Det går bra för Det Goda Samhället! Under förra året hade vi totalt nästan sju miljoner visningar. Av dessa var 1,4 miljoner unika besökare. Detta är en ökning från 2016 då vi nådde nästan 1,2 miljoner unika läsare. Under 2017 publicerades 912 inlägg och 41 514 kommentarer.

Inte utan stolthet noterar jag att flera av de mest lästa inläggen var skrivna av en viss Mohamed Omar… I ett inlägg den 2 januari, ”En dikt att läsa vid nyår”, föreslog jag både en nyårsdikt och en sång att sjunga tillsammans på nyårsfesten. Jag valde Heidenstams dikt ”Sverige” och Olof Thunmans sång ”Vi gå över daggstänkta berg”.

Jag avslutade mitt inlägg med en uppmaning till Det Goda Samhällets läsare att komma med förslag på andra nyårsdikter och nyårssånger. Jag lär mig nämligen mycket av våra läsare. Ni är ofta kunniga och kloka.

Något jag uppskattar med att skriva på Det Goda Samhället är att vi inte bara tar upp politikens dagsfrågor utan också tillåter reflektioner om litteratur, film och musik.

Några av er kallar mig Eddie. Det är namnet jag hade som barn och yngling. Nu när jag lämnat islam har jag börjat kalla mig Eddie igen, men jag skriver fortfarande, av gammal vana, under namnet Mohamed Omar.

Men nu till diktförslagen! Kungskobran föreslog en egenskriven dikt, som han eller hon tidigare publicerat på sajten poeter.se.

”Tack för dina kolumner. De har gjort min kunskapsvärld mycket vidare. God fortsättning och vi ser fram emot många intressanta inlägg 2018”, skriver Kungskobran. Tack själv! svarar jag. Och här är Kungskobrans rimmade dikt med titeln ”Nyårsdikt”:

Med dikter och poesi på denna sida
kan vi mot förtryck och orättvisor strida
och gå mot bättre tider
segrande ur alla strider

Vår tid är här och nu
fritt från lögner och tabu
vi rakryggade går
mot vårt nya år

Vad har det nya året i sitt sköte
blir det något spännande möte
någon ny romans?
som dyker upp från ingenstans

Låt kärleken blomma ut
och av lyckan njut
och hoppas den aldrig tar slut

Kungskobrans dikt tycker jag fungerar utmärkt på nyårsfesten! Men när den deklameras utanför Det Goda Samhället kan de första raderna kanske bytas ut mot:

Sånger vi kväda, dikter vi smida
för att mot förtryck och orättvisor strida

Kristina von Heland föreslår Ossiannilssons sång ”Sveriges flagga”. Varför inte? Den passar på nyårsafton liksom alla andra dagar på året, högtidsdagar liksom vardagar. Så här års, i det ruggiga och kalla januari, ingjuter särskilt dessa rader hopp och tröst:

Flamma högt, vårt kärlekstecken,
värm oss, när det blåser kallt!
Stråla ur de blåa vecken,
kärlek mera stark än allt!

Jan Ahlström tycker att man ska sjunga ”Lyckliga gatan”, Anna-Lena Löfgrens hit från 1967. Den kan man sjunga, skriver Ahlström, ”om man är deppig över tillståndet i landet”.

Lyckliga gatan du finns inte mer
Du har försvunnit med hela kvarter

Rivningarna i det här landet har varit hemska. Det känner inte minst jag som bor i Uppsala, en idyllisk universitetsstad som näst intill förstörts av moderna, trista klossar. Men det verkar som att ett uppvaknande är på gång även inom arkitekturen. Ett tecken är att jag och omkring 30 000 andra svenskar gillar en Facebooksida som heter  ”Arkitekturupproret – Det finns alternativ till fyrkantiga lådor”.

Hortensia är en flitig kommentator här på Det Goda Samhället. Jag läser henne (eller är det möjligen en han?) ofta med behållning. Och uppskattningen är ömsesidig:

”Tack, Eddie, för alla de vackra, svenska ord du strör över läsarna likt spektakulära stjärnfall, som får livsgnistan och hoppet att tändas hos mig i den mörka midvinternatten…”

Erik2 är beredd att stå ut även med mina ”icke-excellenta” texter under 2018:

”Stort tack för alla excellenta texter som du skrivit under förra året. Ser fram emot det nya året och nya texter från dig. Även icke-excellenta. Det du skriver är alltid läsvärt.”

Börjesson, som jag råkar veta är en lärd man, Tolkienkännare och översättare, föreslår Viktor Rydbergs mäktiga dikt ”Vaknen”:

Vaknen, Nordens alla hjärtan,
ur den långa vinterdvala!
Lyssnen åter till de röster,
som om ädla bragder tala!
Vaknen, vaknen upp till livet,
I som drogens hårt med döden,
morgonrodnans fana svajar,
upp och följen hennes öden!

Vaknen upp och leten idogt
i de kämpekummel höga,
i de stora minnesmärken,
anden ställde för vårt öga!
Vaknen upp till syn och sinne
för det stora, för det ljuva,
som kan smälta kvinnohjärtan,
som kan hjältehjärtan kuva!

Hör de djupa ljud från Nordens
barndomsdagars Baldershage,
kämpeluren, Heimdalshornet,
silverharpans klang hos Brage!
Hör, det är den vaggsång, nornan
fordom kvad för folkets öra
och ett nordiskt barnahjärta
ännu glädes av att höra.

Lyssna, lyssna, djupt ur fjällen
hörs en ton, ej än förgången,
från den gamla Valas harpa,
kämpevisan, skaldesången!
Vindens kvad i askens krona,
viskningen vid Baldersbålet,
Frejas suck och svärdens stålklang
ljuda än i modersmålet.

Vaknen upp och skåden klarligt,
huru fädren här i norden
strävade till mer än ära
och till mer än glans på jorden,
ja, till mer än Valhalls glädje
och ett rum i fadershuset –
till att dö vid gudars sida
i den sista strid för ljuset!

Med Tolkien delade Rydberg kärleken till gamla myter och sagor. Det är knappast underligt att en Tolkienfantast som Börjesson skulle föreslå Rydberg.

Carl Erik Gunnarsson föreslår Runebergs ”Vårt land” som inleder Fänrik Ståls sägner. Första och sista versen utgör Finlands nationalsång. Det är också en av mina favoriter! Men av alla dikter i Fänrik Stål, som jag tyvärr inte läst ordentligt, är jag särskilt förtjust i ”Främlingens syn”, för den har en mysig och mystisk, ja, gotisk stämning:

Vems är palatset, som jag for förbi
I kvällens mörker nyss? Vem bor däri?
Så gravlikt hemskt det stannat i mitt minne:
Det höjde sig så stolt bland nejdens hus,
Men det var mörkt och tomt och dött därinne,
Blott ur ett rum, ett enda, lyste ljus.

Flera läsare föreslår Tennysons ”Nyårsklockan”. Jo, visst är den bra. Men det var svenska dikter och sånger jag ville ha!

Beppe852 tackar och önskar gott nytt år:

”Eddie! Tack för detta år av välskrivna och läsvärda alster. Finner både tröst och njutning när jag tar del av dem. Skulle önska inför det nya året att våra folkvalda tog del av din och övriga skribenters kunskap och klokhet. Gott Nytt År Eddie och övriga skribenter på DGS!”

Jag svarar ”Detsamma!” och tackar återigen kommentatorernas för deras kunskap och klokhet.

Tolkienkännaren Börjesson återkommer med ett nytt förslag – Rydbergs ”Kantat”:

”Jag citerade Viktor Rydberg ovan. Men den dikten är ett mer allmänt stridsrop mot liknöjdhet och bortglömt historiskt arv. Den här välkända strofen ur ’Kantat’ av samme skald passar nog bättre just vid nyår, när man blickar in i framtiden och undrar vad den bär i sitt sköte och hur man skall orka möta den. Det är aldrig förgäves att kämpa vidare, för varje liten delseger man lyckas nå har ett värde i sig, även bortsett från den större striden!”

Och här är strofen:

Och dock, om du i tvivel sjunkit ner
och dröjer dystert grubblande vid vägen,
du griper åter ditt baner
och bär det genom öknen oförvägen.
Vad mer, om spejarblicken ser,
hur bort från fästet tusen solar fejas?
Vad mer, om stjärneskördar mejas
som gyllne säd av tidens lie ner?
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

Det händer saker i Sverige, ett skifte är på gång, och det är nog inte bara ett politiskt skifte, utan förhoppningsvis också en kulturell renässans där vi inte bara dammar av våra klassiker utan skapar nytt! Den oikofobiska kulturen börjar kännas så trist, förutsägbar och trött. Jag tror att det är fler än jag som längtar efter sverigevänlig litteratur, film och musik. Mer lust och glädje och mindre pk-pekpinnar!

Jag önskar alla Det Goda Samhällets läsare en god fortsättning på året! Ni ger mig styrka och glädje och kunskap! Uppskattar er, även om det inte alltid märks, då man jäktar sig fram genom livet. Känns som det var igår det blev 2017.