Varför det är mindre sannolikt att de politiska partierna förändrar något i svensk politik än att någon annan gör det

Patrik Engellau

Ibland säger jag att i valet mellan att leva av eget arbete eller av andras, allt annat lika, så väljer de flesta att leva av andras. Då är det alltid någon som blir upprörd och anklagar mig för att ha en nedlåtande människosyn. Skulle människor inte föredra att arbeta för brödfödan framför att leva på bidrag?

Inte jag i alla fall, säger jag. Mitt problem är att det kommunala försörjningsstödet inte är tillräckligt vasst. Om jag kunde få 75 000 kronor i månaden börjar försörjningsstödet bli konkurrenskraftigt. Då skulle jag nog kunna dra mig ned till soc och resonera om ett transferupplägg vad gällde ansvaret för min försörjning.

Överklasser har i alla tider levt av andras pengar. Jordägare har tjänat jordränta, kapitalister har levt på olika slags vinster och deras barn, som ärvt en förmögenhet har, om man ska tro engelska skildringar från den victorianska eran, investerat i statsobligationer. Hur många gånger har man inte läst om unga människor som klarat sig bra i livet för att de ärvt årsräntor på 20 000 pund. En del ärvde aktier och skötte sina affärer genom att ”klippa kuponger”, det vill säga klippa loss utdelningsbevis från aktiebrev och växla mot reda pengar hos företaget eller lämplig bank.

Även i Sverige har vi en överklass, nämligen politikerväldet, som definitivt och med avsevärd framgång lärt sig att leva av andras arbete. Låt mig flika in en observation om vad skillnaden mellan att leva av andras och eget arbete i detta fall egentligen betyder. Tidigare, men allt mindre efter år 1965, var de politiska partierna beroende av sina medlemmar som betalade medlemsavgifter, skänkte gåvor och deltog i olika insamlingar. Var och en som har någon liten erfarenhet av vad det innebär att tigga ihop pengar från folk som har frihet att när som helst välja att inte betala vet att detta är mycket arbete. Man ska vara medveten om att det är skillnad på att betala till ett parti och betala till sin elleverantör. Det som inte betalar elräkningen riskerar att strömmen stängs av. Men den som inte betalar medlemsavgiften kan fritt rösta på sitt favoritparti i alla fall.

På 1960-talet började politikerväldet konsolideras. Man kan förstå att partierna ville övergå från att låta sig försörjas av medlemmarna till att försörjas av staten (och politikerväldets djupaste innebörd är förstås att politikerna kontrollerar staten). Statsfinansiering har avsevärda fördelar för partierna. Partierna fick tidigare skicka upprepade fjäskiga påminnelser när medlemmar inte betalade, medan staten hämtar skattemedlen med tvångsmakt om det behövs. Dessutom är staten en pålitlig och regelstyrd betalare. Den följer sitt regelverk till punkt och pricka och är därför enkel att ha att göra med för bidragsmottagare. Vidare, kanske viktigast av allt, är att staten till skillnad från privatpersoner och företag, inte bryr sig så mycket om politikens innehåll. Partigängarna blir mer oberoende av vad folk tycker när staten betalar.

År 1965 infördes statligt partistöd, år 1969 kommunalt partistöd. År 1985 infördes partistöd för kvinnoförbund och 1994 stöd för internationell verksamhet (vilket jag misstänker betyder bidrag för intressanta resor). Dessutom finns en hel drös andra slags bidrag till exempel för kurser och ungdomsföreningar – för att inte tala om själva lönen till de valda ombuden (det är inte självklart att dessa ska försörjas av skattebetalarna, i varje fall tål saken att diskuteras).

Nu ska jag bara tala om ett av bidragen, nämligen det statliga partistödet, och jämföra med partiernas intäkter av pengar från medlemmar. Om jag då kommer fram till att det råder en hårresande diskrepans mellan det statliga partistödet och medlemmarnas bidrag, vilket jag avser att göra, så ska man veta att det i verkligheten är långt värre eftersom jag inte forskat i hur mycket pengar partierna får från andra offentliga källor.

Man behöver inte göra noggranna undersökningar för att upptäcka vad det senaste halvseklets förändringar har fått för effekter på partiernas beteende. Det räcker med att ta ett stickprov i verkligheten. För ett par år sedan, när jag, i egenskap av ständig optimist, trodde att jag skulle kunna påverka politiken genom att bli medlem och påverka inifrån, så gick jag med i Moderaterna. Jag fick ett välkomstbrev adresserat till Johan Engellau. Jag råkar heta Johan Patrik Engellau men eftersom mina vänner kallar mig Patrik så tyckte jag att det vore trevligt om även Moderaterna gjorde det. Men det gick inte att ändra. Jag försökte flera gånger. Till slut kom det fram att Moderaterna hämtade personinformation hos folkbokföringen och den var som den var. Till saken hör att folkbokföringen själv, exempelvis representerad av Skatteverket, inte har så stora problem med det där. Moderaterna bryr sig mindre om mig än vad Skatteverket gör. Se där en potentiellt hotfull kundkontakt som partiet slipper när staten betalar.

Det statliga partistödet utgår nu i proportion till antalet riksdagsmandat med en bit över en miljon kronor per mandat och år. Moderaterna har 84 mandat och fick därför mer än 84 miljoner kronor i statligt partistöd. För Vänsterpartiet var siffrorna 21 respektive 21.

Moderatpartiets samlade intäkter, alla kategorier, var enligt årsredovisningen 2015 151 miljoner kronor . Medlemsavgifter och gåvor uppgick till 9 miljoner kronor. För Vänsterpartiet var motsvarande siffor 40 miljoner kronor respektive 2 miljoner kronor.

Medlemmarna står alltså för fem procent av intäkterna.

Det här är en styggelse och borde ändras (liksom så mycket annat). Jag tror inte en sekund att partierna skulle gå i bräschen för en reform. Om det statliga partistödet (men inte de andra offentliga bidragen) försvann så skulle Moderaterna vara tvungna att handjaga in nästan tio gånger så mycket pengar från privatpersoner och företag som de lyckas med idag för att inte tappa intäkter.

I det perspektivet anar man hur fördelaktigt det är att leva av andras pengar om det går.

53 reaktioner på ”Varför det är mindre sannolikt att de politiska partierna förändrar något i svensk politik än att någon annan gör det

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Denna kommentar kanske inte uppfattas som relevant till artikeln men det är den, i det lite längre tidsperspektivet:

    Jordan B Peterson har landat i Europa. Han har en kort föreläsningsturné i Nederländerna men på vägen dit mellanlandade han i London och hann med att intervjuas i Channel 4. Aggressiv men ändå respektfull feministisk intervjuare som JBP ändå vid ett tillfälle lyckas ställa i det närmaste svarslös.

    I väntan på hans bok ”12 Rules for Life – An Antidote to Chaos” som släpps 23 januari kan ni alla njuta av denna intervju som är på väg att bli viral:

    Liked by 7 people

  2. Bo Svensson skriver:

    Det är inte jakten på vinning som är den primära drivkraften utan strävan efter deras uppskattning som man själv respekterar och vill tillhöra. – Parasiter av alla slag vill bara parasitera så länge de har ett socialt sammanhang där de kan bli sedda och accepterade. – Då kan de ignorera föraktet från dem de parasiterar på.

    Boten för en massa olika former av parasitism består i den individuelle skattebetalarens direkta makt över sina pengars fördelning över skattefinansierade ändamål.

    Det går inte med mindre. – Att bara ha makten över hälften av sina pengar och släppa iväg resten att spenderas godtyckligt, planlöst och ansvarslöst fungerar ju inte.

    Liked by 5 people

  3. Agneta Berglöw skriver:

    Ja att leva på andras pengar går alldeles utmärkt om man är riksdagsledamot.Den mest magstarke under de senaste åren som får symbolisera detta är väl Lars Ohly.När han slutade vara partiledare för V tillbringade han 5 år utan aktivt jobbsökande med att vandra runt o leva på sin riksdagspension.Så bekvämt o framförallt solidariskt enl Vänsterpartiets ideologi.Hm!
    När politiker blir politiker lämnar de verkligheten.Ännu ett lysande exempel på detta rullas nu upp i Göteborg.Det moderata kommunalrådet Maria Ryden som nu granskat för att hon gjort en rad privata flygresor på betald arbetstid och felaktigt förnekat att hon handlat för bonuspoäng som hon samlat ihop på resorna.
    Ryden fick igår lämna alla sina politiska uppdrag.Stackars människa.Men hon går inte lottlös ur det här;pensionsavtalet ger henne 24.612 kr/månad fram till hon fyller 65 år.Ryden är 57 år o summan blir totalt dryga 2 miljoner.
    O sen undrar man varför sjuksköterskor,poliser o brandmän flyr sina yrken.

    Liked by 5 people

  4. Moab skriver:

    Jag är en politisk amatör men på mig så verkar finansieringen var ett problem, men ett annat kanske allvarligare är hur man väljer partiledare i Sverige. Hade man haft öppna primärval som i USA där kandidaterna nagelfars i offentlighetens ljus så förekommer det mig att mycket varit vunnet. En kandidat som Trump hade aldrig kommit fram i Sverige, där man måste urvattnas under åratal av indoktrinering och godkännande i respektive partis partiapparat. Nuvarande system är byggt för att cementera makten vid de som redan har den och deras lakejer, och när ett helt politiskt etablissemang kör i diket som skett i Sverige, med benägen hjälp av världens mest systemtrogen media, så uppstår det vi ser nu, en katastrofsituation där vansinnigheterna blir värre varje dag, efter Taharrush och gängvåldtäkter, importerade handikappade till assistansbolag, vad kommer härnäst i den humanitära stormakten? Kanske Studsvik skall sända ingenjörer till Iran? Ett utbytesprogram på initiativ av Margot Wallström med folket i Gazas fromma i tankarna?

    Liked by 8 people

  5. Palle skriver:

    Patrik: Det kan vara värt att nämna att LO årligen ger ca 15 miljoner kr till socialdemokraterna, trots att numera mindre än 50% av LO-medlemmarna röstar på S. Smaka på den: trots att du kanske röstar på SD eller något annat parti, så blir du som LO-medlem ofrivilligt med och ger ekonomiskt stöd till dina politiska motståndare …
    Just gränsen 50% kan väl betraktas som något av en skamgräns, men säg att 55% av LO-medlemmarna skulle sympatiserat med S, då blir det 45% som ”drabbas” – skulle det vara OK? Knappast. Men i nuläget råder det hur som helst ingen tvekan: LO-ledningens agerande är skamlöst.
    Men det du anför är viktigt – precis som det alltmer generösa presstödet gör tidningarna allt mer oberoende av att lyssna till sina prenumeranter, blir partierna allt mer oberoende av sina medlemmar och sina medlemstal. När frågan om valdeltagandet kommer upp, brukar politiker framhäva hur viktigt det är att detta ligger högt. I verkligheten bryr de sig föga om detta – om ett parti t.ex. får 20% av rösterna blir ju antalet riksdagsmandat detsamma oberoende om det var en hög eller låg andel av befolkningen som verkligen röstade. Detta framgick med all tydlighet när Jan Björklund fick frågan om resultatet i det franska valet, och där valdeltagandet hade sjunkit – Björklund gav en läpparnas bekännelse till att detta var betänkligt, men i nästa mening var han tillbaka till mandattänkandet i nationalförsamlingen och där var ju allting opåverkat av valdeltagandet.

    Gilla

  6. Aha skriver:

    Om jag förstått saken rätt, efter lite googlande, så ligger riksdagsmännens löner (arvoden kallas lönerna) utanför det av Engellau angivna partistödet (en miljon per capita räcker knappast för löner på 65 400kr + lönebikosnader). Inte heller torde kostnad för assistent ingå i partistödet. Alla riksdagsmän har assistenter enligt herr Google.
    Till partistödet ska alltså riksdagsmännens löner och assistentomkostnader (+ traktamentsersättningar) läggas.

    Det gör politiken till en lukrativ personlig verksamhet, särskilt för partiledningarna som i varierande omfattning låter partierna betala dem extra lön tagna från partistödet.

    I detta sammanhang är det för mig några obegripliga förmåner som riksdagsmännen har och som i sin generositet avviker från lönekollektivets. Det är traktamentsersättningar för att man befinner sig på huvudarbetsplatsen i Stockholm och det är villkor för förtida pension samt ersättningar när man förlorat sin riksdagsplats. Det senare har både Persson och Reinfeldt skamligt utnyttjat efter deras avgång då de satte in de nya lönerna i bolag och kunde på så sätt uppbära ersättning från staten i två år.

    Självklart finns motiveringar till förmånerna men det struntar jag i;
    Riksdagsmännen är för mig girigbukar då de tillskansat sig andra och bättre villkorsuplägg än det folk har och som de är valda att företräda.

    Liked by 7 people

  7. uppstigersolen skriver:

    För de människor som befinner sig utanför Sverige och idag lever av eget arbete som ofta är både sporadiskt och lågbetalt måste berättelsen om Sverige vara otroligt lockande. Tar man sig hit så regnar bidragen över en. Retroaktiva till och med ibland. Sen kan man ta hit någon halt och lytt och det blir ännu mer lönsamt. Eller starta en förening för att exempelvis motverka islamofobi. Ja att Sverige uppmuntrar folk att leva på bidrag är uppenbart. Men vem ska betala? Nånstans tar pengarna slut.

    Liked by 2 people

  8. Lars G skriver:

    De riktiga skatteintäkterna genereras i det privata näringslivet. På dessa skatter lever en stor del av befolkningen. En viss del tex. sjuksköterskor, läkare, poliser, lärare ect. producerar och ger något av värde tillbaks till skattebetalarna. Tyvärr finns en stor och växande grupp som lever på skattemedel men som inget producerar och inte ger något av värde tillbaks. Politiker, byråkrater, tjänstemän, intresseorganisationer, arbetsskygga, sociala turister ect. lever gott på skattemedel men producerar INGET av värde. Vissa lever i lyx och överflöd. De parasiterar på andra människors arbete.

    När ett företag växer och expanderar produktionsvolym minskar priset för produkten eller tjänsten. Hela företagsorganisationen rationaliseras och effektiviseras. När politiska organisationer växer blir det tvärtom. Då ökar priset och kostnaden. Kvalitén blir sämre.

    När skattepengarna tar slut får vi samma situation som i Venezuela.

    Liked by 2 people

    • Klimathotet skriver:

      Snart stängs godshamnen i Göteborg då den långvariga konflikten är olösbar. Highway to hell är kantade av goda föresatser. Hur som helst, skattepengarna tar ändå slut. Den långsiktiga lösningen är att flytta ut produktion från Västsverige till andra länder där logistiken fungerar.

      Gilla

  9. Hortensia skriver:

    Tack, Johan Patrik, jag tror absolut inte att Moderaterna hade vågat anamma Miljöpartiets verklighetsfrånvända massimmigrationsaktivism så förbehållslöst, om frivilliga medlemsavgifter hade varit avgörande för partiets överlevnad…

    … men egennyttiga statsmakters smaklösa slöseri med svenska folkets solidariskt inbetalade välfärdsskattepengar, för att effektivisera vanliga, hederliga, svenska väljares marginalisering förefaller accelereras inför höstens ödesval:

    http://thoralf.bloggplatsen.se/2018/01/18/11508792-vinnova-sekretessbelagger-ansokningar-morkar-att-sodertorns-hogskola-ingar/

    Liked by 1 person

  10. johan utan land skriver:

    Visserligen är partierna oberoende av medlemsavgifter men lite borde de fortfarande vara intresserade av folkets väl.

    Partistödet baseras nämligen på valresultaten.

    Liked by 1 person

    • Hedvig skriver:

      @ johan utan land 18 januari, 2018 at 09:37

      Undrar om du eller någon här minns, vad som skrevs på SvD:s ledarsidor under deras alliansens regeringsperiod 2010-2014?

      Kritik riktad mot regeringschefen Fredrik Reinfeldts egenmäktiga ledarskap. Han liknade mer en härförare/general som kräver fullständig lydnad av sina underlydande (partikamrater) i stället för att erbjuda öppna och demokratiska diskussioner.

      Anne-Marie Paulsson skrev senare boken ”Knapptryckarpartiet” om detta ledarskap.

      F d arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) framkastade idén om att upphöra med riksdagsval vart fjärde år, eftersom politikerna klarade av att sköta politiken så bra utan väljarna.
      Han utgick förstås från att de generösa partistöden skulle kvarstå.

      Gilla

  11. Christer Carlstedt skriver:

    Jag kan ha viss förståelse för att man tittade sig om efter andra finansieringsmöjligheter för partiverksamheten på 60-talet. Det var ett jädrans tiggande för att få tag i pengar för verksamheten. S hade sina sympatisörer i de lägre inkomstskikten där det väl inte fanns så mycket att få till kassan, förutom bidrag från LO förstås. M eller högern hade det väl litet enklare bland täta plånböcker. S fick alltså hem mindre per mandat än M. Detta var förstås inte ”rättvist” och speglade inte kostnaderna. Att då snegla på statlig finansiering baserat på antalet mandat var förstås inte långt borta. M kunde givetvis inte uppbringa några sympatier för ett ”orättvist” system.

    Så blev det som det blev. Inte helt oförutsägbart. Partiorganisationerna i landet fick som uppgift att ge faderuttsingen i politikens utformning utan skulle vara stödtrupper för mandatinsamling. Partierna frigjorde sig helt från medlemmarnas önskemål. Politiken utformas numera i partihögkvarteren. Missbelåtna medlemmars möjligheter att ”rösta med fötterna” försvann, om man undantar valet vart fjärde år.
    Med en avvikande mening hamnar men i kylan. Fråga Bengtsson (M) i Linköping!

    För partierna finns absolut inget incitament att förändra ett system där organisationerna kvitterar ut dryga 350 miljoner om året oberoende av vad man åstadkommer.

    Liked by 4 people

  12. Björn G skriver:

    Det statliga partistödet på 1 mille per mandat måste vara försumbart med de pengar som strömmar in via välfärdskomplexet.
    Dvs har ett parti sina representanter på toppositioner inom komplexet så kan partiet försörja en stor hop av partitrogna.
    Om vi har 349 mandat skulle det ge 349 mille i partistöd. Det kan ju endast försörja ca 300 politruker.
    Då det finns ca 35000 sådana måste det stora antalet vara försörjda via utnämningsvägen.
    Så 35000-349 = 34651 mille tas från andra ställen!!!

    Liked by 1 person

  13. Rolf skriver:

    Nu har du nog missat kommatecknen, Patrik. 9 milj av 151 och 2 milj av 40 är ca 5 procent. Inte mycket det heller, men tio gånger mer än en halv procent.

    Gilla

  14. Samuel af Ugglas skriver:

    Icke att förglömma, Svenska Dagbladet som normalt skulle agera motvikt till alla andra socialistmedia mottager varje år ca 55 – 60.000.000:Kr av utplundrade skattepengar.
    Det är ett ganska högt pris för att köpa sig lojalitet från Löfven et Cie!

    Gilla

  15. Allan Forsling skriver:

    Jag rekommenderar som ytterligare läsning Den härskande klassen : en bok om Sveriges politiska elit
    av Bengt Ericson

    Är vi en demokrati? Vi väljare har minimalt inflytande.

    Liked by 1 person

  16. magnusrosensparr skriver:

    USA:s förstepresident George Washington (partilös) varnade redan under sin första mandatperiod (1789-1793) för partiväsen och politiska partier.

    Han tyckte verkligen inte om partier och skrev: ” However [political parties] may now and then answer popular ends, they are likely in the course of time and things, to become potent engines, by which cunning, ambitious, and unprincipled men will be enabled to subvert the power of the people and to usurp for themselves the reins of government . . . which have lifted them to unjust dominion. . . The common and continual mischiefs of the spirit of party are sufficient to make it the interest and duty of a wise people to discourage and restrain it. It serves always to distract the public councils, and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection, and opens the odor to foreign influence and corruption, which find a facilitated access to the government through the channel of party passions.”

    Ändå kunde han inte i sin vildaste fantasi ha föreställt sig hur partiväsendet och politiska partier, under de kommande 230 åren, skulle komma att degenerera och förfalla till korrumperade och självcentrerade klubbar för inbördes beundran och profitering.

    Om folk, länder, stater och medborgare ska få en bättre framtid, måste ett helt nytt, och aldrig tidigare prövat, system skapas. Det nuvarande är alltför murket för att kunna reformeras.

    Liked by 4 people

    • MartinA skriver:

      Tack så mycket för citatet!
      Fast det där med tidigare oprövat är ingen bra ide. Du har helt rätt i att nuvarande system omöjligt kan reformeras. Men vad som ersätter sånt här är diktatur, av det ena eller andra slaget.

      Gilla

      • Per-Anders skriver:

        Men är en diktatur verkligen sämre än det vi har idag? I en diktatur är det möjligt att få bort dålig diktator. Det gör även att en diktator behöver ta mer hänsyn till vad folket anser medan en demokrati inte behöver det. Hur vi än röstar i en demokrati får vi alltid samma skit som ska låtsas värna om landets folk medan de i verkligheten endast månar om sig själva.

        Det finns inte ett enda parti i riksdagen som värnar om Sverige. Inte ens SD gör det längre. Det enda intresse de har är sig själva. Något annat existerar inte.

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Som du säkert la märke till så lade jag inget värdeomdöme i diktatur. Jag tror att dikatorer ofta är mer lyhörda för folket än demokrater. Men sverige har inte längre ett folk. Politiken är ointressant jämfört med att försöka göra oss svenskar till ett folk igen.

        Gilla

      • Hedvig skriver:

        Per-Anders 18 januari, 2018 at 17:35

        Sverige har dessvärre en alltmer dysfunktion demokrati, där nepotism och korruption breder ut sig, vilket fd riks- och FN-revisorn Inga-Britt Ahlenius återkommande påpekat.
        Men lyssnar våra politiker? – Knappast!

        Ändå tror jag att det är bra att med sin röstsedel visa på missnöje med den förda politiken. SD är trots allt det tydligaste missnöjespartiet i riksdagen. Så det får bli SD för mig i höstens val.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Det fina med att det formella har havererat. Är att det verkliga är allt som finns kvar. Blod är tjockare än vatten. Och jag umgås mer med mina släktingar nu. Än jag gjorde tidigare.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        @A
        Det går av sig självt när vi lägger märke till skillnaden mellan oss och våra nya landsmän. Och när vi märker att vi känner oss tryggare med varandra än med dem.

        Gilla

  17. Moab skriver:

    Ibland undrar jag om Sverige och svenskarna används som experiment av globalister. Hur högt kan man få hunden att hoppa? Hur mycket kan man slå den utan att den lämnar sin herre? Ganska högt och ganska mycket vad det verkar.

    Liked by 2 people

    • Pavel skriver:

      Det brukade sägas att internationella tillverkare av konsumentprodukter (FMCG) brukar använda Sverige som testmarknad för nya produkter och varianter. Ville exempelvis Coca-Cola lansera en ny variant, typ Coca-Cola körsbär, så testlanserade man först produkten i Sverige och beroende på hur den sålde här så lanserade man den sedan internationellt (eller inte).

      Nu var det väl säkert 10 år sedan jag senast hörde någon snacka om detta, men det brukade snackas om det rätt ofta på 90-talet, så kanske ligger en sanning däri, och MOABs teori känns inte helt tagen ur luften.

      Gilla

  18. Lassekniven skriver:

    Att politiker tjänar pengar och snor åt sig stör mig mindre än de nuvarande gökarnas fenomenala inkompetens. Hade de rört sig om välutbildade skickliga människor med skarpa hjärnor som hade ögonen för Sveriges bästa, och endast Sveriges bästa, hade det varit helt OK. Då hade elitpolitikerna kunnat ha 5 miljoner i lön om året.
    Under förutsättning att det funnits en riktig granskningskommission.
    Med riktiga granskare menar jag sådana som har Inga-Britt Ahlenius kompetens och rättrådighet och oberoende.

    O T. Är det någon som kan förklara, som det påstås, hur staten skulle kunna få in mer pengar på 10 – 15 procent platt skatt jämfört med nuvarande system. Tanken är tilltalande.

    Liked by 1 person

    • Moab skriver:

      I USA så ökade skatteintäkterna varje gång skatten sänktes rejält vad jag kan förstå under Coolidge, Kennedy (har inte kollat i detalj), Reagan och vad det verkar nu under Trump. Vänstern har fel i allt, också metoden.

      Gilla

      • Lars skriver:

        MOAB: tror inte det du säger har fog för sig. https://sv.wikipedia.org/wiki/Calvin_Coolidge
        Calvin Coolidge var president fram till 1929, året för den stora börskraschen, och den perioden kännetecknades både innan 1929 och efter av en politik som var tveksam. Först med Roosvelt började man stimulera ekonomin och först WW2 gav tillräcklig stimulans. Efterkrigstiden fram till 1970 var mest framgångsrik av alla perioder och kännetecknades av att bank o finans hölls reglerad i strama tyglar och av ökade skatter. Reagns period kännetecknades av skattesänkningar och mycket stora budgetunderskott som stimulerade ekonomin (efter åtstramningar för att få bukt med inflationen (20 % i ränta) av FED under Jimmy Carter. Clinton regimen var mer framgångsrik när man ser till jobbskapande och budgetbalans och bytesbalans. Trump har hittills inte gjort nämnvärt, men kongressen sänker nu företagsbeskattningen, vilket gör avtryck på börsen (vinst/värdering) men börserna är kraftigt övervärderade P/E (Shiller tio) över trettio och BNP förväntas stiga med max 2 % per år och produktionsgapet (BNP kontra potentiell produktion) är slutet. Arbetslösheten är rekordlåg. Utvecklingen efter finanskrisen med budgetstimulanser, skattesänkningar mm är Obama regimens arv (många anser de inte var tillräckliga) och FEDs lågränta (som många anser endast hade effekt i första fasen efter 2008, sedan har den drivit kapital till börserna och snedvridit finansmarknaderna. Rätt eller fel? EMU länderna har drivit åtstramningspolitik och inte stimulerat tillräckligt och först nu efter tio år börjar det röra sig uppåt (men inte i ett land som Italien) så den ‘konservativa’ ekonomiska politiken inom EMU tycks fallera. 1-0 till Obama.

        Gilla

  19. Klimathotet skriver:

    Har man fler än 3 förnamn blir det ”system error” i folkbokföringsregistret och endast tilltalsnamnet skrivs ut. Resten av förnamnen blir initialer.

    Gilla

  20. Lars skriver:

    Ja det är där man ska börja, att ändra det politiska systemet på det sätt som framförs. Demokratin kräver organiserade och engagerade partier och reellt ansvarsutkrävande och val av representanter som är kunniga och kompetenta inom dessa partier och engagerade medlemmar som bevakar och diskuterar vad ledningen och ledamöterna gör. Då måste ledning och ledamöter vara beroende av partierna och det engagemang och de medel som därifrån tilldelas.

    Ja det var väl vad jag tycker om artikeln, men jag lägger till något om de strukturer som är närmast beroende av det politiska systemet.

    Dessutom måste public media få en annan styrning och troligen en överstyrelse sammansatt av riksdagspartier utifrån mandatfördelning som utser chefer på första och andra nivå på sexårs basis och enbart personer som har nära pensionen dvs 55 + och därför kan vara oberoende från branschintressen och politisk styrning. Antagligen inga med journalistutbildning utan med djup samhällskompetens. Riksdags partierna måste dessutom få tillgång till egen tid utan journalistisk styrning i TV mediet för att kommentera och bevaka Sverige och omvärlden.

    Åldersregler för inträde i kommunal församling eller riksdag bör införas. Minimum 40 år och femtio år för kommunstyrelse, landstingsstyrelse och regering. Karriär får man göra utanför politiken inom yrken med värde för politiskt arbete.

    Tjänstemän inom stat och kommun bör inte tillsättas utifrån politiska meriter.

    Allt föreningsstöd bör tas bort och allt stöd till religiös verksamhet och allt Sida stöd till NGOs

    Men om inte invandringen stoppas snarast så spelar det inge roll! Krisen i samhället är akut nu och blir värre de närmsta åren.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.