Självförståelse

Patrik Engellau

Den här bloggen håller sig med den förklarande och rätt kaxiga underrubriken ”Här skapas samtidens självförståelse”. Några har frågat vad det betyder.

Egentligen tror jag det handlar om två frågor, dels vad som menas med vår tids självförståelse, dels om det verkligen behöver skapas någon ny självförståelse eftersom vi redan har en. Kan den vi har inte duga ett tag till?

Svaret på den första frågan är filosofiskt och svårt, svaret på den andra är nej.

Var och en har förstås sin egen självförståelse, man kanske tycker att man är en trevlig prick fastän ingen annan verkar instämma. Men här handlar det inte om individens, utan om samhällets, självförståelse, närmare bestämt den etablerade berättelsen om vad det gemensamma samhället, i det här fallet Sverige, har för egenskaper, värderingar och ambitioner.

Här får vi genast ett jätteproblem ty det kan ju vara så, vilket det hos oss i Sverige råkar vara, att den etablerade berättelsen, vilket betyder den berättelse som makten företräder – jag höll på att skriva ”kolporterar”, men det hade varit ett slag under bältet – utmanas av andra, delvis motsägelsefulla, berättelser med förankring i andra samhällsgrupper än maktens.

Det här är en fråga om maktens så kallade legitimitet. När alla eller nästan alla tar maktens berättelse för given – eller ännu mer idylliskt: när hela det civila samhället uppfylls av samma berättelse och representanter för detta synsätt bildar regering – är makten legitim. Men när konkurrerande synsätt, som utmanar maktens samhällstolkning, börjar vinna burskap hos folket undergrävs maktens legitimitet och en ideologisk maktkamp tar sin början.

Det är klart att det i alla samhällen finns en massa bråk och debatt ty människor är sådana, men när alternativa berättelser tar seriös form och blir tillräckligt tydliga och övertygande så börjar marken hetta under fötterna på makten. Ett exempel är när den socialistiska, sedermera socialdemokratiska, ideologin började ta form och utmana etablissemangets samhällsförståelse. Särskilt farligt för makten blir det när de oppositionella får upp ögonen för att maktens berättelse kanske inte, som man tidigare trott, representerar ”sanningen”, utan bara är en egennyttig partsinlaga. De som borde vara oppositionella men fortfarande

lever i maktens idévärld har vad Karl Marx med ett genialiskt begrepp kallade ett ”falskt medvetande”.

Vår tids makthavare har en samhällsförståelse och en berättelse om Sverige som utgår från PK-ismen. Där återfinns ”den humanitära stormakten”, ”värdegrunden”, föreställningen att Sverige i praktiken måste ligga öppet för migration eftersom vi undertecknat FNs Genèvekonvention, att FNs barnkonvention handlar om att gynna barn, inte socialsekreterare samt att vi med fördel bör ha toaletter för ett möjligt tredje kön.

Gradvis håller maktens berättelse på att avlägsna sig från vad medborgarna anser rimligt. Men det är först under de senaste åren som medborgarna börjat fatta att det är dags att formulera och artikulera ett alternativt synsätt som kan hjälpa till att förlossa medborgarna ur deras falska medvetande. Det är det som menas med att skapa samtidens självförståelse.

En del tror att Sveriges framtid kommer att bestämmas av valet 2018. Det blir såklart ett viktigt val, men Sveriges framtid kommer i långt högre utsträckning att bestämmas av hur vi tolkar världen, av vilken berättelse som anses mest sann. Om svenska folket unisont gav PK-ismen på båten och politikerna tog lärdom därav skulle man inte ens behöva rädas en regering bestående av vänster- och centerpartister.

39 thoughts on “Självförståelse

  1. Norse1 skriver:

    Ännu ett skarpt inlägg, blir spännande e att läsa alla kommentarer i morgon!!
    Patrick-du är helt suverän ingen aning hur du klarar dessa dagliga betraktelser…

    Liked by 2 people

  2. Kuckeliku skriver:

    Ja, vi lever oerhört farligt med den nuvarande självförståelsen. Den utgör ett recept för undergång. Den är inte förenlig med samhällelig överlevnad. Som jag ser det behöver vi dels en bättre politisk ideologi än de existerande och dels en bättre värdeteori och motivationsteori. Etablissemanget i Sverige är svårt värderingsförvirrat.

    Liked by 1 person

    • Kuckeliku skriver:

      Liberalismen bär på fröet till sin egen undergång. Framförallt den globalistiska alla-människors-lika-värde-liberalism som kännetecknar flera av våra politiska partier. Den utgör ett recept för att dränka ett fortfarande fungerande samhälle med barbarer och så gå samma väg som romarriket gick.

      Istället anser jag att vi behöver en ekosocialliberaldemokratism som sätter landets/EUs medborgare en bit framför resten av världen. I bästa fall har socialdemokraterna i praktiken redan anammat en sådan ideologi. Centerpartiet skulle också kunna anamma en sådan ideologi istället för den nuvarande ideologin om ”grön liberalism” baserad på den ärkenivellistiska, anarko-marxistiska och känslohedonismbaserade myten om alla människors lika värde. I annat fall behöver vi ett nytt politiskt parti.

      Vi behöver som sagt också en bättre värdeteori/motivationsteori än de nuvarande. Jag har skrivit en sannolikt ganska strålande text på ca 26.000 tecken som är tämligen klar för publicering. Kanske här på Det Goda Samhället?

      Gilla

  3. Vimsan skriver:

    Bästa sättet att ge PK-ismen på båten verkar vara att rösta på SD i nästa val…
    Även de som inte är världens anhängare av partiet måste väl ändå inse att det är det vettigaste?
    Håll tyst om det till familj och vänner om du så vill, men en motpol måste till!!

    Liked by 2 people

    • uppstigersolen skriver:

      Håller med dig. Men, varför ska man hålla tyst om det till familj och vänner? Gillar de nuvarande politruker så saknar de ju något väsentligt i övre delen av kroppen. Själv har jag gjort tvärtom, gått med i partiet och berättar det för alla som jag betecknar som vettiga människor. Låt dem fundera över sin situation.

      Liked by 3 people

      • Vimsan skriver:

        Jag säger inte att man ska hålla tyst om att man stöder partiet, men jag föredrar ändå att man gör det ”om man så vill”.
        Jag är övertygad om att väldigt många röster kommer från personer som aldrig skulle erkänna det.
        En röst är en röst och alla behövs…

        Gilla

      • JAN BENGTSSON skriver:

        Instämmer!
        Det gäller att argumentera väl.
        Sverige står vid ett vägskäl,
        klockan är ”Fem i tolv”.

        2022 kan det, mest sannolikt, vara för sent att backa bandet!

        Men det är avsevärt lättare som ensamstående pensionär!
        Inget jobb att riskera, eller utebliven befordran…
        Ytliga ”vänner” kan man försaka…

        Skriva flitigt o välformulerat på alla tänkbara ställen.
        Informera sig om läget, ta emot argument från båda sidor!

        I princip skulle vi i praktiken behöva ett flyktingmoratorium på FEM-TIO ÅR.
        För att lösa existerande problem!

        NÖDVÄNDIG invandring måste vi också kunna ta emot,
        framförallt kunna erbjuda bostäder till inom rimlig tid…

        Kompetenser står nog ej i bostadskö TIOTALS ÅR…

        Liked by 2 people

  4. MOAB skriver:

    Så rätt och bra men hur kommer man åt detta medvetande? Makten i Sverige har på ett otroligt skrämmande sätt skruvat folks insikter och åsikter, jag ryser när jag ser det. Jag jämför med det jag läser i Gulag-arkipelagon, hela samhället styrs av en vag påbjuden idé, det är inte ett misstag att värdegrunden är diffus, det är själva syftet. Då blir folk osäkra och håller sig på långt avstånd från allt som möjligen kan tänkas bryta mot värdegrunden. Så oförutsägbarhet är en nyckelkomponent, vem som helst kan skickas till Gulag, min favorit är grannkvinnan som gick till säkerhetspolisen för att fråga vad hon skulle göra med bebisen som lämnats kvar då hennes mamma gripits, -vänta här, får hon höra, två timmar senare är hon gripen. Bara att finnas i maktens närhet betyder att man kan bli gripen,dvs att de räddaste är de i makten själv, det finna alltid någon över dig, till sist Stalin, eller Reinfeldt.

    Hela samhällsbygget består av rädsla. Det som är så djupt skrämmande är att detta har uppnåtts i Sverige utan läger och massmord. Några av de som jag numera ser som mest skyldiga är just de som ger alibi åt slutsatsen att jag har fel, att det finns mer än en åsikt i offentligheten. Jag tänker på Per Gudmundsson och Ivar Arpi i SvD, kloka människor läser denna tidning och tror att de får båda sidor, eller Alice T och Matthias Bred i GP, eller Anna Dahlberg i Expressen. Svenskarna får genom dessa en känsla av att de ser båda sidorna, och så finns det galningar utanför (SD och andra extremister). I själva verket så är de mycket få verkliga dissidenterna effektivt tystade, ta Patrik, eller Jan Tullberg och Lars Bern ör att nämna några.

    Det är därför valet är viktigt, utan den spark i röven som valet kan utgöra så kan man fortsätta ignorera dissidenter, alla är på samma sida, Ivar Arpi är också rädd. Det krävs ett bräckjärn.

    Läs Gulag-arkipelagon, vi är på väg mot ett totlitärt samhälle, vi skall inte låtsas att det finns mer än gurkor i butiken som i Sovjet, vi skall istället låtsas att muslimer inte utgör ett hot mot vårt sätt att leva och kvinnors frihet.

    Liked by 3 people

  5. Gunilla skriver:

    Sverige har ju av tradition o historia väldigt dålig omvärldskoll/förståelse. Jag tror jag kom in på Patriks tema i min kommentar till dagens M Omars krönika. Jag tror att det idag blir väldigt svårt med en enhetlig ‘svensk’ berättelse. Det finns så många Sverige i Sverige. Det är riktigt att olika sidor tävlar om dominansen för sin berättelse. Men jag ser det som svårt att de olika parterna framöver ska kunna fungera i harmoni med sina olika berättelser. Den tiden när Sverige var homogent (både till befolkning och berättelse) är förbi.

    Gilla

    • Hovs-svartare-hallar skriver:

      Visst, man kan atomisera det till att varje individ i slutänden har SIN berättelse, varvid frågan blir poänglös — men nu handlar det vad jag förstår om vilken som är den DOMINERANDE gemensamma berättelsen i ett samhälle.

      Och såvitt jag kan se, så finns det numera EN sådan berättelse som försöker skaffa sig hegemoni och likt gökungen knuffa ut alla andra ur boet.

      Och det är ”PK-vänsterns” berättelse, som kolporteras av makthavarna!

      Det är figurer som Bah Kuhnke, som Löfven själv, som rikspolischefen Eliasson, som Annie Lööf, ja som hela makthavargänget och deras handgångna hantlangare, som driver ungefär samma agenda. Den agendan utgår från några få debila floskler om ”allas lika vääärde” med mera i samma stil, som förgiftar Sverige.

      Det är DEN förgiftningen det måste bli ett slut på!

      Och den som gillar sharia bättre än våra svenska värderingar kan jag bara rekommendera att flytta. Ännu så länge har ni inte majoritet här i landet.

      Liked by 4 people

  6. Janne skriver:

    ”vinna burskap”

    He,he vilken ovanlig formulering.

    Trevligt med gamla ord i modern kontext.

    Men vad betyder burskap?

    Gilla

  7. Tor Arne skriver:

    Berättelser handlar mycket om att definiera vad som är Godt och Ondt. Här är en intressant och alternativ berättelse från den egyptiska jesuitprästen pater Henri Boulad om varför att skydda eget land och egen kultur är viktigt:

    ”Europe is threatened by two dangers: Islam and liberalism, which dissolve the European identity. Currently, Europe is in the process of building a society where values are disappearing, and the new generations do not know what is false and what is true. Therefore, Europe must be reinvented, because otherwise, it will disappear – everyone should look for solutions.”
    http://www.hungarianambiance.com/2017/03/egyptian-jesuit-priest-p-henri-boulad.html

    Pater Boulad har också en intressant berättelse om den europeiska uppfatningen av skuld:

    ”The doctrine of Salvation teaches that man is guilty and because of that he has to pay endless sacrifices to God. Salvation therefore, is nothing else but a kind of ”buy-back”. Twenty centuries of western Christian tradition keeps repeating this doctrine, while no one really understands what is behind this concept and what is its purpose, as well as why the Lord should be satisfied with this scheme?

    The doctrine of guilt has resulted profound pessimism in western societies. The Western vision of man and of history is essentially a tragic vision. And it is possible that this vision lies at the root of today’s prevailing nihilistic philosophies that aim to devalue man.

    However, there is another kind of theology that says Jesus did not come to this world to redeem mankind, but rather, to make man God-like and raise him to HIS own level. The Greek Fathers of the Church – including Origen, Clement of Alexandria, St. Athanasius of Alexandria – have a much more positive outlook on life than their Western counterparts. Their theology can be summed up in one sentence: God became man in order to make man God-like.”
    http://www.hungarianambiance.com/2017/03/hungary-has-important-role-to-play-in.html

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Jag rekommenderar alla som vill bygga broar mellan andlighet / religion och vardagsförnuft / vetenskap att inventera Bruce Charltons bloggar (googla!). Han är en mycket bra vägledare just till det som nämns i sista stycket i Tor Arnes citat. Detta som kallas ”theosis” är nästan utrensat ur västlig kristendom, men finns kvar inom ortodoxa kyrkan, ortodox katolicism och inom olika mysticistiska riktningar. Detta tänkande i förening med en deistisk eller agnostisk grundsyn är fullt förenligt med både vardagsfunderingar och vetenskap och på den grunden kan man också inse att statiska religionssystem och tro på heliga urkunder utgör starkare stödpelare för individer och samhällen än en rent materialistisk livssyn.

      Liked by 1 person

  8. Anna Kristina skriver:

    Vi sjunger gärna pluralismens lovsång i de mer fina sammanhangen. Att de många idéerna och tankarna i sig utgör något gott och eftersträvansvärt. Att de utvecklar både individen och samhället. Att färden framåt blir bättre och rikare om vi alla deltar i en lärandets eviga process, där all mänsklig kunskap och erfarenhet får ingå, och alla och envar får delta på lika villkor.

    Sånt låter fint, men i praktiken ser det knappast ut så. De priviligierade vill sällan förändra. Varför riskera egen social glans och status? Tappa i materiell ansamling och riskera egen väg framåt?

    Och vem lyssnar makten helst till, om inte till andra med liknande makt. De som redan har, vill även ha mer. De vill fortsatt uppåt och framåt. Visst förenar maktens alla ambitioner, trots en del vassa armbågar. Vad som mer dolt förenar är även avståndet till det man redan lämnat, till det mer banala, det själsligt torftiga och enkla, kan lätt den mer maktfullkomlige tänka.

    Hur skall en gemensam berättelse kunna vävas mellan de som lyckats och de som blivit kvar? Är överhuvudtaget en gemensam berättelse möjlig?

    Människor ser bakåt, lever i nuet, och går framåt. Olika faller framgångens tärningskast ut. De som lyckats ser det som säkra tecken på egna inre kvaliteter. Framgång är något de förtjänar, även om de råkar vara födda in i social status. Och den som kan sjunga långa arior eller sparka boll i krysset, i de högre divisionerna, vet rentav mest om världen.

    De som dagligen trampar runt i grottekvarnen och går med böjt huvud till arbetet skyller gärna egna misslyckanden på sig själva. Var och en är ansvarig för sitt. Så ser logiken ut i ett individualistiskt präglat samhälle. De sämre lottade nagelfar egna brister och misslyckanden och landar lätt i självförbråelse.

    Berättelsen om det gemensamma samhället är kanske mer av en illusion. När egenskaper, värderingar och ambitioner skiljer sig åt i livets tombola kan det vara knepigt att finna det som förenar och även legitimerar. Den etablerades berättelsen handlar nog mer om att befästa den egna makten. Något att visa upp och att försvara egna privilegier med.

    Då behöver makten skyla över det motsägelsefulla. Och vad kan då vara bättre än en gedigen godhetsideologi. Där den rätta värdegrunden ingår, och att Sverige befäster sin plats som en humanitär stormakt. Gärna toppat med FNs barn- och Genèvekonvention, och det tredje könets alla toaletteter.

    Långt borta är då verkande ryggar, stämpelur och slitna leder, och även bajslukt och kissgula lakan, som ännu inte tvättats på äldreboendet. Där finns även otrygga kvällspromenader med hunden. Stim, bråk och höga röster på främmande språk på kvällsbussen på väg hem efter sista arbetspasset.

    Vems och vilken samhällstolkning och berättelse är den rätta? Berättelse från den som lever i utsatthet eller berättelsen från den som lyckats väva sin egen skyddande kokong, på behörigt avstånd från en mer oförsonlig verklighet?

    Liked by 1 person

  9. JAN BENGTSSON skriver:

    2018 avgörs nog,om det blir en nytolkning?

    Sen är klockan inte längre ”Fem i tolv”…

    FN:s Barnkonvention är förödande för ett västland som vårt,
    vilket garanterat var grundtanken när den antogs,
    OM den avser mer än det egna landets barn!

    Finns inget försvar mot en sådan invasion,
    så det är väl lika bra att slopa det…

    Familjeåterförening måste i princip slopas,
    då det lockar/driver barn i fördärvet i egenskap av förväntade ”familjeförsörjare”.
    Hela familjens/släktens förhoppningar ligger på deras axlar!
    Skulle det misslyckas försök igen, med ett annat,
    barn är ingen bristvara i dessa kulturer, bara ett medel…

    Fast nationalstaterna SKALL ju upplösas,
    enligt höga vederbörandes åsikt…
    De flestas?

    Men andra mäktiga vindar blåser!

    EUforin är HÖG,
    för att travestera Carl Bildt nyligen,
    vad har de rökt/druckit på vår bekostnad?

    En hel del kan man misstänka!

    Gilla

  10. MartinA skriver:

    ”… vad medborgarna anser rimligt…”

    Det här avgörs av metapolitik. Kulturkamp om man så vill. Och är viktigare än val och politik.

    Sen är begreppet ”medborgare” inte längre relevant i ett mångetniskt samhälle. Det kan omöjligt finnas en gemensam berättelse eller en gemensam uppfattning om ”rimligt” i ett land med en så heterogen demografi som sverige. Och det här kan omöjligt lappas, lämpas eller lagas. Den som inte tror mig bör flytta till ett ”utanförskapsområde” i sverige. Eller bara spendera några dagar där. Det här kan inte överbryggas. Vi måste börja med den förståelsen. Medborgarskap har blivit meningslöst.

    Liked by 2 people

  11. Hortensia skriver:

    Härligt, Patrik, om sunt förnuft och anständighet i framtiden skulle kunna utmärka våra ”folkvalda” så till den milda grad, att vi inte ”ens [skulle] behöva rädas en regering bestående av vänster- och centerpartister”…

    … men vad är oddsen för ett sådant scenario – oavsett hur förståndigt svenska folket hinner bli?

    Gilla

  12. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Att DGS och andra liknande fora finns är ett uttryck både för ett behov och för en möjlighet. En möjlighet genom att IT-tekniken ger oss nya sätt att kommunicera. Ett behov i den meningen att ett växande antal fullt normala och balanserade människor känner sig förda bakom ljuset i vissa samhällsfrågor och kan med egna ögon se att kejsaren inte är riktigt påklädd.

    Vad som ligger bakom kan man skriva böcker om, men några faktorer av betydelse är:

    • Den politiska strukturen baseras fortfarande på industrisamhällets indelningar och är därmed i viss mån obsolet. Höger-vänsterskalan är inte enda dimensionen längre, partierna fångar inte upp nya strömningar tillräckligt effektivt
    • Partiernas växande isolering från väljarna, delvis som en följd av partistödet, har lett till ett skevt urval till politiken, detta har ett pris
    • Toppstyrningen av partierna har lett till en strypning av den offentliga debatten, till viss del är detta en följd av den mediala situationen i Sverige
    • Tillkomsten av Europeiska Gemenskapen har, trots mycket positivt, även medverkat till en byråkratisering av samhället, inte minst det svenska som verkar mer mottagligt än något annat land för sådan påverkan

    Så vad kommer att hända?

    Det lär inte dyka upp någon Erdogan-liknande typ i Sverige utan demokratin kommer att ha sin gång och folkets vilja slår igenom. Debatten och de politiska ambitionerna kommer att söka sig nya vägar.

    Vad som kan kännas lite bekymmersamt för en svensk som är van vid ordnade förhållanden är att den politiska situationen, t ex vid val, kommer att bli rörig. Det kan bli som i det nu aktuella presidentvalet i Frankrike, som är fullt av märkliga konstellationer, halsbrytande sidoförflyttningar i åsikter, relationer, osv. och där väljarna inte riktigt vet vad ska tro på.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Är det inte så att vid en kris skapas något bättre)
      Saker o ting behöver sättas på sin spets!
      Mellanmjölken är snart slut…

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är inte väljarna som har övergett höger-vänster-skalan, utan partierna, medierna, eliterna. De har sökt sig ut på den tredje väg som ledde oss så vilse för knappt ett århundrade sedan. Eliten. Inte medborgarna.

      Gilla

  13. Steven Jörsäter skriver:

    En fungerande politik kräver idéer som konkurrerar med varandra, såväl inom som utom partierna. Fenomenet PK-ism går ut på motsatsen – att inte konkurrera med idéer. Att istället tysta, ignorera eller smutskasta de som tänker annorlunda. Partier som har detta tänkande som bas har upphört att tjäna demokratin och utgör istället ett hot mot den. De bör skyndsamt bytas ut mot nya partier, vägen till bättring är för lång. Därför finns det all anledning att frukta en regering bestående av vänster- och centerpartister eller vilka ni vill av sjuklövern.

    Liked by 4 people

  14. JASA skriver:

    OK, (C) (Mp) och (V) är a priori exkluderade. (Mp) kommer förhoppningsvis att förpassas till historiens sophög. Vad jag har förstått gillar du inte den bristande mognaden hos (SD) och (MS) har en en lång uppförsbacke. Då återstår bara (M) (KD) eller (L). Kan vi verkligen lita mera på dem än på (S)? Vilken kommer (S) att bilda regering med nästa val. Med (C)?

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Så länge Löfvén styr S är det inget alternativ!

      Detta är ett i grunden kluvet parti,
      som borde vara två!

      En del som går att samarbeta med…

      En Tokvänster/Identitetsvänster som gör allt för att förstöra Sverige,
      genom import av bidragsberoende analfabeter, ren röstboskap,
      för att kunna hålla sig kvar vid köttgrytornas värme!

      Denna dels representanter tillsätts ej efter kompetens, utan efter röstattraktion!

      Du skall DRA MINORITETSRÖSTER, oavsett hur skadligt det är!
      Hen blundar för Islamismens förödande inverkan på vårt samhälle!

      Varför skulle dessa få fortsätta att (S)tyra???
      Är vi verkligen så naiva…

      Liked by 1 person

  15. Bo Svensson skriver:

    Det handlar väl om att få till en beskrivning av vad som pågår som är användbar för att orientera sig och sätta in saker i sitt sammanhang. – Sedan får man väl hoppas att detta låter sig göra utan att ta i anspråk förbjudna konspirationsteorier som skulle dra på en anklagelser om antisemitism. – Jag jobbar på det.

    Liked by 1 person

  16. Hovs-svartare-hallar skriver:

    Ja just det — makthavarnas tolkning av världen har redan länge legat på total kollisionskurs med verkligheten.
    Och allt fler människor börjar äntligen vakna upp och fatta att det verkligen är så.

    För ett halvt sekel sedan fanns det inte någon sådan skriande brist på överensstämmelse mellan makthavarnas och vanligt folks världsbilder.
    Både statsminister Tage Erlander och de vanliga väljarna var ex-vis fullständigt överens om att man INTE borde tillåta någon nämnvärd migration av muslimer till Sverige.

    Detta på grund av de motsättningar detta skulle leda till. Erlander satte värde på att Sverige var ett etniskt homogent land som inte plågades av rasmotsättningar, sådana som däremot plågade USA. Så ville vi inte ha det i Sverige.

    Erlanders efterträdare, den idealistiske Palme, ansåg tvärtom att Sverige skulle ta emot asylinvandring från främmande världsdelar — och på den vägen är det!
    Det hela började rätt oskyldigt men har blivit allt mera extremt, med en snöbollseffekt som nu kan liknas vid en lavin och i reda pengar troligen kostar 200-300 MILJARDER kronor per år.

    Därtill kommer att effekterna även slår sönder tryggheten i vardagen för många människor — vilket det är svårt att sätta en prislapp på.

    Detta vansinne har gjorts möjligt av flera orsaker.
    1) Folk var godtrogna. Man litade på att överheten visste vad man gjorde, det hade man ju vetat förr!

    2) Det sattes igång en massiv propaganda där envar som hade invändningar mot asylinvandringen utmålades som en ärkeskurk. Och de som protesterade hade ofta en osympatisk framtoning som gjorde det enkelt att använda härskartekniker mot dem.

    3) De invandringskramande personerna bildade en sekt, ”PK-sekten”, med närmast frireligiös framtoning, där det kändes lockande för många att ansluta sig till halleluja-kören och känna gemenskap.

    — Men nu har vansinnet gått så långt att dess destruktiva effekter inte kan döljas längre och hela samhället måste stöpas om. PK-sektens vanvettiga idévärld måste snarast förpassas till historiens soptipp.

    Liked by 4 people

  17. Sixten Johansson skriver:

    Patrik skriver om maktens berättelse, att de som lever i maktens idévärld har ett falskt medvetande, att framtiden i hög grad bestäms av hur vi tolkar världen och att folket unisont borde ge PK-ismen på båten. Så sant! Visst är det ”dags att formulera och artikulera ett alternativt synsätt som kan hjälpa till att förlossa medborgarna ur deras falska medvetande”!

    Problemet är att svenska folket har matats med maktens verklighetstolkning hela livet, i allt större portioner. Efter millennieskiftet har tvångsmatningen intensifierats, när påfrestningarna till följd av migrationen och verklighetsförnekelsen har ökat. Alla viktiga samhällsinstitutioner är nu infekterade och sjuka. Maktens idévärld styr hela samhällsapparatens sociala tänkande och praktik. Det enda i grunden alternativa synsättet har diaboliserats. Men om vi vill förstå vad som har gått galet behöver vi utgå från det naturliga anti-egalitära tänkandet. I naturen existerar ingen likhet.

    När egalitarismen löper amok raseras hierarkier och kvalitetskrav, för alla måste ses som i grunden lika och ges lika möjligheter. De dumma och lata bestämmer kompetensnivån och får i praktiken makt över de dugliga. Om duglighet, hårt arbete och mod inte belönas är det bortkastad möda att anstränga sig och utmärka sig. Kvinnor och infantila män får styra polis, försvar, rättsväsen och säkerhet. Mot hot, vapen och våld mobiliseras blommor, hjärttecken, genushandböcker och besvärjelser.

    Samhällsmaskineriet fungerar hjälpligt så länge rester av de gamla naturliga strukturerna finns kvar, men till sist kommer det att skära ihop. Förmodligen nödvändigt, men utan kompetenta och handlingskraftiga ledare väntar full anarki.

    På vissa områden kan vi studera hur ett anti-egalitärt synsätt fungerar. Där premieras inneboende olikhet, tävlan, kompetens, excellens, ständiga förbättringar och målinriktat samarbete, kvalitet, hierarkier, ledarskap, realism och sanningssökande: t ex sport och idrott, klassisk musik, naturvetenskap, teknik, produktutveckling. Alla dessa är vertikala, präglas av strävan uppåt, växande under naturlig konkurrens. Men det egalitära samhället blir enligt sin egen logik horisontellt, platt, konformistiskt, stegvis allt sämre. Det präglas av mobbvälde, moderiktig olikhet på ytan, men ängslig likriktning inuti. Den ”rätta” liktänkarideologin duggar ner som från ett sprinklersystem och impregnerar allt och alla. Den nödvändiga verklighetsförnekelsen och falskheten inverteras och blir den enda tillåtna Sanningen.

    Liked by 4 people

  18. Gösta Oscarsson skriver:

    Det finns i dag två artiklar i DN (!!) som i princip handlar om det som Patrik tar upp. Här handlar det dock om populismen kontra den förnuftiga härskande makten.. Det är Anne-
    Marie Slaughter och en ung fransk författare (Edouard Louis) som skriver. Båda konstaterar att det finns en legitim önskan att förbli rotad och att kärlek till nationen och kulturen, även det, är acceptabelt (sic). Problemet är att det är fel människor som talar om detta.

    Slaughter säger avslutningsvis att ”det gäller att skapa en ny berättelse om patriotism, kultur, sammanhang och inkludering” där det är underförstått att detta skall utföras av icke-populister.

    Louis säger (något mera abstrakt – men han är ju fransman) att ”vänstern” måste erbjuda ”några ord eller ramar som kan få de exkluderade att känna sig representerade” – för annars kommer de de elaka populisterna….

    Deras analys av kultur (den sociala) och av nationalism påminner om vad Trägård skriver i sina bästa ögonblick. Alltså bra.

    Det är då lätt att utropa ”sent skall syndaren vakna”. Men den mera konstruktiva (eller taktiskt riktiga) attityden borde snarare vara att ”välkomna den förlorade och vilsegångna sonen”. Om våra etablerade partier kan ta till sig detta, då kan mycket vara förlåtet. Det blir i och för sig ett rysligt kappvändande men om kappan till slut hamnar rätt så ….

    Närhelst nationalism kommer på tal brukar jag säga att i en väl sammanhållen nation så kan, utan några större protester, 40 % av BNP flyta genom offentliga kassor, medan vi endast med viss möda klarar av 1 % till EU och 0,1 % till FN. Vi rör oss alltså med en gigantisk och värdefull kraft. Som ”vi” under de senaste årtiondena har slarvat med.

    Liked by 1 person

  19. Rolf Ahlqvist skriver:

    Självförståelsen i Sverige lever i skymundan som ett dunkelt falskt medvetande, där de
    styrande inom de politiska partierna och de akademiska, instrumentellt objekttänkande
    institutionerna, håller nere känslofull tro och bokstavstroende teologi, där Jesus återvunna paradis öppnas för de troende. Denna förståndssyn på gott och ont, har allt för brutalt kört över det existentiella förnuftet där även känsla och möjligheter till lycka ingår. I sådan okunskaplig Gudsbortvändhet gäller det tydligen bara att vara alert för de aktuella nyheternas påträngande verklighet, och se till att inga nya, oväntat övergripande visioner får plats.

    Men vi befinner oss uppenbarligen i en vändpunktstid där den svenska moderniteten som varit i maktställning sedan 1930-talet med sina institutioner, har arbetat sig fram med hjälp av lydiga och effektiva medborgare och med teknik, vetenskap och ekonomi, nu är nära till att ha nått sina mål. Vilket nog som helhet måste ses som en nyttig nödvändighet och god välvillighet. Och målet syns efter lång historisk tid vara, att se till att tidslinjen når sin tidsvändpunkt och samtidigt skapar början till det eviga, ”kvinnliga” och globala IT-rummet.

    Men moderniteten själv med sin mansstruktur för självhävdelse, mod, kamp, krig och konstruktiv teknik samt kampvilja för en högre rättvisa, är själv nog bara i vändpunkten för sin lagstyrande del i mänsklig, universell historia. Förståndets verkighetsanknytna Gud, ser tydligen till att det ofta skamlösa innehåll av våld, girighet, och andra skändligheter som utspelats på jorden inte får komma undan opåtalt, utan straffet skyndar mot sitt komplement synden, först där ligger dess tillfredsställelse.Ett jobbigt förminskande av Gehenna syns alltså vara en del av framtiden, för de som inte kan tro på återkomstens paradis. Där i det senare det första människoparet finns, eller möjligen att ett nytt sådant har valts ut.

    Och omöjligt är det nog inte, att Sverige står upp till ”en ny lydnad” för den lagstyrande, förståndige, politiske Guden, den som vi ofta trott att vi varit en bättre variant av, men blygts för det och varit kanske ateister istället. Men nu syns det som vi uppenbarligen lever i historiens och tidens vändpunkt i Guds kosmologiska rumtidsåtta(8). Och då har skapelsens paradistanke gått norrut till våra breddgrader där kanske Jesu, Sonens välfärdsparadis etableras i Norden. Troligen inte främst i Sverige,Sweden, trots analogin med fyra bokstäver här. Sverige är nog ett ”bådeoch”-land. Så 40% vill kanske till paradiset, och 40 % kanske främst folk ur arbetarrörelsen vill till en annan värld, där man kämpar för rättvisa, istället för försoning och förlåtelse. Och en mindre del av oss föredrar kanske Intigheten,
    om vi får välja.

    Gilla

  20. csaba43 skriver:

    Vart hän leder alla dessa rop och analyser rakt ut i öknen. De flesta kommentarer och analyser må vara hur lysande som helst men det leder inte till en förändring. Vi får triangulera. Varför inte använda ett gammalt kommunistslagord ; kamerater gråt inte, organisera er! Frågan är väl, vem ställer sig i spetsen? Patrik eller någon annan?

    Liked by 3 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s