Det som retar mig med medias rapportering av påstått aggressiv skatteplanering med hjälp av exempelvis advokatbyrån Appleby i Bermuda är den nästan goebbelsinspirerade hatiska tonen. Tittarna och läsarna får reda på att förövarna – till exempel EF-grundarna Bertil Hult – förtjänar vårt förakt, men vi får inte reda på vad som egentligen skett och hur Hult och andra gått till väga. Hatet verkar, i den höge stilbildarens efterföljd, vara själva syftet.

Därför ska jag skissa på hur jag tror att den här sortens skatteplanering går till och så kan du fundera på om det kan vara något för dig. Men kolla med din revisor, för jag sätter inte huvudet på att jag har rätt.

Processen har två steg. Först gäller det att flytta ditt företags vinst före skatt från exempelvis Sverige med 22 procents bolagsskatt till ett land med lägre bolagsskatt, till exempel Bermuda som vi kan låtsas har noll procent i bolagsskatt. Hur kan det gå till?

Jag hittar på ett löjligt och i verkligheten ogenomförbart exempel som ändå anger hur det i princip kan göras. Antag att ditt bolag heter Jockes El och Rör AB och genererar en vinst på en miljon om året. Denna vinst vill du flytta till Bermuda för att slippa de 220 000 kronorna i svensk bolagsskatt. Du bildar då, med Applebys hjälp, ett brevlådeföretag som heter International Trade Marks (ITM). ITM ritar en fiffig logotype och hyr ut loggan till Jockes El och Rör AB för en miljon kronor om året. Det var väl en dålig affär för Jockes, säger du kanske. Visst, den var jättedålig för Jockes, men inte för dig själv som äger både Jockes och ITM. Du har ju sparat 220 000 kronor om året på att Jockes vinst i Sverige förvandlats till ITMs nollbeskattade vinst i Bermuda. Så kan du inte göra med Jockes El och Rör AB, men om du har en internationell verksamhet kan sådant gå med lite fingerfärdighet.

Nu kommer processens andra steg. Visst kan du ta hem vinsten från ITM och betala svenska skatter på det. Om detta är bra eller dåligt för dig kan jag inte överblicka ty det svenska regelverket med fåmansbolagsregler och allt sådant där kan slå lite hur som helst, men rimligtvis har du gjort en vinst på affären om du inte åker dit på någon skatteformalitet. Det jobbar ettrigt folk på Skatteverket, så det hela är ett högriskprojekt.

Men du kan också låta de nollbeskattade pengarna ligga kvar i ITM i Bermuda och använda dem antingen för att investera i aktier och annat eller också till att köpa saker som du tycker det är kul att leka med. Om du investerar i aktier och andra värdefulla saker så hamnar du så småningom tillbaka i hemtagningsproblemen (eller blir medborgare i annat land och skär av banden med Sverige och svenska skattelagar för gott). Bertil Hult har tydligen i stället köpt saker att användas för nollbeskattade företagsvinsterna. Enligt Uppdrag Granskning hade han köpt två fina leksaker, nämligen två affärsjet av märket Falcon 7X som lär kosta en halv miljard kronor styck. Självklart var flygplanen inte bara leksaker. Jag föreställer mig att Hults företag, som ligger över hela världen, titt och tätt använder dem i tjänsten.

Det som stöter de upprörda journalisterna är nog inte att Hults bolag använder flygmaskinerna i tjänsten, utan att han använt dem ”privat” – vad nu ”privat” egentligen betyder för en människa som nog inte kan skilja på arbete och privatliv (ty den distinktionen, som gäller så skarpt för många löneanställda med reglerade arbetstider, har ingen mening för många yrkeskategorier såsom konstnärer, statsmän och internationella kapitalister) – eller att han lånade ut ett av planen till kronprinsessparets bröllopsresa till Bora-Bora.

Det här är vanskligt. Man kan skala ned till förhållandena i Jockes El och Rör AB för att få ett perspektiv. Det handlar om bruk av företagets tillgångar, i Hults fall alltså en Falcon 7X. Antag att Jockes El och Rör AB, där du är ende ägare, köper en cykel för att stå till förfogande för personalens kortare ärenden i staden. Nu kommer prins Daniel förbi och köper en strömbrytare men har inga pengar så du lånar honom cykeln så han kan hoja till bankomaten. Bortsett från bensinåtgången och de inblandade kostnadernas storlek ser jag inte skillnad mellan bröllopsresan med en Falcon 7X och cykelturen till bankomaten.

I en del fall säger svensk skattelagstiftning att när anställda i svenska företag – vare sig de är ägare eller övrig personal – använder företagets egendom så får de betala ett förmånsvärde som är ett slags skatt. Så är det exempelvis om företaget köper en bil till en anställd eller låter anställda använda företagets fjällstugor. Men om prins Daniel får cykla till bankomaten eller om han får skjuts till Bora-Bora på bröllopsresan så vet inte jag vad det svenska regelverket säger.

Fast att regelverket eventuellt inte reagerat är förstås inget skäl att inte bli väldigt upprörd.