Fråga

Några hundra så kallade ensamkommande flyktingbarn demonstrerade nyligen på Mynttorget utanför Riksdagen med kravet att slippa bli skickade till Afghanistan. Av någon anledning avbröt de demonstrationen och marscherade till Medborgarplatsen på Södermalm där de återupptog demonstrationen på Forsgrénska badets stentrappor. Enligt en historia hade flyktingbarnen polistillstånd för detta fram till klockan 22, då demonstrationsplatsen hade tingats hos polisen av annan demonstrant. Enligt en annan historia gick det inte att få demonstrationstillstånd på natten. I vilket fall var flyktingbarnens därvaro olaglig.

Flyktingbarnen vägrade att hörsamma polisens begäran om att de skulle upplösa demonstrationen och ge sig iväg. Polisen nöjde sig med detta besked och underlät att ingripa.

Enligt ett twittermeddelande från ett yttre befäl på Södermalmspolisen saknades ”politisk vilja” till inre utlänningskontroll eller motsvarande insats då flera ledande politiker deltog i demonstrationen.

Din uppgift är att analysera de maktförhållanden som kan förklara att polisen valde att inte göra sitt jobb.

Godkänt svar

Utgå gärna från resonemangen om statens dubbla roll som jag skrev för ett tag sedan, till exempel här.

Den statliga våldsapparaten, i vilken polisen ingår, kallades av Thomas Hobbes för Leviatan efter ett våldsamt monster i Jobs bok (en av Gamla Testamentets skrifter). Leviatans, alltså polisens, uppgift är att banka lagbrytare i skallen och finka dem så att vanliga laglydiga människor tryggt kan leva sina liv. Så har det framgångsrikt fungerat i Sverige i några hundra år.

Under nittonhundratalets andra hälft har en helt annan stat vuxit fram vid sidan av den stränga Leviatanstaten, nämligen den snälla Socialsekreterarstaten, som har ett vekare och mer förlåtande sinnelag. Samma person som Leviatan betraktar som en förbrytare, som alltså ska bankas i skallen och sys in, anses av Socialsekreteraren för ett i grunden oskyldigt offer för diverse strukturer och som därför behöver samhällets skydd, omsorg, vänliga bemötande samt bidrag.

Det är klart det blir en maktkamp mellan Leviatan och Socialsekreteraren om vilken människosyn som ska gälla och därmed vilken del av staten som ska dominera. I sista hand avgörs den maktkampen av politikerna, som ju styr över pengarna och regelverket.

Till en början dominerade Leviatan överlägset i kraft av att han när Socialsekreteraren föddes redan var gammal i gården. Men sedan andra världskriget har Socialsekreteraren gradvis flyttat fram positionerna, inte minst genom att sätta sin prägel på tänkandet i nationen. Socialsekreterarens tänkande har med tiden helt anammats av politikerna och anses därför politiskt korrekt.

För att totalt trycka ned Leviatan i skoskaften har politikerväldet till slut tillsatt en socialsekreterarsjäl som heter Dan Eliasson som chef för Leviatan i syfte att hypnotisera monstret. Leviatan tror nu att han är en hundvalp.

Dessa maktförhållanden demonstreras nästan löjeväckande tydligt, ja, till full evidens, i de händelser som beskrevs i frågan.