Ett fullständigt övertygande bevis

Patrik Engellau

En av tillvarons – i varje fall den dagsaktuella svenska tillvarons -paradoxer är följande. Mohamed Omar, alias Eddie Råbock, skriver flera gånger i veckan lärda, välskrivna, intressanta och övertygande krönikor där det med mitt brutalt förenklade synsätt bara står en enda sak, nämligen att det som ordagrant står i Koranen och de andra muslimska källorna faktiskt står där samt att rättrogna muslimer faktiskt tror på det.

Många menar att det ligger till som Mohamed säger, men inte alla. Det officiella och politiskt korrekta Sverige, de statliga medierna naturligtvis inbegripna, verkar ha en annan uppfattning, närmare bestämt att det som ordagrant står i Koranen inte betyder riktigt vad det står samt att rättrogna muslimer i vilket fall inte tror på det. Av detta synsätt kan man lätt dra slutsatsen att de muslimer som verkligen tror på vad det står i boken är en visserligen vildsint men numerärt obetydlig extremistisk sekt.

Nu ska jag göra mig till djävulens advokat och bevisa att de politiskt korrekta har rätt och Mohamed fel. Sedan kan du, om du har lust, som ett slags intellektuellt knepochknåp fastställa om det finns något fel i bevisföringen och i så fall var det ligger.

Vår tids heligaste fundamentallag är FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Deklarationen är enligt Wikipedia det ”enskilt mest översatta dokumentet i världen”. Jag förstår inte vad det betyder, men det låter fint. Deklarationens idégods är allmänt västerländskt och kristet. Den utarbetades av en kommission som bestod av en kanadensare, en ryss, en kines, en britt, en australiensare, en fransman och en libanes – där de två senaste anses ha stått under starkt kristdemokratiskt inflytande – allihop under ordförandeskap av den amerikanske presidentens änka Eleanor Roosevelt. Aktstycket hämtade inspiration från exempelvis den amerikanska Bill of Rights och den franska revolutionens deklaration om människans och medborgarens rättigheter från 1789. Mer västerländskt kunde det knappt bli.

Men nu inträffade något magiskt som man inte förstår, det bara hände. Västerlandet är bara en del av världen men genom ett mirakel blev dessa västerländska tankar plötsligt allmängiltiga och helt multikulturella. Det står så i dokumentet som antogs av FN i Paris år 1948. Den antagna versionen på det multikulturella språket engelska heter nämligen ”The Universal Declaration of Human Rights”. Universell betyder allmängiltig och heltäckande, inte västerländsk.

Hur generaliseringen av västerländska värderingar egentligen gick till vet man alltså inte, här behövs mer forskning, det enda man vet är att den faktiskt inträffade. Än idag är deklarationen universell och således giltig för alla. Till exempel är män och kvinnor jämställda. Alla rättigheter meddelas nämligen oberoende av kön. Tortyr och slaveri är förbjudet.

Eftersom dokumentet är universellt ansluter sig alla människor på jorden till dessa principer. Därför kan det inte finnas någon åsiktsriktning, exempelvis en religion, som inte i grunden fullt ut delar det universella dokumentets synsätt. Om någon skulle tycka något annat och därmed bryta mot Universums fastställda värderingar är vederbörande en avvikare och extremist som inte kan läsa innantill i vilken helig skrift han än hämtar sin inspiration. Om han läser något annat än det universellt sanna så står det inte så i hans bok.

Av detta förstår man rent logiskt att den Islamiska staten, som ägnar sig åt kvinnoförtryck samt slaveri och tortyr inte kan läsa rätt i Koranen eftersom det hade betytt att Koranen stridit mot Universums sanna värderingar vilket inte går att tänka.

Av samma skäl så har det som Mohamed Omar läser i Koranen inget stöd i Koranen. VSB.

Ledtråd vid ditt knepochknåp: Läs om Kairodeklarationen.