
Bläddrar man i historieböcker är det lätt att hitta exempel på diktatur, religiös fanatism, våldsbejakande extremism och folkmord. Därav verkar historien vara fylld till bredden.
Men var hittar man exempel på PK-feminism? Var finns en civilisation byggd på mångkultur, identitetspolitik och genusvetenskap, i kombination med ett generöst välfärdssystem, tolerant rättsväsende och mycket hög invandring?
Sammantaget verkar Sverige 2017 vara unikt i världshistorien. Men plockar man ut vissa delar, kan man hitta oroande ”igenkänningsfaktorer” hos en del samhällen. Jag vill betona att följande exempel bygger på egna associationer som inte på något sätt bekräftats av forskningen.
· Sovjetkommunismen hade en tendens att sy in sina medborgare i ideologiska tvångströjor, massivt uppbackade av statlig media. Alternativa media (som till exempel radiosändningar från väst), anklagades för att sprida ”falska nyheter”.
· Sedan Columbus dagar har Amerika präglats av hög, ofta okontrollerad invandring. Oavsett vad man tycker om saken, är det svårt att förneka att det var invandrarkulturen som vann. Europeiska immigranter blev dåligt integrerade i det indianska lokalsamhället.
· I Kina under kulturrevolutionen på 1960-talet tilläts rödgardister härja fritt på universiteten. Äldre erfarna akademiker byttes ut mot unga entusiaster, utan erfarenhet men med politiskt korrekt uppfattning. Historieböcker ansågs sprida reaktionära idéer och måste skrivas om. Under parollen ”Lita på massorna” manades till aktivism på alla nivåer i samhället. Konflikter och utrensningar eskalerade, och i slutändan kostade detta samhällsexperiment ungefär en miljon människor livet.
· Några århundraden in på vår tideräkning hade Romarriket svårt att bevaka sin norra gräns. Germanska stammar trängde in och bildade parallella samhällen, utan att känna någon större lojalitet till kejsaren. Det ledde så småningom till att Västrom upphörde att existera. Östrom gick ett liknande öde till mötes ungefär tusen år senare, som en konsekvens av mötet med Islam.
· Hugo Chavez ville på kort tid omvandla Venezuela till en välfärdsstat. Receptet var att mångdubbla statsutgifterna och skatteuttagen från oljeindustrin, konfiskera privat egendom och lagstadga om låga priser i butikerna. Han blev ryktbar för sin retorik, där han bland annat utnämnde USA till terrorstat, kallade Angela Merkel för nazist och jämförde Israel med Hitler.
· Grekland under dynastin Papandreou (som för övrigt har svensk anknytning) var tidigt ute med identitetspolitik. Det sägs att Andreas Papandreou (premiärminister under 80-talet) var så misstänksam mot den utbildade elit han själv tillhörde, att han föredrog statstjänstemän vars främsta kvalifikation var att de ”tillhörde folket”. Hans son George Papandreou införde redan på 90-talet (som utbildningsminister) kvotering av muslimer till vissa universitetstjänster. En av hans hjärtefrågor har varit Turkiets anslutning till EU. Som anekdot kan nämnas att han i 20-årsåldern arbetade som forskare vid Stockholms universitet, inom ämnet migration.
Dessa exempel kan förstås tillbakavisas som irrelevanta, för inget av fallen följer ju riktigt vår utveckling. Det är svårt att hitta historiska exempel, som kommer i närheten av den politiska strategi Sverige valt under 2000-talet. Så kanske är vi ändå unika i världshistorien.
Eller har kulturer som liknat vår blivit så kortlivade att de inte lämnat några avtryck i historieböckerna?

