 – 60 gruppvåldtäkter per år under 1990-talet som Brå iakttagit har inte registrerats av herr Google. Å andra sidan var han knappt född år 2000 så han är kanske delvis ursäktad.

Sedan har det utvecklats enligt nedanstående tabell:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan man dra någon slutsats av detta? En möjlighet är att Springare har rätt i att vi står inför ett hyfsat nytt fenomen som eskalerat de senaste 12 – 15 åren. En annan möjlighet är media blivit mer paranoida och bara skriver mer och mer om en företeelse som kanske i verkligheten fortsätter enligt 1990-talets avtagande trend vilket möjligen är Rambergs förmodande.

Det är en skam för Sverige att medborgarna ska hållas i ovisshet om hur det ligger till när myndigheterna har det rätta svaret. Tänka sig att inget rapporterats om detta från staten på nästan tjugo år.

PS Jag hade fel i att Brå inte sagt något sedan år 2000. Som en uppmärksam kommentator, Ulf Joson, påpekat det kom Rapport 2008:13 Våldtäkt mot personer 15 år och äldre där det framgår att antalet gruppvåldtäkter uppskattas till 116 stycken år 1995, 155 år 2000, 258 år 2004 och 553 år 2006. Den utvecklingen underskattades av herr Google. Den tycks bekräfta Peter Springares uppfattning. Brå menar dock att det i huvudsak handlar om ökad anmälningsbenägenhet.