Idag den 10 november är det Mårtensafton och vissa av oss går på gåsmiddag. Men vem var egentligen Mårten? Det var ett helgon som kallades Martin av Tours. Han firas imorgon, på Martins dag eller Mårtensmässan.

Martin var en romersk soldat från det område som idag kallas Ungern. Så här gick det till när Martin kom att förknippas med gäss: Invånarna i staden Tours ville göra Martin till biskop. Men eftersom han var så gudfruktig vågade han inte ta på sig det stora ansvaret och gömde sig bland gässen. Men gässen kacklade och avslöjade honom. Så han blev biskop, trots allt. Detta ska ha skett den 11 november år 371.

Och så här gick det till när Martin blev kristen: Han var en arton år gammal yngling, och romersk soldat, då han mötte en frusen tiggare på vägen. Martin hade inget att ge tiggaren, men då i stället sin mantel och delade den i två delar. En del gav han tiggaren.

På natten när Martin sov såg han en drömsyn. Det var Jesus som hade den halva soldatmanteln på sig. Han var omringad av änglar. ”Den här manteln har jag fått av Martin”, sa han till änglarna. När Martin vaknade på morgonen blev han kristen och lät döpa sig.

Det är en rörande historia om kristen givmildhet, en dygd som gjort att den västerländska kulturen blivit världens mest osjälviska och generösa kultur. Jesus säger ju att man ska mätta den hungrige, klä den nakne och ge den hemlöse ett hem.

Jag är själv inte troende, men jag undrar om man som kristen ska ge till var och en som tigger, en fråga som är aktuell nu då det sitter en tiggare i varenda gathörn. Är det detta vi ska lära oss av Martins exempel?

Nej, svarar de katolska vänner jag pratat med. För det är framför allt romerska katoliker som tänker på helgonet Martin på Mårtensafton och Mårtensdagen. De flesta andra tänker bara på gåsen – eller ingenting. Mina vänner menar att en tiggare är en person som inte har något annat sätt att försörja sig på. I Sverige finns det ingen anledning för någon att tigga, vi har ju ett skyddsnät.

Men hur är det då med romerna som kommer hit och tigger? Man ska absolut inte ge dem några pengar, säger mina katolska vänner. Gör man det så gör man mer ont än gott, för då stödjer man ett kriminellt system som utnyttjar människor. Romerna som tigger i Sverige gör det inte för att de befinner sig i nöd, de har det som heltidssyssselsättning. Det spelar ingen roll hur många gånger du ger dem, de kommer att sitta där nästa dag ändå. De har ingen avsikt att skaffa ett hederligt arbete.

En av mina vänner, som är aktiv i Sankt Lars församling i Uppsala, betonar att man som kristen inte bara ska använda hjärtat, utan också hjärnan. Vill man hjälpa är det bättre att ge till pålitliga välgörenhetsorganisationer som arbetar långsiktigt, i stället för att lägga mynt i en mugg.

Och en annan sak, som mina vänner inte nämnde, men som jag själv tänker på, var att den helige Martin bara gav bort halva sin mantel, en halva behöll han själv… Och då var det ändå en riktig tiggare han mötte i ett land och i en tid där det inte fanns någon socialförvaltning. Så läxan denna dag kan vara att ge med måtta, utan att själv ta skada, och på ett sätt som gör att pengarna gör som mest nytta. Ytterligare en sak: Martin gav bort ett plagg som tiggaren kunde använda för att skyla sig, inte pengar.

Alltså: lägg inte en krona i pappmuggen!