Värde eller värdighet

Patrik Engellau

Då och då har jag skrivit om det märkliga faktum att den officiella svenska återgivningen av den första satsen i den första artikeln i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skiljer sig från, vad jag har kunnat konstatera, de flesta andra länders.

Herr Google har hjälpt mig att plocka fram vad jag tror är de officiella formuleringarna från olika länder.

Först det engelska originalet från det beslutande FN-mötet 1948: All human beings are born free and equal in dignity and rights.

Franska: Tous les êtres humains naissent libres et égaux en dignité et en droits.

Spanska: Todos los seres humanos nacen libres e iguales en dignidad y derechos.

Danska: Alle mennesker er født frie og lige i værdighed og rettigheder.

Italienska: Tutti gli esseri umani nascono liberi ed eguali in dignità e diritti.

Isländska: Hver maður er borinn frjáls og jafn öðrum að virðingu og réttindum. (Herr Google säger att virðingu betyder värdighet, vilket man nästan hade kunnat räkna ut själv.)

Portugisiska: Todos os seres humanos nascem livres e iguais em dignidade e em direitos.

Tyska: Alle Menschen sind frei und gleich an Würde und Rechten geboren.

Alla dessa formuleringar säger, vad jag kan begripa, samma sak. Så kommer två avvikare som dock sinsemellan framför samma budskap.

Svenska: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Norska: Alle mennesker er født frie og med samme menneskeverd og menneskerettigheter.

Det som skiljer de två grupperna av formuleringar är att den första säger att människor är lika i värdighet medan den andra hävdar att människor är lika i värde. Spelar det någon roll?

Ja, det gör det. När jag söker i synonymordboken efter ”värdighet” kommer följande förslag: stolthet; pondus, takt, stil, nobless, grandezza, rang, titel, ställning

”Värde” genererar dessa alternativ: pris, belopp, betydenhet, förtjänst, betydelse, vikt, kaliber, dignitet, halt, beskaffenhet, bonitet, nytta, gagn, utbyte.

Jag medger att de två orden har släktskap, kusiner liksom, men deras inneboende natur skiljer sig avsevärt. Värdighet handlar om respekt, värde om pengar.

Jag tror att FN menar just att vi ska behandla andra människor med respekt. Det betyder att inte utsätta andra människor för tortyr, våldtäkt, förolämpningar eller annan förnedrande behandling. Till och med när man dömer en massmördare till livstids fängelse så bör man visa vederbörande respekt, inte för hans hemska dåd, utan för att han fortfarande tillhör vår mänskliga gemenskap hur illa vi än tycker om honom.

Att respektera andra människors värdighet betyder emellertid inte att inte kunna säga nej till de önskemål som dessa andra människor eventuellt framför. Jag kränker inte den romska tiggarens värdighet om jag inte skyndar mig att villfara hennes välformulerade petition om ekonomiskt bistånd (uttalas ”hej, hej”). Jag kan till och med tycka att det är under hennes värdighet att tigga och att den största respekt jag kunde visa henne vore att säga åt henne att söka ett riktigt jobb. Å andra sidan vet jag att hon följer andra kulturella normer än jag och att det för henne nog framstår som mer ovärdigt att löneslava än att tigga. Då får jag i åtlydnad av FNs första artikel respektera även detta för mig märkvärdiga synsätt.

Men ”alla människors lika värde” – som den svenska värdegrunden i enlighet med den svensknorska tolkningen av den där artikeln tycks bruka formulera det –, vad skulle det betyda? Mitt förstånd får inte grepp, hjärnan slirar inför denna utmaning. Jag letar efter ett konkret exempel som skulle kunna ge mening och kan inte komma fram till annat än underligheter som ”alla slavar kostar lika mycket” eller ”alla människor ska ha samma lön” eller ”alla jobb borde lottas ut bland alla människor i hela världen varefter vinnarna ska ha evigt besittningsskydd till platsen” eller ”om det finns en nödlidande tioåring i Mali så har du samma moraliska skyldigheter mot henne som mot din egen dotter”.

Bara för att tydliggöra mitt paranoida tänkande vill jag understryka att jag ser ett klart samband mellan tre typiskt svenska företeelser, nämligen 1) föreställningen att Sverige är en humanitär stormakt, 2) det officiella snacket om ”värdegrunden” samt 3) vår tämligen aparta formulering av FNs första artikel (som dock delas av åtminstone  ett annat land – mina bristande språkkunskaper sätter gränser för kunskaperna på den här punkten – som visserligen är tokiga, men inte fullt så tokiga som Sverige).

Därför gillar jag inte att den svenska staten översätter ”equal in dignity” till ”lika i värde”. Det handlar bara om att det svenska politikerväldet försöker trolla fram en genomtänkt ideologi ur sina egenintressen.

114 thoughts on “Värde eller värdighet

  1. Lars skriver:

    Människovärde, värdighet eller respekt. Jag tror på det sistnämnda.

    Åsikter är inte heller värda lika mycket, det tycks man tro i dagens samhälle. ”Det är din åsikt” säger man och tycks tro att ”Då kan jag ha min”, de är lika mycket värda.
    Politisk pajkastning är bara fråga om åsikter.

    Att övertala någon att byta åsikt är svårt. Hur gör man? Jag tror det bygger på att vi människor försöker förstå vår omgivning, vi söker svar och bekräftelse på hur det fungerar. Kan vi nå koncensus kring hur världen fungerar blir vi mer trygga i vår syn på den, kan vi inte förstå får vi ångest, men den kan lindras av att andra tror så. Vi relaterar till sociala system, grupperingar, och då är det tryggt att tro att man där har en sanning som man delar. Vi söker en gemensam uppfattning.

    Sanning är svårt få bekräftat utanför naturvetenskapen, men även där så bygger kunskapen på teori och hypoteser om verkligheten, om än bekräftad i experiment där man håller förhållandena konstanta. För de flesta av oss bygger vår naturvetenskapliga förståelse på tro. Den bygger sällan på förstahandskunskap eller på vad våra sinnen har att säga oss utan är andrahandskunskap. Men vi övertygas av att det är gemensam kunskap och vi kan också konstatera hur kunskapen ger resultat i vår värld.

    Ord som människans lika värde har betydelse då det styr hur vi tänker även om betydelsen endast är giltig i ett sammanhang. Språket är inte statiskt och ett ord kan börja användas i andra sammanhang och få ändrad betydelse. Vi förstår genom begreppens samband med varandra.
    Bakom ”människans lika värde” finns en historia, ett syfte, som kan gå förlorat och betydelsen kan förvrängas som idag i Sverige, där det är ett slagord som närmast är nonsens, det är ett slags axiom, som t.ex. religionens heliga treenighet som religion bygger på. Det senare är inte en utsaga om fakta utan metafysik. Människans lika värde är inte heller ett värdeomdöme utan används som axiom.

    Det skulle onekligen vara värdefullt om man började ersätta lika värde med lika värdighet. Det ändrar inte syftena bakom hur värde används i idag, men det klargör vad man egentligen avser och ett klart språk visste redan Tegner betydelsen av.

    Jag hade en fin diskussion med en rätt klok man här på De Goda sidorna. Han konkluderade att vi inte kunde mötas för han försökte förstå det osynliga kittet i samhället med hjälp av metaforer, poesi, vardagsspråk och jag använde ett akademiskt språk, som han förvisso var familjär med och kunde njuta av, men de två beskrivningssätten kan inte mötas, hävdade han.

    Jag tror för min del att han har rätt i att allt inte kan belysas logiskt/analytisk, vi är inte skapade så att vi tänker så fulländat med de verktygen (och det är ansträngande och tar mycket energi) och de avser ofta partiella delar av verkligheten och hänger inte ihop som en hierarkisk struktur eller nätverk eller kan härledas från axiom utan avser delar av hur vi förmår förstå, men jag tror inte att man kan hantera verkligheten med metaforer och poesi, då blir det tillslut enbart känslotänkande, utan det är en hjälp hitta mönster och beskriva vad vi har en vag uppfattning om. Jag tror det finns klara samband mellan sätten beskriva.

    Nuförtiden talar politikernas staber av spökskrivare och även en del ekonomer om behovet av att skapa en ’berättelse’. Berättelser har begränsningar vad gäller klarhet och stringens, men det är ju ett sätt att se på vad som driver människors förståelse. Man se en hel del som en kamp om berättelsers giltighet, men kravet på klarhet och stringens mår inte bra av Orwellskt nyspråk.

    Liked by 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Ytterst fint analyserat, Lars! I sin helhet ligger det i linje med mina egna iakttagelser och slutsatser. Till näst sista stycket kan jag tillfoga att det emotiva gärna får bli en av komponenterna i icke-akademisk text, men aldrig ta över. Min egen metod kan väl beskrivas som logisk analys av verklighetens pusselbitar, intuitivt sökande efter mönster samt logiskt uppbyggd / metaforisk / associationsskapande / konkret presentation, gärna som miniberättelse. I dagens utvecklingsskede mot ökande kaos och förvirring blir akademiskt hållna skrivsätt ganska ointressanta. Den förmenta objektiviteten och ängsligheten för att sticka ut leder till textmassor som blir sammanhangslösa för icke-fackmän. Därför behövs den personliga rösten och tydliga tolkningsramen i förening med ödmjukhet och öppenhet för invändningar och medgivande av egna misstag. Två bra svenska exempel är Karl-Olov Arnstberg och Lars Bern.

      Gilla

  2. Björn skriver:

    Råd till SD; Lägg in frasen ”Vi kämpar för alla människors lika värde” FÖRST i partiprogrammet, så tar det udden av denna löjliga floskels användbarhet hos motståndarna! Diskussioner om denna ”devis” är nästan omöjlig att komma ur på ett bra sätt enbart med logiska argument, så ge inte ”de goda” detta ”moraliska” övertag! Resten av programmet kan se ut som förut!

    Liked by 2 people

    • Björn skriver:

      Talesättet ”If you can`t beat them, join them” passar in här! Den betydelselösa floskeln ”att ställa upp på alla människors lika värde”, som på intet sätt förpliktigar åt något håll, är 7-klövern sista desperata ”argument” mot SD! Listigt uttänkt av ”de godas” strateger, måste erkännas, och hittills också mycket effektivt, men om SD säjer ”Visst ställer vi upp på det där”, faller ju hela ”värdegrundsresonemanget” platt till marken!

      Gilla

  3. Gammalkatolsk idédebatt skriver:

    Tack. Jag skulle vilja lägga till förhållandet mellan ”intrinsikalt” (om värdiget) och ”funktion” (om värde). Det hela handlar om synen på människan; om hennes betydelse ligger i att vara människa eller som något funktionellt; någon vars värde först uppstår i en yttre nytta.
    Jag skrev själv om detta i november förra året: https://gammal-katolsk.org/2016/11/12/vardegrund-ar-det-ens-vart-att-forsoka/

    Gilla

  4. Östanskog skriver:

    På finska heter det ”Kaikki ihmiset syntyvät vapaina ja _TASAVERTAISINA ARVOLTAAN_ ja oikeuksiltaan.” Jag skulle översätta detta med ”jämlikhet, jämställdhet”.

    Gilla

  5. norsketrond skriver:

    Jeg har aldri hørt noen bruke ordet ”verd” på norsk, selv om det står i ordboken.
    Eneste unntak er i sammensetningen ”menneskeverd”.

    Svensk ”værde” (beklager norsk æ) = norsk ”verdi” (med -i).

    Jeg tror de fleste nordmenn leser ”menneskeverd” som ”verdighet”, ikke som ”verdi”.

    Gilla

  6. Erik skriver:

    En annat ord som förtjänar uppmärksamhet är ”född”.

    Visst kan alla födas till en värdighet som är i nivå med andra (det oskyldiga barnet) men mina gärningar bör rimligtvis vägas in i senare stadier i livet.

    Illgärningar bör leda till att min värdighet devalveras, något annat blir märkligt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s