Det svenska samhället har utvecklats på ett sådant sätt att Reason (förnuft, logiskt tänkande) och Accountability (ansvarighet, plikt, skyldighet) gradvis har börjat förlora sin innebörd. I stället har en allomfattande, men suddig och vag Godhet och Snällhet ersatt dessa solida begrepp som ett fungerande samhälle måste vila på.

Detta blev för mig alldeles tydligt efter att ha lyssnat på gymnasieminister Anna Ekström i morgonens radio. Frågan gällde rätten att fortsätta gå i gymnasiet även om man var ”papperslös” och inte längre hade rätt att uppehålla sig i landet. Här gällde förvisso vissa regler men dessa var så suddiga att landets gymnasierektorer gjorde sina egna bedömningar efter humanitära skäl och detta uppenbarligen med ministerns goda minne.

Problemet var förstås att de stackars eleverna inte hade någonstans att bo och inga legala möjligheter att försörja sig eller att ens få mat för dagen. Enligt uppgift finns det enligt uppgift så där ett tiotusental unga män som idag uppehåller sig illegalt i Sverige och som minst sagt lever ur hand i mun.

Istället för att ta itu med detta på ett ansvarsfullt sätt, antingen genom att ge dem rätt att stanna eller att snarast sända tillbaks dem har de hamnat i ett fack där det råder snällhet och empati men ingen ordning och reda. De får bo där de kan hitta tak över huvudet eller om de har tur en tillfällig säng, lite svartarbete där det finns eller annars tiggeri eller ren kriminalitet. De kom alla hit under ”det öppna hjärtats tid” då ingen ville vara en hemsk rasist som ville sätta stopp för alla de ensamkommande barnen där de flesta sedan länge hade slutat leka med nallar och lego även om det var så de medialt presenterades och uppfattades.

Nu har emellertid tiden kommit för ”reason” och ”accountability” och landets medborgare förväntar sig att regering och ansvariga tjänstepersoner snarast tar itu med ett allvarligt socialt problem som de själva skapat genom att tidigare just ignorerat ”reason” och ”accountability”.

Antingen måste de som saknar rätt att stanna i landet utvisas eller också ges rätt att stanna kvar. Dagens låt-gå-attityd kan inte längre få fortsätta ty det anstår inte längre ett land som vill kalla sig anständigt.