Ordets och bildens makt över tanken

Lennart Bengtsson

I vetenskapens värld är begrepp och förståelse det viktigaste och blir oftast först accepterade när de bekräftats av observationer. Till en början var vetenskapen skeptisk till Einsteins allmänna relativitetsteori ända till man kunde observera att solen faktiskt krökte ljuset och man kunde se en stjärna som befann sig bakom solen. Ett ännu bättre belägg för Einsteins teori är att GPS fungerar men det är det ingen längre som reflekterar över.

I den politiska världen har ord och bild helt tagit herraväldet och till och med skapat sig ett eget språk som precis som kyrkans språk förr i världen. Det var nödvändigt med ett prästerskap för att förstå vad som stod skrivet i de heliga böckerna. Samma sak finner vi inom islam och judendomen där de lärda förklarar för menigheten hur orden i de heliga skrifterna skall tolkas. Det har alltid varit något särskilt med ord som till sin natur är obegripliga.

I vår tid är höger-vänster begreppet centralt inom politiken och inte minst i Sverige placeras praktiskt taget allt på en horisontell skala där vänster blivit det positiva och det goda medan det negativa och det onda blivit höger. Längst ut åt höger förvandlad det till extremhöger och ännu längre bort till fascism, nazism eller något ännu värre. Långt ut åt andra hållet finner vi extremvänstern som kanske inte är helt bra men eftersom den är extra långt bort från extremhögern så är det nog innerst inne god. Allra längst ut åt vänster kommer man säkert fram till det allra godaste med en dörr som går direkt till himmelen.

De svenska socialisterna och socialdemokraterna har varit särskilt skickliga att svart- eller brunmåla allt åt höger med följd att andra partier följt med och också rört sig vänsterut. Här har socialistpartierna visat en exceptionell skicklighet varför även de allra värsta socialiströrelser som Sovjetryssland, Maos Kina och Pol Pots Kambodja visserligen, ungefär som odygdiga tonåringar, lätt kritiserats med inte fördömts. Man har hävdat att det endast rört sig om tillfälliga missgrepp som snart skulle redas ut. Dessa länder befann ju sig ändå på den goda vänsterhalvan. Till och med den tyska nationalsocialismen möttes till en början med förståelse och till och med beundran, men efter att ha visat sitt rätta ansikte flyttades nazismen över till den yttersta högerskalan.

Det hade varit mer rationellt att använda sig av en cirkel i stället för en linje ty då hade de vänster- och högerextrema mötts vilket bättre passat den verkliga bilden. Hitler och Stalin hade mycket gemensamt och samarbetade under en tid. Innerst inne beundrade de varandra. På samma sätt hade de ledande nazisterna och de extrema islamisterna mycket gemensamt. Såväl Hitler som Himmler beklagade att inte Tyskland var muslimskt ty det var en religion som passade stridande soldater.

Den politiska retoriken är lika starkt fånge i sitt språk som religionen är fånge i sitt. Efter politiska möten och debatter framträder i medierna skarpsinniga uttolkare som försöker förklara vad politikerna egentligen menat ungefär som oraklet i Delfi.

Det är inte bara de politiska orden som är svårbegripliga utan dess betydelse ändras dessutom oavbrutet, och idag under inverkan av de sociala medierna, i allt snabbare takt. En stackars mindre begåvad politiker som slänger ur sig något obetänkt, som dagen innan kanske varit föremål för en hashtag-kampanj, gör sig omöjlig och kastas utan pardon ut i den politiska kylan.

Man hade kanske kunnat hoppats att det vetenskapliga förhållningssättet skulle vinna mark då människan ändå borde bli mer upplyst. Men så är inte fallet. Under några decennier överlät man klimatfrågan till kunniga fackmän men gradvis har här det politiska språket tagit över och alltmer förslavat tanken. Ingen vill längre höra en tråkig fackperson som talar ett tråkigt och mindre färgstarkt språk! Normala oväder och stormar anses inte längre bero på naturens nycker utan på den ogudaktiga människan som lever som om det fanns sex jordklot. Det är vad alla vill höra och så får det därför låta. Värst av alla är förstås de som befinner sig på högerskalan ty det är där som de onda människorna finns som är i färd med att förstöra världen.

Tänk om man kunde dra ett tjockt streck över allt som är till höger om nollan även om det är där som bekant man finner de positiva talen.