Fredagen den 14 juli rapporterade Sveriges Radio om sopstrejken i Stockholm. Enligt SR hade ett antal ”sopgubbar” sjukskrivit sig, medan andra ”sopgubbar” hade sagt upp sig. Beteckningen ”sopgubbar” återkom flera gånger under inslaget och även i senare sändningar. Att man i identitetspolitikens/normkritikens högborg kallar Stockholms renhållningsarbetare för ”sopgubbar” ̈ar tydligen helt OK och i linje med SR:s värdegrund.

Om någon journalist på SR hade använt ord som ”neger” eller ”zigenare” hade det säkert lett till ett ramaskri bland många ledarskribenter och kulturskribenter. Men ”sopgubbe” går tydligen an. Eftersom nyhetsinslaget sändes flera gånger under dagen och även går att läsa på SR:s hemsida tvingas man tyvärr dra slutsatsen att ”sopgubbe” ̈ar ett accepterat uttryck hos SR:s medarbetare. Är det ett uttryck för en sned och inskränkt rekrytering av SR:s medarbetare eller värnar man någon annans intresse?

I min enfald trodde jag att den här typen av förakt för arbetare hörde till en förgången tid. Statsministern drar sig ju inte för att kritisera journalister, men i det här fallet är han tyst. Kanske föraktet är reserverat för de arbetare som hanterar vårt avfall? I mitt betyg från folkskolans andra klass finns min fars yrke angivet. Det står inte ”sopgubbe” eller ”latrintömmare”, inte ens ”sopåkare”. Det står ”renhållningsarbetare”, det vill säga någon som håller rent – åt dig och mig! Det här var 1957. Nu 60 år senare har renhållningsarbetare blivit ”sopgubbar” i Sveriges statsradio. För ett antal år sedan saknade Sveriges renhållningsarbetare strejkrätt, eftersom deras arbete ansågs så värdefullt och att en strejk kunde vara samhällsfarlig, men i SR:s tankevärld är dessa personer ”sopgubbar”. Jag hoppas innerligt att de nyhetsansvariga på SR vid något tillfälle drabbas av en riktig lång sopstrejk, så att de lär sig att uppskatta arbetet som utförs av Stockholms renhållningsarbetare!

Nu väntar jag bara på att Sveriges Radio ska rapportera att ”städkärringarna” hos ett städbolag har gått ut i strejk.

Bo Jönsson är pensionär och ägnar sig huvudsakligen åt potatis- och grönsaksodling. Den tid som blir över delas mellan en kamp mot den svenska byggmaffian och att med allt större förvåning (förtvivlan?) följa SR:s, SVT:s och de stora nyhetstidningarnas rapportering om tillståndet här hemma och i världen. Tidigare sysslade han som professor med matematisk modellering inom kemi och fysik.