Bruket av rasism i dagens mediala språk har inget med rasism att göra utan har blivit ett skällsord som använts för att trycka till någon vars uppfattning man ogillar. Ann Heberlein har just skrivit ett läsvärt bidrag om det moderna bruket av rasistordet. När min hustru för ett antal år vid ett besök i Sverige med viss bestörtning reagerade då en bekant ville ha in så där 25 miljoner invandrare i landet fick hon med kraft över sig rasistordet som vi då för första gången hörde i sin moderna tappning.

För de mer historiskt intresserade kan det kanske därför vara av intresse att ta del av den påverkan som skolbarnen fick för 100 år sedan i Sverige. Här är ett sådant exempel nämligen den allmänna läroboken i geografi för folkskolan (Mindre Geografi och Kartbok för Folkskolan av Fridtjuv Berg, folkskollärare, fil. Dr.). Försättsbladet anger att det var andra utgåvan med författarens förord från augusti 1914.

Mina föräldrar hade boken i skolan under senare hälften av 1910-talet och den användes så vitt jag vet ytterligare minst något decennium. Sannolikt var den första utgåvan från början av 1900-talet och dess innehåll har därför säkert påverkat minst en generation svenskar. Hjärntvätt i skolan är därför inget nytt påfund. Det geografiska innehållet är detaljerat och i stort sett korrekt beskrivet. Däremot finner man i boken yttringar om andra folk och kulturer som man läser med både förvåning, förundran och ett småleende. Inga egentliga kommentarer finns dock om skandinaver och tyskar där uppenbarligen saker och ting fungerade på bästa sätt. När de gäller beskrivningen av européerna går tankarna till dagens EU-kris och skillnaden i mentalitet mellan nord-och sydeuropéer.

Här är några exempel:

Engelsmännen och skottarna äro ett synnerligen driftigt och arbetsamt folk. Men de vilja och leva gott samt hålla hårt på sina fördelar och sin personliga självständighet.

Nederländarna äro i allmänhet välfödda och trygga, utmärkta för seghet och arbetsamhet samt för den yttersta renlighet och prydlighet. De är hos dem en sed att varje lördag skura, borsta och blanka allt i huset; i städerna skuras t.o.m. gångbanorna på gatan. Nederländarna äro dessutom av gammalt kända för sin kärlek till frihet och upplysning.

Fransmännen äro i allmänhet idoga och sparsamma samt utmärka sig särskilt i sådana arbeten, som kräva fin smak. Deras värsta fel äro fåfänga och ostadighet. De hava försökt sig med nästan alla möjliga styrelsesätt. För närvarande är Frankrike republik.

Italienarna höra, liksom fransmännen, spanjorerna och portugiserna till den romanska folkstammen. De äro ett vackert och livligt folk med stor begåvning för musik, målning, bildhuggeri och byggnadskonst, därjämte dock hetsiga och hämndlystna, samt i allmänhet okunniga och vidskepliga. De flesta är romerska katoliker.

Portugiserna äro nära besläktade med spanjorerna samt likna dessa till språk, levnadssätt och skaplynne. De äro stolta, bekymmerslösa och oföretagsamma: de största affärsföretagen ägas av engelsmän.

För de intresserade finns också uppgifter om människor i andra världsdelar, vilket jag inte upprepar här med risk för rättslig påföljd utan lämnar det till läsarens fantasi.

Dagens verkliga ”rasistiskt” färgade svenska överhetsambitioner tar sig dock andra former och mer som en strävan att ta hand om skötseln av planeten jorden, dess miljö och klimat samt alla dess okunniga och otillförlitliga personer, den nuvarande amerikanske presidenten inbegripen.