Med förundran betraktar jag den storm av ilska och upprördhet som internetkampanjen #metoo har släppt loss hos kvinnor. De tycks allihop ha utsatts för fasansfulla våldtäkter och tvingats fördra oändliga och kränkande sexuella trakasserier. Statsminister Löfven säger att det är ”bedrövligt” och kräver lagstiftning. Utrikesminister Wallström säger att hon ”sett hur det här kan ta de mest våldsamma och vidrigaste uttryck”.

Jaså minsann, tänker jag och undrar vad det egentligen handlar om mer konkret. Vad har dessa kvinnor råkat ut för? Herr Google kommer som vanligt till hjälp. Jag frågar honom om #metoo och får 25 miljoner tips varav ett leder till tekniksajten Breakit, som redovisar vad 23 unga kvinnor i teknikföretag har för vittnesbörd om lidna oförrätter. Här kommer de tolv första i ordningen.

Så här vittnar Louise:

När jag först såg kraften i #metoo-kampanjen så tänkte jag att mina erfarenheter inte var ”tillräckligt allvarliga” för att dela. Men jag har tänkt tillbaka och kommit på situationer som jag har blivit utsatt för som inte alls har varit okej. Det handlar om att ha händer som gör intrång på mitt personliga space, män som blockerar vägen framför mig och närmar sig på ett obehagligt sätt, att ha affärspartners som i smyg ger mig sin hotellnyckel och att gå på vad man tror är ett investerarmöte – för att bli bjuden på vin…

Jag har skrivit till dem direkt och sagt att det var riktigt grisigt gjort, och att jag säger det till dem så att de kan bättra sig.

Jag gör en mental notering att aldrig bjuda kvinnor på vin. Framför allt inte efter att i smyg ha gett dem min hotellnyckel och erfarit dem utnyttja den.

Maria berättar:

Min kollega, en man i 55-årsåldern, kom bakifrån och började gosa med min hästsvans. Jag mådde dåligt efteråt, och drömde mardrömmar om att han våldtog mig. Det var jag som fick be honom att säga förlåt, men fick veta att det egentligen låg på mig – jag hade ju inte sagt ifrån.

Efter att jag pratat med vårt arbetsmiljöombud och min chef – båda kvinnor – valde mannen själv att flytta så att vi inte jobbade ihop. Egentligen skulle han behövt en genomgång i vad samtycke betyder.

Jag vet inte vad gosa betyder, men jag förstår vinken. Man ska inte nudda en kvinnas hästsvans utan föregående samtycke.

Lena har en lite annorlunda vinkel:

En sak jag kommer ihåg är styrelserummet på 90-talet. Jag var nybörjare men hade läst på väl och förberett några relevanta frågor. Jag räckte försynt upp handen men ordförande “såg inte”. Jag viftade mer och mer frenetiskt men inget hände.

Till slut tog jag ordet själv och ställde mina frågor – och blev totalt negligerad…

Det var totalt mörker och förödmjukelse.

Nu, 25 år senare, kan jag dyka upp var som helst, ibland dåligt förberedd och utan relevanta frågor. Men i maktposition och med makt även över pengarna. Nu lyssnar minsann alla uppmärksamt och nickar och vill prata både före, efter och i pausen.

Jag har insett att makt plus kapital är lika med respekt. Det är den heliga graalen. Kompetens är inte alltid hårdvaluta. Mitt råd till andra kvinnor är att agera som om ni har makt och kapital. Då får ni den där respekten – och kan skaffa makten och kapitalet!

Jag tror att sensmoralen är att man aldrig ska vara ung och oerfaren, troligen varken som man eller kvinna.

Bonnie redogör för mycket förnedrande attityder:

Jag har frågat dem (manliga kollegor) om de också brukar få frågor om sitt sexliv och sin sexuella läggning i möten med investerare. Eller om de får frågan om hur de får sitt livspussel att gå ihop. Ingen av mina manliga entreprenörer får såna frågor. Och jag får dem av både kvinnor och män.

Nu 2017, ska vi expandera till flera länder. Jag satt i London häromveckan hos en investerare som sa ”Så, vem hjälper dig?” En svensk riskkapitalist sa nyligen ”Men hur ska du klara det här? Helt själv?” Jag blir alltid lika häpen, arg, förödmjukad och ledsen när jag får såna frågor.

Jag förstår nu att ”livspussel” är något mycket intimt som det anses kränkande att tala om. Vidare ska jag aldrig mer uttrycka min häpnad och beundran när folk lyckas med grejor som jag inte förväntat mig.

Lise, som jobbar på en reklambyrå blir antastad av en kund:

Han blev berusad. Han erbjöd, väldigt enträget, att jag skulle ha sex med honom i utbyte mot att han skulle ge stora uppdrag till byrån. Jag sa nej, men var tvungen att både be män i min omgivning om hjälp, och slutligen med våld sätta honom i en taxi.

Män är djur, som Roks-chefen Ireen von Wachenfeldt så riktigt påpekat. Det är bra att de fulla djuren låter sig sättas i taxibilar av beslutsamma kvinns när de gjort bort sig. Troligen ansätts de av förfärlig ånger och skam nästa morgon.

Charlotta:

En gång var det en av våra partners som kom över, och det slutade med att jag skulle ta med honom ut. Ingen annan kunde, så det var bara han och jag som skulle ut och äta middag. Vid slutet av middagen började han uppföra sig illa. Han lade armen om mig, och visade tydligt att han hade helt andra tankar om var kvällen skulle ta vägen. Det var väldigt opassande, oprofessionellt och den enda gången i min karriär som jag varit med om något som liknar sexuella trakasserier.

Dito.

Tuva berättar:

En gång avslöjades det av en slump att mina manliga kollegor tjänade ungefär 20 000 kronor mer i månaden än vad jag gjorde. Alla i teamet, även killarna, blev väldigt illa berörda av det. Det var tydligt för alla att löneskillnaden inte berodde på kompetens eller yrkesroll. Det justerades väldigt fort, men kändes olustigt för oss alla.

Killarna blev väldigt illa berörda och det justerades väldigt fort.  Är detta inte mer en solskenshistoria än ett exempel på vidrigt skändande av kvinnor?

Fredrika:

Att vara typecastad som “kvinnlig entreprenör” eller “kvinnlig vd” är det värsta jag kan tänka mig.

Ursäkta, men en kvinna som inte kan komma på något värre än att bli kallad för kvinna är, enligt min ringa uppfattning, fantasilös på gränsen till mentalt handikappad. Jag spikar upp en skylt med fjortisvarning.

Siri ”fick jag kommentaren ’du är ganska självsäker va?’” och tror inte ”att en man hade fått samma kommentar”. Sophia har ”även blivit misstagen för att vara cateringpersonal på väg in i ett styrelsemöte”. Elina har grundat ett techbolag och söker kapital: ”Det jag ser som en stor nackdel är att de flesta investerarna är män. Det är inte så att det är en nackdel att vara kvinnlig grundare, ibland letar folk aktivt efter det eftersom de har tagit åt sig av debatten. Men eftersom de flesta investerare är män blir det lätt att investeringarna går till produkter som löser manliga problem”. Kajsa säger att folk ”tror ofta att vi bara råkat få in en massa användare och förutsätter att vi inte är tekniskt kunniga. De ger oss tips på så otroligt basic nivå, vilket är lite av ett skämt. Någon säger ’oj, ni använder Mixpanel’. Den kommentaren tror jag inte en man skulle få”.

Jag kan tala om att vad damerna råkat ut för inte är sexuellt förtryck, utan livet. Hade de räknat med ett liv utan något som helst obehag? Vad är det för madrasserad tillvaro deras uppväxt har förberett dem för?

Det här påminner om de ”säkra rum” fulla med teddybjörnar och färgkritor som inreds på amerikanska universitet dit de kvinnliga studenterna kan fly om de ser eller hör något som stöter deras känsliga sinnen. PK-samhällets barn regredierar till barndomen vid första törn med verkligheten.

Alla varningslampor bör tändas.