Den politiska krisen som en följd av installationen av Transportstyrelsens nya datasystem är välkänd för alla och behöver inte återigen beskrivas här. Konsekvensen av utlokaliseringen av viktiga delar av programmeringsarbetet har blivit att svenska hemliga uppgifter har hamnat i orätta händer där ingen idag vet vad de långsiktiga konsekvenserna kan bli. Kanske oroar man sig i onödan. De mest hemliga uppgifterna kanske redan finns hos någon potentiell fiende för att användas vid lämpligt tillfälle.

Jag tror att man kan utesluta att involverade ministrar och statssekreterare, liksom Transportstyrelsens ledning och styrelse medvetet försökt skada landet. Dessa personer har helt enkelt inte fattat vad det var frågan om. I stället för landets säkerhet prioriterade beslutsfattarna att Transportstyrelsens nya datasystem skulle införas snarast för att bland annat möjliggöra det nya miljöbaserade bonus-malus-systemet.

Kunskap om moderna datasystem ingår knappast i den politiska utbildningen och inte heller prioriteras numera teknisk och vetenskaplig fackkunskap i valet av generaldirektörer. De senare väljs huvudsakligen på basis av politiskt baserade rekommendationer eller för att omplacera avlagda statssekreterare där även lämpligt genus eller etnografisk bakgrund viktas in. Vid behov vandrar de runt i förvaltningen där de ett år kan syssla med trafikpolitik, ett annat med miljöfrågor, landets fångvårdsanstalter eller något annat. Till slut, om det skött sig klanderfritt, kan de kanske bli ambassadörer eller landshövdingar. Gör de misstag eller får ta på sig överordnades misstag hamnar de i regeringskansliets elefantkyrkogård.

Som den förre generaldirektören meddelat var hon snarare under tryck från regeringskansliets ledande personal att göra allt för att inte försena projektet. En av politiker utsedd generaldirektör utan egen oberoende fackmässig auktoritet har inte mycket att tillägga annat än göra vad hon blivit tillsagd att göra. Att ledande politiker föredrar att befordra lydiga och lagom (o)kunniga personer underlättar förvisso politikernas handlande och händer något så får den stackars generaldirektören, som i detta fall, Svarte Petter. Men, vem vet, kanske hamnar Svarte Petter till slut hos toppspelaren?

De är trots allt ett positivt tecken att den politiskt korrekta Dagens Nyheter har haft uthållighet att söka klarhet i denna bedrövliga soppa. Journalisterna på DN och främst då den utmärkte Kristoffer Örstadius har gjort ett högklassigt jobb som bidrar till att ge en tidning, som alltmer offrat sin oberoende röst, en något hoppfull lyster.